Litteratur: Maria Sveland - Bitterfittan 2. Frihet, kärlek, systerskap - Tidningen Kulturen




Maria Sveland

Litteraturkritik
Verktyg
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times

Frihetens lust och komplikationer

Maria Sveland

Bitterfittan 2. Frihet, kärlek, systerskap

Leopard förlag

 

Mitt i det uppdämda explosiva som väller ur henne som en njutning av frihetens egensinniga lust befriad från det äktenskapliga närhetstvånget pyser sakta en ny och pockande längtan ut i full frihet...

 




Mitt i det uppdämda explosiva som snart väller ur henne som en njutning av friheten, den egensinniga lusten, befriad från det äktenskapliga närhetstvånget, pyser sakta en ny och pockande längtan ut efter... kanske 'lite närhet' utkastad som hon är i det fria i denna singulära autonomi skapad av egen hand. Hänvisad till de tillfälliga förälskelsernas lättsinniga lustpaket står hon där, och 'bättrevetande väninnor' belamrar henne med råd och rön ur egna liv vartefter hon gör sina trevande försök.
Maria Sveland

Maria Sveland

I sin nya bok samlar Maria Sveland ihop resterna av Saras reaktioner och eftertankars lösa delar efter att Sara nu plötsligt blivit autonom, fri från relation med någon påhängd karl och stående där mitt i livet ensam(med barn). Det är Sara från den succéartade med klassikerstatus beskrivna Bitterfittan (I) som nu brutit upp ur det plågsamma äktenskapet med Johan som gjorde henne till bitterfittan där hennes frihetsprocess var livsnödvändig:

”I mitt äktenskap med Johan hade jag tänkt att bristen på jämnställdhet och rättvisa gjorde mig till en bitterfitta. Att äktenskapet som institution, den heterosexuella tvåsamheten, hade sin egen inbyggda maktordning där kvinnorna alltid blev förlorarna”

Visserligen blir det utrymme att åka till San Michele och vila tankar slicka sår, komma upp på nya tankespår men det är nödvändigtvis ingen dans på rosor till alla delar att vara fri upptäcker hon snart. Friheten är till en början tanken att gå och lägga sig ensam, snutta kudda utan partner, skaffa myssäng efter eget skön, vara i fred i full frihet helt enkelt. Och hon får smak på det, friheten väller fram som ett digert möjlighetshav.

Men omgivningen larmar:

”Även om ingen sa det rakt ut var det tydligt att jag betraktas som socialt lyckad i samhällets ögon så länge jag var gift. I samma stund jag skilde mig blev jag misslyckad”

Sara känner sig tvärtom.

”För en gångs skull hade jag stått upp för mig själv och tagit mina känslor på allvar. Det var en stor kärlekshandling”

”Att vara kvinna i ett patriarkat gör en hysterisk, galen, paranoid. Att vara kvinna i ett patriarkat är att sakta men säkert bli en feministfitta. En bitterfitta”

Även om friheten inledningsvis känns lite vardagstung och ödslig tycks det mest vara frågan om en viss ovana hos Sara. Därtill kommer barnens påtagliga närvaro och behov. Att sy en tygtomte till julorgierna på dagis kan bli oöverstigligt måsteberg för en ensamstående mamma(som aldrig sytt en tygdocka).

Mitt i det uppdämda explosiva som snart väller ur henne som en njutning av friheten, den egensinniga lusten, befriad från det äktenskapliga närhetstvånget, pyser sakta en ny och pockande längtan ut efter... kanske 'lite närhet' utkastad som hon är i det fria i denna singulära autonomi skapad av egen hand. Hänvisad till de tillfälliga förälskelsernas lättsinniga lustpaket står hon där, och 'bättrevetande väninnor' belamrar henne med råd och rön ur egna liv vartefter hon gör sina trevande försök.

Hon börjar försiktigt dejta folk och i en första beskådan möter hon en helnaken skådespelar-Petter som passerar lustig revy.

”Petter fick mig att skratta och min kropp att sjunga. Efter några veckor blev jag förälskad”

Men snart stiger denna skådespelar-Petter ut ur den mentala garderoben i all sin ömkliga nakenhet som ett trögtänkt pucko som inte kan älska därför att han älskar att inte kunna älska eller något ditåt. Möjligen älskar han sig själv till den grad!

Sedan kommer motsatsen till karl och närmar sig. Men det tar en ända med förskäckelse, sedan kommer en tredje...

ok...

Dessa mansporträtt liknar paraden av de sorgliga skepnaders skara. En aning jönsigt manligt persongalleri.

Maria Svelands ärende är angeläget, hennes förmåga att ta fram komplikationerna i det traditionella äktenskapet mycket träffsäker, och hennes ironier över männen slagfärdigt dräpande.

Men så har vid det här med gestaltningen. Det är samma kritik som jag hade tidigare kring hennes roman Befrielsen, att hennes personlighetsbeskrivningar blir som trädockor, att de endast blir bärare av ett budskap, att många av diskussionerna 'vänninorna emellan' oftar mynnar ut i föreläsningar snarare än intellektuella/känslomässiga förlösningar, som kanske ändå var tanken.

Jag vill gärna citera min recension av Maria Svelands förra bok Befrielsen då min kritik nu blir likartad:

”Under sjuttiotalets explosion av politisk tendenslitteratur skapades många skönlitterära verk där gestaltning och budskap gick hand i hand på ett tjänande sätt. I samma genre gjordes vid tiden också en del hiskeligt träaktiga försök att skapa budskapsbärande romanfigurer vars åsikter tyngdes för att inte säga skymdes av fiktionens tvivelaktiga trovärdighet genom att författare varit mer grannlaga om att anlägga sitt budskap än att vinlägga sig om intrig och persontecknings djup. Och omvänt, att ett skickligt gestaltande av intrig och personteckning belastades in till utmattning av det bärande politiska budskapets pekpinneaktiga utformning.

Maria Svelands debut 2007 med Bitterfittan var genombrytande och har i all sin rätt och fullkomlighet blivit en modern klassiker. Därefter kom boken 'Hatet' som handlade om antifeminismen och dess följeslagare hatet. I Befrielsen fortsätter hon att granska våra nutida uppfattningar om kvinnans roll, värde och ärende i samhället/.../

Svelands ärende är som sagt mycket angeläget men tyvärr försvårar hon dess tillgänglighet i denna bok genom sin stereotypa intrig och en nästan häpnadsväckande grundhet i den psykologiska hanteringen både i intrig och i personteckning./.../”

Läs mer här:

http://tidningenkulturen.se/index.php/litteratur-topp/litteraturkritik/21177-litteratur-maria-sveland-befrielsen2

Maria Sveland är prisbelönt författare och journalist, utbildad vid Dramatiska institutets radiolinje. Debuterade 2007 med romanen Bitterfittan, idag räknad som en modern klassiker. Förutom uppmärksammade krönikor och artiklar har hon gett ut flera romaner och faktaböcker. 2013 kom Hatet, med anledning av ett direkt mordhot, där hon gjorde upp med antifeminismen och den aggressivitet den tycks ha som följeslagare. Befrielsen 2015 som handlade om det sexuella våldet var hennes förra roman.

 

 

Benny Holmberg

 

Annons

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen

Cron Job Starts