Televisonen i dess amerikanska marinad - Tidningen Kulturen




Media
Verktyg
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times
Under ett par månader nu har jag systematiskt gått igenom de flesta av de program på TV som jag har tillgång till. Resultatet förskräcker! Vi är marinerade i en västerländsk tankegryta i allmänhet och en amerikansk sådan i synnerhet. Hur skall man då förstå – låt oss säga – Turkiet och Nigeria?

Vad då göra? Jag tycker att vi i varje fall i det lilla bör läsa och lyssna i andra riktningar. Jag menar inte att allt amerikanskt är idiotiskt, men jag menar att vår marinerade media och livsstil marinerar oss i det alltför-amerikanska. Varför inte kräva fler filmer på TV från andra länder än de anglo- och euroamerikanska. På fullt allvar menar jag att en mongolisk film, ”Urga”, för något decennium sedan var en pärla.

68% av alla program i denna miniundersökning har varit mer eller mindre amerikanska. Jag bortser då delvis, men bara delvis, från våra inhemska nyhets- och debattprogram (som ju också till stor del förutsätter en euroamerikansk världsförståelse). Sitter man, som jag ofta gör, uppe på nätterna och betittar amerikanska serier av typen CSI (Las Vegas, Miami, New York), Navy CIS, Criminal Minds, Brottskod försvunnen etcetera kan jag tjusas (amerikaner är ofta mycket bra på snabb och effektiv berättarteknik), och njuta i många stycken. Men när det – exempelvis – kommer till vapen, straffsatser och ”hämnd” kan man baxna. I vissa fall tycks det rentav förutsättas att man i slutklämmen bör resa sig upp och sjunga med i den amerikanska nationalsången. Än värre är det med alla ”skämsprogram” (bak- och restaurangprogram, tjockisar, kronofogdar, trafikpoliser, fruar i Hollywood osv.).

Allt detta leder till att vi i stor utsträckning lever i en amerikansk marinad. Programmerade som amerikanska robotar. Utestängda från alternativa världsbilder. Ryss-förskräckta. Islamofoba. Hur skall vi då förhålla oss till ett ”udda” program som försöker skildra Iran, Kina, Kenya, Guatemala, Finland (!)? Svårt. Ukraina? Uteslutet om vi skall vara nyanserade. Till den euroamerikanska världen räknar jag för övrigt – och i bred mening – hela Nordamerika (utan Mexico), Australien, Syd-Afrika, Västeuropa osv. Men USA står främst i kön. Ja, det är nästan så att vi som etniska svenskar betraktas som landsförrädare om vi är kritiska till CIA, NSA, Navy Seals etcetera. ”DOM” är ju ”vi”. Inga Turkmener här inte!

Och trots att jag aktivt försöker kämpa emot är även jag en del i detta. Visst. Om jag, av någon outgrundlig anledning, tvingades fly från Sverige, som så många andra tvingas fly från sina länder, vart skulle jag då fly? Ryssland? Njet. Kina? Nej. USA? Troligen. Möjligen dock Kanada där jag varit i några år inom akademin. Men jag har ju varit mycket i Grekland och Frankrike också! Jo, men där pratar man grekiska och – främst – franska. Och vad beträffar Grekland – vad har egentligen hänt sedan Aristoteles?

Nej! USA rules, som britterna under kanske två-tre sekler dessförinnan. Samtidigt. Låt oss inte begabba enskilda amerikaner. De är ofta som vi – även om förhållandet till fr. staten skiljer. Själv har jag ju för övrigt både bott och jobbat i Minnesota. När jag första gången kom dit kände jag dessutom direkt igen mig. Varje diner var som i ”Spanarna på Hill Street”. Varje jargong kunde jag haka på efter tre minuter. Jag hade ju REDAN VARIT DÄR! I TV.

Vad då göra? Jag tycker att vi i varje fall i det lilla bör läsa och lyssna i andra riktningar. Jag menar inte att allt amerikanskt är idiotiskt, men jag menar att vår marinerade media och livsstil marinerar oss i det alltför-amerikanska. Varför inte kräva fler filmer på TV från andra länder än de anglo- och euroamerikanska. På fullt allvar menar jag att en mongolisk film, ”Urga”, för något decennium sedan var en pärla. 

Carsten Palmer Schale

Annons

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen

Cron Job Starts