Litteraturkritik
Verktyg
Typografi
Share/Save/Bookmark

Författare: Lenn Christerson
Titel: Elden är tusentals år
Förlag: Bokförlaget Siljan

Författaren Lenn Christersons diktsamling "Elden är tusentals år" är en nog så vacker volym, liten och stark, fin utanpå och till innehållet extra. Gillar t.ex. mycket hans dikt "Resanderum", med andra dessa som har idel eggande vändningar där en korkskruv inte skulle vara det helt galna i analysverktyg av jämförelse, ty det vänder så förbaskat i tanke och bild, av grovt skruvtag då, och det har vänt samtidigt lika runt som åter tillbaka till utgångspunkter (med läge till t.ex. etikettens sida framifrån sett, men vad hänt emedan riktigt) om än neråt gått alltid och bränt med, men av något stort åt, just som det måste hägra och härja öppning utan ljushål, vem som vet mera om det än närmast av innehåll enkom förutom att det snart är upppumpat och just ljusare sett, samt finns med den lätta surrealismen taget (just vändningarna om) som spelar ut av spänningsförhållanden oanat grepp, inte sällan målade mot något i naturen. Sådan är han Lenn att måla in!

Det speciella är just Christersons särart på ett område, då viss ordinär diktsymbolik tagits över blott i halvt retfulla manér, något surrealistiska, lite anekdotiskt ännu, varpå ställt det hela uttryckligen mot naturbilder. Notera bara det spännande med titeln, elden är tusentals år, men inte lågan som sådan aldrig, inte ens teoretiskt fastän elden skulle ha matats på, utan något som måste överföra, ge den en ny plats, överförbart med hoppen i nånting mellan, det som även vänder i dikterna tillika oavsett heligt förbund av eld och låga starkt.

Härom den egna lågan är Christerson bra, skickligare än och spännande med, en unik man på naturdiktningens evigt upprepade område. Dikter om lökar brukar också kunna falla mig i smaken, liksom hans, och Wislawa Szymborskas unika ordinära om, likt som den rotfrukten är mycket och ganska sällan användbar diktsymbol med sina spännande skal och egenskaper. Det är överhuvud mycket mogen och klok diktning näst genomgående hos Christerson. Märker genast ett garvat handlag, att han bemästrat diktningen förmer, förfaller inte till fjantiga uttjade grepp trots kända teman.

Liksom inte illa att han får med så korta rader massor utskrivet i handling av det diktade, utan att ens bli japan för det, de som brukar så. I hans diktning har jag nog inte fått spader (mycket gott betyg det redan). Christerson har från tidigare flera tiotals böcker utgivna, bosatt vid Siljan någonstans om rödmålat hus.

Annons



Mest läst i denna kategori den senaste månaden

Mest läst genom tiderna, i denna kategori