Från etik till genetik - Tidningen Kulturen




Media
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times

Sociologer har, eller hade åtminstone länge, en tendens att uttrycka sig naturalistiskt. I förhållande till etiken och moralen, yttrade det sig då som att etiska begrepp översattes till sociologiska kategorier. Frågan om det ”goda” matades sålunda in i det sociala sammanhanget och övergick, mer eller mindre automatiskt, till ett slags ”funktionsbegrepp”, exempelvis i form av roll- och referensgruppsteorier. Det hela gav en plastisk bild av den kraftfulla dynamik den enskilde står i som ”positionshållare” i det moderna samhället. Ett sådant synsätt övergår lätt i en bild av människan som fånge.

 


Bundenheten och fastheten i normsystemet blir då ett betydande problem. Autonomi eller anomi blir de enda alternativen till konformiteten. Likafullt behöver ingalunda bundenheten likställas med någon form av statistiskt tillstånd. I ett mycket föränderligt samhälle, som vårt, betyder bundenheten omvänt att vi mer eller mindre tvingas att anpassa oss till en sorts ”utveckling”. Men när den process förlöper alltför hastigt kan individen få svårigheter med att identifiera sig med allehanda nya budskap från normsättarna.

Det starka behovet av konformitet som det moderna samhället kräver reser därmed frågan om inte samtiden kräver mer än den gångna tiden: förr utkrävde arbetsgivaren arbetarens svett, nu utkrävs hans själ.

Ralf Dahrendorfs kritiserade i detta sammanhang synnerligen starkt sin egen vetenskap: det vill säga "das Princip des Rollenkonformismus". Där denna gör sig gällande teoretiskt innebär den en betydande inskränkning av vad människan egentligen är, och när den får fungera i vardagsverkligheten utmynnar den i "Entfremdung". Människan reduceras med andra ord till sina roller.

Bundenheten och fastheten i normsystemet blir då ett betydande problem. Autonomi eller anomi blir de enda alternativen till konformiteten. Likafullt behöver ingalunda bundenheten likställas med någon form av statistiskt tillstånd. I ett mycket föränderligt samhälle, som vårt, betyder bundenheten omvänt att vi mer eller mindre tvingas att anpassa oss till en sorts "utveckling". Men när den process förlöper alltför hastigt kan individen få svårigheter med att identifiera sig med allehanda nya budskap från normsättarna.

Rollalienation och identitets förlust är således mer än ofta parallellfenomen.

Den sociologiska rollteorins antropologi implicerar att individen är upplöst i sina roller, eller med Musils ord:

"der Mann ohne Eigenschaften besteht aus Eigenschaften ohne Mann"

Söker man människan redovisas en uppsättning roller. Identiteten blir identisk med rollen. (Eller sin skugga för att tala med Sir Ralf). Är detta sant? Karl Mannheim utredde begreppen. Eller försökte åtminstone. Tesen att alla kulturfenomen är "seinsverbunden", det som kallats Mannheims "totala ideologibegrepp", övergår lätt till att bli en i sig själv innesluten ideologi, som utestänger andra idéer.

Den under Mannheims egen tid explosiva kulturantropologin erbjöd tidigt ett mer nyanserat sätt att tolka belägenheten – eller förlägenheten, som det också kunde kallas. Att beskriva en kultur, analogt med att beskriva en individ eller ett samhälle, under förbiseende av dess värden blir detsamma som att göra upp en inventariebeteckning. En ansamling av av fakta-element, utan egentligt sammanhang. Vad man har att observera – för att förkorta en mycket längre historia – är kulturernas palimpsest karaktär. En kultur, liksom en människa, är sålunda mycket sällan entydig, den är snarare som en text skriven över en text över en text. Och trots att nya texter ständigt uppstår kvarstår åtminstone fragment av de tidigare, som gör sig gällande vid varje seriöst försök att tolka kulturen eller människan. Vi är alltså alla, envar och tillsammans, alltid ett och mer i vartannat, vilket i sin tur leder till ett krav på tolkningsansatser. Som leder till nya tolkningar och omtolkningar av det hela.

Det finns sålunda, och bland annat, palimpsest inslag i varje situation. Det finns ett ytligt skikt där processen är hastande, som exempelvis i den tekniska delen. Men där finns dessutom, som bland annat Annalers-historikerna påpekat, ett djupare skikt där strömmen genast är mer dröjande Så om exempelvis ytförändringen guppar på som vågor i decennietakt, finns där alltid en djupare förändringsprocess med sekler som mått. Dit hör inte minst, eller hörde, etiken och religionen. Detta utgör vad Ogburn en gång benämnde förekomsten av en "cultural lag"(eller eftersläpning). Men så enkelt är det inte heller. Motståndarna har exempelvis hävdat att det skett, och sker, en relativt snabb evolution från etiken till beteendevetenskapen. Åtminstone förr var det dock comme il faut att man i Lancet eller diverse sociologiska och psykologiska avhandlingar hakade på en pliktskyldig fras om att "allt naturligtvis måste tolkas med hjälp av ett multifaktoriellt synsätt", varefter detta sattes inom parentes och glömdes bort.

Men det har inte stannat här. Efter att etiken plötsligt började lösas upp, med en slags början runt, eller strax innan (Freud, Jung, Adler) år 1900, har alltmer reduktionisterna brett ut sig. Och efter Crick-Watson (1953) har vi ju begåvats med DNA och genetiken (patriarkatet bortsåg dock från det avgörande bidraget från Rosalind Franklin). Människan, och i ett vidare perspektiv kulturen, är inte längre vare sig etik eller beteendevetenskap – den är också, och snart endast, förefaller det mig, genetisk och neurologisk. Människan är genetiskt betingad. Vad detta skulle få för djupare betydelse för exempelvis juridiken diskuteras emellertid mer än sällan. Finns det viljor, avsikter, övertygelser och så vidare, eller är vi bara en ansamling (determinerande) gener? Och i så fall: varför strävar vi på över huvud taget?

"Allting är relativt", hette det förr. Numera borde det väl hela omformuleras till "allt är arv och gener". Men därmed har ju kulturen och människan förlorat allt egentligt ansvar: den och hon är reducerad till en komposition av socker, fosfat och kvävebaser (DNA är en nukleinsyra som är uppbyggd av två långa kedjor av nukleotider. Varje nukleotid kan sägas bestå av tre delar: en molekyl av sockerarten deoxiribos, en fosfatgrupp och en av de fyra kvävebaserna adenin (A), guanin (G), cytosin (C) och tymin (T)).

Kvävebasernas ordningsföljd i DNA-molekylen bestämmer uppbyggnaden av kroppens alla proteiner, och människan som kulturen torde sakna all mening, och alla motiv att sträva. Lite konstigt är det dock, att det föds så många hinduer i Indien, och så relativt få kristna, så många muslimer i Saudiarabien och så relativt få buddhister. Etcetera. Och hur skall vi tolka en dikt i ett genetiskt perspektiv? Vilka gener gör skillnad mellan naturlyrik och – låt oss säga – konkretism? Guaninet? Varför är förresten bipolaritet och ADHD mer sparsamt förekommande i Nigeria jämfört med i Sverige? Har det trots allt med lömska sociala och psykologiska faktorer att göra? Nä, självfallet inte. Jag är en gen.

Carsten Palmer Schale

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Annons

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen