Litteratur: David Foenkinos; Nathalie – en delikat historia - Tidningen Kulturen




Litteraturkritik
Verktyg
Typografi

Fransyskan och ”den dumme svensken”

David Foenkinos Foto Catherine Hélie Editions-GallimardDavid Foenkinos
Nathalie – en delikat historia
Översättning: Sofia Strängberg
Sekwa

Utan vidare går François en dag fram till den för honom helt okända Nathalie – en humanistiskt lagd ekonomistudent med stor förkärlek för att läsa – på gatan och frågar om hon vill dricka en kopp kaffe med honom. Och vips! – så är de tillsammans; och bara några sidor senare gifter de sig.

Och precis som när man är kär rusar dagarna och åren förbi. En handfull sidor och bara några få minuters läsning senare har de varit gifta ett par år och Nathalie har sökt anställning på ett svensk företag (och fått en påstridig och av henne betagen – och på gränsen till besatt – chef på halsen), när François, mitt i allting, plötsligt dör: påkörd, efter att ha korsat gatan utan att se sig för.

På detta vis inleds David Foenkinos’ (f. 1974) bästsäljare Nathalie – en delikat historia (La délicatesse) från 2009, och som just ska komma ut på svenska på förlaget Sekwa. De har kommit att specialisera sig på fransk litteratur, företrädesvis skriven av kvinnor, och har verk som bl.a. Muriel Barberys Igelkottens elegans i ryggen. Foenkinos är deras första utgivning av en manlig författare.

Boken har redan översatts till tjugoåtta språk – och har dessutom även kvickt kommit att filmatiseras. Med manus av författaren själv och i regi av hans bror Stéphane Foenkinos hade den, med Audrey Tautou och François Damiens i rollerna, svensk premiär den 6 juli.

Men för att återgå till boken. Det kan nog vara bra att påpeka att det här egentligen inte är en roman om att förlora den man älskar i början av något som skulle kunna ha blivit ett lyckligt äktenskap; inte heller en om att gå vidare; utan framför allt handlar den om den nätta fransyskan (som vi tack vare film och omslag mer eller mindre måste föreställa oss som Audrey Tautou) som, efter stor tvekan och många om och men, trots allt – efter sin stora sorg – lyckas bli kär i en dum-snäll och försynt ”svensk” som hon – efter att ha suttit och dagdrömt – en dag på kontoret, plötsligt går fram och kysser, bara sådär.

Jag skriver ”svensk” inom citationstecken eftersom boken av någon anledning kryllar av lite tradiga och mer eller mindre besvärande trista klyschor om Sverige. Alltifrån uttjatade sterotyper om ”den svenska deppigheten” och olika attribut – i kläder liksom i personliga egenskaper – som alltför ivrigt hakats på denne Markus Lundell, till ibland nästan föraktfulla uttalanden som att Uppsala skulle vara ”en stad utan nämnvärt intresse”, och rena felaktigheter som att Sverige skulle ha flest självmord i världen (ska man vara petig ligger Sverige enligt WHO på en europeisk genomsnittlig nivå med 13,3 självmord per hundra tusen invånare (2001), till skillnad från t.ex. Japans 35, eller Rysslands 69).

Kanske sticker denna pajas-exotisering mig aningen i ögonen just därför att jag finner den helt omotiverad. Den tycks inte tillföra något till berättelsen mer än tillfällen till billiga skämt. Kanske ska det accentuera skillnaden mellan den typ av man som Markus symboliserar och de annars (kanske?) överlag mer eller mindre typiskt franska männen som François och hennes chef, Charles, får stå exempel för. Men vad vet jag?

Men förutom det är Nathalie – en delikat historia, en ganska så söt, charmig och då och då lite fyndig roman.

Men den har sina brister. Jag kan tycka att den är berättad av en berättare som ibland har en märklig distans till sina karaktärer och till kärleken i stort. Man ser allting lite från ovan. Och det stressiga tempot i tiden, som bara förstärks av kortheten i handlingen och i språket, gör historien tyvärr aningen tunn och allmän – och överlag så kort skriven att den varken kan erbjuda någon vidare psykologi eller verkligen vara drabbande.

När François dör i början av boken är Nathalie så klart förtvivlad. Men som läsare har man knappt lärt känna honom och – om man t.ex. jämför med när Emma dör i slutet av David Nicholls One Day – lämnas man nästan helt oberörd.

Men visst kan man glädja sig åt en bok där även den lite töntiga och väluppfostrade svensken får prinsessan på slutet. Det är alltid hoppingivande.

Carl Magnus Juliusson

 

 

 

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Film. Med det intensiva thrillerdramat 'The Salesman' är Asghar Farhadi den fjärde regissören i filmhistorien som vinner en Oscar för Bästa icke-engelskspråkiga film två gånger. Han tar därmed plats på en mycket prominent vinnarlista som hittills bestått av tre legendariska mästerregissörer: Federico Fellini, Vittorio De Sica och Ingmar Bergman.
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen