Litteratur: Amalie Smith - Cell. Samling - Tidningen Kulturen




Amalie Smith Foto David-Stjernholm

Litteraturkritik
Verktyg
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times

Motsättningarnas enhet mellan livet och döden

Amalie Smith

Cell. Samling

Översättare: Jonas Rasmussen

ellerströms

 

Jag tänker: varje läsning blöder i eget hjärta, varje sten kastats i eget ärende, det gamla livet konfronterar detta, jag läser mig sorgsen inför det förklarande:
”April är den vackraste
av de 48 månader
vi har känt varandra
Nu är det ljust innan jag vaknar
Jag känner det som överexponerade,
upphettade drömmar”




Det är alltid döden som vinner
Amalie Smith Foto David-Stjernholm

Amalie Smith Foto David-Stjernholm

Det är alltid döden som vinner, har någon sagt i en sorts sanning. I Cell illustreras kärlekens kraft i alla vågade bryggors bräckliga övergångar, undergrävda och förlängda av oöverstigliga olikheter, sorterade i disparata undermeningar och allt vad man kan återskapa i försmådd känsla och oväntade utvikningars aggressivitet gentemot livets outgrundliga meningar och vaga vägar.

Cell gestaltar kärlek mellan två där mannen drabbas av cancer.

Det är det svåra att se. Att inte se, är ändå räddningen, att gömma, att glömma, att stjäla sidovinster på att inte erkänna.

Amalie Smith gestaltar det farliga, hudnära mötet, i reagerande cellers innanmäte, i utanförskap mot en annalkande död, det så onda förgörande.

Det talande diktsubjektet tar sig så hårt på orden, vågar berätta om det påträngande:

”Jag vaknar när solen går upp

bakom huset,

som sov den i en ask”

Det levande livet levs i förpostfäktande korrespondens med den väntande katastrofen:

”Jag ser en skata

landa i takrännan på huset mittemot,

och en annan följer efter,

särar sina stjärtfjädrar

 

du särar våra ben till en solfjäder ut över lakanet

 

När vi ligger i sängen tillräckligt länge

upplöses kropparnas gränser”

 

Dikt stiger i verkligheter över varandra. Tro tar till medel mot fakta. Kärlek försinar vetskap, sjukdom krossar. Amalie Smith redovisar kärlekens alla vardagliga förluster inför det annalkande.

Intimiteten är det kvarstående:

”Jag glider in under täcket

och tilltalar dig

inifrån”

Smith söker i diktsubjektet finna den absoluta närheten, likheten, skammen i kärlekens naivitet, särskilt inför den evigt eventuella döden.

”Det är något barnsligt med oss när vi går på gatan tillsammans/.../våra kläder verkar begagnade, antingen för stora eller för små, vilket barnsligt par vi är att se på...”

Hon beskriver därefter likheten och simultaniteten mellan de två i sin utgalloperande grälla patetik.

Det är mycket sorgset.

Hon går in i dem, in i varandra av dem, in till förväxling, det är obehagligt avklädande förnekande förnaknande.

Jag blir alldeles härtagen av hennes gestaltade textnärhet. I innovativa utspel skapar hon svindlande djup och återtar utgångsyta mitt i alltihop i en form av lugnets tekniska stabilitet mitt i sorgen för att snart åter genom sidoredovisningar av materia och museala ting och därtill kroppserfaringar skapa nya fallhöjder utifrån verklighetens estetik.

Mineralsamlingen spelar en knirrande roll

och golven knarrar:

”Det är anmärkningsvärt hur villigt mineraler låter sig musealiseras”

Och om sorgens karaktär blir det köttigt, som en exotisk frukt.

”Kroppen förmår inte rymma den andres sorg och måste istället bukta ut”

 

När diktjaget går in i minnesretoriken är redan faran stabilt stående avklädd i farstun.

”Man behöver inte leta

efter förgänglighet,

bara vänta och dokumentera”

 

Och i det absolut abstrakta:

”Kristeva talar om abjekt som det som inte kan förstås som subjekt eller objekt. En rörelse mitt emellan.

Abjicere(lat.): Att kasta bort.

Ett abjekt är avskilt från kroppen: spott, snor, skit, urin, spyor, öronvax, svett, säd, blod, sårskorpor, tänder naglar, hår...”

 

Vi avskiljs från våra kroppar.

Vi dör. Smith erkänner förgängligheten men önskar kvarhålla tingen kanoniserade i minneskartoteket som handfasta reliker.

 

”CELL kommer från latinet,

cellular- liten kammare”

 

”Jag vågar

kalla det du,

denna förening av celler”

 

I skiljandet åt, stiger min tanke som en enda fullbordad syn på denna diktsamlings verkningsgrad, en närvaro maximerad i ett lägeskartotek av att vara. Textinnovationer som ritar upp ett darrande samband mellan två subjekt, i kärlek, i hudnära cellnära verklighet som brast i sitt anslag, en tankegång som fick hela sitt ärliga scenario i utlöpande storhet till fullo raserat. En text som inte äger någon som helst utgång eller ingång bara evig närvaro utan början eller slut. En stor diktsamling!

 

Amalie Smith (f. 1985) slog igenom i Danmark med I civil 2012, ett utdrag är publicerat i diktantologin Nervsystem – ung dansk poesi (2015). Arbetar tvärkonstnärligt med såväl poesi, prosa, installationer och videoverk. 2015 tilldelades hon kronprinsparets Stjernedryspris till unga talanger. Marble är hennes senaste bok.

Tidigare utgivet på Ellerströms: Marble (2016)

 

 

 

 

Benny Holmberg

 

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen