Litteratur: Tora Greve - Erövraren. Siriuskrönikan - Tidningen Kulturen

Detalj från omslaget, i form av fotograferad textil.

Litteraturkritik
Verktyg
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times

Fantasy som kulturantropologi

Bertil Falk om vår tillvaro med teknologi, som de flesta människor inte trodde var möjlig.

Tora Greve kalkerar sexualiteten på mänskliga beteenden. Varelserna i dessa klaner, de må vara matriarkat eller demokratier eller ha något annat styrelseskick, är fysiskt sett som vi människor på jorden.
Tora Greve
Erövraren. Siriuskrönikan
ISBN: 9789176092477
Förlag: Tira Tiger



Varje köp via denna
länk stödjer TK.


Detalj från omslaget, i form av fotograferad  textil.

Detalj från omslaget, i form av fotograferad textil.

Jag var nyligen bjuden på middag där jag träffade en man som i likhet med mig själv växte upp med Jules Verne-Magasinet på 1940-talet. Tidskriften ansågs vara smutslitteratur, men den här mannen talade om för mig att läsningen av science fiction hade väckt hans intresse för att studera fysik. Även för mig hade Jules Verne-Magasinet en livsavgörande betydelse på flera sätt.

Vanföreställningen att sf bara är underhållning, dessutom usel sådan, har fortfarande sina anhängare. Men Cordwainer Smith (Dr. Paul Myron Anthony Linebarger) framhöll redan på 1950-talet att science fiction-genren skapat fler forskare än någon annan litterär genre.

Ray Bradbury underströk för sin del att hans Fahrenheit 451 inte alls var en förutsägelse om framtiden, som en del iakttagare trodde, utan tvärtom en varning inför framtiden. Och innan han dog sa han följande till Paris Review:

"Mainstream har inte fäst uppmärksamheten på alla de förändringar vår kultur genomgått de senaste femtio åren. Vår tids viktiga idéer – medicinens utveckling, betydelsen av rymdforskningen för släktets avancemang – har försummats. Kritikerna har i allmänhet fel, eller så har de släpat efter femton, tjugo år. De har missat en massa. Jag förstår inte varför fiktiva idéer ska negligeras på det sättet, Jag kan inte förklara det med annat än som ett uttryck för intellektuell snobbism."

I dag lever vi i en sf-tillvaro med teknologi, som de flesta människor inte trodde var möjlig – innan den var på plats. Det gäller i stort sett allt. På det litterära planet har fantasy i takt med detta brett ut sig alltmer, delvis på bekostnad av sf. Och fantasy lär knappast få någon att bli fysiker eller kemist. Möjligen litteraturforskare ... eller?

Fantasy är en kusin till sf och ett syskon till sagor och legender. Och fantasy har ett kulturantropologiskt drag som genren delar med sf. Denna etnologiska sida av fantasy och sf präglas av fiktiva beteendemönster och fiktiva religiösa mönster. Vi känner igen det från Sagan om ringen och Game of Thrones och det är framträdande i Tora Greves tjocka fantasyroman Erövraren. Siriuskrönikan (Tira Tiger Förlag 2014).

Händelseutvecklingen äger rum på en planet som rör sig mellan de båda stjärnorna i Sirius solsystem i en instabil bana. (Sirius ligger 8,6 ljusår från oss räknat och är den ljusstarkaste stjärnan på himlen, om man bortser från Solen.)

"Universum har gjort det komplicerat för oss sirianer", säger en schaman i boken. "Planeten rör sig i en farlig bana mellan två solar. Utan gudomens personliga manifestation på planeten skulle den störta in i en av solarna eller slungas ut från den livgivande zonen. Vi måste säkra banans stabilitet genom starka ritualer varje nyår."

På planeten finns åtta olika klansamhällen med skilda samhällsskick och varierande beteendemönster.

Det handlar om varelser av olika hudfärg, som strider och samverkar. Här förekommer sexuella handlingar, däribland våldtäkter och andra sexuella våldsamheter, grafiskt beskrivna men utan att därför egentligen vara pornografi. Det märks att partierna inte är till för att hetsa upp läsaren utan för att beskriva attityder och beteenden hos de olika folkslagen. Begreppet obscenitet är bättre än pornografi för att beskriva dessa avsnitt.

Men Tora Greve kalkerar sexualiteten på mänskliga beteenden. Varelserna i dessa klaner, de må vara matriarkat eller demokratier eller ha något annat styrelseskick, är fysiskt sett som vi människor på jorden. Tora Greve har inte tagit steget fullt ut och beskrivit andra slags intelligenta varelser med olikartade fortplantningssätt och sexuella beteenden baserade på annorlunda fysiskt och mentalt betingade förutsättningar.

Detta inte sagt som kritik utan som ett påpekande om vilka outnyttjade möjligheter att spekulera kring utomjordingar som finns och som kan leda till intressanta antaganden den dag författare lämnar föreställningen om antropoforma utomjordingar. Detta understryker också att Tora Greves beteckning av sin roman som en fantasyroman är rimligare än att kalla den sf, detta trots att skeendet utspelar sig på en annan planet, vilket brukat förknippas med sf..

Cibiaklanen är den härskande klanen. Enligt myterna har alla invånare på planeten en gång varit ett folk. Eros av Cibia vill uppfylla sin mors dröm att åter samla alla klanerna till ett folk – med eller utan våld. Hur det kommer att gå återstår att se, för den här boken är första delen i Tora Greves Siriuskrönika.

Det förekommer en uppsjö av människor och jag hade svårt att hålla reda på alla personerna och deras namn, men det är snarare en oförmåga hos mig än en brist hos författaren.

Om norsk-svenska Tora Greve ska sägas att hon är en Limhamnsbaserad textilkonstnär som förvandlas till reseledare varje gång det inträffar en solförmörkelse någonstans ute i världen. Hon är amatörastronom och stod på 1970-talet i kontakt med Carl Sagan om hur banrörelserna till en planet borde vara för att den ständigt skulle befinna sig i den livgivande zonen. Resultatet blev att hon räknade ut den möjliga förekomsten av banan för en sirianernas planet. Boken är originellt nog illustrerad med fotgrafier av hennes textilkonst.

Bertil Falk

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen