Litteratur: Göran Lager - Taxi 1251 – överhörda baksätesberättelser - Tidningen Kulturen




Litteraturkritik
Verktyg
Typografi

Den hjältemodiga taxichauffören

Göran Lager
Taxi 1251 – överhörda baksätesberättelser

Mormor

 

Rubriken på denna recension är mitt förslag på titel på denna bok. Man kan knappast anklaga författaren för en boks missvisande titel, då de sällan ligger bakom den, men ”överhörda baksätesberättelser” är en titel som bara i viss utsträckning beskriver innehållet i denna bok.




Kvinnorna blir mer och mer ödmjuka ju längre fram i samtalet de kommer och de inser att de blir körda av en man med ett mer imponerande kontaktnät än de själva har och förundras över hur en taxichaufför har råd att äta på en så dyr krog.

 

Författaren berättar historier ur sitt liv som taxichaufför – grundhistorien känner vi igen – när en intellektuell och bildad man börjar knega på en arbetsplats där akademisk utbildning eller författarambitioner inte är meriterande. Men vad som skiljer exempelvis Kristian Lundbergs Yarden från denna bok, är hur Lundberg lyckas förmedla ett klassperspektiv och belysa orättvisorna i samhället, medan författaren till Taxi 1251 mest verkar upptagen med att framställa sig själv i så god dager som möjligt.

Den här taxichauffören räddar en självmordsbenägen kvinna, en rånad ung pojke, får autistiska barn att prata och bryta invanda mönster, tar hand om en höggravid kvinna vars partner är handlingsförlamad, väcker en försenad flygresenär, får dricks av gamla damer som aldrig ger dricks och klarar sig ur allehanda knipor genom att säga smarta saker eller köra väldigt bra. Trots sin inte alltför långa karriär som taxichaufför är Lager chauffören som alltid vaknar snabbt ur sin powernap för att ta en körning, som hittar överallt och som kan hantera alla typer av människor. Den enda berättelsen som visar på ett misstag är när han enträget försöker prata engelska med ett dövt par, men det framställs mest som lite dråpligt, inte som att paret kan ha tagit illa upp, när de nu i förväg faktiskt sett till att taxichauffören blivit informerade om att de var döva.

Lagers bok saknar inte helt klassperspektiv och den berättelse som tydligast gestaltar det är en där han kör två unga kvinnor till en känd och mycket dyr krog i Stockholm. Kvinnorna beter sig ganska högdraget gentemot honom och gör tydligt att de anser sig vara finare än vad han är, en situation jag inbillar mig inte är helt ovanlig att uppleva som taxichaufför, kanske i synnerhet i Stockholm. Författaren bestämmer sig för att platta till dem ordentligt och börjar berätta om krogen de ska åka, till, en krog han råkar ha gjort en del skrivjobb till och som han besökt ett otal gånger.

Kvinnorna blir mer och mer ödmjuka ju längre fram i samtalet de kommer och de inser att de blir körda av en man med ett mer imponerande kontaktnät än de själva har och förundras över hur en taxichaufför har råd att äta på en så dyr krog. Det tråkiga med denna berättelse är att den bara utmynnar i att Göran Lager åter igen hävdar sig själv. Han är inte en ”riktig” taxichaufför, med de vanliga attributen, utan någon som bara är tillfälligt förklädd. Lages kollegor lyser med sin frånvaro i denna bok och dyker de upp är det nästan uteslutande i dålig dager de framställs – de är rasister, slarviga eller så lurar de sina kunder. Det finns alltså egentligen inget utrymme att tolka det som om Göran Lager tar taxichaufförernas parti, utan snarare gör det väldigt tydligt att han står över gemene taxichaffis.

En av de bättre berättelserna är den om en äldre dam som ofta tar taxi hem från sina väninnor sent om nätterna – en unik och intressant människa skildrad på ett inkännande vis, precis som jag tänker att det ska vara i en bok som fokuserar på möten med människor. I övrigt är dock boken är ganska tröttsam – några få berättelser är faktiskt överhörda baksätesberättelser eller berättelser där chauffören tar en mer tillbakadragen och betraktande position – men de flesta utgår från ett självhävdelseperspektiv och tappar den litterära kvaliteten någonstans på vägen.  

 

Sofie Niemi

 

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen

Cron Job Starts