Litteratur: Carl Tiberg - Döden stiger på vid slussen - Tidningen Kulturen




Carl Tiberg foto Tove Södersten

Litteraturkritik
Verktyg
Typografi

Stockholm i kriminella förändring

Carl Tiberg

Döden stiger på vid slussen

Heidruns

 

Carl Tibergs kriminalhistoria är av det mer alldagliga slaget. Att mordhistorien utspelar sig i anknytning till Stockholm och inte i Fjällbacka eller Ystad är visserligen något upplyftande för den realistiska aspekten, men liksom de flesta litterära mord tillhör inte denna romans kallblodigheter vanligheterna och håller sig, inte särskilt förvånande, långt bort från etablerade kriminella kretsar.




Det bästa med Tibergs bok är passagerna där man får följa gärningsmannen och där man får en inblick i hur en människa som både jagar och är jagad slits mellan målmedvetenhet och psykisk sjukdom
Carl Tiberg foto Tove Södersten

Carl Tiberg foto Tove Södersten

Och visst kan man förstå att raffinerade mord med gedigna bakgrundsberättelser lämpar sig betydligt bättre för deckargenren än gänguppgörelser, men eftersom deckargenren består av ett så enormt flöde är det svårt att inte gå för djupt i andra författares fotspår och försvinna i mängden.

Fonden är ett Stockholm i förändring. Författaren är mån om att låta staden träda fram och bli en del av historien. Bostadshus, kända restauranger och caféer, ombyggnationen av slussen och närheten till havet är alla detaljer som förs in i Tibergs kriminalroman och ger den en prägel av att vara tydligt situerad i en stad författaren är mån om att ge en bild av till sina läsare.

Det finns till och med en liten karta i början av boken för den icke så Stockholmsbevandrade läsaren att fästa de geografiska punkterna som nämns i boken vid.

Den här boken har en ganska välkomponerad dramaturgi, men saknar särprägel och skärpa. Författaren beskriver några överarbetade poliser och ett par romantiska förhållanden dem emellan och så en hjälteinsats som känns helt opåkallad och mest införd för att ge positiv bild av en av huvudpersonerna. Samtidigt som porträtten inte är helt osannolika, kommer man inte riktigt på djupet hos någon.

Visserligen har de flesta både goda och mindre bra egenskaper, men kontentan är ändå att samtliga beskrivna poliser är bra och kompetenta. Om det ändå vore så i verkligheten hade det varit alldeles utmärkt, men i detta fall gör det både relationen mellan karaktärerna, liksom karaktärerna i sig, ganska tråkiga.

När whiskyflaskan åker fram mitt under arbetsdagen känns det mest som en stereotyp detalj och mindre som en integrerad detalj i berättelsen.

Ett sätt att rädda karaktärerna kan vara att åberopa det faktum att detta planeras att vara en del i en planerad trilogi, men samtligt kommer man inte få läsarna att plocka upp bok nummer två om man inte etablerat en tillräcklig relation mellan dem och bokens huvudpersoner, i alla fall inte vad gäller en polisroman av detta slag.

Vad gäller själva polisarbetet förekommer också en del osannolika slutsatser, där poliserna tenderar att gissa alldeles för rätt på komplicerade gåtor, utan att man som läsare får tillräckligt underlag för att se att deras gissningar är rimliga. Det förekommer också, inkluderat tidigare nämnd hjälteinsats, flera bihistorier som har en ganska tunn relevans i sammanhanget – men som möjligtvis fångas upp i någon av de senare böckerna.

Det bästa med Tibergs bok är passagerna där man får följa gärningsmannen och där man får en inblick i hur en människa som både jagar och är jagad slits mellan målmedvetenhet och psykisk sjukdom. Den här romanen har ett bra driv, men är inte särskilt speciell och har en hel del logiska luckor. Porträttet av Stockholm hade kunnat vara ganska fint, om det inte hade känts så krystat, vilket är fallet med fler detaljer i boken. Detaljerna är helt enkelt inte särdeles väl integrerade i berättelsen och ger intrycket av ett spretigt hopplock av idéer författaren haft.

 

 

Sofie Niemi

 

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen

Cron Job Starts