Litteraturkritik
Verktyg
Typografi
miano.jpg
 

Slaktarorgier i nattskogen

Léonora Miano
Nattens inre
Översättare: Marianne Tufvesson
Sekwa

Sekwa är ett nytt förlag som specialiserat sig på yngre kvinnliga franska författare. Den från Kamerun härstammande och i Frankrike bosatta Léonora Mianos första roman är en text som besitter avsevärd mognad och djärvhet, en riktigt bra debut. Det är en ohyggligt mörk och grym historia som berättas, men människovärlden är nu en gång på så många gudsförgätna platser just så urartad, tröstlös, nedsprutad och uppsprättad som den här skildras.

Huvudpersonen Ayané återvänder efter några års bortavaro i Paris till den snävt konformistiska bantuby hon härstammar från, där hennes mor, även hon liksom dottern en mönsterbrytare som ansetts vara en traditionsskymfare och levt i ett slags inre exil i byn, nu ligger för döden. Det i sig själv inneslutna klansamfundet styrs i praktiken av kvinnor, det är de som odlar jamsen och manioken och mjölbananerna och upprätthåller kontinuiteten; byamännen i yrkesverksam ålder har nästan samtliga flyttat till huvudstaden i det fiktiva centralafrikanska landet Mboasu, från vilken de endast återvänder sporadiskt med de små summor de lyckats tjäna ihop på okvalificerade arbeten. I huvudstaden, där Ayané tillbringat några år med universitetsstudier innan flytten till Frankrike, finns en sorts unga kvinnor som kallas koyoter, ofta studentskor och samtidigt hålldamer åt någon burgen inhemsk man - dessa koyoter, som försörjer sina föräldrar och kanske även andra familjemedlemmar, är ständigt på jakt efter en vit man som kan ta dem därifrån och trygga deras existens. Mia­no skriver om dem i kontrast till de skrävlande, hållningslösa och hårdsupande männen som slösar bort sina dagar på en kombinerad bar och bordell: "Kvinnornas storhet var att de avstått från sina illusioner. Det var detta som gav dem en drottninglik resning." Dock är även de olyckliga själar, som "från den dag de föddes släpade på ett kadaver inombords. Det var kvarlevorna efter för evigt begravda drömmar."

När Ayanés mor dött vill dottern lämna den by som hon upplever vara så beklämmande och i grunden sjuk, där flickorna blir "omkullvälta i snårskogen vid nio års ålder eller strax därefter" och förlorar oskulden, ofta till någon manlig släkting, och där gruppens individualitetskväsande sammanhållning och att allt förblir vid det hävdvunn­a är det enda väsentliga. Men landet plågas av politiska oroligheter och etniska strider, och en från grannlandet Yénèpasi invaderande soldatesk har förbjudit invånarna att lämna den avsides belägna byn. När milisen sedan under ledning av den fanatiske, ibogadrogade och sinnesförvirrade Isilo tränger in i byn för att rekrytera soldater och predika utflippade "afrocentriska" vanföreställningar blir Ayané när natten fortskrider vittne till avancerade grymheter - tortyr, barnamord, kannibalism, liksom bokens skeenden i övrigt beskrivet på ett precist, skarpsynt och trovärdigt sätt. Bybornas resignerade underkastelse gentemot våldsverkarna iakttas av Ayané, och Miano konstaterar: "Deras tystnad och skenbara likgiltighet inför händelserna var också det ett slags död. Det var det slutgiltiga tillintetgörandet av en tillvaro som hade reducerats till en ändlös räcka av glädjelösa och ljusfattiga dagar. (...) Och ingen i gruppen brydde sig på allvar om de andra.

Alla åkallade förfäderna för att rädda sitt eget skinn. Men förfäderna hade för länge sedan slutat svara."

Nikanor Teratologen

 

Annons

Annons