Allt har sin tid - Tidningen Kulturen




Media
Verktyg
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times
Apropå att allt har sin tid (Predikaren 3:1-8): I en tidning kunde man läsa om femåringen som tröttnat på sin mamma som hela tiden fingrar på sin mobiltelefon i tunnelbanan. Kanske hade hon hämtat honom från förskolan? Efter ett tag tröttnar pojken och blir less på att bara slött glo ut genom fönstret. Han vänder sig mot sin självförsjunkna mor och påminner henne att hon lovat att de ”skulle ha kvalitetstid och att hon bara skulle ägna sig åt honom.” Hon skäms. Mest inför medtrafikanterna. Förläget försvinner mobilen ner i väskan.

Så lider man inte av kroniskt trötthetssyndrom (visavi sig själv) och håller på gå in i väggen, har man i alla fall definitivt förlorat sig själv i sitt tvångsmässiga mobila (n)appberoende. Och man är absolut inte ensam i sin fångenskap! Som mamman här ovan har vi alla massor av medresenärer, vars likes och tummar hit och dit motiverar oss att obehindrat köra på i oförminskad takt. Yes! Never a dull moment! Och igenkänningsfaktorn! WOW! AWESOME! #MeToo! #MeThree! YES!!! Vi har följaktligen inte alls sjunkit så djupt som vi fruktar. Vi har bara aldrig riktigt stigit så högt som vi ofta inbillar oss.

Om vi antar att detta missbruksbeteende upprepar sig på jobbet, med vänner och partners, i snabbköpet, på gymmet, i lekparken, i bilen, hemma, ja, överallt där barns och andras troskyldigt kritiska blick varken kan eller orkar fånga upp hur självupptaget vi agerar är vårt dåliga uppförande inte bara överdrivet, utan också aningen oärligt. Jag tänker på hur vi ger sken av att vara mer stressade än vad vi faktiskt är:

Och att vi antar att vi lever under en sådan press att det kan leda till psykisk ohälsa. Som om stressen vore epidemisk och verklighetsbaserad, gör oss sjuka. Det behöver inte alls finnas något samband mellan stress och ohälsa förutom som förevändning för ett fortsatt mobil- och skärmmissbruk: Eller annan fokusförskjutande aktivitet som vi självbedrägligt alltmer låter uppta vår tid. Man kan se det som en psykisk försvarsmekanism, eller som ren och skär dumhet. Eller som en av samhället sanktionerad narcissism.

Man bör därför ändra fokus och tala om ett ostoppbart uppförande som ohöljt sprider ut sig i det offentliga rummet: Samt på arbetsplatser, rekreationsytor och i våra hem. Det bör betraktas som en form av bristande hyfs som tar sig uttryck som ett jag-pratar-väl-så-mycket-jag-vill-var-jag-vill-och-när-jag-vill beteende, överallt. Inte mycket till vare sig mindfulness eller acceptans där inte. Och känner man inte till innebörden av dessa begrepp kan man ju alltid googla på det och göra sig ännu mer upptagen. Eller varför inte genast ringa eller sms:a någon man känner för att ge sken av att man är intresserad av vår nya stora coaching och självhjälpstrend.

Eller nåt annat för den delen. Att man bara reagerar instinktivt (reptilhjärnan) genom att trycka, scrolla, peka, ringa, googla, dela och leverera som en slav under ett osunt och självförvållat stress- och vaneberoende vill man dock inte kännas vid. Det blir alldeles för svårt för man är ju redan så oerhört självpåtaget stressad: Så lider man inte av kroniskt trötthetssyndrom (visavi sig själv) och håller på gå in i väggen, har man i alla fall definitivt förlorat sig själv i sitt tvångsmässiga mobila (n)appberoende. Och man är absolut inte ensam i sin fångenskap! Som mamman här ovan har vi alla massor av medresenärer, vars likes och tummar hit och dit motiverar oss att obehindrat köra på i oförminskad takt. Yes! Never a dull moment! Och igenkänningsfaktorn! WOW! AWESOME! #MeToo! #MeThree! YES!!! Vi har följaktligen inte alls sjunkit så djupt som vi fruktar. Vi har bara aldrig riktigt stigit så högt som vi ofta inbillar oss.

 

Författaren är Leg psykolog, leg psykoterapeut och författare

 

 

 

Thomas Silfving

Annons

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen