Litteraturkritik
Verktyg
Typografi
Share/Save/Bookmark

Om världen och dess många människoöden

Monica ZakMonika Zak
Jag är en pojke med tur
Opal

Monika Zaks nya bok har verkligheten som grund, liksom flertalet av hennes många barn- och ungdomsböcker sedan debuten 1971.

Jag är en pojke med tur springer ur den afghanske pojken Esmat Nabis muntliga berättelse för författaren.

Det är en skrämmande men också spännande historia om ett ensamkommande flyktingbarns bravader från hembyn, livet i den stora farliga huvudstaden och ut i en okänd omvärld där destinationen slutligen blev Sverige och Sundsvall.

Det är tyvärr en bok med hög aktualitet då Esmats öde långt ifrån bara är hans.

Esmats vilja att berätta bottnar i brustet, eller brustat som han säger, hjärta. Kärlekssorg med andra ord, och vad annat än riktig smärta kan få en pojke att öppna sig. Hon, den första och stora kärleken, måste fås att förstå honom.

Jag är en pojke med tur är en rak och okonstlad berättelse på totalt elva kapitel med namn som Talibanskräck, Mammas vita näsduk, Jag blir gatubarn, Mattfabriken, Jag gör uppror och Ett bra land?

Esmats rädsla för talibaner är tredubbel; dels för att de är så hårda och vill förbjuda så mycket, dels att en taliban kanske ska tvinga mamma att gifta sig med honom, men också för att Esmat tillhör folkgruppen Hazarer som är i konflikt med talibanerna.

Esmat har bra minne och kan återge bilder och skeden i Afghanistans relativa närhistoria med trovärdighet och känsla. Inte minst det hårda slitet i mattfabriken i Kabul. Ett ställe där han också får vänner och där han börjar kräva rättigheter.

Rättigheter som finns i det kalla landet Sverige. Men för Esbat, som flytt under 4-5 månaders tid, är inget självklart.

Esmat har tur, till skillnad från många andra ensamkommande flyktingbarn. Sådan tur att han så småningom vågar börjar drömma om livet, kärleken och att få se en match med Barcelona och Messi på Camp Nou. Men då har det gått tre år efter han satte foten i ett land vid världens ände, vars regering sänder soldater för att kriga i Esmats hemland Afghanistan.

Jag hoppas många barn- och ungdomar läser Monika Zaks nya bok. Att redan vid unga år skaffa sig kunskap om världen och dess många människoöden är bästa vägen till empati och förståelse. Runt dessa fina ord har författaren till Jag är en pojke med tur gjort stora insatser genom åren.

Ingemar Nilsson

 

Annons



Mest läst i denna kategori den senaste månaden

Mest läst genom tiderna, i denna kategori