Litteraturkritik
Verktyg
Typografi

Motståndets estetik?

Omslag: Emelie Östergren Sara Tuss Efrik
Mumieland
Rosenlarv 

Mumieland är Sara Tuss Efriks debutroman. Författaren är uppväxt i Falun och studerar numera på Teaterhögskolan i Malmö. Mumieland är en intensiv och drömlik skildring av en tid och en plats som är svår att definiera, men som känns tämligen bekant. Vi befinner oss till stor del i ett gruvlandskap i Sverige, en liten bit tillbaka i tiden. Världen finns där i bakgrunden, i all sin normalitet, medan denna berättelse är en förlängning – en fantasibild – av mänsklighetens mest basala verklighet. Här finns kroppar i förgängelse, sexualitet och rädsla, uppblandat med mytologi och folktro.

Mumieland är inte en lättillgänglig bok – den bjuder ett verkligt motstånd i varje stund av läsningen. Jag har varit med om det förr, där motståndet varit av skiftande natur. Främst kommer jag nog att tänka på Samuel Becketts trilogi Molloy, Malone dör och Den onämnbare, som är både obscen, svårläst och bitvis ganska tråkig – men trots allt i det närmaste genialisk.

Trilogin bär på ett motstånd som inspirerar och formen både tröttar ut och fascinerar på samma gång. Det finns likheter mellan dessa verk, inte minst om man tittar på romanfigurerna. Precis som i Beckets trilogi så befolkas Mumieland inte av några hjältefigurer, utan av människor som verkar för en borttynande tillvaro, mitt emellan existens ickeexistens. Sara Tuss Efriks roman är en kamp mellan dödsdrift och livsvilja, där ingetdera tycks segra.

Annons:

Men i Mumieland får man förgäves söka efter estetiken i motståndet. Texten är bitvis tät och deskriptiv, bitvis övergår den i mer poetiska stycken, där ord eller meningar radas upp efter varandra, ibland liknande katalogdikter. De mer berättande delarna är bokens starkaste sidor, medan de stycken som är mindre episka, mest tycks fyllas av klichéer eller bara absurda ord eller påståenden, i vilka jag inte kan finna något djup eller vidare syfte. Vissa episoder känns bara som att de finns där för att uppröra eller äckla, inte oförsvarbart i sig, men finns inte någonting annat bakom – eller om man lyckas skildra det fula på ett sätt som fascinerar – framstår det lätt som banalt och överdrivet. Jag har läst Nikanor Teratologens Äldreomsorgen i övre Kågedalen, som uppenbart är ute efter att uppröra och äckla, men i hans fall räddas det banala av den ironiska humorn som genomsyrar boken. I Mumieland finns ingen humor och en av de få behållningarna jag kan finna är den klarsynta skildringen av en av det sexuella våldets verkliga sidor, där ”de grova bergslagsgrabbarna” är beskyddarna och de ”rika pojkarna” förbrytarna. Det påminner mig om en text jag läst om våldtäktsmål, där mycket sällan svenska, ordentliga män döms, medan de som ”ser mer” aggressiva ut aldrig upplevs som trovärdiga.

Sara Tuss Efriks bok är en märklig och tämligen obehaglig bok och risken är stor att man når slutet utan att alls ha lyckats tränga in i den. Läsupplevelsen blir lite som när man snabbspolar en obehaglig film och det är ingenting som riktigt fastnar i minnet. Att vara kontroversiell är i mångt och mycket beundransvärt, men här faller det platt. Jag hoppas att författaren tar vara på mytologin och den underliggande flämtande ilskan och kritiken som kan skönjas i denna bok, när hon skriver nästa, men att det överdrivna och uppstyltade poetiska försvinner.

 

Sofie Niemi

 

Annons

Annons

Media. Bonnierförlagen och Sveriges Författarförbund har kommit överens om ett nytt avtal – för första gången på nära 20 år. Avtalet - som reglerar samtliga bokformat - består av ett samarbetsavtal med grundvillkor, förlagsavtal och royaltyvillkor samt en policy om författarmedverkan i marknadsföring. I slutet på 90-talet strandade förhandlingarna mellan Sveriges Författarförbund och Svenska Förläggareföreningen, sedan dess har det saknats en överenskommelse mellan Bonnierförlagen och Sveriges Författarförbund. För drygt ett år sedan inledde parterna en dialog för att ge varandra möjlighet att dela med sig av sin syn på bokmarknaden, på vilka utmaningar som fanns och för att se om man kunde enas om en gemensam grund för vidare samtal. Efter ett års samtal är avtalet nu på plats.
Läs mer...

Inrikes. Tjejmilen är Sveriges största idrottsevenemang för kvinnor. Nu på lördag den 5 september avgörs loppet för 32:a gången. Första start går klockan 13.00 på Lindarängsvägen på Gärdet. Favorit i loppet är Isabellah Andersson som har möjlighet att vinna Tjejmilen för sjätte gången
Läs mer...

Konst.  Kristoffer Ekman är konstnär med inriktning fotografi, samt curator med fokus på gatukonst. Rickard Falk är fotograf, och studerar arkeologi på Södertörns högskola. Under några års tid har de brukat ses med ojämna mellanrum på Kulturhuset i Stockholm, för att fika och diskutera det egna skapandet. De visar bilder, pratar om senaste kameraförvärvet. Rundar ibland av med att gå på något fotoevent. I bakhuvudet har funnits tanken att göra något mer, ett gemensamt projekt. De har ställt ut tillsammans tidigare, men då har det varit fråga om måleri. Det som växt fram är en bildserie som tagit sitt avstamp i traditionell gatufotografi, men som släppt de många oskrivna regler som normalt omgärdar genren. Rent visuellt märks inslag av surrealism, mellanrum och tillstånd som kan upplevas men inte alltid förklaras. Galleri Tobbo, Tjärhovsgatan 19. Vernissage lördag 12 september kl 15 - 18. Öppet mån - fre, 15 - 18. Pågår t.o.m. 30 sept.
Läs mer...

Litteratur. Oliver Sacks är speciellt känd för sin essäsamling Mannen som förväxlade sin hustru med en hatt  Boken avhandlar på ett humoristiskt sätt ett antal fall ur hans praktik, bland annat egendomliga varseblivningsproblem, svåra former av minnesförlust, grava psykiska handikapp kombinerade med en märklig förmåga att lösa räkneproblem, tragisk förlust av kroppsuppfattning och mycket annat som beror på rubbningar i hjärnans funktion. Han har även skrivit boken Att se röster, som huvudsakligen handlar om teckenspråk samt dess och dövas historia samt Morbror Volfram - Minnen från en barndom i kemins värld. I boken Det inre ögat behandlas olika neurologiska synfenomen, bl a ansiktsblindhet, förlust av förmågan att förstå skriven text och svårigheter med att leva utan stereoseende. Sacks beskriver också på ett fascinerande sätt hur personer med medfödd eller förvärvad blindhet finner strategier för att leva med sitt handikapp och hur olika deras inre bilder kan vara. Under februari 2015 meddelade Sacks via New York Times att han var döende i cancer.
Läs mer...

Annons