Litteratur:Ester Blenda Nordström - Byn i vulkanens skugga - Tidningen Kulturen




Ester Blenda Nordström

Litteraturkritik
Verktyg
Typografi

Äventyrslust, nyfikenhet och humor 

Ester Blenda Nordström
Byn i vulkanens skugga
Bakhåll

 

År 1914 blev journalisten, författaren och resenären, Ester Blenda Nordström (1891-1948), känd för det svenska folket genom sin reportageserie ”En månad som tjänsteflicka på en gård i Sörmland”.




Ester Blenda Nordström är nu på väg att bli en gay- ikon och feministisk förgrundsfigur. 2016 gjordes en dokumentär om henne av hennes nära släkting Anna Hylander och en hel del fokus lades på Ester Blendas starka frihetslängtan, mod och integritet och också på hennes förmodade kärleks förhållade med väninnan,
Ester Blenda Nordström

Ester Blenda Nordström

Ester Blenda, som under flera år skrivit i Svenska Dagbladet under signaturen Bansai, hade under en månads tid arbetat förklädd till piga hos en sörmländsk storbonde som inte hade någon aning om vem hon egentligen var. Hon lyckades alltså med att wallraffa hela tjugoåtta år innan journalisten Gunther Wallraff, som myntade uttrycket, ens var född. Berättelsen gavs också ut i bokform med titeln ”En piga bland pigor”, boken blev en stor försäljningssuccé och den har nu kommit i nyutgåva på Bakhåll förlag tillsammans med två av hennes andra böcker ”Kåtornas folk” och ”Byn i vulkanens skugga”.

Alla tre böckerna hyllades nästan oreserverat i den svenska pressen efter nyutgivningen och Ester Blenda Nordströms kvalitéer som författare, undersökande journalist och samhällskritiker höjdes till skyarna. Kritiken av gårdsfolkets situation i ”En Piga bland pigor” återgiven på Ester Blendas lättillgängliga, smidiga prosa känns också relevant för en nutida läsare. Författaren kommer mycket nära de underbetalda, hårt arbetande människor hon valt att berätta om och reportaget håller i stort sett en hög kvalité. Det är i de andra två reportageböckerna från Lappland och Kamtjatka som det börjar skära sig för mig,eftersom jag inte kan låta bli att lägga märke till Ester Blendas, tyvärr ganska tidstypiska, ofta nedlåtande inställning till de folk hon valt att bo med och skriva om.

”Kåtornas folk” gavs ut 1915 efter att Ester Blenda bott i sex månader med samer i Saarivuoma, där hon fungerade som lärarinna åt de samiska barnen och nyutgåvan har nu, trots den stora allmänna hyllningskören, också kritiserats. I en debattartikel skriver manusförfattaren Erik Norberg att boken ”dryper av kolonialism” och att samerna utmålas som ett okunnigt, naivt naturfolk som bör förbli vid sin läst och helst inte ska ”förstöras” genom att proppas fulla med för mycket omvärldskunskap. Visserligen visar Ester Blenda också prov på stor sympati för ”Lapparna” och den dåliga behandling de ofta utsattes för, men kontentan, hävdar Erik Norberg, blir ändå att samerna enbart hör hemma i sina kåtor, okänsliga för hårt väder och med vandringslusten i blodet. En inställning som i dagsläget känns både omodern och rätt så unken.

Tyvärr går det här igen även i ”Byn i vulkanens skugga” där Ester Blenda tagit sig hela vägen till Kamtjatka i dåvarande Sovjetunionen. Hon bor där i två års tid, i en liten by med en blandad och livlig befolkning, tillsamman med sina medresenärer entymologen Renée Malaise och ingenjören Carl Sjöblom. Under tiden skriver hon reportage som publiceras i Veckojournalen och när hon återvänder till Sverige 1927 skriver hon en bok om sina upplevelser. Hon tar också ut skilsmässa från Renée, som hon ingått ett konvenansäktenskap med. Boken är skriven på Ester Blendas lättsamma, livfulla prosa och hon skildrar både de strapatser och nöjen som ingår i hennes dagliga rutiner i det lilla samhället. Hon kör hundspann, rider, paddlar kanot, deltar i byskvaller och går på fester. Hon dricker också en hel del hembränt och lägger grunden till det alkoholberoende som kom att ta livet av henne tjugo år senare.

Det bästa med den här boken är naturskildringarna, läsaren kommer mycket nära naturen och det strapatsfyllda livet på Kamtjatkahalvön, och skildringen av de ofta illa behandlade djuren tillhör också höjdpunkterna. Ester Blenda var en stor djurvän och hon opponerade sig ofta mot bybornas hårda behandling av sina slädhundar och hästar. Det är i porträtten av byborna själva som det skär sig för mig. De beskrivs ofta med i en humoristiskt nedlåtande ton som stör resten av berättelsen. De är, precis som samerna, okunniga och naiva och dessutom skvallriga och lata. Den kvinnomisshandel som tydligen är utbredd i byn verkar Ester Blenda dessutom ta ganska lätt på och det smyger in en hånfullhet i tonen när hon berättar om några av grannkvinnornas ständiga försök till flykt från sina våldsamma män och deras lika ständiga återkomst, med bolstrar och kuddar under armarna och barnen i släptåg. Inte så charmigt egentligen om man tänker på Rysslands nuvarande inställning till våld i nära relationer.

Ester Blenda Nordström är nu på väg att bli en gay- ikon och feministisk förgrundsfigur. 2016 gjordes en dokumentär om henne av hennes nära släkting Anna Hylander och en hel del fokus lades på Ester Blendas starka frihetslängtan, mod och integritet och också på hennes förmodade kärleks förhållade med väninnan, Carin Hellström. Ester Blenda dog, bara femtiosju år gammal, av sitt svåra alkoholmissbruk och det har antagits att kärleken till Carin var en del av de problem som bidrog till att förkorta hennes liv. Sorgligt nog tycker jag ändå inte att Ester Blenda Nordström till hundra procent förtjänar att utnämnas till en normbrytande idol för kommande generationer. Visserligen tonar bilden av en stark och orädd kvinna fram, men många av hennes åsikter känns alltför fast förankrade i ett rasbiologiskt tänkande som inte känns värt någon vidare spridning i dag. Tyvärr saknades också flera sidor mitt exemplar från Bakhåll, bland annat de två sista sidorna. Förhoppningsvis gäller inte det hela upplagan!

 

 

Elisabeth Brännström

 

Annons

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen