Debatt - Tidningen Kulturen




Media

Medierepresentationer verkar naturliga genom att de framträder i vardaglig form, som oreflekterad information. Då individen i dagstidningen stöter på återkommande teman bekräftas tidigare föreställningar. Islam representeras i svenska dagstidningar vanligtvis i konfliktfyllda sammanhang, till vilka skribenten och läsaren förleds att ta moralisk ställning. Allmänna stereotyper om självmordsterrorister och fundamentalistiska imamer fastställs genom att de upprepas i artiklarna. Oberoende av om det moraliska förhållningssättet är negativt eller tolerant, så placeras muslimer ändå alltid inom kategorin ”de Andra”.

Den Andre definieras utgående från vissa tillskrivna karaktärsdrag och inte som individ. En sådan stigmatisering har en dubbelriktad agenda. Samtidigt som vissa individer på ett abstrakt plan exkluderas från det föreställda kollektivet, fastställs kollektivets egna gränser. ”Främlingen” blir lätt den som får bära skulden för allmänna problem och tillskrivs sådana attribut som det omgivande samhället inte står för - främlingen upplevs som ett konstant hot mot den sociala ordningen. I allmänt språkbruk och genom vardaglig retorik fastställer argumentationen om ”normala medborgare” och ”främlingar” en enhetskultur till måttstock, enligt vilken önskade och oönskade samhälleliga fenomen tolkas.

Trots att mediernas perspektiv på minoritetsfrågor ändå blivit mer mångsidigt, blomstrar vardagsrasismen på internetforumen. Då den traditionella rasismen och tanken om den vite mannens herravälde har demaskerats, och alla människors lika värde omfattas i princip, är det en stor förlust att stereotypa tankesätt vinner fotfäste - kulturrasism, islamofobi och andra negativa kategoriseringar kläs ut till samhällskritik och döljs i populistisk retorik. Frågan är om det finns någon väsentlig skillnad mellan den koloniala tidens stereotyp om den lata hottentotten och den på internet allmänna synen på somalier som naturligt benägna att leva på socialbidrag?

Läs mer...

 

Bertil Falk

I England var det för några år sedan en man som vägrade att betala TV-licens. BBC stämde mannen och inför rätta. Där sa han att eftersom det var omöjligt för honom att se BBC där han bodde, så ville han inte betala för finansieringen av den allmännyttiga public service som kallas BBC. Domstolens ledamöter for hem till mannen och konstaterade att han kunde se Sky men inte BBC. Han slapp betala licens.

 I Sverige skulle det inte ha kunnat gå lika rättvisande. Alltsedan Gustav Vasas dagar har vi nämligen haft smarta idéer om hur man bäst mjölkar undersåtarna på slantar. Så hände det också att forna tiders skattmasar, fogdarna, slogs ihjäl av ilskna bönder. 

I Sverige har man knutit licensen inte till tittandet som i England utan till innehavet av apparat som kan ta emot program – oavsett om man ser eller inte.

 Min TV gick sönder för en hel del år sedan. Den stod där i ett halvår, varvid jag upptäckte två saker:

  1. Jag saknade inte TVn som jag suttit och glott på medan livet rann iväg.

  2. Jag fick plötsligt ett bättre liv och kunde odla diverse intressen på ett helt annat sätt.

Läs mer...

Linda BönströmSVT: s undersökande program Uppdrag granskning visade delar av det grova så kallade nätvåldet många kvinnor idag lever med (6 februari 2013). Det handlar om sexuella trakasserier. Om dödshot. Om våld. Ytterst handlar det om en vardag.

Länkarna till programmet flödade ut över Facebook, ja till och med innan programmet sändes. Reaktionerna fyllde de sociala medierna, ingen tidning kunde låta bli att kommentera, debattörerna flockades – alla var förbannade och äcklade över hur det går till. Hur kvinnor tvingas välja mellan hoten och kränkningarna och det offentliga utrymmet många av dem besitter. De är kvinnor med åsikter. Och jag tror det är så gott som omöjligt att hitta någon som öppet försvarar dessa brottslingars – för i mångt och mycket är det just vad de är – vidriga berättigande av sig själva och våldet med hat och grymhet. Ofta inför personer de aldrig träffat.

Det hela hade med all rätt en kraftig effekt, men jag tycker att den viktigaste frågan att ställa sig blivit något förbisedd; varför blir någon förvånad över kvinnors utsatthet? Jag menar att det blir någon typ av kliché, som om att vi inte hade en aning om hur illa ställt det var innan den där onsdagen i februari då programmet sändes. Det är en historisk upprepning, kanske helt systematisk, av hur våld emot kvinnor berättas som separata skildringar inom samhället. Här har vi våld på nätet, vi har våld i nära relationer, vi har våld i så kallade hederskulturer, vi har våld i skolan och på stan. Precis som det berättades i programmet som så många såg finns hatet i sådana strömmar, rena kvantiteter, att det omvandlas till ett normaltillstånd för de utsatta. Samtidigt är det viktigare än någonsin att framhålla att hatet inte håller till kring bara mediala personer, som kvinna behöver man långt ifrån vara känd för att ens inkorg ska fyllas med vulgära, anonyma brev eller för att vara rädd när någon oanmäld knakar på dörren. För många idag är det egna trapphuset ett hot.

Vi säger, och ser, hur hoten i många fall – jag skulle gissa i alla – förändrar de utsattas liv, man kan bara utgå ifrån att den konstanta otryggheten gör just så på olika vis. Men då kanske vi måste fundera på hur ser, i detta sammanhang, de hotande männens vardag ut? Förändras deras liv av varje mail de skriver som säger att en annan människa borde bli våldtagen och sedan styckad med kniv? Att de vet vart kvinnorna bor och vart barnen går i skolan? Hur många yttrade hot leder till ett normaltillstånd också hos förövaren?

Läs mer...


Arifur RahmanRunt om i världen förföljs journalister och författare för saker de skrivit. Ljuset över dessa frågor har förstärkts i Sverige de senaste månaderna. Under augusti rapporterade scenkonstarrangören MDT Stockholm exempelvis att man under augusti kommer att lägga all ordinarie verksamhet åt sidan till under månaden till förmån för projektet This is political där ambitionen är att kartlägga så många förföljda och fängslade kulturarbetare man hinner med.

– Vi ägnar hela augusti åt att göra en lista. Vi vill hitta så många tystade konstnärer som möjligt och uppmärksamma dem så mycket som vi bara kan. Vi vill använda den här tiden åt omvärldsanalys så att vi ser och lär oss förmedla hur viktig roll konsten spelar i samhället.” säger MDT:s teaterchef Danjel Andersson i ett pressmeddelande.

I veckan rapporterades också att Sigtuna blir den sjunde svenska staden att ingå i nätverket ICORN, International cities of refuges network. Nätverkets verksamhet går ut på att ge förföljda och hotade eller fängslade författare och journalister en fristad under ett till två år i någon av sina medlemsstäder runt om i världen. Tanken är att författaren eller journalisten ska få en lugn och trygg plats att bedriva sitt arbete ifrån.

Läs mer...

filmMan brukade för i tiden säga att alla kioskdeckare skrevs efter samma mall. Detta sas i nedvärderande syfte och var inte helt sant. För även om en del av författarna skrev i enlighet med en given mall, så fanns det andra som visserligen också skrev efter mall, men det var deras egna mallar. I dag är situationen en annan. Kioskdeckaren har svällt till en tjock bok som recenseras på kultursidorna. Även recensionerna skrivs efter givna mallar, där uttjatade nyckelbegrepp som "prestigefyllda priser" och liknande är legio. Den som hittar en fungerande formel kan fortsätta att skriva i den livet ut och till sist som i några kända fall från Sverige gå från vänstervriden samhällskritik till massproducerad penningpung. Nu ska det här inte handla om deckare. Det ska handla om formelns ställning i vår verklighet och de mallar som härskar i vår omedelbara närhet.

Det räcker nämligen med att se sig omkring i livet, i världen och i tiden för att upptäcka att det mesta sker efter samma formler, samma mallar, samma regler, inom likadana ramar. Ibland ändrar någon på mallen, bryter mot en regel, fixar till nya ramar, men snart är allt detta också efterapat, införlivat och förvandlat till norm eller tvångströja eller vad man nu vill kalla det. Låt oss se på hur nyheter presenteras i etermedia, oavsett hur de numera distribueras.

Läs mer...

 

altKulturvänstern har historiskt engagerat sig i debatten om psykvården. På samma sätt har högern reflexmässigt ryckt ut för att försvara status quo. ” Oreflekterat cyniskt om psykisk sjukdom” lyder rubriken till ledaren där ledarskribenten Johan Wennström sågar Teater Giljotins uppsättning Bli en dåre! (SVD 7/2). Och det utan att ens ha sett föreställningen.

I tisdags debatterade Wennström med pjäsens författare och regissör, Kia Berglund i Nya vågen i P1. Ingegärd Waaranperä menar i ett inlägg att Wennström har en poäng med att påstå att konstnären gärna förväxlar sig med dåren, och har en positiv syn på psykisk sjukdom. (DN 16/2).

Läs mer...

altI min replik till Magnus Norells artikel om Muslimska brödraskapet (MB) försökte jag belysa den dubbla måttstocken som jag menar Norell upprätthåller vid sin definition av demokrati. Av Norells genmäle att döma har budskapet inte kommit fram. Här följer därför ett förtydligande.

Likt de övriga nordiska länderna präglas Sveriges konstitutionella tradition av folksuveränitetsprincipen, vilket bekräftas av Regerinsformen där det går att läsa; All offentlig makt i Sverige utgår från folket. Detta innebär i kort att folket och dess valda representanter bestämmer vilka lagar och regler som skall råda i landet - oberoende hur människorättskränkande dessa kan tänkas vara.

Därför brister Norell i sitt resonemang när han menar att Kristdemokraterna har att förhålla sig till en "struktur" som separerar religion och politik och därför inte går att jämföras med den situation som MB befinner sig i.

Läs mer...

Fler artiklar...

Annons

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen