Litteratur: Helene von Druskowitz; Pessimistiska kardinalsatser - Tidningen Kulturen




Litteraturkritik
Verktyg
Typografi

1905 års SCUM-manifest

Helene von DruskowitzHelene von Druskowitz
Pessimistiska kardinalsatser. Vademecum för de friaste andarna
Översättning: Peter Handberg
Och
Peter Handberg
Promenad med störningar – Druskowitz vs Nietzsche
Ersatz

”Feminismen måste etablera sig med eld och glans. Det är den moderna tidens heligaste ideal.”

Känner ni till Helene von Druskowitz? År 1878 doktorerade hon, som en av de första kvinnorna i Europa. Druskowitz var 22 år, avhandlingen gällde Lord Byrons Don Juan och disputationen ägde rum i Zürich. Bland tyskspråkiga universitet var det bara där, i Bern och i Genève som kvinnliga studenter hade tillträde. Zürich var en feministisk bastion. Druskowitz läste litteratur, filosofi, arkeologi, germanistik, orientalistisk och moderna språk, var utbildad konsertpianist vid Wiens Konservatorium och enligt sig själv sedermera ”doktor i visdom”. Hon startade två feministiska tidskrifter, skrev artiklar och dramer. 1891 spärrades hon in på mentalsjukhus. Där skrev hon sin sista publikation, Pessimistiska kardinalsatser. Vademecum för de friaste andarna*. Den väckte sådan uppståndelse att Druskowitz tvingades svära på att aldrig mer sätta sina ord på papper. Efter att ha varit inspärrad i 27 år dog hon.

Ersatz förlag ger nu ut Druskowitzs sista skrift i översättning av Peter Handberg. Utgåvan innehåller även en essä av översättaren: Promenad med störningar – Druskowitz vs Nietzsche. Texterna ger en historisk inblick i ett författarskap präglat av förra sekelskiftets diskussion om kön. De skildrar också en tidlös berättelse om en förtryckt tänkare vars sista text fortfarande är att betrakta som synnerligen aktuell.

Vad hade filologiprofessor Friedrich Nietzsche och doktor Druskowitz – båda två enligt Handberg ”ovanligt otvetydiga” i synen på det andra könet – för utbyte av varandra? De träffades en höstdag på initiativ av Druskowitz. Hon var 28 och Nietzsche 40, de förde animerade diskussioner om gemensamma idéer som pessimism och religionsskepsis. Så småningom blev båda galna. Han vårdades i hemmet, men hon spärrades in på mentalsjukhus. Varför?

Hon rökte cigarr, drack konjak och visade öppet sin kärlek till Wagnersopranen Therese Malten. Av män och kvinnor pekades hon ut som okvinnlig. Hon vägrade vara maka och mor, och som Handberg skriver: ”barnen och mannen kom först; barnen och mannen omöjliggjorde det liv som Druskowitz levde. Druskowitz var således inte frisk”. Hon hade all anledning att vara trött på patriarkatet – man förstår varför hon skrev sitt manifest. Handberg menar dock att det är ”svårt att föreställa sig att ett ursinnigt hat kring det könsliga enbart skulle vara framvuxet ur tankens värld, utan bränsle från faktiska övergrepp, trakasserier och våldtäkt, kanske rentav så kallade ’korrigerade våldtäkter’ för att ’befria’ henne från hennes ’sjukliga’ homosexualitet”. Oavsett om det var så det låg till – man kan givetvis skriva om orättvisor utan att själv ha blivit utsatt för fysiskt våld – fanns rimligen ett samband mellan omvärldens sätt att sjukförklara henne och de neurotiska anfallen. Kan mentala övergrepp leda till att man mer eller mindre medvetet ikläder sig rollen av den galna? Jag kommer att tänka på boken The Madwoman in the Attic från 1979. Där formulerar litteraturteoretikerna Sandra M. Gilbert och Susan Gubar en intressant teori om hur den kvinnliga författaren i det viktorianska samhället försatte sig i rollen som ”den galna på vinden”. Utifrån en analys av Charlotte Brontës roman Jane Eyre undersöker Gilbert och Gubar vindsutrymmets roll som tillflyktsort. Den skrivande kvinnan, resonerar de, skulle i så fall låtit omgivningen misstänka galenskap för att få skaparro.

Pessimistiska kardinalsatser signalerar alls inte att författaren varit bortom sina sinnen. Texten är tvärtom mycket stringent. Efter en filosofisk traktat där Druskowitz apokalyptiskt siar om vetenskapens stundande död följer 36 punkter som förklarar patriarkatets fall. Mannen är förnuftets fiende; tillvaron han behärskar en ytlig skenkultur som kretsar kring ”kläder, boende och fortskaffningsmedel”. Dessutom plågar han sin omgivning: ”han är den enda varelse som slår sin kvinna och plågar henne på det mest raffinerade vis, som förföljer främmande kvinnor och förvandlar dem till sin skandalösa och löjliga könsutstyrsels slavinnor.” Patriarkatets idé om mannen som mänsklig norm måste avvecklas. Det är för kvinnornas, männens och hela jordelivets skull.

Det är rätt uppfriskande läsning med tanke på de könspolitiska texter som publicerades av män i samtiden. Handberg nämner till exempel Otto Weininger, som 1903 i Geschlecht und Charakter (Kön och karaktär) skriver: ”Man kan mycket väl fråga sig om kvinnor över huvud taget ska uppfattas som människor, eller om inte min teori placerar dem tillsammans med växterna och djuren.” Och Nietzsche, som i senare skrifter gör gällande att penetrering förlöser kvinnan, hävdar att kvinnoemancipation är uttryck för den barnlösa kvinnans otillfredsställelse och att en kvinna som vill skriva istället för att skaffa barn hör ”hemma på tukthuset: så stor är då vanligen hennes inre urartning”. I könsfrågan tar Nietzsche parti för Strindberg. Till sin vän och kollega Heinrich Köselitz skriver Nietzsche – efter en brevväxling med den danske litteraturkritikern Georg Brandes – om Strindberg: ”Högst märkligt, vi är fullkomligt överens rörande ’kvinnan’ – det föll redan herr Brandes in.” Ibsen och hans dockhem har han inte mycket till övers för.

Nietzsche spelar ingen obetydlig roll för sekelskiftesfeminismen. Som litteraturdocenten Claudia Lindén påpekar i en understreckare i SvD 7/6 2014 hade Nietzsche kontakt med flera unga feminister: Malvida von Meysenbug, Lou Andreas-Salomé, Meta von Salis och Resa von Schirnhofer. I Norden fann både Ellen Key och Edith Södergran inspiration hos honom. Det är spännande att tänka sig hur snåriga sambanden är mellan de olika tankeriktningarna. Druskowitz och Nietzsche hade verkligen utbyte av varandra. Titeln Vademecum för de friaste andarna anspelar ju på Nietzsches idé om den fria anden – fast med en knorr: hos Druskowitz är de friaste andarna kvinnornas.

Trots att fronterna i sekelskiftets könsdiskussion onekligen stimulerade varandra går mina tankar till Victoria Benedictsson. Hon inbjöds av nämnde Brandes att delta i det litterära livet i Norden. Brandes höll henne som älskarinna, musa; söndrade och härskade. Efter ett antal utgivna romaner och dramer – med blandad framgång – begick Benedictsson självmord i Köpenhamn sommaren 1888. Biografin om henne gör gällande att det var på grund av den olyckliga kärleken till Brandes. Det är så typiskt att litteraturhistorien skrivs så – precis som i fallet Druskowitz – utifrån att kvinnan är sexobjekt och inte skaparsubjekt. Handberg skriver om Druskowitzs vansinnesröster att de kanske blev ”en räddning undan kärlekssorg, tillmälen, uteslutning, hotelser och glåpord.” Jag reagerar på det första – en räddning undan kärlekssorg. Vad menas? När ska kvinnlig konstnärsångest sluta kopplas till könsidentitet? När ska kvinnor – lika självklart som män – få sin galenskap härledd till skapandeprocess och inte kärlekssorg?

Helene von Druskowitzs öde framstår som en väckarklocka. Hennes tankegångar uppfordrar till val och förändring. Som hon skriver, bara ”för den obevandrade kan det finnas något i feminismen som är kusligt”.

 

Hedvig Ljungar

 

* Skriften har kommit att kallas 1905 års SCUM-manifest, som en anakronistisk föregångare till Valerie Solanas stridsskrift Society for Cutting Up Men från 1968.

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Film. Med det intensiva thrillerdramat 'The Salesman' är Asghar Farhadi den fjärde regissören i filmhistorien som vinner en Oscar för Bästa icke-engelskspråkiga film två gånger. Han tar därmed plats på en mycket prominent vinnarlista som hittills bestått av tre legendariska mästerregissörer: Federico Fellini, Vittorio De Sica och Ingmar Bergman.
Läs mer...

Kultur. 1612 – Svenska trupper, ledda av hertig Johan av Östergötland och Jesper Mattson Cruus af Edeby, besegrar en dansk här under kung Kristian IV, som är på återtåg från ett plundringståg i Västergötland, i slaget vid Kölleryd i Halland under det pågående Kalmarkriget. Efter att omkring 300 man har fallit (båda sidor inräknade) flyr danskarna till Varberg.
1808 – Utan föregående krigsförklaring går ryska trupper under ledning av general Fredrik Vilhelm von Buxhoevden över den svensk-ryska gränsen vid Abborrfors i östra Finland. Detta blir inledningen till finska kriget, som pågår till året därpå och i vilket Sverige förlorar den östra rikshalvan till Ryssland.
1848 – De båda tyska politiska aktivisterna Karl Marx och Friedrich Engels utger den lilla pamflettskriften Kommunistiska manifestet i London. Den är skriven på tyska och utges på uppdrag av den internationella organisationen Kommunisternas Förbund. Visserligen innehåller den inte mycket, som Marx inte redan har skrivit, men det kort- och lättfattliga samt slagkraftiga språket gör den till en stor succé och den mest spridda av deras skrifter. Redan samma år översätts den till svenska, sannolikt av Pehr Götrek, som också är medlem av förbundet. Manifestets mest berömda mening blir den sista, vilken är en uppmaning, som lyder ”Proletärer i alla länder, förenen eder!”
1940 – Norrbottniska Pajala bombas av sju sovjetiska flygplan som navigerat fel under ett bombuppdrag över Finland. Flera byggnader i samhället brinner ner och kostnaderna för de materiella skadorna uppgår till 45 000 kronor. Lyckligtvis omkommer ingen människa och endast två skadas lindrigt. Redan samma dag inlämnar den svenska regeringen en protestnot till Sovjetunionen, som den 6 mars erkänner att bombningen är ett misstag av sovjetiska plan och sedermera betalar skadestånd på 40 000 kronor. Detta blir den enda kränkningen av svenskt territorium under andra världskriget, som Sovjetunionen erkänner.
1968 – Sveriges utbildningsminister Olof Palme deltar i en demonstration i Stockholm tillsammans med Nordvietnams Moskvaambassadör och håller ett tal där han kritiserar USA för dess krigföring i Indokina och hävdar att kriget är ett hot mot demokratin. Detta leder till en diplomatisk kris mellan Sverige och USA, där den amerikanske ambassadören i Sverige William Heath kallas hem till USA. Det dröjer till 1970, innan en ny amerikansk Sverigeambassadör utses, och de diplomatiska relationerna mellan länderna förblir kylig ännu längre, bland annat då Palme 1972 håller ett tal om de amerikanska bombningarna av Hanoi.
1972 – Den amerikanske presidenten Richard Nixon inleder ett oväntat men historiskt besök i Kina, vilket pågår till den 28 februari, och tas emot av landets ledare Mao Zedong. Syftet med besöket är att förbättra relationerna mellan länderna, som vid denna tid ser varandra som något av ärkefiender och det är första gången en amerikansk president besöker ett kommunistiskt land. Besöket leder till och med till att engelska språket berikas med metaforen Nixon in China, som uttryck för när en politiker gör något oväntat och okarakteristiskt.
1976 – De första paralympiska vinterspelen invigs i svenska Örnsköldsvik. Spelen har tillkommit för att personer med olika former av funktionsnedsättningar ska kunna delta i olympiska vinterspelsidrotter, men med anpassningar till deras nedsättningar. Paralympiska sommarspel har hållits sedan 1960.
1987 – Olof Johansson väljs till det svenska Centerpartiets ordförande, sedan den tidigare ledaren Karin Söder har avgått den 2 februari, på grund av dålig hälsa. Johansson förblir partiledare till 1998, då han lämnar posten några veckor före årets svenska riksdagsval.


Källa: Wikipedia
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen

Cron Job Starts