Litteratur:Katarina Genar - Spökflickan - Tidningen Kulturen




Katarina Genar drottningen av mysrys. Foto Belinda Graham

Litteraturkritik
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times

Bara rosor för Katarina Genars senaste magiska mysterium

Katarina Genar

Spökflickan

Bonnier Carlsen

 

Det finns bara rosor att ge Katarina Genars senaste lilla mästerverk: Spökflickan!




Den yngsta generationen. Flickan som saknar sina vänner och känner sig ensam. Finns vännerna där hemma kvar eller har de glömt henne? Går det att få nya vänner? Den upplevda ensamheten kan vara värre än den verkliga ensamheten, känslan av att vara ensammast i världen och att inte ha några chanser kvar att ha roligt.
 Katarina Genar drottningen av mysrys. Foto Belinda Graham

Katarina Genar drottningen av mysrys. Foto Belinda Graham

Det här är en verkligt traditionell "back to the roots" spökhistoria med övergivna hus och missförstådda människor, men samtidigt en mycket modern roman, med ett vänskapstema som håller för alla åldrar.

Så kan man förnya en genre!

Så mycket har gjorts i genren spökhistorier att det är svårt att se hur det ska gå att göra något nytt i denna genre. Men Katarina Genar lyckas gång på gång! Hon har lyckats i den senaste volymen i serien Mystiska skolan och hon har lyckats i den fristående romanen Spökflickan.

Mystiska skolan: Spöket i biblioteket förstår vi att "spökpojken" som de båda barnen träffar egentligen är en tidsresenär - han är inget spöke utan finns även som "vuxen version" i boken.

Spökflickan är ingen traditionell spökflicka, även hon finns i en vuxen version i boken. Men det hindrar väl inte att minnet av en missförstådd och övergiven flicka kan finnas kvar i det mystiska huset som Anna flyttar in i? Detta kan man tolka hur man vill, det är det som är det bästa med den typen av spökhistorier som jag egentligen vill döpa om till "magisk realism": Det finns inga förklaringar. Man får tänka själv. Man slipper den där typen av endimensionella spökhistorier med ondskefulla vålnader och hotfulla monster som andra, mindre finkänsliga författare än Katarina Genar, brassar på med, i ett försök att slå mynt av den nu så populära skräcktrenden i barn- och ungdomslitteraturen.

Att skapa en egen trend

Katarina Genar har inte hoppat på ett framgångståg. Hon har skapat det. Hon har skapat en egen genre, en Katarina-Genar-genre med äkta Katarina-Genar-stämning, som så fint understryks av Lina Bodéns omslag och även de små vinjetterna som finns i boken. Visst tänker man ibland på The Secret Garden, Daphne du Maurier, Brontë systrarna, otaliga viktorianska spökhistorier med små barn i huvudrollerna, Maria Gripe och så vidare, det här är magisk realism grundad i en gedigen tradition, men det är ändå helt klart att Katarina Genar kör sitt eget race, hon har sin egen magiska stämning, helt och hållet grundad i vår tid, som hon utvecklar. Barnen har fungerande mobiltelefoner, dubbelarbetande moderna föräldrar och vanliga, vardagliga utmaningar att klara av. Utmaningarna kan gälla nya eller gamla vänner, ny skola, syskongnabb, en plötslig flytt och så vidare, allt detta ska tacklas, förutom det magiska mysteriet.

Spana efter Katarina-Genar-markörer

Det finns saker man kan spana efter i en Katarina Genar bok: musiken, mystiken, den upplevda ensamheten, magiska brev och vänskapsrelationer som ibland får ett hack i sig, innan de lagas igen.

Ett brev betyder så mycket och det är viktigt att posten kommer fram. En brevbärare spelar en liten men viktig roll i den här romanen för att lösa mysteriet.

Spökflickan kan gå in i Annas drömmar, Anna kan gå in i hennes drömmar ... De drömmer om varandra och blir på något sätt varandras spökflickor.

Jag har fått frågor om hur detta går till, vilket metafysiskt mysterium! Men romanen Spökflickan är inte till för att ge svar på alla frågor, den finns för att ställa frågor och ge läsaren något att fundera vidare på. Så som stor litteratur ska göra.

Ting bär på sin egen magi

Liksom i Katarina Genars Den magiska kappan kan ting vara en länk mellan olika personer och olika tider. Vissa saker verkar faktiskt besjälade, så vem vet?!

De olika generationerna är så fint skildrade i boken - det här är magisk realism som grundar sig i en väl skildrad realism.

Mellangenerationen. De flitiga föräldrarna som flyttar och pular och fejar och renoverar - för dem är ett övergivet spökhus ett attraktivt renoveringsobjekt (så som det brukar stå i moderna mäklarannonser). De är sådana där duktiga människor som är så upptagna jämt att de inte hinner lägga märke till något. Hängmattan hängs upp effektivt, check. Men den används inte.

Den yngsta generationen. Flickan som saknar sina vänner och känner sig ensam. Finns vännerna där hemma kvar eller har de glömt henne? Går det att få nya vänner? Den upplevda ensamheten kan vara värre än den verkliga ensamheten, känslan av att vara ensammast i världen och att inte ha några chanser kvar att ha roligt.

Den äldre generationen. De två romankaraktärerna som har en stark vänskap som kan växa igen, bara den får en chans. Vänskapen mellan de två äldre kvinnorna, i "mormor-ålder", speglas i flickornas begynnande, spirande vänskap. Samma tema går igen i olika generationer, precis som variationer på ett musikstycke. Var mormor och hennes väninna likadana när de var unga? Någon måste våga, någon måste ta steget för att vänskapen ska blomma fullt ut.

Rosor och ännu fler rosor!

Rosor, bara rosor för denna vackra bok! Rosor även till Lina Bodén och hennes vackra rosor. Hon har gjort omslaget som övergår från starka färger på bokens framsida till svaga på bokens baksida - precis som den blekta tapeten som beskrivs i boken. Lina Bodén har även gjort massor av vackra rosor och magiska väsen till sommarsuccén Älvsommar (text av Mårten Sandén) - där kan man roa sig med att spana efter älvor bland rosorna. Här får man spana efter en magisk fjäril. Det är nog så spännande! Fjärilar har funnits mycket längre än människorna. Vem vet, kanske de kan vara budbärare mellan olika världar?

 

 

Belinda Graham

 

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen

Cron Job Starts