en ny sorts medialitet behövs - Tidningen Kulturen




Media
Verktyg
Typografi

Den nytillträdde amerikanske presidenten Donald Trump hyser ett djupt misstroende mot de etablerade massmedierna, och det misstroendet är i stora stycken befogat. Det fåniga sätt på vilket de – svenska medier inte undantagna – bevakade förra årets presidentvalskampanj i USA belyser hur pass rätt han har i sitt medieförakt. Att medierna föraktar honom är en sak för sig, men detta borde inte ha fått gå ut över en allsidig belysning av den aktuella politikens innehåll.




Inte indoktrinera befolkningen i ett upplyst högre intresse, inte driva kampanjer, inte favorisera kelgrisar.

Ty så är det ju alltför ofta: att journalistiken inte är sakorienterad utan inriktad på sensationer. När medierna misslyckades med att karaktärsmörda Trump (han vann ju valet!), såg de givetvis detta som ett kollektivt nederlag, för vilket det krävs revansch. Mediernas egen makt är inte oväsentlig, men det är en makt som inte är förutsatt i den liberala författningsstaten. Medier ska de vara granskare av makten – offentlig och annan – men inte lierade med olika maktcentra. De ska vara fora för opinionsbildning, inte diktera opinionerna.

Inte indoktrinera befolkningen i ett upplyst högre intresse, inte driva kampanjer, inte favorisera kelgrisar.

Den seriösa journalistiken borde vara fokuserad på ämnet i första hand, inte på ämnesföreträdaren, på konstverket, inte på artisten, på idéer, inte på känslor. Men denna normativa ståndpunkt stämmer synnerligen illa med den mediala verkligheten, den som representeras av vad som i allmänhet kallas mainstreammedia, och det är de allra flesta, vilka baserar sig på professionell journalistisk yrkesutövning. Nota bene att detta inte är en plädering för alternativa (”sociala”) medier, det är att konstatera fakta.

Medialiseringen av den iakttagbara verkligheten – det vill säga förmedlingen av i princip kontrollerbara fakta via en yrkesgrupp som håller sina medlemmar om ryggen – är ett genuint demokratiskt problem. Problemet är att det därmed har uppstått en svårforcerbar ideologisk överbyggnad. Andra auktoriteter experter än de journalistiska, eller som är lierade med dessa förmår nästan inte tränga igenom. Granskningen av dem som skulle granska förekommer i stort sett inte annat vid uppenbara medieskandaler, som Thomas Quick-affären, som också är en rättsskandal, eller Julian Assange-affären, som är en rättsskandal men ännu inte en medial skandal.

”Journalismen” – termen myntad av professor Olof Petersson – borde diskuteras oupphörligen och som företeelse underkastas vetenskaplig analys. Och journalisters anspråk på att utöva ett professionsyrke skulle under inga omständigheter godtas. Den tilltagande kommersialiseringen av nyhetsförmedling och ideologiproduktion har korrumperat en hel bransch. Den uppträder kolossalt stöddigt. Den brukar den som är osäker göra. Och branschens framtid är ytterst osäker.

Det är i detta läge naturligt och rimligt att det uppstår nya organ och arenor. Vi tänker alltså inte på floden av alternativa medier som kommunicerar inbördes och med varandra utan någon stor eftertanke men med desto större omedelbart (och tillfälligt) genomslag. Vi tänker på vad som kan uppstå ur de faktiskt existerande dissidentkulturerna, ingalunda obefläckade men i betydande grad oprövade, som virrhjärnorna och privathatarna aldrig torde bry sig om att uppsöka. Sådana finns också i Sverige.

Salongen och seminariet kunde vara förebildliga för denna typ av efterfrågad ”medialitet”. Där skulle sådana honnörsbegrepp som redaktionellt oberoende, sanningssökande och intresse- (inte konsekvens-)neutralitet få nya innebörder. Den skulle också kunna bli tillhåll för dem önskar vårda det svenska språket som vardagskonst.

Sven Hofman

Annons

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen