Litteratur: Stefan Hammarèn - Loserförfattarfabriken - Tidningen Kulturen




Stefan Hammarèn

Litteraturkritik
Verktyg
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times

Grandiost Mästerverksärende från Loserförfattarfabriken

Inget annat än ett Mästerverk av sfärisk ordrymd så imponerande genialt anlagt att berättelsen oavbrutet brinner i vackra eldar i andakt och kraft över eget ärende så djuptagande överläsbart att det vidrör varje hjärncell i läsarens skallbas.


”...ihållande hurtigt helt ihjäl närgånget samtidigt över även loserförfattarparadisets helt mot uniformerade utanförstående fint minnesvärdast herr vaktisch som ohjälpligt in i det sista läst de ihjälpaktiga dikter högfärdigt för dem en stund förgäves dövt och likt bart stendött urbota pågående hållande enbart...'
Stefan Hammarèn
Loserförfattarfabriken
ISBN: 9789173272391
Förlag: h:ström, text och kultur



Varje köp via denna
länk stödjer TK.


Stefan Hammarèn

Stefan Hammarèn

Detta är Loserförfattaren tillika Lyxpoeten Stefan Hammarèns språkliga exposè över litteraturens allomfattande egentligheter i det eviga klättrandet uppför LoserParnassens snorhala avigsidor, en litterär pseudosjälvbiografi uppbyggd av ordens förstulna underkraft såväl som dess potenta överhäng med inrättandet av väldiga meningsbyggnader i sfäriska betydelsesalar med tankeverkan stigande i energisk berättarnit ända uppför opphögsta litteraturHimalaja som en ordets bakvända skapelseberättelse, som vore det den stora hemkomsten till det evigt färdigskrivna, en berättelsernas språkliga Nirvanalegering korrekturlagd i slutandfådd salighet på litteraturskrivandets sönderskrivna ändhållplats i Loserförfattarfabriken...och mer därtill...

”...jag betraktades dock som ett samhällsomstörtande element stå farozon som höll på att förstöra litteraturen, varför jag inte bara hade här på författarparadiset mina åtta lyxlosersubförfattare ärbara specialister på klyschor som det visat sig med ospecificerade kön dessutom förutom då även minst lika många statssekreterare och underrättelseagenter som var på mig eller på sidan intill vid, allt för att motverka mig, försökte även skriva om mig hemligheter mer än om sig själva i den skenbara maskeringen att ville påsatt skriva om en rondell härmat kretslopp och beträffar knarckartellen som begreppsvidrigt ägde förlaget vilket tillhandaehöll författarparadiset och hela halvt litterära potemkinkulissens av det slutligare på kort tid expanderad stått i fem och ett halvt kontorslandskap eller salar längre på över tre själva våningar uppe...”

I resumèvis angeläget ärende kan sägas att Loserförfattaren skildrar den påbörjade anställningen i Loserförfattarfabriken genom en inledningsvis initialt tagen hissOpp till ordförlagets infantilt kontorsarbetande kollektiv av loserförfattarsittare i en lokal veritabelt och hotfullt ägd av knarckartellen. I ett mångomfattande tankedrama får vi oss till livs den mest sprakande och mångfacetterade livskategorisering i metamorforser av metaforers vindlande posteringar om skrivandets vedermödor och stupstockkonsekventa tillkortakommanden även långt utomskärs. Det är en knivskarpt ironisk parallellitet till det gängse hos oss själva i vårt vardagsskrivande närvarande irrande i manushögarnas vardagsstirrande och intrigant slemutdragna förlagsneuroser och mycket mer därtill ut i det uppdagade internationella alltet där en månghövdad pol gör sig gällande av detta prestigeladdade navelämne i rent actionvådliga turer. Men den innersta nerven är den sjungande basgörande:

”...bland de oss återstående kategorierna fanns ock ytterligare de idel gamla vanliga loserförfattarna som var framför allt suputer och sniff-rök-sprutnarkomaner, igenkännbara livsvraken, de nertyngda, nervförstörda, tydligt utnärdae, livsgnistesslocknade löjliga som söp mindre än agenterna och mer än jag och mina nästan ibland nyktra loserlyxsubförfattare, lika flitodugliga losersupförfattare oåstadkom inte heller många hörsammat bra rader emedean jämförts med oss ansatta i ansatsers fattigdom, de var mest avundsjuka otyget här av alla oss kära, tyckte alltid absolut synd om sej och mest illa om mig dessutom samtidigt som de ansåg sej vara stjärnförfattare och litteraturens underbarn sedan sin första oppsats, fastän de inte åstadkommit annat än klyschor på ett kvarts sekel...”

Det medföljer innehållsvis ett dramaturgiskt anslag i intrigerna av dramareceptoriskt 'action'-verk med vådliga och långtgående ytterförvecklingar i en innerligt innerlig roman. Det är en gripande skildring av litteraturen som koncept i antagandet om en bistert konserverad underbitterhet i det utsiktslöst konstlösa i den sanslösa skrivarkonsnärlighetens bräckta kölvatten där Loserförfattarfabrikens alla författarsjälars förgrämda stalkerpersona vittjas och intellektuellt agerar i utarmade själsliga bakvatten sorglustigt ridande på sina lösgommade plattformar till manusidentifieringar frigjorda från verklighetsförankringen av egen kraft tillintegjorda i sina vilsna manusmanövrers allra innersta innerskikt av självspeglingar oavbrutet tragikomiskt okritiska till sin egen svällande storhet kosmiskt egenförvällande i sina beskäftiga gestaltningar uppburna till detta av en hammarénsk ordrymd så tillintetgörande imponerande i komik anlagd att berättelsen ideligen brinner upp i bägge sina vackra ändar ordeligen i andakt som i ärende så djuptagande och oöverläsbart att det ockuperar varje ordcell i läsarens skallbas:

”...ihållande hurtigt helt ihjäl närgånget samtidigt över även loserförfattarparadisets helt mot uniformerade utanförstående fint minnesvärdast herr vaktisch som ohjälpligt in i det sista läst de ihjälpaktiga dikter högfärdigt för dem en stund förgäves dövt och likt bart stendött urbota pågående hållande enbart...'

Det är ett verk utan pardon i omedelbar ordverkan och intellektuell åverkan, förgripande sig å det skändligaste grövsta i sin språkligt övervirtuosa ordakrobatik, där geniala ordkonsters konstnärliga överärenden öppnar upp märg ur meningsbyggnaders innersta väsen och stadfäster allt det bästa från det minsta i det känsligaste med introllade småpikanter av fjäderlätta väsensskildheter i ordbryggandets geniala språng över spröda spångar(spänger) till det apokalytiskt tankehisnande i sina själfullt himmelsstigande avgjordheter där det precisa näst gränsande det preciösa i det delikata andetaget och tonsäkrade handtaget ger de slutgiltigt finslipande spetsuttrycken dess geniala tyngd.

Hammarèn föser och förlöser läsaren rakt in i detta språkliga fängsleri, där Hammarèn likt den verbala spindeln i ordnätet fångar läsaren, spinner in denne i sin språkliga tankekokong av ett gift som både lustger, överbedrar, söker sötmans likhet i fägnaden, bedagar sitt ärende mitt i läsarens ömkligt hjärntrötta tankekartotek och gör denna slutgiltigt motståndsslö mot denna urkraftpresentation, detta historiska giftverk av ord och berättande utvik:

”Textdirektören oppburen hade för den delen med tiden om möjligt besuttit för världens anmärkningsvärdaste instrumensamling, och Loserförfattarfabriken hamnat inte mindre än hela fem, 6 gånger om bytt sina största finansienär men instrumentsektionens bas vare till någon del i det här laget högst hemligt utlokaliserad och deponerad ut till famösa Popkornskliniken på jetklepsydraecraseurbilljarjardkardkrankransskalderussinsuttungsflödesNASASomeroIDO-59( en konstgjord, eller anlagd spegelplanet), fastän andra till visste dels högt bättre, att direktör von Stefan vore inopererat dölja merparten av sina adekvata lyxinstrument efter hand hos patienter på de alltmer strängt olagliga operationerna...”

Med sina berättelseeuforiska utfall i det långtgående bortom och infall av närkamper i det inre berättandet så nära och genuint anlagt i sitt intrigfokuserade i ypperlig infallsmängd och vitomfattande mångfald lyser Loserförfattaren med sina mest ekvilibristiska typouvertyrer och tankerymder anlagda i smidigt taktfull tangentrytm, med genial stavelselyx i febrila betoningar stöpta i oöverträffat oväntade djuptankar och betydelseförvällningar i hisnande öppningar, som blindgår bortomtolkat och allomfattande utanför det förväntade, där ett förmerande av sambanden och ihopkopplandet av varje ord- och stavelsekraft bedagar konstnärligt högt och bländande värdigt, förskingrande sig i ärenden i försåtligt förskönande vådlighet nästan bedårande slutgiltigt och överhögt i sin kvalitéer som vore en tömd litteratur vid handen, men som underfundigt bedrar i sina ytterst koketta avturer i plötsliga utblickar i stundtals strängt ordvisa syften:

”...och så fick han också åtnjuta sitt första ingående omåttligt svinaktiga lektörsomdöme på sin den unge mannens kvarvaraskrivmaskinsläroboka följer genast det förlegade tangentbordet för att inte säga fantasilöst uppställt och saknar uppenbart pedagågisk finess och ironiskt nog är fullt med skrivfelslag på nästan varje sida ofta som i klungor av flertalet samlade, alltså i form av sådant det vittnar om ett ofullgånget omåttligt slarvigt bearbetat manus i regel med spatiösa alldeles onödvändigaste sidor som vore förutsättae ovanligt mycket redaktörsarbete som är dyrsamt hiskeligt ens för att ens kanske måttligt hålla en nivå av konceptuell och utförlig illustrerad lärobok, därtill exemplaren likvärt som ålderdömt, någon samtidifiering beönskvärt även, trots en bra i dito ämne som vi självfallet ser högst gärna framemot sedan lång tid tillbaka, inte minst pliktfull levernsavtald sådan dylikt i högst omstöpt form samt eljest av annan mer omsörjd författarfabrikör antaga, inget förordnande om tryckerisak i utlåtande särdeles så, sej vår fröloserförfattaren axlar yttre mantlar vidare okuvligg för att inte säga besatt, insett felens felens förtyngda betdelse i allt desto loserförfattarskap blickat rejält framåt...”

Slutgiltigt tror sig läsaren läsa en vanlig läsning impregenerad som han nu är av den Hammerènska språkspindelns maximala giftonger av meningsbyggnader och läsaren är då köpt, såld, förslavad och allra mest hög som ett ordhus av alla verbala snickerier upp i det tinniga tornets himmelsbygge.

 

Är detta Stefan Hammaréns Magnum Opus? Detta Mästerverksärende från Loserförfattarfabriken av lyxpoetens tillika loserförfattarens bästa randomvärde som i en till den konstnärliga guldglansen så infernaliskt sjösatt skepnad av slutgiltig genimanifestation historieskriver sig avgjort in i detta bästa av detta obrutet utomskickliga författarskap.

Här ska i sådant undertecknat ärende från denne kritiker redovisa varm läsarpanna utlagd i djupaste imponerade veck i nagelfaret textarbete gällande denna veritabla textbomb från H:ström.

Slutsats: Ett Grandiost Mästerverksärende från Loserförfattarfabriken!!

Det tycks nämligen som om detta är det slutgiltiga, det oöverstigliga, det sammanfattande livsverkeriet, det absolut maximala ultimata. Lyxpoeten, loserförfattaren in spe: Stefan Hammarén tänker sig nu (kanske) ha skrivit det magnifika, preciöst prestandadistiskt prestationspraktfulla, ändligt slutförvarande självbiografiskt ultrakonsekventa.

Tankeknäna veckar sig och medvetandesjälen steker i hänförelse!

Slutsatsen: Detta är ett veritabelt Bländverk, ett centralt Dunderverk helt enkelt ett verbalt Underverk i form som innehåll ett Mästerverk vilket inkommet i undertecknads snigelposthämtade vård, och där ett arbete med tankekedjor som denna kritiker uppmanar skall förstås förestå i en läsares förståelse i ett kritiskt läsarbete av verket i en hållning sig given anslår en omedelbar väg in i detta stavelsesjungande meningsdjunglade förgreningsverk som vid första anblicken agerar vansinneslåst i sin oöverblickbarhet men i sin absoluta förläsning ut i konstnärlig förlösning, alls icke är utan ordning, utan tvärsundan visar sig grannlaga minutiöst i sina strikt anlagda förfarings-, förfinings- och förförelskonster enligt ordens alla bokstavar och värdeärenden.

Detta är en roman, för Lyxpoeten och Loserförfattaren Hammarèn slutgiltigt högburen välvomfattande i all sin glans där infallens djupaste känsloestetik gestaltar sig traditionellt enligt den hammarénska visionen och initierat i allmänhet om författareyrkets bortvända ödslighet, krampaktiga bortkommenhet, i ett komiskt för att inte också säga kosmiskt omfångande av ämnet. Till romanformen är Författarloserfabriken en sanslöst utvidgande slänggunga av ordsinnlig ymnighet kring skrivandet som ger långt bakomkomna eftertänksamheter men också flata bredkäftade plattskratt rakt ut i allt detta skrivandets vardagsområde iscensatt av berättelsen om Loserförfattarfabrikens alla irrande loserförfattarsjälar infattade i kontorslandskapets intrikata vardagligheter i totalt ohanterbar komik.

Det är ett verbalt oceanbad i tsunamislösande ordekvilbristik utan Guds nåde i den flödande mängden med tankekedjor oavbrutet långgångna i sina verkningar med ihållande intresseavägningar sida upp och tanke ner.

Varje min kommentar till detta monstruösa Mästerverk blir med nödvändighet till snål förminskning men såvitt taget detta tänjt och tänkt blir detta ovan sagda ett försök att rättvisegöra det monumentala med detta ovanstående geniala. Ett Mästerverk bara annars är det!

Det är också en vackert förpackad roman. Ett magnifikt fysikarbete signerat Johan Hammarström med sättning, lyxtopografi och pärmdesigneur av den nämnde. Den vackert grafiska, ytterst fyndiga formgivningen och det rent fysiska praktformatet agerar som Hammarströms förnäma grafiska dörr erbjudande ett exklusivt inbjudande till den hammarenska jubelvärlden.

År 2015 hedrades Stefan Hammarèn med Längmanska kulturfondens pris för finländska författare, med motiveringen: ”för ett författarskap drivet av en obönhörlig kompromisslöshet och lidelse. Stefan Hammarèn går i clinch med språket, och bryter ned det med en entomologs noggrannhet, varefter han med en delirikers envetenhet bygger upp det igen, i inrikat kristallina labyriner”.

 

 

 

 

Benny Holmberg

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen