”Immigrationism” – och dess sanningsanspråk - Tidningen Kulturen




Politik
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times

Tidsandan har under en längre tid stöttat en globalisering med rivna gränser för varor och kapital, liksom med migration av människor. Många uppfattar en positiv bedömning av immigration som en normal åsikt som inte kräver så mycket analys och motivering, inte ens ett namn. Det är den motsatta uppfattningen som regelmässigt ifrågasatts. När immigrationsfrågan nu blir mer kontroversiell framstår stödet för migration alltmer som en intellektuell och ideologisk position.




 

 

Den nuvarande regeringen hävdar att deras politik skapat 120 000 nya jobb.xix Alliansen berömde sig själv med att ha skapat 300 000 nya jobb.xx Tittar man närmare på den senare siffran framkommer att i den ingår 94 000 i gruppen 64 till 74 år. Den ökningen består knappast av de invandrare som förväntas ta hand om de gamla svenskarna, utan primärt av äldre svenskar som tar hand om sig själva. Varje regering får ett problem med att stödja antingen denna utveckling i linje med pensionsreformen eller att välja ”integrationen”. I en förhoppning om att pensionering av svenskar skall skapa ökad efterfrågan på sysslolös invandrad arbetskraft lockas politikerna att försämra incitamenten för äldre. Politiken är förvirrad, nuvarande regering försämrar de skattereduktioner för äldre som införts tidigare och samtidigt höjer man pensionsåldern.

Annons:



När immigrationsfrågan nu blir mer kontroversiell framstår stödet för migration alltmer som en intellektuell och ideologisk position. Med ”immigrationism” avses en uppfattning som hävdar att även om kostnader kan uppstå initialt, blir migrationen berikande för mottagarlandet, inte bara i en idealistisk bemärkelse utan också i en ekonomisk. Termen förekommer sporadiskt i debatten. Mark O’Connor hävdar att han kan vara den som myntade begreppet. i

Entusiasmen för denna folkvandring över gränserna varierar kraftigt. För vissa personer är det en oundviklig utveckling så det gäller att gilla läget, för andra blir det en framstegstro. Men även som entusiastisk ideologi är den starkare i sin negativa tro än i sin positiva. Ungefär på samma sätt som många religiösa människor är mer uppfyllda av tabun och helvetets fasor än av himlens lockelser; kritik av migration anses bottna i förkastliga värderingar som ”främlingsfientlighet”. Jag vill dock i denna artikel undvika att diskutera dygden i immigrationism, dess värderingar och ideal, utan fokusera på de teser som har sanningsanspråk. Precis som för alla andra ideologier och religioner finns det sådana även om de ofta kommer i bakgrunden. Det centrala sanningsanspråket är att migration är till ekonomisk fördel för mottagarlandet och dess befolkning.

Termen immigrationism bör begränsas till just effekten av migration och inte inkludera globaliseringen beträffande produktion och handel av varor. En teoretisk utgångspunkt är den klassiska liberala argumentationen för handel enligt Ricardo.ii Här talar vi verkligen om nationalekonomi då nyttan primärt räknas för nationerna, inte för företagen eller individerna. Huvudpoängen är att även om ett land är bättre på att producera samtliga produkter som diskuteras i den teoretiska modellen, så finns det vinster för de båda nationerna i handel genom att de utnyttjar respektive lands komparativa fördel. Handeln bedrivs inte med välgörenhet som motiv, utan till ömsesidig nytta. Då varje land blir rikare per capita så finns ju potentiell möjlighet att temporärt transferera resurser från ”vinnarindustrin” i landet till de kapitalägare och arbetare som arbetar i ”förlorarindustrin” och nu drabbas av den import som får tillträde till landets marknad. Det finns vinnare och förlorare, men vinsterna i varje land är betydligt större. Det är en viktig insikt att om ett land inte accepterar en import av protektionistiska skäl, så har det andra landet inga intäkter att köpa det första landets exportprodukter med.

Migrationen fyller ingen sådan funktion. Immigranten har visserligen två potentiellt arbetande händer, men också en hungrig mage. Den främsta effekten blir att öka arbetskraften, och ett ökat utbud betyder ett lägre pris vilket arbetsgivarna kan se som en vinst. För migranten finns en fördel av ett rejält lönelyft, vilket motiverar personen att flytta i en strävan att förbättra sina egna livsvillkor. Men det finns ingen automatiska win-win-situation för alla inblandade, utan om det finns en fördel för migration behöver det styrkas med en ytterligare teori än handelsteori, samt med empiri.

Istället för att lyfta fram en enskild person som profet för immigrationism, kan man lyfta fram tidskriften The Economist. I en artikel räknar den tidskriften optimistiskt med effekter av immigration till den rika världen på 0,5 miljoner personer per år i 25 år till 14 miljoner immigranter motsvarande 3 procent av arbetsstyrkan. Denna migration skulle enligt tidskriften leda till en vinst på 675 miljarder dollar per år från 2025. En liberalisering av handeln leder till ynka 300 miljarder i vinst per år från 2015 jämfört med om inga nya liberaliseringar genomförs till dess. The Economists slutsats är att immigrationen ger mer än dubbelt så mycket som en framgångsrik Duha runda. Denna vinst kan dessutom den rika världen stoppa i egen ficka. Av någon, för tidskriften outgrundlig orsak gör den rika världen inte så. Enligt tidskriftens kalkyl uppstår en ren vinst på 50.000 dollar per år och immigrant.iii I en annan artikel hänvisar man till World Economic Forum som hävdar att Amerika lider av en ”talent crisis” och behöver fylla på sin ”talent pool” med 26 miljoner immigranter till 2030.iv

Dick Harrison tänker i liknande banor och irriterar sig på att många länder inte tycks se dessa lukrativa möjligheter: ”Egentligen borde staterna kämpa för att få ta emot så många flyktingar som möjligt. Ju fler begåvade, energiska och i framtiden inkomstbringande landsmän, desto bättre. Men så resonerar ingen offentligt verksam opinionsbildare.”v Migrationsverkets generaldirektör uttryckte en liknande uppfattning för ett par år sedan: ”Frågan är inte vilka migranter vi vill ha, utan vilka vi kan få”.vi Den kontrafaktiska situationen borde kanske göra herrarna lite mer skeptiska till sina ideologiska verklighetsbilder.

En rad argument för immigrationism hävdar att tillväxt skapar standardhöjning; blir vi fler blir vi också rikare. Tillväxtens välsignelser förklaras delvis av att man i en rad publikationer sätter fokus på BNP totalt, istället för BNP per innevånare. Den mycket blygsamma tillväxten av BNP under Alliansens åtta år sjunker med ¾ när man justerar för befolkningstillväxten till BNP per innevånare.vii Även på konkret privat nivå görs denna typ av misstag. Om en ytterligare familj dyker upp på ett knytkalas så tillför de något, men tillskottet är inget netto, utan de konsumerar ju också av det som dukats upp. Välvilligt kommenteras det extra som tillfördes, en positiv inbjudande attityd ses som mer adekvat än en rättvisande bedömning. Även att ingå i arbetskraften utan att arbeta utgör numera ett bidrag. I en ledare skriver Tove Lifvendahl om invandringen ”framförallt gör det Sverige till ett kapacitetsmässigt rikare land”.viii Ju fler vi är tillsammans…

Brist på arbetskraft anses vara ett problem också när det finns ett överskott på arbetskraft. Johan Schück hävdade att Sverige behöver fler invandrare.ix Det något märkliga argumentet var att den svenskfödda befolkningen mellan 16 och 64 år förväntades minska från 4 825 tusen till 4 700 tusen mellan 2010 och 2025. De utlandsfödda beräknades under denna tid nästan fördubblas från 775 tusen till 1 400 tusen. Det är svårt att få ihop artikelns matematik, 125 tusen färre svenskar kräver 625 tusen migranter; relationen 1 till 5 kräver ett rättfärdigande. Med en effektivisering genom digitalisering och robotisering kan även behovet av arbetskraft minska. Med 400 tusen öppet arbetslösa sedan många år låter den hotande folkminskningen snarare som en möjlighet, inte som ett hot.

I decennier har ministrar talat om alla sex eller sju hundratusen migranter som ”jobbar och betalar skatt”. Denna migrationsentusiasm fortsätter trots att alla data visar på att den mer omfattande numerären ligger på den tärande sidan. Den som endast tar med sig en chipspåse till ett knytkalas bidrar inte till ett överflöd. I en religiös berättelse kan två fiskar och fem bröd mätta alla hungriga, men i en sekulariserad kalkyl utförs en division av mängden mat med antalet matgäster. Ett begrepp som saknas i migrationsförespråkarnas förståelse är ”utspädning”.

Vad som är centralt är relationen mellan arbetande händer och antal magar att mätta. En modell över Sverige kan se ut enligt följande: Personen jobbar mellan 20 och 65 år, betalar direkt och indirekt genom skatten för ett barn upp till 20 år och sina framtida pensionsår 65 till 80.

Vi får 80 års konsumtion som skall försörjas med 45 års arbete. Nu arbetar inte alla, så om vi inkluderar en sysselsättningskvot på 0,82 i kalkylen får vi en försörjningskvot på 2,17 (80 år/ (45 år x 0,82)). Går vi tillbaka till magar och arbetande händer så blir det ungefär 1 till 1, en hand för varje mage.

Det kan på goda grunder ifrågasättas om vi blir rikare av att vi blir fler i ett land. Exportindustrin arbetar redan mot världsmarknaden och stordriftsfördelar i byråkratin är knappast något som, mig veterligen, bekräftats av empiri. Men det är uppenbart att andra saker har stor betydelse för välståndet; om vi börjar jobba senare i livet eller slutar arbeta tidigare så slår det hårt mot kvoten tärande/närande år. Har vi många människor mitt i livet som inte arbetar innebär det ett svårt bortfall; de kan varken försörja sig själva eller sina barn, och inte heller betala för sin framtida ålderdom.

Ett oundvikligt problem följer som konsekvens av ett stort framsteg. Medellivslängden ökar med ungefär ett år per decennium vilket betyder att det uppstår ett ökande antal pensionsår. Detta har noterats sedan länge, men det är svårt att höja pensionsavsättningarna, likaså att sänka pensionerna, varför pensionssystemen i Sverige och andra länder med tiden blivit allt mer underfinansierade. Gör man ingenting så kommer försörjningskvoten successivt att försämras. Efter en generation får vi tre extra pensionsår att försörja.

Pensionsreformen 1994 genomförde dock en principiell lösning som nu verkar ha glömts bort. Det var principen om livslängdsföljsamhet; när människor lever 2 år längre bör pensionsåldern höjas ett år.x Personen bidrar då med ett ytterligare arbetsår vilket kan betala för dessa två extra levnadsår. Trots åldersutveckling kan försörjningskvoten då bibehållas vid 2,17.

Nu hävdas med märkliga argument, eller inga argument alls, att migranterna kan försörja svenskarnas extra levnadsår. ”Vem skall annars ta hand om dig när du blir gammal?”xi Problemet är att invandrarnas försörjningskvot är så dålig att de långt ifrån kan ta hand om sin egen grupp. Arbetsförmedlingen gjorde två prognoser våren 2016 om behovet av migranter.xii Enligt den ena skulle 65 000 migranter ge 44 000 i arbetsför ålder, och av dem 24 000 sysselsatta. Enligt den andra prognosen var importbehovet 90 000 migranter med 64 000 i arbetsför ålder och 36 000 i sysselsättning. Den som räknar fram försörjningskvoten finner att den är 2,7 respektive 2,5; dvs att den är sämre än den svenska grundkalkylen. De två kalkylgrupperna inkluderar inte några svenskfödda barn till dessa personer och inte heller att andelen pensionärer i gruppen kommer att öka. Sedan finns ju den faktor som det ligger närmast till hands för Arbetsförmedlingen att fundera över. Finns det alls ett behov av denna arbetskraft?

Tittar man på sysselsättningen hos den befintliga gruppen invandrare så blir andelen arbetande händer låg. Räknar man med ett barn per förälder och samma livslängd som för svenskar blir försörjningskvoten 3,07 på grund av den låga sysselsättningen 0,58.xiii Gör man beräkningen för utomeuropeiska invandrare så blir försörjningskvoten ännu sämre, 3,49. Sysselsättningsgraden är endast 0,51. Enligt The Economist uppgår sysselsättningsgapet jämfört med svenskar till 33 procentenheter.xiv Dessa siffror talar knappast för en import och då har vi inte ens berört att definitionen på sysselsättning är mycket ”inkluderande”, vilket leder till att inkomst och skatt per sysselsatt invandrare är betydligt lägre än för sysselsatta svenskar. Riksdagens utredningstjänst (RUT) använder begreppet ”helårsarbete” (vilket inkluderar deltidsarbete) för personer med ett mer stabilt deltagande på arbetsmarknaden. Efter 8 år i Sverige har 25 procent av migranterna helårsarbete och efter 15 år 34 procent.xv

Istället för att göra en reflektion över ekonomiska konsekvenser förekommer påståenden om att det är bättre med en yngre befolkning. Swedbank rapporterade entusiastiskt i en rapport att befolkningen i ”arbetsför” ålder ökat från 72,7 procent till 73,1 procent genom en uppskriven prognos hösten 2015.xvi Men det är ju en helt fiktiv fördel utan någon som helst relevans. Man mäter en variabel och antar att ”allt annat lika” så blir det en förbättring, Invandringens ekonomiska prognoser blir mycket bättre om man plockar in antaganden om ökande sysselsättningskvoter, wage assimilation och kryddar med marginalkostnader som är lägre än genomsnittskostnader.

Det första felet är att tänka sig invandring som en föryngring, allt annat lika. Invandring av en migrant har aldrig endast en föryngringseffekt, utan alltid också en volymeffekt; det blir en mun mer att mätta som en direkt effekt. Ändå envisas många med föryngringen. SCB skriver med eftertryck: ”invandringen innebär med säkerhet en föryngring av Sveriges befolkning”.xvii Jag har tidigare kritiserat Jan Ekbergs resonemang att invandrarna ”går ihop” med en sysselsättning på 72 procent jämfört med svenskarnas över 80 procent för att de har ”en gynnsam ålderssammansättning”.xviii Men som påtalats här är ålder inget permanent tillstånd utan en färskvara. Om invandrarna lever lika länge som svenskarna finns det ingen annan fördel än den skenbara, som i ett pyramidspel. Om fler sätter in än som tar ut fungerar det tills insättarna börjar fråga vad som händer när de vill ta ut sina insättningar.

Den nuvarande regeringen hävdar att deras politik skapat 120 000 nya jobb.xix Alliansen berömde sig själv med att ha skapat 300 000 nya jobb.xx Tittar man närmare på den senare siffran framkommer att i den ingår 94 000 i gruppen 64 till 74 år. Den ökningen består knappast av de invandrare som förväntas ta hand om de gamla svenskarna, utan primärt av äldre svenskar som tar hand om sig själva. Varje regering får ett problem med att stödja antingen denna utveckling i linje med pensionsreformen eller att välja ”integrationen”. I en förhoppning om att pensionering av svenskar skall skapa ökad efterfrågan på sysslolös invandrad arbetskraft lockas politikerna att försämra incitamenten för äldre. Politiken är förvirrad, nuvarande regering försämrar de skattereduktioner för äldre som införts tidigare och samtidigt höjer man pensionsåldern.

I argumenten för immigration presenteras också uppfattningar om att det gäller att hindra en folkminskning i Sverige och ett ökande antal pensionärer jämfört med de medelålders. I Sverige förväntas befolkning öka med 36 procent, jämfört med 3 procent för EU, till 2060. Enligt en utredare på finansdepartementet som kommenterar EU-rapporten innebär detta ”Räddningen av Sveriges pensionärer”.xxi Sveriges framtida ”bättre situation” än EU är att pensionärsproblemet skall lösas med att Sverige lyckas skapa ett ökat antal produktiva arbeten för nytillkomna migranter som annars blir en ytterligare börda för yrkesverksamma svenskar.

Med skattningar på 1,88 barn per kvinna blir minskning utan invandring högst måttfull.xxii Men det är instruktivt att tänka igenom den hypotetiska effekten av större förändringar i åldersstrukturen.

Vad händer med försörjningskvoten om varje generation blir 20 % mindre än den föregående? Det blir fler pensionärer per arbetande, men också färre barn. Detta gör att effekter tar i hög grad ut varandra och kvoten blir 2,16.

Åldereffekter på populationen som helhet kommer att vara små jämfört med lokala förändringar. Urbaniseringen bidrar förstås till att det uppstår områden där endast de gamla blir kvar. Det är dock av diskutabel relevans, på gränsen till ansvarslöst, att diskutera risker med minskande populationer i en värld där mänskligheten växte med 83 miljoner under året 2015 med undanträngningen av andra arter och pressade resursbaser.xxiii Det är populärt att hävda att Malthus hade fel, men hans grundläggande befolkningsanalys är rimligtvis korrekt.xxiv I en värld med ändliga resurser kommer en geometrisk ökning av antalet människor att leda till en situation med armod. Att öka befolkningens antal, nationellt eller globalt, för att motverka utvecklingen mot högre medelålder när livslängden ökar är en minst sagt märklig strategi.

Vad som regelmässigt inträffar vid en migration till ett rikt land är ett avsevärt lönelyft. En del ekonomer tolkar detta som att personen blivit mer produktiv. Men är ett högre pris en bra indikation på högre värde? En klassisk metod att justera rådande växelkurs till köpkraft är det Big Mac Index som The Economist publicerar. Istället för en komplicerad varukorg med olika priser väljs en standardprodukt med lokala råvaror och en rätt arbetsintensiv process. Robert Östling kommenterar en studie som gått ett steg till och beräknat lönen för arbetstagare med typiska arbetsuppgifter på McDonalds i olika länder, mätt i Big Mac. Studien kom fram till att en anställd i Sverige tjänade 18 Big Mac på en arbetsdag, medan en anställd i Mellanöstern endast tjänade 3 Big Mac.xxv Då arbetsmomenten rimligtvis noga följer McDonalds rutiner så blir arbetet ytterst lika vad gäller kvalifikationskrav, arbetstempo mm. Det finns därför skäl att tro att de arbetande i olika länder är lika produktiva i reala termer. En flytt till Sverige innebär inte att mer produktivt arbete utförs, men att den svenska lönestrukturen påverkar och påverkas. Det svenska socioekonomiska systemet är mycket mer produktivt och är det som leder till de höga svenska lönerna, inte att migranten blir mer produktiv i sitt arbete.xxvi Men om arbetsmarknaden mellan McDonalds restauranger blir helt fri är det troligt att många, om de erbjuds möjligheten, väljer att flytta till Sverige och jobba för säg tripplad lön, 9 Big Mac. Denna lönekonkurrens kommer också att pressa ner de svenska lönerna mot hälften av de nuvarande. Ur ett utilitaristiskt perspektiv är detta ett framsteg eftersom försämringen för mer välavlönade anses ha mindre välfärdseffekter än förbättringen för de sämre avlönade. Men ur ett svenskt perspektiv innebär förändringen vidgade löneskillnader, bostadsbrist och kulturkrockar.

En invandring kan naturligtvis skapa ett ”infödingsunderskott” i vissa yrken, i betydelsen att invandrarandelen kan bli hög. Men detta bör inte uppfattas som att amerikaner inte skulle kunna köpa några tomater i snabbköpen om de illegala mexikanska invandrarna inte fanns. Amerikanerna efterfrågar tomater och marknadens mekanismer leder naturligtvis till att de blir lite dyrare om odlarna måste anställa amerikaner vid en utvisning av illegala mexikanare. Tvivlet på marknadskrafterna tycks lite märkligt. Det är svårt att se påståenden som ”Utan invandring stannar Sverige” som allvarligt menade.xxvii

En omfattande samsyn mellan de etablerade partierna och media leder till en maktkoncentration som möjliggör att problem kan mörkas under lång tid. En kombination av hög tilltro och att medborgarna domesticerats till lydnad leder till att immigrationismen egentligen inte har diskuterats och de olika skäl som nämns är knappast mer än ett antal påståenden. Många av dem är inte ekonomiska, men inte heller dessa påståendens uppenbara svagheter angrips. Ingen ekonom eller statsvetare kan väl se något seriöst i påståenden som att ”man skall inte sätta grupp mot grupp”. Det är rimligtvis i själva verket just det som är politikernas huvuduppgift. Assar Lindbeck har rätt när han i en boktitel påstår: Politik är att välja. En annat bisarrt inslag är mantran ”alla människor lika värde”.
Det finns ingen som verkligen tror på det påståendet, utan vi tillskriver människor olika värden. Ingen anser att deras egna barn och goda vänner har samma värde som en seriemördare, i någon rimlig betydelse av ordet värde. xxviii Bisarrt nonsensprat har dock passerat lika obemärkt som de ekonomiska konsekvenserna.

Organisationsteorins första steg är att särskilja organisationen från omgivningen. Medlemmar har rättigheter och skyldigheter som inte föreligger för icke-medlemmar. Folkets representanter ser sig dock inte nödvändigtvis som representanter för sina huvudmän utan kan anse sig representera partiledningen eller ha ett öppet mandat. Först nu visar den svenska debatten vissa tecken på att vakna till liv. Kanske kan svensken börja fundera på sin framtid istället för att fokusera på att inte fälla yttranden som bryter mot ledarskapets deklarerade värdegrund. Alla har vi uppmanats att inte diskutera migrationen, utan istället fokusera på integrationen, där det enligt samfällda uppfattningar föreligger ”stora utmaningar”. Det råder dock inte längre en konsensus om migrationens välsignelser så anhängarna till immigrationism kommer att behöva slipa argumenten om de vill ”ta debatten”.

 

Noter

i O’Connor, M (1993) Social Contract Journal, Volume 4, Number 2, pp 124-127

ii Ricardos D (1817), On the Principles of Political Economy and Taxation, John Murray, London.

iii The Economist(2008), ”Trade and Migration”, March 29, p. 82.

ivThe Economist(2010), ”The open society and its discontents”, June 5, p 57

vHarrison, D (2015), ”Historielöshet bakom rädsla för invandring”, Svenska Dagbladet,10 september 2015

http://www.svd.se/historieloshet-bakom-radsla-for-invandring

vii Tullberg, J (2015), Myten om invandringens demografiska fördel”, Tidningen Kulturen, http://tidningenkulturen.se/index.php/mer/debatt/108-politik/20599-myten-om-invandringens-demografiska-fordel

viiiLifvendahl, T (2014), ledare, Svenska Dagbladet, 24 augusti.

ixSchück, J (2010), ”SD:s ekvation går inte ihop”, Dagens Nyheter, 17 september, Ekonomi s 2-3

xPensionsreformen (1994), SOU 1994:20

xiLegrain, P (2008), ”Fler invandrare räddar välfärdsstaten”, DN-Debatt, Dagen Nyheter, 4 maj.

xii Arbetsförmedlingens Rapport (2015), ”Nettoinvandring, sysselsättning och arbetskraft”, april, s 6

xiiiNylin, A K (2014), ”Stor skillnad i förvärvsfrekvens 15 år efter invandringen”, Statistiska Centralbyrån, SCB Nr 2014:42.

xivThe Economist(2013), Special report: ”The Nordic countries. Immigration; the ins and the outs”, February 2.

xvRiksdagens utredningstjänst (2016), ”Andelen flyktingar i arbete”, RUT rapport 2016-02-23.

xviHallberg K (2015), ”Flyktingströmmen – en utmaning men med möjligheter”, Swedbank Insikt, 2015-11-02

xviiSCB (2015), Skriftserie 2015:15

xviiiEkberg, J (2009), ”Invandring och de offentliga finanserna”, Expertrådet för studier i offentlig ekonomi, ESO 2009:3. Tullberg J (2014), Låsningen en analys av svensk invandringspolitik, Lykeion, Stockholm, s 79-80.

xixRegeringen (2016), 14 september, www.regeringen.se/.../regeringen-starker-insatserna-for-att-oka-sysselsattningen-bland...

xxiTT-artikel (2015), ”Hög invandring räddar Sveriges pensionärer”, Dagens Nyheter, Ekonomi, 18 maj.

xxiiSCB (2015), Befolkningsprognos, ”Antal födda per kvinna 1960 – 2014 och prognos 2015 – 2060”

xxiiiTT (2016), ”Vuxna står för ökad befolkning”, Svenska Dagbladet, Världen, s 19.

xxivMalthus, T (1789), An Essay on the Principle of Population, Dover Publications, New York.

xxvÖstling, R (2015), ”Invandringen stora pluspost”, Ekonomistas.se 2015/10/09/

xxviCollier, P (2013), Exodus: How Migration is Changing Our World, Oxford University Press, London

xxviiLegrain, P (2008), Globaliseringsrådet rapport nr 11. Citatet är slutorden i denna rapport. Strömbäck, J (2016), ”Utan invandring stannar Sverige”, Bokförlaget Volante, Stockholm.

xxviii Tullberg J (2006), ”Det lika människovärdet – några kritiska synpunkter på en populär tes”, Filosofisk tidskrift, nr 3, 25-44.

Jan Tullberg

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen