En fråga som känns inaktuell - Tidningen Kulturen

Domalde offras, såsom Carl Larsson föreställde sig scenen i målningen Midvinterblot 1915

Samhälle
Verktyg
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times


Carl XVI Gustaf har knappast varit någon dundersuccé som statschef. Men han har inte heller begått några jättesvåra tabbar i sitt ämbete. Drottning Silvia har inte alltid visat gott omdöme, men inte heller hon har begått klavertramp som kan sägas fläcka ämbetet, som hon är ett bihang till. Kronprinsessan Victoria och prins Daniel har visat sig vara utomordentligt representativa. Det är med andra ord svårt att hitta något beteendemässigt argument för att avskaffa kungahuset.


Återinförande av valkungadöme skulle kunna ske med återanknytning till ceremoniella beteenden vid Mora stenar, där valet av valkonung sker och den valde avger sitt kungalöfte stående på en sten samtidigt som en sten med inskription om valet placeras bland andra stenar.
Gustav Vasa

Gustav Vasa

Annons:



Frågan känns mycket inaktuell, även om det odemokratiska fenomenet monarki då och då diskuteras. Det argument som väger tungt är naturligtvis att ämbetet som statsöverhuvud inte bör ärvas, detta oavsett hur en kungafamilj beter sig. Symbiosen mellan kungamakten, kyrkan och meritokratin kan också kännas stötande. Liksom fjäskandet.

Å andra sidan kan man därtill lägga det faktum att vårt lands organiserade republikaner knappast kan betecknas som en gräsrotsrörelse. De ter sig närmast som en liten sekt.

Eftersom allt tyder på att vi kommer att ha ärftlig monarki inom överskådlig framtid har de aktiva republikanerna i vårt land tiden på sig att begrunda vilket alternativ som bör förespråkas när tillfället att byta statsskick yppar sig.
Vilken form av statschef vill de organiserade republikanerna ha? Räcker det med att säga; republik, president, punkt slut?

Det är ingen enkel fråga. Presidenter av den typ som USA har innebär ett starkt politiserat ämbete. En politiker till statschef i Sverige känns inte bra. Presidenter av tysk typ, lika maktlösa som vår kung, känns lite tråkigt. Med roterande statschef – primus inter pares - av schweiziskt snitt har rollen som symbol så gott som utplånats. Det kanske inte behövs någon nationell symbol av kött och blod?

Innan Gustav Vasa gjorde Sverige till arvkungadöme hade vi valkungadöme. Ett valkungadöme påminner om en republik med president. Men det finns skillnader. En vald drottning eller kung skulle till skillnad från en president kunna sitta livet ut eller avsättas om hen missköter sig.

Om man får tro Ynglingatal så offrades Domalde av svearna för att skördarna under hans tid som kung var så usla. Händelsen har skildrats på en anakronistisk tavla av Carl Larsson, kallad Midvinterblot.

Återinförande av valkungadöme skulle kunna ske med återanknytning till ceremoniella beteenden vid Mora stenar, där valet av valkonung sker och den valde avger sitt kungalöfte stående på en sten samtidigt som en sten med inskription om valet placeras bland andra stenar.

Så har vi fenomenet riksföreståndare. Riksföreståndare har varit personer som fungerat som ställföreträdande statsöverhuvud. Grabbarna Sture var på sin tid riksföreståndare. I dagens läge brukar en medlem av kungafamiljen vara riksföreståndare då kungen exempelvis är utomlands.

Republikanerna har alltså en rad alternativ att välja mellan och gott om tid att noga tänka igenom vad de vill ha. Dags för dem att utreda frågan? Passa på. Tiden går fort. Plötsligt har det gått hundra år.

Bertil Falk

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.