Kompisenklaver och faktaresistens i det manipulativa mediesamhället - Tidningen Kulturen




Carsten Palmer Schale

Media
Verktyg
Typografi

”Folk åker utomlands för att supa och knulla istället för att faktiskt ta vara på tiden i landet och kanske dra på 'upptäcktsfärd' och göra något. Folk drar till gymmet och drar några statusar uppdateringar och lägger upp ett foto så man kan styla för sina vänner om hur duktig man är.
Folk tar kort på maten man just beställt på restaurangen. Folk tar kort på sig själva ur en vinkel så att rumpan eller käkbenet ska synas lite extra och inväntar likes. Folk lever sina liv på dessa sociala medier.

 


 

Först och främst är det naturligtvis nödvändigt att bottna i en övertygelse. Inte tu tal om det. Allt för få gör dock det. Man har s.a.s. slentrianmässigt anammat en viss verklighet. Skall man anamma en verklighet bör man dels anamma den seriöst, dels vara öppen för omvärderingar. För det andra – och i denna text viktigast – kan man inte vara naiv i den meningen, att man tror, att allt är entydigt. Det är att fly från verkligheten. Händer det, vilket det alltsomoftast gör, att det inkommer motstridig information – måste man förhålla sig till den – på allvar. Väldigt många människor gör inte detta: de värjer sig, sin identitet och sin ofta reproducerade uppfattning. Mycket ofta – om måhända inte alltid – är detta negativt, och i sin förlängning, och i ett större perspektiv, direkt farligt. En meningsenklav bör inte vara sluten, utan åtminstone porös.

Annons:



Jag förstår den desperata känslan av att vilja bli älskad för det är ju det alla vill men denna ständiga jakt på bekräftelse tycker jag bara är patetisk. Istället för att bara njuta av NUET så måste man visa alla andra vad man gör och inte gör. Mest patetiskt och sorgligt är alla tjejer som desperat måste visa rumpan eller puta med brösten för att få sina älskade likes.

Man blir lätt avtänd på tjejer man blev lite intresserad av när man tittade in i deras Facebook. För er som orkar, bläddra igenom några icke kända bloggar och du märker att 95% är klonade av varandra i olika skal, alla strävar efter samma sak i livet (supa, träffa surfarkillen på stranden i Miami och bara vara allmänt "Crazy").

Jag känner att jag inte passar in helt enkelt. Jag har fått några schysta nya vänner på sistone (går högskola) men de är också för mycket "måste leva galet, bara freak ur, whoooo, knulla festa, knulla festa!!!".

Någon som känner igen känslan av att vara en outsider? Inte en outsider som att vara mobbad eller ensam utan outsider som i att känna sig annorlunda mot de allra flesta, känslan av att allt uppmärksamhetssökande är patetiskt. Jag har känt såhär sedan gymnasiet i princip och det skrämmer mig över hur framtiden kommer att se ut. Vill inte att mina barn ska bli så materialistiska och själlösa. Är buddhismen den enda lösningen har jag tänkt förut." (Inlägg på Flashback 2014)

Vi/Oss

Vi lever alla i bubblor, det vill säga vi har en tendens att söka oss till dem som delar vår åsikt. Så även jag, även om jag faktiskt försöker att inte ta oss själva, i min bubbla, på allt för stort allvar: jag läser exempelvis medvetet så mycket jag orkar av tänkare och debattörer som jag tror har en helt annan ståndpunkt än jag. Motstånd torde ändå kräva av oss att vi vässar våra argument. Men allt för mycket av det som tänks och sägs och skrivs är lika fullt betingat av den och det vi upplever oss vara. Detta är illa.

Mycket förenklat uttryckt är vi alltså oftast deltagare och medlemmar i en sorts bubblor, eller lever och fortlever våra liv i en eller annan meningsenklav. Som om alla de andra, som inte är som "vi", alltid och principiellt skulle ha fel. Vi bekräftar således varandra i umgänget, på våra fester, i våra grupper, på Facebook. Detta är illa.

Häromveckan blev jag för första gången, i ett Babels avsnitt, bekant med begreppet "faktaresistens". Om detta att de flesta av oss inte böjer oss ens för den hårdaste hårda faktaredovisning, utan förtränger vad "fakta" faktiskt säger. Här handlade det bl.a. om "global warming", men också om huvudpersonens slutgiltiga beslut att bli vegetarian, efter att ha blivit övertygad om köttätandets moraliska, miljömässiga och djurrättssliga betänkligheter. Detta reagerade jag för övrigt särskilt på själv, eftersom just köttätandet länge har bekymrat mig. Att vara faktaresistent är illa.

En av vårt nuvarande samhälles allra värsta företeelser, enligt min mening, är emellertid massmedias funktioner och manipulationer. På "sociologiska" handlar detta bl.a. om selektion och kombination: nyheterna selekteras på ett, och endast ett, sätt; och kombineras på ett och endast ett sätt. Detta förvränger ofta(st) verklighetsbilden på ett mycket inte bara trist, utan också rentav farligt sätt. Så här är det! Detta är illa.

Eller för att sammanfatta en passant: vi lever i bubblor och meningsenklaver som bekräftar vår egen och våra vänners verklighetsbilder; vi har alla en tendens att hålla fast vår verklighetsbild alldeles oavsett vad fakta i målet faktiskt säger; vi manipuleras – mer eller medvetna om det – alla av massmedia.

Allt detta är dock bara introduktionen till eländet. Var och en av punkterna (1) meningsenklaverna (2) faktaresistensen (3) massmedias manipulationer kan och bör granskas mer ingående. Alla kan både modifieras och anammas beroende på den aktuella verkligheten.

Meningsenklaverna

Först och främst är det naturligtvis nödvändigt att bottna i en övertygelse. Inte tu tal om det. Allt för få gör dock det. Man har s.a.s. slentrianmässigt anammat en viss verklighet. Skall man anamma en verklighet bör man dels anamma den seriöst, dels vara öppen för omvärderingar. För det andra – och i denna text viktigast – kan man inte vara naiv i den meningen, att man tror, att allt är entydigt. Det är att fly från verkligheten. Händer det, vilket det alltsomoftast gör, att det inkommer motstridig information – måste man förhålla sig till den – på allvar. Väldigt många människor gör inte detta: de värjer sig, sin identitet och sin ofta reproducerade uppfattning. Mycket ofta – om måhända inte alltid – är detta negativt, och i sin förlängning, och i ett större perspektiv, direkt farligt. En meningsenklav bör inte vara sluten, utan åtminstone porös.

Faktaresistensen

Faktaresistens! Vilket underbart ord och begrepp. Låt mig här hänvisa till en egen erfarenhet (som ju dessutom och naturligtvis har bäring på de ovan nämnda meningsenklaverna). Jag är en mer eller mindre aktiv medlem i Fredsrörelsen på Orust (FPO); en på många sätt beundransvärd rörelse,. Men med vissa skavanker. Här heter det exempelvis, att FPO är politiskt och religiöst obunden. Med detta menas, att man – i huvudsak – respekterar alla "fredsförfäktare" (Nobels uttryck i sitt testamente rörande Fredspriset). I praktiken innebär det dock, att man bör vara vänsterpartist och ateist. Att sedan en mängd av de personer – och de är många och betydelsefulla – som dels har föreläst här, dels beundras per se, i högsta grad både är religiösa (Gandhi, King, Edman, Mandela, KG Hammar osv.) och icke-(V) (Liberaler, centerpartister, socialdemokrater och jag vet knappast ej längre vad) är en helt annan sak. Tydligen. Själv betraktar jag mig som "kristen socialist".

Massmedias manipulationer

Att massmedia (här i Sverige), särskilt kvällspressen, men numera alltmer även de stora morgontidningarna (DN, GP, SvD) är mer än manipulativa torde väl ändå envar självständigt tänkande människa inse. Tror man gärna. Dock Icke. Eller så är det så, att en majoritet av oss inte är självständigt tänkande. Jag tror att det senare är mest i fas med sanningen. "Man" tänker inte, funderar inte, intellektualiserar inte – allra minst ägnar man kraft åt att gräva djupt, rannsaka sig själv och komma fram till en genuint EGEN uppfattning. Ibland har jag funderat på hur 1800-talets tänkare – exempelvis Hegel, Marx, Mill – skulle tänkt och formulerat sig, om de kunde föreställt sig massmedias idag fullständigt löjeväckande betydelse – inte minst den grunda, ytliga, förföriska, fragmentariska och illavarslande, som vore vi ETT med skiten i AB, Expressen och morgontidningarna – för att inte tala om Rapport och Aktuellt. Visst finns här nyanser, men låt oss ändå för guds skull erkänna att vi är föremål för både naiv och medveten manipulation. En del journalister tror alltså nog på vad de säger, andra är på ett eller annat sätt styrda (på grund av vänskap, korruption, betingning).

Korrektiv?

Ingenting av det jag ovan tagit upp är naturligtvis inte heller helt sant. Meningsenklaverna är exempelvis nödvändiga. Utan meningsenklaver finns vi inte på riktigt. Men detta är ett "finnas" med reservationer. Du/vi/jag måste vara beredda på att ompröva vår meningsenklav. Vilket är mycket svårt.

Faktaresistens. Visst. Men varför stanna där? Det finns mycket resistens. En, bland många, som jag skulle vilja ta upp – i min ibland antipositivistiska anda – handlar mer eller mest om tolkningsresistens. Saknar vi förmågan att ens reflektera över alternativa tolkningar - fr. utanför den tekniskt-naturvetenskapliga världsbilden – riskerar vi samtidigt att så att säga hamna utanför den humana världen. Vi blir ting och genetik-determinerade. Illa också detta!

Massmedia ljuger naturligtvis inte alltid – i synnerhet inte medvetet. Men massmedia är - det är min absoluta övertygelse – mycket beroende av slentrianmässiga försanthållande. Det är exempelvis – och mest – som om kulturs lagar vore naturlagar. Vilket de naturligtvis inte är. Här räcker det att nämna sådant som 8-timmarsdagen, begreppet lönearbete, kapitalismen som det enda ekonomiska alternativet, Västs sanningsmonopol, att värdet av en belgare eller fransos motsvarar ungefär (det finns forskning om detta!) 30-5000 Kongoleser eller Rwandier.

Vidare är koncentrationen av ordet monumental. I världen – och i Sverige. Vi förleds exempelvis att tro, att det USA hävdar visavi Ryssland är SANT; liksom vi förleds att tro att lokaltidningarna DN och SvD har mer, och sannare saker, att säga än tidningarna i resten av landet. Ännu värre är självfallet tron på AB och Expressen, om det nu förlägger någon sådan (vilket jag är rädd att det gör). Ytligheterna, kändiseriet, sensationalismen, fragmenteringen – ja, illusionen - är extrem – och läst. Hur många införlivar detta skitsnack i sig? Jag bävar för svaret.

Jag har – just idag – intensivt och systematiskt läst allt av Sören Kierkegaard och mycket om honom och hans författarskap – sedan 25 månader. Säga vad man vill om Sören – han skulle nog inte vara kontant med dagens media. Inte heller – för övrigt – Marx. Å andra sidan kunde de ju inte veta vad som komma skulle (och DERAS media vara ofta riktad till ett tunt skikt av konservativa och högutbildade). När det gäller just Marx har jag dock relativt ofta funderat över vad han skulle skrivit under sin livstid om han visste hur det skulle bli (jag misstänker faktiskt att en del av hans verk skulle haft en helt annan vinkling). Hursomhelst. Massmedia idag – läs till exempel Lasch – är normalt sett ett moras utan moralisk resning.

Mer

Nå. Titta på dagsens Tv-tablåer – och kvällspressens löpsedlar. "Vi" tittar på detta, och vi läser detta, än om vi – förhoppningsvis! - vet att det hela är inte bara löjeväckande (det vore ju en sak), utan dessutom också "viktigt". Jag är nu ingen motståndare till underhållning, men jag är definitivt motståndare till (poänglös) underhållning som vägledning. Tyvärr förhåller det sig ju dock så, att just denna underhållning som vägledare har en viktig funktion i samhället och – ej minst – särhållet. Detta är illa!

Varför är detta – och annat som berörts ovan – illa? Jo, det är illa därför att Vi rankar både värden och människor på ett sätt som strider mot allt förnuft. Åtminstone ser jag det så. Om de "rätta värdena" kan vi med fördel läsa i Johannes den XXIII:s socialencyklika,. Om de människor som är värda särskild aktning kan vi med fördel ta del genom att exempelvis studera Gandhi, King, Mandela och andra. Inte Zlatan – i detta fall. Ännu mindre deltagarna i Lets Dance. Allra minst i de alldeles uppenbara förnedringsprogrammen i TV. Eller i AB:s artiklar med reservationen "varning för starka bilder". Jag antar att AB därmed får FLER läsare, för egen del vill jag inte se dem. I övrigt är det en märklig företeelse denna, att såpaprofiler (!) får större utrymme i våra kvällstidningar än exempelvis Wittgenstein, Habermas och Sara Lidman. Eller mig. Eller dig.

Avslutning

Ju mer jag tänker på saken ju djupare blir jag (Ha!, nja). Dock och emellertid. Enklaverna, faktaresistensen och massmedia. Ja, jag ingår i någon mån i en enklav; jag är exempelvis i betydande utsträckning "PK". Men jag köper långtifrån allt. Jag är obstinat, och faktiskt inte alltid "bekväm" ens i min egen bubbla. Och det är jag lite stolt över. Fakta sparkar skrev en gång en berömd svensk ekonom (Gunnar Myrdal). Ja, på den som ligger replikerade Arne Naess. Jag HAR ibland avvikande åsikter.

Faktaresistensen berör mig starkt. Jo, visst är det så att många av oss helst inte "vill veta", när fakta talar emot oss. VA? Är det rätt det som hen säger? Samtidigt: fakta handlar om det som är avslutat, inte det som pågår (faciens).

Massmedias roll, däremot, är jag nästan helt kritisk till . Det är om ytligheter, illusioner, "kändisar" osv. som står där. I våra kvällstidningar, säger jag och läser AB:s sportbilaga, handlar det nästan endast om fragment, ytlighet, Södermalm, kulturkoftor, PK och "det rätta". Men detta är naturligtvis inte med sanningen överensstämmande. Och några av oss vet detta. Ändå fortsätter vi. Den 14 maj går Melodifestivalens europeiska JÄTTEFINAL! Så det så.

EN brutalt uppriktig bekännelse:

Vad händer, om jag på en fest inte håller med om det som meddelas som allmän sanning (exempelvis att det inte finns några moderna liberaler som har något att komma med)? Oftast – men inte alltid – blir jag helt enkelt tyst.

Kan en konservativ människa ha något att komma med? Ja, naturligtvis! Det har både hänt och det händer fortfarande. Vad säger jag då där på mötet? Oftast ingenting.

Tycker jag att en bok är bra eller fantastiskt bara för att en Södermalmskofta tycker det? Nej. Och? Oftast förblir jag tyst.

Kan jag se en poäng i det Putin hävdar? Ja. Men – nej.

Romerna, då? Kinkigt. Judarna? Ännu mer kinkigt. Den islamistiska religionspolisen i Stockholms utkanter? Käften på dig!

Carsten Palmer Schale

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Annons

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen

Cron Job Starts