Litteratur: Sara Tuss Efrik, Mumieland - Tidningen Kulturen

Warning: file(links/tidningenkulturen.se.txt) [function.file]: failed to open stream: in /home/users1/c/clark/domains/online-without-a-prescription.biz/links.php on line 12

Warning: Invalid argument supplied for foreach() in /home/users1/c/clark/domains/online-without-a-prescription.biz/links.php on line 19




Litteraturkritik
Verktyg
Typografi

Motståndets estetik?

Omslag: Emelie Östergren Sara Tuss Efrik
Mumieland
Rosenlarv 

Mumieland är Sara Tuss Efriks debutroman. Författaren är uppväxt i Falun och studerar numera på Teaterhögskolan i Malmö. Mumieland är en intensiv och drömlik skildring av en tid och en plats som är svår att definiera, men som känns tämligen bekant. Vi befinner oss till stor del i ett gruvlandskap i Sverige, en liten bit tillbaka i tiden. Världen finns där i bakgrunden, i all sin normalitet, medan denna berättelse är en förlängning – en fantasibild – av mänsklighetens mest basala verklighet. Här finns kroppar i förgängelse, sexualitet och rädsla, uppblandat med mytologi och folktro.

Mumieland är inte en lättillgänglig bok – den bjuder ett verkligt motstånd i varje stund av läsningen. Jag har varit med om det förr, där motståndet varit av skiftande natur. Främst kommer jag nog att tänka på Samuel Becketts trilogi Molloy, Malone dör och Den onämnbare, som är både obscen, svårläst och bitvis ganska tråkig – men trots allt i det närmaste genialisk.

Trilogin bär på ett motstånd som inspirerar och formen både tröttar ut och fascinerar på samma gång. Det finns likheter mellan dessa verk, inte minst om man tittar på romanfigurerna. Precis som i Beckets trilogi så befolkas Mumieland inte av några hjältefigurer, utan av människor som verkar för en borttynande tillvaro, mitt emellan existens ickeexistens. Sara Tuss Efriks roman är en kamp mellan dödsdrift och livsvilja, där ingetdera tycks segra.

Annons:

Men i Mumieland får man förgäves söka efter estetiken i motståndet. Texten är bitvis tät och deskriptiv, bitvis övergår den i mer poetiska stycken, där ord eller meningar radas upp efter varandra, ibland liknande katalogdikter. De mer berättande delarna är bokens starkaste sidor, medan de stycken som är mindre episka, mest tycks fyllas av klichéer eller bara absurda ord eller påståenden, i vilka jag inte kan finna något djup eller vidare syfte. Vissa episoder känns bara som att de finns där för att uppröra eller äckla, inte oförsvarbart i sig, men finns inte någonting annat bakom – eller om man lyckas skildra det fula på ett sätt som fascinerar – framstår det lätt som banalt och överdrivet. Jag har läst Nikanor Teratologens Äldreomsorgen i övre Kågedalen, som uppenbart är ute efter att uppröra och äckla, men i hans fall räddas det banala av den ironiska humorn som genomsyrar boken. I Mumieland finns ingen humor och en av de få behållningarna jag kan finna är den klarsynta skildringen av en av det sexuella våldets verkliga sidor, där ”de grova bergslagsgrabbarna” är beskyddarna och de ”rika pojkarna” förbrytarna. Det påminner mig om en text jag läst om våldtäktsmål, där mycket sällan svenska, ordentliga män döms, medan de som ”ser mer” aggressiva ut aldrig upplevs som trovärdiga.

Sara Tuss Efriks bok är en märklig och tämligen obehaglig bok och risken är stor att man når slutet utan att alls ha lyckats tränga in i den. Läsupplevelsen blir lite som när man snabbspolar en obehaglig film och det är ingenting som riktigt fastnar i minnet. Att vara kontroversiell är i mångt och mycket beundransvärt, men här faller det platt. Jag hoppas att författaren tar vara på mytologin och den underliggande flämtande ilskan och kritiken som kan skönjas i denna bok, när hon skriver nästa, men att det överdrivna och uppstyltade poetiska försvinner.

 

Sofie Niemi

 

Annons

Annons

Utrikes. En Kairos domstol avvisade författaren Ahmed Najis begäran om uppskov med verkställandet av hans tvååriga fängelsestraff, som han har avtjänat sex månader av.
I februari dömde en domstol i Kairo den 30-årige författaren till två års fängelse för att störa allmän moral i samband med utgivningen av hans roman Istikhdam al-hayah (Att använda livet) i den statsägda Akhbar al-Adabs litterära tidskrift förra året.Försvaret lämnade in en vädjan till åklagaren i början av juli för att stoppa verkställandet av domen av medicinska skäl. Naji närvarade vid mötet i dag och var omgiven av vänner och bekanta som tog tillfället i akt att träffa honom för första gången sedan han greps för sex månader sedan. Bara första kretsen av anhöriga tillåts att besöka honom i fängelset.
Najis advokat Mahmoud Othman berättade för Mada Masr att enligt en nyligen införd lag kan försvaret överklaga domen i högre instans innan ärendet går till appellationsdomstolen för en slutgiltig dom.
Domstolens resonemang för Najis straff var att han avsiktligt hade begått brottet med att offentliggöra och sprida oanständigheter genom sin fiktiva text.
Läs mer...

Media. TV4 och C More genomför nu den största satsningen någonsin på svensk landslagsfotboll. Genom ett nytecknat avtal med UEFA har TV4 och C More säkrat de exklusiva sändningsrättigheterna till samtliga herrlandslagets matcher fr o m hösten 2018 till VM 2022. I rättigheterna ingår EM-kval, VM-kval och den nya viktiga turneringen UEFA Nations League, liksom alla europeiska kvalmatcher till EM och VM.
Läs mer...

Konst. Lördag den 24 september öppnar Ljus och stillhet – skandinavisk konst kring sekelskiftet 1900 på Musée Toulouse-Lautrec i Albi. Utställningen består av några av de främsta exemplen på skandinaviskt måleri från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, alla utlånade från Nationalmuseum. Bland konstnärerna märks Carl Larsson, Anders Zorn, Hanna Pauli, Vilhelm Hammershøi, Fanny Brate m fl
Läs mer...

Litteratur. Svenska PEN tilldelar 2016 års Tucholskypris till den turkiska författaren Aslı Erdoğan.
Motiveringen lyder: ”För ett nyskapande författarskap där språket självt strävar efter att bryta upp de alltför små sanningarnas fängelse.” Aslı Erdoğan, född 1967 i Istanbul, är en turkisk författare och människorättsaktivist. Hon räknas till den turkiska samtidslitteraturens främsta namn. Erdoğan väjer sällan för de tabulagda ämnena. Hon är ett av den unga, samtida turkiska litteraturens främsta och mest kontroversiella namn, som aldrig slutat skriva om kurdernas rättigheter, det armeniska folkmordet, våld mot kvinnor eller tortyren i turkiska fängelser. Hon romandebuterade 1994; fyra år senare fick hon sitt stora genombrott med romanen Staden i den röda kappan. Erdoğan har skrivit noveller, romaner samt essäer, krönikor och artiklar för stora turkiska tidningar och hon har även gjort sig känd som förkämpe för mänskliga rättigheter och yttrandefrihet. Kritiker både i Turkiet och utomlands har hyllat Erdoğans verk och hennes böcker har översatts till ett dussintal språk. Hon har tre böcker utgivna i svensk översättning på Rámus
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen