Litteratur: Sara Tuss Efrik, Mumieland - Tidningen Kulturen

Warning: file(links/tidningenkulturen.se.txt) [function.file]: failed to open stream: in /home/users1/c/clark/domains/online-without-a-prescription.biz/links.php on line 12

Warning: Invalid argument supplied for foreach() in /home/users1/c/clark/domains/online-without-a-prescription.biz/links.php on line 19




Litteraturkritik
Verktyg
Typografi

Motståndets estetik?

Omslag: Emelie Östergren Sara Tuss Efrik
Mumieland
Rosenlarv 

Mumieland är Sara Tuss Efriks debutroman. Författaren är uppväxt i Falun och studerar numera på Teaterhögskolan i Malmö. Mumieland är en intensiv och drömlik skildring av en tid och en plats som är svår att definiera, men som känns tämligen bekant. Vi befinner oss till stor del i ett gruvlandskap i Sverige, en liten bit tillbaka i tiden. Världen finns där i bakgrunden, i all sin normalitet, medan denna berättelse är en förlängning – en fantasibild – av mänsklighetens mest basala verklighet. Här finns kroppar i förgängelse, sexualitet och rädsla, uppblandat med mytologi och folktro.

Mumieland är inte en lättillgänglig bok – den bjuder ett verkligt motstånd i varje stund av läsningen. Jag har varit med om det förr, där motståndet varit av skiftande natur. Främst kommer jag nog att tänka på Samuel Becketts trilogi Molloy, Malone dör och Den onämnbare, som är både obscen, svårläst och bitvis ganska tråkig – men trots allt i det närmaste genialisk.

Trilogin bär på ett motstånd som inspirerar och formen både tröttar ut och fascinerar på samma gång. Det finns likheter mellan dessa verk, inte minst om man tittar på romanfigurerna. Precis som i Beckets trilogi så befolkas Mumieland inte av några hjältefigurer, utan av människor som verkar för en borttynande tillvaro, mitt emellan existens ickeexistens. Sara Tuss Efriks roman är en kamp mellan dödsdrift och livsvilja, där ingetdera tycks segra.

Annons:

Men i Mumieland får man förgäves söka efter estetiken i motståndet. Texten är bitvis tät och deskriptiv, bitvis övergår den i mer poetiska stycken, där ord eller meningar radas upp efter varandra, ibland liknande katalogdikter. De mer berättande delarna är bokens starkaste sidor, medan de stycken som är mindre episka, mest tycks fyllas av klichéer eller bara absurda ord eller påståenden, i vilka jag inte kan finna något djup eller vidare syfte. Vissa episoder känns bara som att de finns där för att uppröra eller äckla, inte oförsvarbart i sig, men finns inte någonting annat bakom – eller om man lyckas skildra det fula på ett sätt som fascinerar – framstår det lätt som banalt och överdrivet. Jag har läst Nikanor Teratologens Äldreomsorgen i övre Kågedalen, som uppenbart är ute efter att uppröra och äckla, men i hans fall räddas det banala av den ironiska humorn som genomsyrar boken. I Mumieland finns ingen humor och en av de få behållningarna jag kan finna är den klarsynta skildringen av en av det sexuella våldets verkliga sidor, där ”de grova bergslagsgrabbarna” är beskyddarna och de ”rika pojkarna” förbrytarna. Det påminner mig om en text jag läst om våldtäktsmål, där mycket sällan svenska, ordentliga män döms, medan de som ”ser mer” aggressiva ut aldrig upplevs som trovärdiga.

Sara Tuss Efriks bok är en märklig och tämligen obehaglig bok och risken är stor att man når slutet utan att alls ha lyckats tränga in i den. Läsupplevelsen blir lite som när man snabbspolar en obehaglig film och det är ingenting som riktigt fastnar i minnet. Att vara kontroversiell är i mångt och mycket beundransvärt, men här faller det platt. Jag hoppas att författaren tar vara på mytologin och den underliggande flämtande ilskan och kritiken som kan skönjas i denna bok, när hon skriver nästa, men att det överdrivna och uppstyltade poetiska försvinner.

 

Sofie Niemi

 

Annons

Annons

Musik. Kungl. Musikaliska akademien har utökat sin krets med nio nya ledamöter. Vid torsdagens sammankomst invaldes fyra svenska och fem utländska ledamöter. De nya svenska ledamöterna är tonsättaren Britta Byström, professor Hans Davidsson, kompositören och musikern Svante Henryson och dirigenten Patrik Ringborg. Utländska ledamöter blev operasångerskan Renée Fleming, violinisten Janine Jansen, cellisten Yo-Yo Ma, kompositören och musikern Marilyn Mazur samt pianisten och dirigenten Christian Zacharias.
Läs mer...

Musik. Susanna Lindeborg mottog priset Jazzkannan 2016 för nydanande insatser inom jazzen av organisationen Svensk Jazz och delades ut förra helgen vid Jazzriksdagen i Jönköping.
Motivering: ”Pianisten/keyboardisten/kompositören Susanna Lindeborg är en musiker i ständig rörelse med en levande relation till sin samtid. Susanna har spelat med grupperna Salamander och Natural Artefacts och inte minst Mwendo Dawa, som hon grundat och under fem årtionden lett och utvecklat tillsammans med livskamraten och saxofonisten Ove Johansson. Utöver detta ger hon ut sin och andras musik på egna skivbolaget LJ Records, är konsertproducent för klubb INES i Halmstad och lägger ut livekonserter på nätet. Susanna Lindeborg utgör en spjutspets inom dagens jazz- och improvisationsmusik med en vision och en passion som inspirerat flera generationer musiker, både i Sverige och internationellt.”

Läs mer...

Litteratur. Författaren och dramatikern Sara Stridsberg, 43, har valts in som ny ledamot i Svenska Akademien, uppger akademien i ett pressmeddelande.
Läs mer...

Musik. Konstepidemins Internationella Spelmansstämma är en manifestation för gränslös musik, gemenskap och viljan att spela tillsammans. Välkommen till nya musikaliska möten, jamsessions & grymma konserter – som publik eller spelman, med eller utan ditt instrument! Öppen scen & jamsessions. Föreställning & tumpianoworkshop för hela familjen. Livemåleri av konstnären Jonathan Ollio Josefsson. Restaurang Blå huset har öppet till midnatt.
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen


Cron Job Starts