Ernst Jüngers Glasbin - Tidningen Kulturen




Essäer om litteratur & böcker
Verktyg
Typografi

Ernst Jünger med en liten kompisErnst Jüngers Gläserne Bienen, eller The Glass Bees, som den heter i den engelska utgåva som jag själv har läst, är en på många sätt märklig bok, som hittills inte getts ut på svenska. Ytligt sett är det inte mycket som händer i den dryga 200 sidor långa romanen. Ändå är det mycket som avhandlas; det moderna kriget, moral och etik i marknadsekonomin, utsuddandet av gränsen mellan teknik och natur, men också sådant som vi idag skulle beskriva som nanoteknik och underhållningsindustri. Allt detta i en roman från 1957 skriven av en författare som föddes 1895 (och som levde fram till 1998).

Kapten Richard är en krigsveteran som trots sin motvilja mot den moderna tiden söker arbete hos Zapparoni, en framgångsrik tillverkare av humanoida och miniatyriserade robotar; vad Jünger beskriver som ”marionetter”. Till sist träffar han Zapparoni, blir intervjuad, utsatt för en prövning och får ett jobb. Det är i stort sett händelseutvecklingen i boken. I Richards minne får läsaren dock följa en historisk omvälvning som tar sin början i hans skolning som ung kavallerist, vidare genom utvecklingen av mekaniserad krigföring i flera omfattande krig, och in i efterkrigstidens missnöje och det samhälle som senare har vuxit fram. Det är dessa kontraster som bär romanen.

Tidsperspektivet och platsen är på jüngerskt manér lätt dimmiga. Platsen tycks vara Europa, och Richards ej namngivna hemland tycks vara Tyskland, men historien är ändå inte riktigt vår. Hans ungdom är snarast 1800-tal. Krigen antydningsvis världskrigen och spanska inbördeskriget, men efterkrigstidens samhälle har åtskilliga drag av Weimartidens Tyskland, dvs. den period då Jünger själv debuterade som författare, men med teknologiska inslag vars implikationer är relevanta först i vår egen samtid. Man får en känsla av en sammandragen 1900-talshistoria där författaren vill fokusera på det typiska snarare än det specifika. Det handlar om det mekaniserade 1900-talskriget som sådant, inte specifikt om första eller andra världskriget. Också detta är mycket typiskt Jünger, en författare som under sitt över hundra år långa liv upplevde minst sagt omfattande tekniska och sociala förändringar, från 1890-talets tyska kejsarrike till 1990-talets återförenade förbundsrepublik, men som redan tidigt tyck ha sökt urskilja idealtyper istället för att nöja sig med det historiskt specifika.

Ett bärande tema i Gläserne Bienen är som sagt kontrasten mellan Kapten Richards aristokratiska officersmoral och den moderna tiden, till synes förkroppsligad i Zapparoni, en enigmatisk figur som till sist kanske snarare visar sig symbolisera framtiden. I sina minnen återkommer Richard ständigt till en tid då krig bedrevs till häst, jordbruket dominerade produktionen och människor fann glädje i sitt arbete, kontrasterad mot en samtid där arbetet är alienerat och dessutom någonting som bara kan fås genom ett förnedrande utnyttjande av personliga kontakter. Livet i denna antydningsvis beskrivna samtid framstår som präglat av ekonomisk osäkerhet, men också av ekonomiskt välmående och framgång för dem som förmår anpassa sig till den rådande ordningen.

Ernst Jünger som militärPolitiken och staten har skjutits i bakgrunden, men inte heller privatlivet består ohotat. Människorna söker sina nöjen i en ständigt växande underhållningsindustri. Denna bild kommer inte minst till uttryck i de öden som har mött Richards kamrater från kavalleriskolan. Den mest idealistiske har redan tagit sitt eget liv, en mindre idealistisk har blivit framgångsrik i att förmedla kontakter mot provision. Det faktum att han förmedlar Richards tjänst gratis tar denne som ett resultat av de värden som inpräntats under den gemensamma utbildningen, någonting som egentligen är emot konsultens natur. Den mest cyniske av hans vänner från tiden i kavalleriskolan är nu fältmarskalk och har just givit ut sin självbiografi.

Så långt är det lätt att tolka Gläserne Bienen som en nostalgisk bok. Den världsbild som förmedlas har också mycket gemensamt med den civilisationspessimism som Spengler presenterade i Västerlandets undergång, som publicerades bara ett par år före Jüngers egen författardebut. Där är den centrala tesen att den västerländska kulturen, liksom tidigare i historien äldre kulturer som med tiden har dött bort och därmed berett plats åt nya, håller på att ebba ut i en allt mer ytligt materialistisk hösttid präglad av teknisk utveckling och andligt och kulturellt förfall, som i sin tur förebådar den totala stagnationens vinter. Man kan också dra paralleller till kapitalismkritik från vänster (statsvetaren Johan Tralau har jämfört Jüngers syn på förfrämligandet med Marx).

I Zapparonis fabrik är arbetet emellertid inte alienerat. De allt mer komplexa marionetterna kräver inte bara långtgående teknisk kunskap. Sökandet efter nya tillämpningsområden och framställandet av exakt rätt marionetter kräver också ett konstnärligt handlag, en lika långtgående kreativitet. Det löpande bandet har här ersatts med en bohemisk frihet som Jünger beskriver med inspiration från konstens värld. För en modern läsare går tankarna snarast till Googles eller Apples försök att bygga en företagskultur präglad av lekande kreativitet. Jünger inser också att upphovsrätten blir avgörande i industri där individer och deras idéer är den största tillgången.

Zapparonis marionetter används emellertid inte enbart för privat och publik underhållning. Samma teknik har också en bakgrund som förnyar krigsindustrin. För en industrimagnat som håller sig till lagen av praktiska skäl finns också ibland ett behov av att gå utanför dess ramar, något som låter sig göras eftersom företagaren har blivit starkare än staten. Fortfarande måste den ljusskygga sidan av verksamheten emellertid undanhållas allmänhetens ögon. Det är därför som Richards gamla skolkamrat Twinnings nu söker efter en person som har ett i de flestas ögon tveksamt förflutet men vars ord går att lita på. Det är detta som för Richard till Zapparoni.

Det är inte självklart att man bör identifiera Kapten Richards perspektiv med Jüngers. Jünger fostrades aldrig till kavallerist. Hans formativa upplevelser av krig ägde istället rum i Första Världskrigets skyttegravar. Jämför man med hans mer militaristiska texter från tiden efter Första Världskriget får man tvärtom intrycket att den konservatism som märks här hänger samman med hans avståndstagande från den totalitära statens instrumentalistiska maskineri under och efter Tredje Riket, snarare än med en nostalgi knuten till en tid han själv upplevt.

Inte heller framstår Richard alltid i någon särskilt positiv dager. Han menar själv att han har begått fruktansvärda handlingar under krigen och gör inga anspråk på att vara moralisk eller god. Han lever i tid vars etos står i motsats till hans eget, något som gör det goda livet till en omöjlighet för honom. Inte ens sina till synes etiskt riktiga handlingar vill han göra anspråk på som fria val, utan framställer dem istället stundom som en svaghet som hindrar honom att nå framgång. Kapten Richard är en man präglad av tvivel som ändå tycks handla etiskt – enligt en moral som alla inklusive han själv uppfattar som gammeldags – även då en del av honom skulle ha önskat att han förmått låta bli. Han talar om sin defaitism, och ger exempel på situationer där han har hållit tillbaka för att inte slå mot någon som inte har en rättvis möjlighet att försvara sig, ett karaktärsdrag som han inte själv tycks kunna förstå fullt ut. Liknande förhållanden gäller Twinnings, som ibland även han agerar i enlighet med samma moral, enligt Richard mot sin egen natur.

Samtidigt drivs Richard också av en dragning till det exotiska, ett drag som tycks direkt lånat från författaren, som redan som tonåring under åren före Första Världskriget rymde för att ansluta sig till Främlingslegionen. Kapten Richard är helt klart en huvudperson som bär drag av författaren, men det betyder inte att han eller hans åsikter ska läsas som författarens ideal. Hans ”defaitism” lyfter frågor om moralens natur. Kan man verkligen tala om etiskt beteende hos människor när deras etik styrs inte Vergilius visar biskötselen I Georgica, en lärodikt om jordbruket.av deras intentioner utan av deras uppväxtförhållanden?

Det som verkligen antyder ett icke-nostalgiskt perspektiv i boken är att Zapparoni framställs som en så imponerande personlighet. Till en början tycks Zapparoni enbart vara en framgångsrik affärsman. När de först träffas tar Richard i diskussionen automatiskt ett militärt perspektiv, medan Zapparoni hämtar exempel från affärsvärlden. Bilden av Zapparoni fördjupas emellertid. Han överträffar med enkelhet Richard också i en diskussion om militära ämnen, dvs. på dennes egen hemmaplan.

Porträttet av Zapparoni är en passage där Jünger är i sitt esse och som stäcker sig över ett helt kapitel. Medan Richard sörjer människans nära relation till naturen, representerar Zapparonis tillverkning av naturtrogna marionetter överskridandet av gränsen mellan natur och teknik. I hans underhållningsindustri produceras filmer där humanoida maskiner överträffar mänskliga skådespelare.
I hans trädgård svävar honungsbin av glas. Man möter t.o.m. antydningar om att Zapparoni själv är en mekanisk docka, han ser i alla händelser inte alls ut som den Zapparoni som företräder företaget i offentligheten. För Richard - som uppfattar uppfinnarens och affärsledarens utstrålning - framstår det emellertid som självklart att det är den offentlige Zapparoni som är dockan.

Episoden med glasbina är kanske den där Richards perspektiv framställs som tydligast. Till en början slås han av glasbinas överlägsna effektivitet i jämförelse med biologiska bin. Medan glasbin alltid kan hitta ytterligare nektar i blommor som besökts av biologiska bin finns ingen nektar kvar åt de biologiska bina i dem som besökts av glasbin. Varje glasbi är precis som ett biologiskt bi en autonom enhet med förmåga att själv söka sitt mål och återvända till kupan. Senare visar det sig att vissa av dem också har andra funktioner, och ett av dem blickar tillbaka mot Richard med en övervakningskamera. Glasbina tycks emellertid sterila, både i den meningen att biologiska bin bidrar till blommornas reproduktion, och att glasbinas effektivitet delvis beror av att deras egen reproduktion bortrationaliserats. Kupan är här inget samhälle utan enbart en honungsfabrik. Robotar med förmågan att producera robotar skulle upphäva skillnaden, det vore, som Richard uttrycker saken, filosofernas sten för denna utvecklingslinje. Längre fram visar det sig att Richard inte ens har förmågan att skilja biologisk materia från sådan som ”odlats” som ett led i maskinernas tillverkningsprocess. Vad som först tedde sig som en tydlig skillnad mellan biologiskt och oorganiskt tycks nu som en mer dimmig avgränsning, en illusion skapad av bristande iakttagelseförmåga.

Zapparoni själv är inte bara intelligentare än Richard, och att döma av sitt bibliotek insatt i också de mest omoderna fält. Han tycks också etiskt mer sammanhållen. Richard frågar sig om han nu står inför en person som vars moral är i led med tidens etos på samma sätt som hans egen är ur led med det. Moralen tycks här vara en överbyggnad till den sociala strukturen, som i sin tur styrs av tekniken, men för Jünger handlar detta minst lika mycket om krigets förstörelseteknologi som om produktionsfaktorernas teknologi, som hos Marx.

En riktig bi ...Trots skillnaden får den forne ryttmästaren Richard arbete hos Zapparoni, ett arbete där hans starka, om än något gammalmodiga, integritet kan fylla en funktion i Zapparonis företag. Richard tar platsen. Boken slutar med att Richard lämnar fabriken och nu har råd att bjuda sin hustru på restaurang. På ett plan är detta ett lyckligt slut. Samtidigt kan det läsas som en moralisk kapitulation inför samtiden. Något tidigare har han funderat på om han inte borde ta ett mer neutralt arbete, t.ex. vid roulettbordet i en bar, något som kan tolkas som en direkt anspelning på Jüngerst tidigare roman Eumeswil, där huvudpersonen är en historiker som arbetar i baren hos en diktator i en framtida stadsstat. Historikern Venator representerar en annan av Jüngers typer; anarken, den som väljer att ställa sig utanför historien som en moraliskt oberoende iakttagare i en tid där ingen är värdig hans lojalitet.

Venators position illustrerar tydligt det moraliskt tveksamma i en sådan hållning. Medan Richard har drag av en något mer tvivlande anark, som dessutom har familj, representerar Zapparoni kanske en annan idealtyp, eller gestalt, en representant för en ny tid som har gjort sig till herre över tekniken och upplöst gränsen mellan människan och hennes redskap. På detta lägger Jünger inga etiska betänkligheter, men kanske är detta eftersom romanen är skriven ur Richards perspektiv. För den i Jüngers mening moraliskt oberoende individen blir driften att döma sina egna handlingar moraliskt både hård och omfattande, men just därför dristar denne sig inte att döma någon annan efter sin egen måttstock. Huruvida denna måttstock representerar någonting mer än bara ett resultat av uppfostran lämnar Jünger helt följdriktigt åt läsaren att avgöra. Här handlar det snarare om vad som möjliggör ett gott liv med hedern i behåll, vilket naturligtvis också säger någonting om Jüngers egna etiska utgångspunkter. Tvärtemot vad man hade kunnat tro i bokens mer nostalgiska episoder framstår sökandet efter lycka när boken väl närmar sig sitt slut inte som ett samhälleligt projekt som en gång varit framgångsrikt, utan som ett individuellt: ”Ett lyckligt sekel finns inte, men det finns ögonblick av lycka, och det finns frihet i ögonblicket.”

Tobias Harding

 

 

 

 

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Film. Med det intensiva thrillerdramat 'The Salesman' är Asghar Farhadi den fjärde regissören i filmhistorien som vinner en Oscar för Bästa icke-engelskspråkiga film två gånger. Han tar därmed plats på en mycket prominent vinnarlista som hittills bestått av tre legendariska mästerregissörer: Federico Fellini, Vittorio De Sica och Ingmar Bergman.
Läs mer...

Kultur. 1612 – Svenska trupper, ledda av hertig Johan av Östergötland och Jesper Mattson Cruus af Edeby, besegrar en dansk här under kung Kristian IV, som är på återtåg från ett plundringståg i Västergötland, i slaget vid Kölleryd i Halland under det pågående Kalmarkriget. Efter att omkring 300 man har fallit (båda sidor inräknade) flyr danskarna till Varberg.
1808 – Utan föregående krigsförklaring går ryska trupper under ledning av general Fredrik Vilhelm von Buxhoevden över den svensk-ryska gränsen vid Abborrfors i östra Finland. Detta blir inledningen till finska kriget, som pågår till året därpå och i vilket Sverige förlorar den östra rikshalvan till Ryssland.
1848 – De båda tyska politiska aktivisterna Karl Marx och Friedrich Engels utger den lilla pamflettskriften Kommunistiska manifestet i London. Den är skriven på tyska och utges på uppdrag av den internationella organisationen Kommunisternas Förbund. Visserligen innehåller den inte mycket, som Marx inte redan har skrivit, men det kort- och lättfattliga samt slagkraftiga språket gör den till en stor succé och den mest spridda av deras skrifter. Redan samma år översätts den till svenska, sannolikt av Pehr Götrek, som också är medlem av förbundet. Manifestets mest berömda mening blir den sista, vilken är en uppmaning, som lyder ”Proletärer i alla länder, förenen eder!”
1940 – Norrbottniska Pajala bombas av sju sovjetiska flygplan som navigerat fel under ett bombuppdrag över Finland. Flera byggnader i samhället brinner ner och kostnaderna för de materiella skadorna uppgår till 45 000 kronor. Lyckligtvis omkommer ingen människa och endast två skadas lindrigt. Redan samma dag inlämnar den svenska regeringen en protestnot till Sovjetunionen, som den 6 mars erkänner att bombningen är ett misstag av sovjetiska plan och sedermera betalar skadestånd på 40 000 kronor. Detta blir den enda kränkningen av svenskt territorium under andra världskriget, som Sovjetunionen erkänner.
1968 – Sveriges utbildningsminister Olof Palme deltar i en demonstration i Stockholm tillsammans med Nordvietnams Moskvaambassadör och håller ett tal där han kritiserar USA för dess krigföring i Indokina och hävdar att kriget är ett hot mot demokratin. Detta leder till en diplomatisk kris mellan Sverige och USA, där den amerikanske ambassadören i Sverige William Heath kallas hem till USA. Det dröjer till 1970, innan en ny amerikansk Sverigeambassadör utses, och de diplomatiska relationerna mellan länderna förblir kylig ännu längre, bland annat då Palme 1972 håller ett tal om de amerikanska bombningarna av Hanoi.
1972 – Den amerikanske presidenten Richard Nixon inleder ett oväntat men historiskt besök i Kina, vilket pågår till den 28 februari, och tas emot av landets ledare Mao Zedong. Syftet med besöket är att förbättra relationerna mellan länderna, som vid denna tid ser varandra som något av ärkefiender och det är första gången en amerikansk president besöker ett kommunistiskt land. Besöket leder till och med till att engelska språket berikas med metaforen Nixon in China, som uttryck för när en politiker gör något oväntat och okarakteristiskt.
1976 – De första paralympiska vinterspelen invigs i svenska Örnsköldsvik. Spelen har tillkommit för att personer med olika former av funktionsnedsättningar ska kunna delta i olympiska vinterspelsidrotter, men med anpassningar till deras nedsättningar. Paralympiska sommarspel har hållits sedan 1960.
1987 – Olof Johansson väljs till det svenska Centerpartiets ordförande, sedan den tidigare ledaren Karin Söder har avgått den 2 februari, på grund av dålig hälsa. Johansson förblir partiledare till 1998, då han lämnar posten några veckor före årets svenska riksdagsval.


Källa: Wikipedia
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen