Mellan debatt och krönika - Tidningen Kulturen




Politik
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times

Djävlar! tänkte jag, när en hel hylla brakade ihop, under det att jag letade efter en bok av Swift.




Massmedia tycks skapa sina egna nyheter, och bortse från nyanserade analyser. Vidare vill man inte beröras av Svensson. Det är sådant som skapar våra soffsittare och ”professionella” tyckare. Det är sådant som vidgar segregationens raviner.

Annons:



Men ur rasmassan föll en gammal tummad, numera till största delen (men bara till största delen) daterad bok av Robert Escarpit: Litteratursociologi (1958, 1973) med förord av Lars Furuland. Och jag blev ju sittande! Vilka härliga iakttagelser Escarpit gjorde för ett halvsekel sedan, när hans ämne fortfarande bara befann sig på ett deskriptivt, på väg mot ett komparativt, stadium. Iakttagelser som i delar håller än idag. Någonstans runt sidan 100 börjar det bli riktigt intressant.

Efter det att Escarpit slagit fast den sociologiska truismen att uppfostran är ”den sociala gruppens cement”. Och han påpekar, att den franska bildade gruppens gemensamma kulturella bakgrund mot slutet av 1800-talet var den klassiska elementarläroverksutbildningen. På samma sätt fanns, menar han, på 1500-talet en gemensam humanistisk kultur och i våra dagar (1960-talet) finns det en gemensam marxistisk kultur.

Aldous Huxley lär för övrigt skämtsamt ha jämfört kulturen med en familjekrets, vars medlemmar sinsemellan samtalar om sina berömda anförvanter i familjealbumet. Låt oss för att applicera liknelsen på Frankrike, flikar Escarpit in, säga att man kusiner emellan frammanar onkel Poquelins kvickheter, kusin Descartes allvarliga skarpsinne, farfar Hugos högtravande tal och den snälle pappa Verlaines tokiga upptåg. Att vara kultiverad innebär vidare att man får kalla alla familjemedlemmar vid förnamn, eller efternamn i sann släktskapsanda. En främling kan inte känna sig hemma i denna krets: han tillhör inte familjen, han har med andra ord ingen kultur (vilket är ett sätt att säga, att han har en annan kultur).

Denna skämtsamma jämförelse, hävdar Escarpit, ger en ganska exakt bild av verkligheten. De stora tänkare som dominerat kulturerna – Aristoteles, Konfucius, Descartes, Karl Marx osv. - verkar mindre genom inflytandet av sina tankar (vilka merparten av familjens medlemmar har svårt att tillgodogöra sig) än genom sin s.a.s. totemiska betydelse för gruppens ursprung: fransmannen som påstår sig vara kartesian uttrycker därmed ett begrepp som inte alls är olikt det som ”vilden” ger uttryck för när han säger sig tillhöra leopardens stam.

Helt underbart!

Om vi nu hoppar över inte bara 1500-talet och slutet av 1800-talet, utan också 1900-talet, och förflyttar oss från Frankrike till Sverige; vad finner vi då? Enligt min mening hela skogar av totempålar. Både på grund av att folk i allmänhet, inte minst kulturkoftor, saknar förmåga eller lust att tränga in i anförvanternas och anfädernas/anmödrarnas egentliga tankevärld, och det (åtminstone ibland trista) faktum att ”det postmoderna tillståndet” genom sina fragmenteringar och inbördes käbblande miniberättelser ofta skapar kakafonier av medvetna eller omedvetna missförstånd.

Feminism? Rasism? Liberalism? Entropi? Diskursiv formation osv. Vad var det egentligen Ekelöf menade, de Beauvoir försökte mejsla ut, von Wright och Russel formulerade, Foucault var ute efter, Darwin evolutionslära innebar, termodynamikens huvusatser utsade, liberalismen stod för hos Bentham och Mill? Vad tycker syster Åsa, bror Pallas, syster Ebba, bror Göran?

Begreppsförvirringen är, som jag ser det, ytterst framträdande i ”debatten”. Det vill säga bland det dussin personer som har sina egna ”plattformar för tyckande”. Därmed kan man också påstå nästan vad som helst. Och det är det som är problemet. Det kan till och med hända att man skäller på sina likasinnade mer än på sina förmenta motståndare. Jämför debatten om fascism och cis-normativitet.

Fascismen, exempelvis, har väl egentligen aldrig (bortsett möjligen från några få år under 40-talets slut i Italien) varit förknippad med rasism? Åtminstone var inte rasismen särskilt framträdande (det var främst myterna om ultranationalismen som ideal och ledarkulten som odlades). Och hur många procent av oss svenska medborgare har alls någon vetskap om vad cis-normativ är? Eller procent? Troligen någon promille. Som ursprunglig kemist vet jag ju vad ”cis” står för.

Och så sitter en uppenbarligen intelligent man i ett debattprogram på TV och påstår att en ”normalserb” är svart och att islam är en ras. Andra talar om ”åldersrasism”. Vidare kan man tydligen inte vara sunt nationalistisk i Sverige utom möjligen i idrottssammanhang. Dessutom tycks andra människor kunna vara både etniska, nationella, stolta över sin flagga osv. Men inte vi svenskar.

Hur skall en intelligent diskussion kunna föras på sådana premisser? För övrigt – som Merete Mazzarella skriver någonstans – förväxlar ofta våra ”radikaler” begreppen diskussion och diskurs (men man känner tydligen inte till Foucault eller den samhällsvetenskapliga debatten över huvud.)

Vafalls?

Skönt, åtminstone, att ”Debatt” lades ner (för att omedelbart ersättas av något med opinion). Vill bara tillägga, att skrik och avbrott knappast är något som bara ”Svensson på apberget” sysslar med.

Det gäller även – och ej minst - ”professionella tyckare” (de som är med i ALLA program, och som kan ALLT om ALLT efter fem minuter. Nja, ännu har jag inte sett Åsa eller Lena eller Guillou eller XYZ uttala sig om Hawkingstrålning. Men det kanske kommer. Det ligger ju i deras ”DNA”, och uppstår bara en ”kritisk massa” så...).

Det är ett aber att samhället – alltsedan UKAS/PUKAS i slutet av 1960-talet och fram till idag - instrumentaliserat den högre undervisningen; dvs. man har successivt alltmer betonat utbildningen på bekostnad av bildningen i vidare mening. Hur skall därför dagens tekniker, naturvetare och ekonomer (bland vilka de sistnämnda är samhällsvetare - även om de tydligen inte riktigt inser detta själva) orientera sig i tid och rum? Och vilket kommer resultatet att bli? om vi inte redan nu delvis kan avläsa detta i form av politiska analyser, framtidsbilder och (exempelvis) konsumismen.

Här återfinns emellertid, som jag ser det, en sorts paradox. Under mina nu snart 45 år som akademiker har jag träffat på åtskilliga kvalificerade tekniker och naturvetare som har åtminstone vissa rudimentära (ibland mer än så!) kunskaper om – låt oss säga – Platon, Dante, Shakespeare, Cervantes, Goethe, Lagerlöf, Södergran, Ekelöf, Allende, Szymborska, (Doris) Lessing, Oates, Lugn , Tranströmer etc. Motsatsen har dock (med få undantag) inte varit fallet. Bland sorgligt många humanister – och samhällsvetare – kan man ännu idag se människor le i mjugg när man kommer in på Newton, Celsius, Babbage, Gauss, Maxwell, Bohr, Crick & Watson, dagens strängteoretiker och nanotekniker etcetera.

Termodynamiken, relativitetsteorierna, osäkerhetsrelationen och så vidare är och förblir på många håll föremål för tystnad. Vad betyder detta?

Jag ser fram emot den dag, när filosofiämnet återigen intar sin position som något av vetenskapens paraply. Varför alltså inte ett ”A-filosofi” (i stil med det gamla ärevördiga ”A-ekonomi”) i anslutning till Aktuellt eller Rapport. Eller längre reportage i nämnda program om Habermas, Benhabib, Butler, Zizek eller Kristeva? Eller Cederwall, Hawking, Paulsson? ”Dagens idé- och lärdomshistoria” skulle nog också duga.

Vad är egentligen "moralism"? I anslutning till sin diskussion om nazismen pekar Ofstad (1972) på detta fenomen. Han tycks då mena, att moralism har att göra med fullständigt onyanserat klander - i moralens namn! Bara i ytterst ringa grad hittar vi hos nazisterna försök till analys och neutral beskrivning av det som betraktades som förkastligt. Känslorna och lidelserna dominerar, och det språk som används är präglat av affekter och moraliserande termer. Saker är positiva eller negativa, rätta eller orätta; det finns helt enkelt inga neutrala områden och inga gradvisa övergångar. Eller som Hitler själv uttrycker saken:

"Det finns inte så många nyanser, utan bara ett ja eller ett nej, kärlek eller hat, rätt eller orätt, sanning eller lögn, aldrig halvt det ena eller halvt det andra, eller delvis osv."(Hitler, A.: Mein Kampf, München 1932, s. 201.)

Jag är inte säker, men påminner inte Hitlers tankar om en del av samtidsdebatten?

De senaste 10 åren (Göteborgs Fria tidning, 20 november 2015, ss 6-7) har lönerna för regiondirektören/erna i exv. Region Skåne ökat med 68 % (från en redan hög nivå) och för undersköterskor och annan lågbetald personal med 29 % (från en redan låg nivå). Samma tendens visar sig i siffrorna från Västra Götaland, Stockholms läns landsting, Landstinget i Västernorrland, Landstinget i Värmland och i Region Jönköpings län.

Johnny Magnusson (M), ordförande i regionstyrelsen Västra Götaland, kommenterar: ”Jämför man undersköterskor i vår region med undersköterskor i Sverige tror jag inte att våra är sämre betalda och jämför man vår regiondirektörs lön med andra regiondirektörer i Sverige så är inte vår lönesättning i topp”.

Kommentar: det var inte DET saken gällde, Johnny, det var skillnaden mellan regiondirektörerna och undersköterskorna!

Märta Stenevi, ordförande i Region Skånes personalnämnd, replikerar:

”För varje procentenhet som vi höjer lönen för exempelvis sjuksköterskor kostar det regionen 100-120 miljoner. Även om regiondirektörens lön procentuellt ökar över tid är det inte i närheten av samma summor”:

Kommentar: Och moralen? Rättvisan? Allmänhetens upplevelse?

(SD) får alltså ca 18-20 % i var och varannan mätning numera. Bortsett från naiviteten hos filosofer som Lena Mellin et consortes vill jag anföra bl.a. följande (som HA påpekat i nu 23 artiklar sedan valet):

Överhetens ageranden, det vill säga hur politikerna och generaldirektörerna med sina allierade inom näringslivet beter sig förstår INTE hur detta kan uppfattas av ”vanligt folk”.

Friktionerna på basplanet mellan olika grupper måste lyftas fram. Få kulturkoftor, ”kändisar” och kolumnister tycks dock ha erfarenhet av sådana friktioner.

Det vimlar av idealister och generösa människor i Sverige, men de träffar på desperationen på just basplanet, och ser sanningen i vitögat. 20 % av Sveriges väljarkår är vare sig rasister eller fascister.

Till sist en käpphäst: Jag kan konstatera att jag är av utpräglad ”blandras”: min åldersras, min vithetsras, min könsras, min religiösa ras gör mig mycket blandad – ja, närmast av karibisk typ.

Min mening är, att skall man ö h t tala om ras, skall man hålla sig till den allt mer förkastade (eftersom den inte tillför något, och inte heller har mycket fog för sig): mongoler (inklusive ex. kineser, japaner, inuiter, indianer), svarta och ”vita” (kaukasiska, som jänkarna uttrycker det). Men skit i begreppet ras. Trots vad FN förmedlar. Vad man oftast faktiskt vill åt är väl närmast etnofobierna.

Massmedia tycks skapa sina egna nyheter, och bortse från nyanserade analyser. Vidare vill man inte beröras av Svensson. Det är sådant som skapar våra soffsittare och ”professionella” tyckare. Det är sådant som vidgar segregationens raviner.

 

Carsten Palmer Schale

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen

Cron Job Starts