Litteratur: Eva F. Dahlgren - Vad hände med barnen? Hur de minsta blev en handelsvara - Tidningen Kulturen




Eva F. Dahlgren Foto Ola Kjelbye

Litteraturkritik
Verktyg
Typografi

Med barnen i fokus

Eva F. Dahlgren

Vad hände med barnen? Hur de minsta blev en handelsvara

Forum

 

En brokig samling radannonser finns på försättsbladet till Eva F. Dahlgrens ”Vad hände med barnen? Hur de minsta blev en handelsvara” som just kommit på Forum, en genomgång av hur barn till ensamma mödrar behandlades ännu långt efter andra världskriget.




Eva F. Dahlgren som har en bakgrund som nyhetsreporter bland annat hos TT och i Dagens Nyheter fick för femton år sedan Wahlström & Widstrands litterära pris för ”Farfar var rasbiolog” (nyss kom den på nytt i pocket). Det var mycket välförtjänt: det är den mest angelägna bok jag läst på mycket länge. Den handlar om hennes familj, mest om farmor och om farfar som var professor i botanik i Uppsala och en ansedd vetenskapsman: Ossian Dahlgren.
Eva F. Dahlgren Foto Ola Kjelbye

Eva F. Dahlgren Foto Ola Kjelbye

I annonserna kan man få hjälp med bokföring och bokslut, bokbindning och hårklippning, en mindre lantegendom säljs liksom stenfastigheter och småstugor, bagerier, slakterier, skomakerier och sybehörsaffärer överlåtes, och röda näsor behandlas sakkunnigt och effektivt. Så långt vad man kan vänta sig i en tidning som nog är från 1920-talet.

Men bland allt detta söker man för eventuell adoption friska barn av bättre föräldrar, och ”ett verkligt godt fosterhem finns för flicka (späd) eller högst ett år gammal, mot månadsbetalning.” Bakom de annonserna döljer sig en bister verklighet: omhändertagandet av småbarn vars fäder försvunnit och vars mödrar tagits in på anstalter. Barnen hamnade på olika uppfostringsinrättningar och fördes sedan ofta vidare till bondgårdar där de var en billig arbetskraft– en praktik som den lille Harry Martinson utsattes för, som man kan läsa sig till i hans självbiografiska ”Nässlorna blomma”. Den godhjärtade folkskolläraren Stav (i verkligheten hette han Staaf) blir hans räddare i nöden, och han själv mästare i sje-ljudet. Inte särskilt förvånande blev den lille Harry vars mor avvek till USA bra på att rymma (fadern var en slagskämpe som dog tidigt).

Eva F. Dahlgren som har en bakgrund som nyhetsreporter bland annat hos TT och i Dagens Nyheter fick för femton år sedan Wahlström & Widstrands litterära pris för ”Farfar var rasbiolog”  (nyss kom den på nytt i pocket). Det var mycket välförtjänt: det är den mest angelägna bok jag läst på mycket länge. Den handlar om hennes familj, mest om farmor och om farfar som var professor i botanik i Uppsala och en ansedd vetenskapsman: Ossian Dahlgren. Han liksom andra vid det universitetet diskuterade i mellankrigstiden eugenik eller med ett dubiöst inhemskt ord rashygien, och han föreläste runtom i Sverige om hur man skulle främja ”de rasdugligaste elementen inom folket”. Man gick inte lika drastiskt fram som i vårt södra grannland, men steriliseringsprogrammet för de förment odugligaste var länge i bruk. Den praktiken propagerade makarna Myrdal för utan att darra på manschetterna i sin ”Kris i befolkningsfrågan” 1934 som trycktes om i en mycket spridd och läst folkupplaga året därpå.

I boken om farfar nämner Eva F. Dahlgren skriften ”Svea Rike” som Ludvig Nordström skrev som ett häfte till den paviljong på Stockholmsutställningen 1930 som hette just så och där fotogallerier av olika svenska folktyper förekom, rasbiologiskt insorterade i korta och långa skallar. Det häftet bläddrade jag ofta okritiskt i som en mycket liten parvel, och jag kunde stava mig fram till rubrikerna om nordiska, ostbaltiska och alpina raser. I filmen ”Sameblod” har man rekonstruerat hur ivriga vetenskapsmän och deras assistenter och fotografer i sen tid for fram bland den lokala både bofasta och nomadiska befolkningen långt upp i norr, besjälade av sin katalogiseringsiver att mäta skallar, notera färg på ögon och hår, och dokumentera i bild avklädda skolbarn – ett oskick som fick fortgå alltför länge.

En av farfars bekanta, Sigrid Gillner, var en mångsidigt intresserad, socialt engagerad och politiskt aktiv socialdemokrat som under 1930-talet flyttade över sitt engagemang på nationalsocialismen. Envist, paradoxalt och mot bättre vetande höll hon fast vid sin övertygelse ända till sin död, långt efter kriget. Om hennes liv och övertygelser skrev Eva F. Dahlgren ”Fallet Gillner 2008”, i vissa avsnitt en uppföljning av boken om farfar. Och så för fyra år sedan ”Fallna kvinnor: När samhällets bottensats skulle lära sig veta hut”, om kvinnor som hamnade på tvångsarbetsanstalten iLandskrona. I hennes nya bok hamnar i stället barnen i fokus, några av dem med mödrar som togs in på den anstalten. Boken bygger på grundliga arkivstudier av sociala akter på barn vars ogifta mödrar av olika anledningar inte kunde ta hand om dem. De hamnade på barnhem i centrala Stockholm och i skärgården, bland annat på Gålö varifrån många slussades vidare som billig arbetskraft till bondgårdar i närheten.

Lilla Hemmet på Kungsholmen var ofta deras första anhalt vars sköterskor tycks ha haft ett varmt hjärta för sina skyddslingarna som senare i livet höll kontakt med dem. Lilla Hemmet var världens första asyl för barn med nedärvd syfilis, en svårbehandlad sjukdom före penicillinets genombrott. Man tog till kvicksilver och lät en del av ungarna ha det i en läderpåse som hängdes runt halsen, en livsfarlig metod som påverkade mångas hjärnor så att de blev ohjälpligt debila. Eva F. Dahlgren rekonstruerar historierna för två flickor och en pojke vars fall hon funnit i akterna. Här får de fiktiva namn, deras trassliga familjeförhållanden reds ut och deras år på olika asyler och i barnkolonier kartläggs, liksom senare uppehåll hos fosterföräldrar, och deras vägar ut i arbetslivet.

Den är en klargörande och upprörande bok om ensamma mödrars sociala utslagning och vad som hände deras avkomma, i detalj om tre barn och mera generellt om många av deras olyckskamrater som utan egen förskyllan hamnade i samhällets utkant, i ett fattig-Sverige som inte ligger så värst långt tillbaka i tiden. En av deras medbröder i nöden finns i Nils Ferlins dikt ”En liten konstnär”, med de här pessimistiska slutstroferna som låter ana att han läst H. C. Andersens historia om flickan med svavelstickorna: 

Så kunde det falla ibland ett ord.
Fastän luft är luft och jord är jord
så att troligt är att vår stalledräng
fryser sig stel i kölden sträng.

Fryser sig fast - precis som vi,
och aldrig blir stor och berömd och fri.
Utan bara får gå där - dag efter dag,
som vi, med förgrämda anletsdrag.

 

Ivo Holmqvist

 

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen