Litteratur: Mats Waltré - inte bara stenarna – utan den ljusa sanden också - Tidningen Kulturen




Mats Waltré

Litteraturkritik
Verktyg
Typografi

Det mänskliga livet visar sig i inte bara stenarna

Mats Waltré

inte bara stenarna – utan den ljusa sanden också

Alhambra

 

Mats Waltrés nya diktsamling inte bara stenarna – utan den ljusa sanden är precis som hans förra bok Om O en diktsvit. Diktsviten i den nya diktsamlingen utgår från en slags vägs ände där dikterna tidsmässigt sedan löper över sex dagar.

 




Waltrés poesi borde upptäckas av fler. Just inte bara stenarna – utan den ljusa sanden också skulle vara en mycket förträffligt bra introduktion till hans poesi för den som känner sig manad att beträda hans lyriska sfär.
Mats Waltré

Mats Waltré

Det bästa sättet att ta sig in i Waltrés bildrika poesi, som med så klart mycket annan lyrik, är inte att genast behöva försöka förstå något alls egentligen konkret utan snarare då närmast låta sig musikaliskt och rytmiskt bara flyta med. Poesi, då den är god, precis som sin nära släkting musiken, kan i sin skönhetsupplevelse upplevas alltigenom abstrakt och friställd från all analys.

Man slås också just genast av det poetiskt musikaliska och rytmiska gehör med vilket Waltré för fram dikterna i inte bara stenarna – utan den ljusa sanden också. Trots de djärva och rikt förekommande metaforerna känner man sig därför direkt harmoniskt hemma i ordflödet utan att för den skull direkt möjligtvis känna sig manad eller i behov av att direkt tolka eller dissekera det textuella.

Naturen står ofta för det metaforiska i Waltrés poesi, och detta gäller även i diktsamlingen inte bara stenarna – utan den ljusa sanden också. Inte minst då växter som frön, groende, växande eller vissnande, är återkommande som bildliga element för olika själsliga tillstånd och varanden. Redan den inledande dikten, vilken har titeln Vid vägens slut, i inte bara stenarna – utan den ljusa sanden också innehåller i sin inledning en tydlig växtmetaforik: mitt fång med blommor/ alla de jag samlat/ de finaste, de skönaste/ mina hopade skatter/ och jag var så stolt/ stolt över vad jag samlat/ resans testamente/ blommorna ur mina händer.

Diktjaget verkar i dessa inledande rader stå inför den vägs ände som livet ofta oundvikligen ställer upp för oss. Vägs ände är här därför inte att se som något slutgiltig. Denna vägs ände är snarare att se som en själslig uttömdhet, att befinna sig bland minnenas kvarlåtenskap, men också början på något nytt, eller som det står i dikten Ur dimfyllda sinnen: ur dimfyllda sinnen/ en resa har börjat/ bunden med rep från minnen/ till den stumma frågan/ frågan som bara har viskat/ du vet att jag finns/ och ändå doftar vägen/ citronbestänkt och glad.

Det mänskliga livet visar sig i inte bara stenarna – utan den ljusa sanden återkommande som ett ytterst oförutsägbart existerande, och diktjaget står här ständigt just inför denna livets stora ovisshet. Trots att livet genom ödets nycker ofta här visar sig smärtsamt eller hopplöst svårhanterligt förblir dock själen ändå i dikterna som fri då det som ödet bringar också meningsfullt kan låta sig hanteras och oundvikligen också omdana det själsliga och öppna inför nya livsbejakande möjligheter. Dessa starka rader ur inte bara stenarna – utan den ljusa sanden också förmedlar just mycket den insikten: skimrande frimodsvingar/ släcks under bröstet/ grad för grad/ stänger om hjärtat/ rum för rum/ en ospårad stig är kvar.

Waltrés poesi borde upptäckas av fler. Just inte bara stenarna – utan den ljusa sanden också skulle vara en mycket förträffligt bra introduktion till hans poesi för den som känner sig manad att beträda hans lyriska sfär. Förutom skönhetsupplevelsen att få färdas med dessa musikaliska, bildrika och suggererande dikter, och längs dess vägar stanna upp, fundera, avnjuta och meditera kring dess innebörder, som både lättvindigt kommer till en för att i samma stund röra sig bort för att aldrig helt avtäcka sin mystik, har de också en allmänmänsklighet som för den som äger känslighet nog är starkt drabbande.

 

 

Tommy Gunnarsson

 

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen