”Mäns våld mot kvinnor ska upphöra” - Tidningen Kulturen




Lars-Åke Kastling Foto Themis

Samhälle
Verktyg
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times

Det fjärde målet regeringen fastslagit i målen för jämställdhet är att mäns våld mot kvinnor ska upphöra och att alla människor ska ha möjlighet till sin kroppsliga integritet. Ändå pratar vi idag i den allmänna debatten om könsneutralitet och i det offentliga rummet byggs organisationer som ska vara lika för alla.


 

Det är möjligt att det inte går att förändra mäns våld mot kvinnor och barn så länge det är omöjligt att prata om genuskonstruktionen man som något som berör också män. Genus är inte enbart en fråga om feminism utan är en konstruktion som i allra högsta grad berör män och hur maskulinitet konstrueras (Kaufman, 2001. Katz, 2012). Kvinnor och mäns livsvillkor skiljer sig åt. Våld kan ses som en extrem stereotyp av könsrollsfördelning. Mäns våld är ofta ett uttryck för både en handling som är både instrumentell och expressiv, en handling som både utövar kontroll och en känsla av kontrollförlust. Den misshandel män utövar mot kvinnor är i detta sammanhang att ses som en vilja att återupprätta manlig könsdominans och överordning.
Medea på Louvre

Medea på Louvre

Annons:



Rädslan tycks vara att mottagningar som fokuserar på våldsutövande män inte ska kunna ta emot kvinnor och hbtq personer. Det är tydligen problematiskt vad det gäller mäns våld i nära relationer att fortsätta regeringens tanke om att det är mäns våld som ska upphöra. Följande är ett resonemang kring mäns och kvinnors våld i nära relation. Meningen är att hålla fler tankar i luften samtidigt och förstå att det kanske kan vara på flera sätt på samma gång. Det är inte en diskurs som gäller utan det är fler och det finns inga enkla svar. Dessutom förändras verkligheten med fler faktorer som komplicerar bilden ytterligare. Här är ett exempel:

En ung kvinna växte upp med en mamma, pappa och syskon. Pappan misshandlade henne och syskonen grovt. Hon beskriver hur han kastade upp henne på väggen så hon rann ner. Bokstavligen gjorde han detta, kastade upp henne på väggen så hon föll handlöst i golvet. Det beskriver som hon "rann ner". Flickan ger inte upp. Hon kämpar och är arg på alla övergrepp i världen. Hon skapar sig en dröm om att i framtiden kunna hjälpa barn i nöd. När hon är i övre tonåren träffar hon en pojke som hon förälskar sig i och de blir tillsammans.

Denne unge man säger att hon inte får gå ut och träffa vilka som helst. Han blir ledsen och gråter så hon stannar hemma. Hon tar hans tårar för att han älskar henne. Hon blir dock arg på honom då hon inte får prata med vem hon vill och att hon inte alls får gå ut. Hon uttrycker sin ilska för honom. Han tycker det är jobbigt när hon är arg så han håller henne tills hon lugnat sig. Det kan ta upp till en halvtimme innan hon slutar att röra på sig. Hon är tacksam för att han tar hand om henne och lugnar henne när hon är så arg. Hon känner skuld och skäms för hur arg hon blir på honom och att hon även slår honom. Hon ångrar sig och försöker hitta andra sätt att svara på hans avvisande av hennes ömhetsförsök.

Den unga kvinnan blir dock vansinnigt arg på honom när de grälar om annat och han hotar med att ta livet av sig. Då hinner hon själv inte med utan reagerar instinktivt, utan tanke och ger hon honom en rak höger på näsan och skriker åt honom att han aldrig får säga så. Han blir ledsen och gråter för att hon slagit honom. Hon tröstar honom. De fortsätter träffas. Grälar och försonas om vartannat. De blir gravida och hon frågar honom om de är klara för att ha ett barn tillsammans. Han svarar att han inte vet. Hon frågar hur han känner och han svarar att han inte vet. Om han tycker att de ska behålla barnet svarar han att han inte vet. Hon bestämmer att de ska ta alternativet abort för att de inte har jobb, utbildning eller någonstans att bo.

Han är med henne och ser hennes svårigheter. Hon mår dåligt, spyr och gråter. När ingreppet är gjort sätter han sig vid datorn och pratar inte med henne på flera dagar. Hon gråter och vänder ut och in på magen i förtvivlan. Vill prata med honom och vara nära samman i det svåra hon gjort. Den fjärde dagen av tystnad örfilar hon honom för att han ska prata med henne. Det gör han. Han slår henne, knuffar ner henne på marken och tar stryptag på henne. Nu blir hon rädd på ett sätt hon aldrig blivit för honom och vågar aldrig mer säga emot honom eller uttrycka att hon är arg på honom.

Våld i nära relationer som jämställd handling

Något har hänt i diskussionen kring mäns våld mot kvinnor de känner och barns upplevelser av det våld män utövar i hemmet. Det är på många sätt svårt att förstå vad det är som uttrycks i könsneutrala arbetsdirektiv och i debatten om våld i nära relation. Det är som om kvinnor och barns utsatthet inte längre har någon betydelse. Det är som om förståelsen av att våldets syfte är att få kvinnan att underordna sig totalt har utplånats. När hon inte ger efter för hans maktutövning utövar han våld så att han själv känner sig tillfredsställd och har återtagit makten, om så bara för en kort sekund. Det är som om förståelsen för att kvinnan upplevelse av att vara på väg att dödas av mannens slag har suddats ut och förbytts i att våldet sker på jämställda villkor. Det är som om intensiteten att bli slagen, upplevelsen av att kunna dö i detta nu har bleknat i debatten. Kampen om att få leva har förminskats till en diskussion om hur viktigt det är att prata om att både kvinnor och män använder våld. Det är som om vi som arbetar med mäns våld mot kvinnor ska glömma all genusforskning som skett under slutet av 1900 –talet och under hela 2000 –talet.

Vi som professionellt arbetar inom området ska acceptera att personliga åsikter och politiska argument går före verklig forskning. Vi ska tiga still och se barn skiljas från sina mödrar för att mammorna är arga, upprörda, förtvivlade för att de utsätts för mannens våld. Vi ska glömma att mäns våld mot kvinnor är en brottslig handling.

Normen våld

Det är möjligt att det inte går att förändra mäns våld mot kvinnor och barn så länge det är omöjligt att prata om genuskonstruktionen man som något som berör också män. Genus är inte enbart en fråga om feminism utan är en konstruktion som i allra högsta grad berör män och hur maskulinitet konstrueras (Kaufman, 2001. Katz, 2012). Kvinnor och mäns livsvillkor skiljer sig åt. Våld kan ses som en extrem stereotyp av könsrollsfördelning. Mäns våld är ofta ett uttryck för både en handling som är både instrumentell och expressiv, en handling som både utövar kontroll och en känsla av kontrollförlust. Den misshandel män utövar mot kvinnor är i detta sammanhang att ses som en vilja att återupprätta manlig könsdominans och överordning. Skräcken för att inte var tillräckligt olik "sin" kvinnliga partner hotar att överväldiga honom (Goldner et al. s. 72. 1995. Org. kursivering.). Pojken könsidentitet utvecklas genom en upplevelse av skillnader medan flickans utvecklas genom likheter. Det kan också förstås så att inlärning av maskulinitet kan uppfattas som att inte vara eller bli kvinnlig.

Föräldrar vill sina barn väl men det blir så fel, för när de använder våld kommer barnet få svårigheter att integrera den goda och onda pappan och mamman i sin egen självbild. Detta har konsekvensen att oavsett om barnet är en pojke eller flicka är risken överhängande för att pojken och flickan senare i livet kommer att utöva eller utsättas för våld i framtida nära relationer.
Normen i samhället tycks vara att män ska kunna och tycka om att använda våld och de ska kunna dela ut en snyting men också ta en. "Var en man och ta en käftsmäll" är ett självklart förhållningssätt för många män. En man riskerar oftast inte livet när han blir slagen av den kvinna han lever med, men hans trygghet, tillit och kärlek är bokstavligen slagen i spillror, alltså samma villkor som så många kvinnor lever under.

Män har ofta ett beteende som de själva inte förstår som våld. Han kan vara för invaderande, för kontrollerande, för svartsjuk, ha kontroll över ekonomi, ha ett språk som är kränkande, sårande och närma sig förtal och så vidare. Allt detta utför han i välvilja att ta hand om och kontrollera hennes beteende. I tron om att det är det hon vill. Kvinnans våld blir då ett svar på att hon utsätts för våld av honom. Kvinnans våld kan då benämnas som motvåld. Det är aldrig rätt men våldet måste ses i sitt sammanhang.


Kvinnors motvåld

Det är som bekant alldeles för vanligt att män misshandlar kvinnor i hemmet. Det är en man av kött och blod, en verklig individ som slår en lika verklig kvinna. När förhållandet är det omvända, en kvinna som slår en man, hamnar mannen inte på sjukhus med svåra fysiska skador. Troligen har han inte brutna revben, strypt, sönderslaget blödande ansikte, sönderbiten tunga efter att ha blivit sparkad på hakan eller omfattande blåmärken och så vidare. Detta är däremot ofta konsekvensen för kvinnor som blir misshandlade av män. Detta är ett verkligt, statistiskt faktum som måste betonas. Ett faktum för den unga kvinna vi inledde med. Hon blev till slut skrämd till underordning men har inte och kommer inte att sluta reagera på våldet hon utsätts för. Hennes utsatthet för våld och hennes motstånd mot det våld hon utsätts för bemöts med skuldbeläggande, minimerande och ignorerande (Wade, 2009).

Kvinnor har generellt sett en mycket mer farlig position vad gäller utsattheten för våld. Många kvinnor är rädda och som det ser ut idag i samhället där kvinnor blir misshandlade till döds i sina hem, har de all anledning att vara uppskrämda. Vi vet att kvinnor och barns vardag är att riskera att bli misshandlade av män i hemmet som ska vara deras trygga bas i livet. Vi såg tidigare vad den unga kvinnans ilska gjorde med pojken som inte kunde tåla hennes protester mot hans våldsutövning utan till slut skrämde henne till underordning.

En man och en kvinna har en väsentlig skillnad i den fysiska styrkan. Det innebär att flertalet män har den fysiska möjligheten att försvara sig och behöver oftast inte andra strategier för att konfrontera eller undvika våldet. Män behöver inte vara rädda för sitt liv på samma sätt som kvinnor faktiskt måste vara. En man kan helt enkelt hålla kvinnan från sig om hon slår honom och har mannen inte den psykologiska förmågan att använda sin fysiska kraft är det ändå inte en problematik som innebär att han får allvarliga fysiska skador av kvinnans våld. Han blir i de allra flesta fall inte så allvarligt misshandlad att han behöver behandlas för sina fysiska skador på sjukhus.

998565 10201579504159438 1555499183 n

Vi behöver ta till oss och förstå att våld i nära relationer är hierarkiskt och sker i ett sammanhang. Ett sammanhang som påverkas av att kvinnan i de allra flesta fall är den fysiskt svagare parten. Det finns en logik i att när det är en part som är fysiskt svagare i konflikten använder den fysiskt starkare parten våld som ett sätt att återupprätta upplevelsen av personlig kränkning. Det finns allvarliga risker för kvinnor när kvinnor använder motvåld (Isdal, 2001). Motvåldet kan då användas av den våldsutövande mannen ses som ett rättfärdigande av det egna våldet men också som ett sätt att undvika att själv granska sitt eget våldsamma beteende. Hon slog mig först – hon började – jag försvarade mig osv... Det är enbart mannen som är ansvarig för sina egna våldshandlingar.

När en man slagit sin partner kan han inte undkomma ansvar för sina våldshandlingar genom att hävda att det var hon som började. Känner mannen sig sårad av kvinnan och följden blir att han utövar våld är han ensam ansvarig för sitt våld. Män behöver inse att det inte är möjligt att rättfärdiga en oförrätt med en annan. En hel del män uppfattar det "som om" kvinnan säger något kränkande. Han väljer att tolka vad hon säger "som om" hon förnedrar honom och definierar verkligheten utifrån hur det passar honom och med den definitionen rättfärdigar han att kalla henne massor av okvädingsord, knuffa och misshandla henne.


Kvinnors våldsutövning

Det finns begränsat med forskning kring kvinnors våld men kvinnor agerar inte annorlunda än män när de blir kränkta, sårade eller hamnar i svåra konfliktsituationer. Det är svårt att finna verkliga siffror på hur mycket våld som utövas av kvinnor och vilket våld som utförs av kvinnor. En undersökning gjord 1990 i USA (Isdal, 2001) visar att kvinnor använder våld mot familjemedlemmar men att det våld män använder innebär sex gånger allvarligare fysiska skador. Det är även så att kvinnor rapporterar mer om det våld de utför än vad männen gör. Kvinnor utövar våld mot andra kvinnor eller som mördar kvinnor är mycket ovanligt. Om kvinnor mördar så är offret oftast en man och då för det mesta en man som kvinnorna på ett eller annat sätt känner sig hotade av (Katz, 1988).

Det är möjligt med flera orsaker, anledningar till att inte diskutera kvinnors aggressiva- och våldsamma handlingar. Troligen är ett av motiven ett behov att ignorera kvinnors aggressivitet därför att normen är att kvinnor ska vara glada, omhändertagande och empatiska. Vrede och aggressiva handlingar rimmar illa med normen kvinna, mamma. Kanhända behöver vi omvärdera den idealiserade bilden av mamman och moderskapet om vi ska finna bredare förklaringar till varför kvinnor använder våld. Ofta betraktas kvinnors våld som ett viktigt kommunikationsmedel i den meningen att hon försöker säga något med sitt våld (Motz, 2002).

Det betyder att när en kvinna slår sitt barn uppfattas hon ofta som desperat och, eller förvirrad. Hon kanske utför en våldshandling mot ett barn som kränker barnets integritet men hennes agerande förklaras och rättfärdigas med hennes svårigheter att vara till exempel ensamstående kvinna med flera barn. Följden av detta kan innebära att hennes ilska skambeläggs och bemöts med tystnad.

Kvinnor misshandlar sällan sina barn så mycket att de blöder eller får stora blåmärken utan det handlar mer om luggningar, slag på kinden med öppen handflata, rycka hårt i en arm med mera. Det är lätt att konstatera att våld är effektivt för våld korrigerar oönskat beteende omedelbart. Barnet städar snabbt om det får en örfil eller hotas med slag och mjölken torkas omedelbart upp om det hotas med våld. Ett litet barn kallar inte sin mamma för okvädingsord om det innebär smärtsamma slag att göra det. Däremot är risken stor att ett större barn kommer att utmana och kalla sin mamma en massa olika elaka saker eftersom det saknas en grund för en respektfull relation. En upplevd förväntan på att kunna fostra sitt barn innebär i sig en grogrund för skam eftersom det skapar maktlöshet att inte kunna kontrollera sitt barns agerande. Det är en tung börda för barnet att bära att vara det där barnet som alltid missköter sig och blir slagen för att nästa gång göra rätt. Och varje gång misslyckas att göra rätt och återigen bli slagen. Våld innebär alltid att respekten för den andra personen försvinner.

Orsaken och därmed motivet till varför kvinnor utövar våld kan vara egna upplevelser av övergrepp i barndomen, vilka de själva kan upprepa i vuxen ålder. Det är inte heller taget för osannolikt att kvinnan kan välja en man som utövar våld för det är vad hon känner igen hos en man (Almqvist & Broberg, 2004). Om kvinnan har upplevt att hon blivit kränkt i sin barndom är det en risk för att hon kommer att upprepa och agera ut den tidigare upplevda kränkningen i nära relationer. Offret, barnet, är utsatt för en våldsam projektion där barnet får bära ansvar för kränkningar som skett tidigt i den kvinnliga våldsutövarens liv. Det är då för henne, likväl som för den våldsutövande mannen, historien som styr nuets handlingar.

Hon kan känna att hon har krav från omgivningen att kunna sköta och fostra sina barn och när hon inte kan hantera en situation använder hon våld för att känna att hon har kontroll. Hypotetiskt kan en kvinna uppleva att hon saknar makt i relationen till mannen men har makt i relation till barnen. Våldet är en del av hennes vardag och våld är hierarkiskt i betydelsen av att vi kan utöva våld mot den person som vi uppfattar som svagare. Barn är mindre och beroende av sin mamma, så om sättet att lösa konflikter i familjen är våldshandlingar, drabbas också barnen. Då är ett skäl till att kvinnor utför våldshandlingar i hemmet att hon blivit eller blir misshandlad själv av sin partner. Hon väljer att använda våld mot barnen för att skydda dem från mannens våld. Tysta dem så mannen inte misshandlar henne och barnen.

Kvinnor använder våld mot sina barn och de gör det i syfte att fostra dem och de gör det medvetet för att sätta gränser. Om pappa också är våldsam mot familjens medlemmar är konsekvenserna för barnen att de varken är skyddade av pappa eller mamma och de blir utlämnade och fruktansvärt ensamma. Även om våld i ett kortsiktigt perspektiv är effektivt och fungerar omedelbart så har det långsiktiga allvarliga negativa konsekvenser för barnet.
Ansvar för våld.
Min upplevelse är att vi som professionella hjälpare ofta glömmer hur vi kan göra för att hålla någon ansvarig för sina handlingar. Vårt förhållningssätt är att lyssna och stärka våldsutsatta men vi brister ofta i att hålla en man ansvarig för sin våldsutövning.

Många kvinnor och barn undviker och backar för konflikter med mannen när han ger dem en hotfull blick. Kvinnor och barn vet att de riskerar misshandel annars. Det är inte straffbart att hota med blickar men det faller under definitionen av vad som är våld.

Män är ansvariga för de våldshandlingar de utför oavsett vad kvinnan kan tänkas göra, ha gjort, eller de övergrepp mannen kan tänkas ha varit med om som barn. Möjligtvis kan män försöka förklara sitt agerande med sina uppväxtvillkor, men all behandling måste bottna i att män inte kan undkomma sitt eget ansvar oavsett vad de själva varit utsatta för. Män försöker förklara och ursäkta sitt eget, respektive andra mäns mycket våldsamma beteende, genom att lägga ansvaret på kvinnors uppträdande. Det är viktigt att mannen inser att rättfärdigande av eget dåligt uppförande, med att andra beter sig lika dåligt eller sämre, är att undvika och smita från eget ansvar.

När män utövar våld i familjen är det inte ovanligt att mannen, kvinnan och även barnen väljer att vara tysta för att det är skamligt och svårt för familjen att prata om våldet i hemmet. Familjens medlemmar väljer att vara tysta för att skydda familjens gemenskap, vilket medför att våldet görs till en del av deras hemligheter och omgivningen, ifall de vet, väljer ofta också att bemöta våldsutövningen med tystnad.

Ett system som är uppbyggt på att skydda sig från våld och skam kan bara förändras om det hotas i sina grundvalar, vilket kan märkas genom att män som misshandlat kvinnor och barn oftast söker hjälp när de polisanmälts eller att kvinnorna hotar med skilsmässa. Först då blir männen medvetna om att det kan innebära större förlust att skydda sig från skammen än att förändra sitt beteende. Tar mannen ansvar för sina våldshandlingar kan skammen omvandlas till skuld och därmed vara möjlig att förändra. Skuld går att hantera och göra något konstruktivt av. Våld är ett övergrepp, vare sig mer eller mindre och det är inte acceptabelt att det försiggår och framför allt, att män inte ser till att mäns våld i nära relationer upphör. Den unga kvinnan utövade våld och behöver hitta andra vägar att uttrycka sin ilska. Den unga mannen behöver förstå det oacceptabla i hans agerande och sluta se sig själv som ett ansvarslöst offer.

Ett offer för hennes handlingar, hennes svårförståliga känslor och hennes oresonliga krav på honom. Slutsatsen blir därmed att våldsutövande män måste erbjudas behandling och därmed förmågan att ta ansvar för det våld de utför. Generellt behöver alla män börja prata om det våld män som grupp utövar. Kvinnors våld måste ses i ljuset av bristen på verklig jämställdhet. Mäns våld ska synliggöras som den kriminella handling våldet är och ett brott mot mänskligheten. Då kan målet uppnås.

Mäns våld upphör och kvinnor och män, flickor och pojkar, har samma rätt och möjlighet till kroppslig integritet.

Litteratur

Almqvist, K., & Broberg, A. (2004), Barns som bevittnat våld mot mamma. - En studie om kvinnor och barn som vistats på Kvinnojourer i Göteborg. Göteborg: Göteborgs Stad.
Goldner, V., Penn., Scheinberg, M., Walker, G., (1995) Kärlek och våld: paradoxala könsföreskrifter i <>. Fokus på familien. Vol. 23, s. 67-89. Oslo. ISSN 0332-5415
Isdal, P. (2001), Meningen med våld. Stockholm: Förlagshuset Gothia.
Katz, J. (1988), Seductions of Crime. New York: Basic Books.
Kaufman, M. (2001), "The Construction of Masculinity and the Triad of Men's Violence" i Kimmel, M.S., Messner, M. A.(red.) Men's Lives, Fifth edition. Needham Heights, MA: Allyn & Bacon, sid. 3-16.
Katz, J, (2012) internet 2015-11-25, http://www.ted.com/talks/jackson_katz_violence_against_women_it_s_a_men_s_issue?language=en#t-31041
Motz, A. (2002), "Kvinnors våld", i Bogren, M. Volckerts, J. (red.), Våldets psykologi - en antologi. Stockholm: Prisma, sid. 35-74.
Wade, A. (2009) Taking Resistance Seriously, Walking this path together: Anti-Racist and Anti-Oppressive Child Welfare Practiced. Red. Strega, S., Carriére, J., Esquao, S.A. Översättning Tolkförmedlingen Väst, 2014. Fernwood:USA.

Lars-Åke Kastling

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen