Litteratur: Bo Gustavsson - Den långa dagen. Texter om en verklighetskris - Tidningen Kulturen




Bo Gustavsson

Litteraturkritik
Verktyg
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times

I begynnelsen var ordet

Bo Gustavsson
Den långa dagen. Texter om en verklighetskris
Celanders förlag

 

Om  skrivandet som en ontologisk krishantering.




”Den långa dagen” är både krävande och inspirerande läsning. Efter att sträckläst hela boken upptäckte jag att man även kan göra som Gustavsson rekommenderar i fråga om filosofen Nikolai Hartmanns stora verk Possibility and Actuality, 1938(essän Musils Möglichketsmensch och Hartmanns ontologi): att göra nedslag här och där. Man kan inte ta fel, vilken essä man än råkar hamna i är en spegelskärva som fångar grundidén. Jag ser den som mänskligt skapande som ständigt, även i det sista, återspeglar världen, och skaparen är både spegeln och en del av världen.
Bo Gustavsson

Bo Gustavsson

De sista orden i Andrej Tarkovskij film Offret framsägs av en pojke som nyligen vattnat ett torrt träd planterat av hans far, medan denne fortfarande varit hos honom. Nu när fadern på ett mystiskt sätt lyckats rädda världen åt sin son, måste priset betalas. Fadern ska försvinna. Sonen vet vare sej om kärnvapenkriget som utspelades medan han sov eller om faderns offer som vänt tillbaka tiden och raderat kriget och den nukleära vintern. Han undrar bara vad fadern menade med att allting startade med ordet. I början av essän Skrivandet och sfinxen: verkligheten som spöke i sin tredje essäbok Den långa dagen, som avslutar Frihetstrilogin och innehåller sjutton essäer, talar Bo Gustavsson om att vi upplever en verklighetskris som är en verklighetsförlust.

Orsakerna är krig, terrorism, rasism, konsumism. På denna lista lyser klimatkollapsen med sin frånvaro, men den dyker upp senare i avslutningsessän. Det skapande ordet utgör en av nycklar till Den långa dagen. Gustavsson talar om ordets makt. ”Språket är människan och världen, språket är historien och civilisationen. Språket är existensen.” Han sjunger språkets och skrivandets lov. Med språkets hjälp kan vi göra verkligheten verklig igen i en spöklik värld som vi inte längre känner igen. Gustavsson talar om ordet som ”till och med föregår begynnelsen … ett slags språk före begynnelsen. Ett språk som både skapar och upprätthåller världen.” Skrivandet kan och i vår tid bör fungera som ontologisk krishantering. Poeten (och jag antar att detta gäller även andra konstarter) skapar ett nytt språk och härmed också en ny verklighet, ett nytt sätt att handla.

Den andra nyckeln är utan tvivel filosofin och filosoferna. Turinhästen anspelar på den plågade hästen som Nietzsche gråtande kramar samma dag, den 3 januari 1889, som hans psykiska sjukdom tar över. Den franske poeten Benjamin Fondanes poesi (essän Benjamin Fondane och det existentiella skriket) ska ses mot bakgrund av Sören Kierkegaards och Lev Sjestovs tankar. Yasujiro Ozus filmer (essän Den långa dagen som gett namnet till boken) karakteriseras av zen-estetikens symbolspråk. Listan är lång. Läsaren gör bäst att damma av sina kunskaper i filosofi.

EssäsamlingenDen långa dagen kan liknas vid en existentiell vänthall befolkad med poeters lyriska jag, roman- och filmkaraktärer, mänskliga gestalter från kända konstverk, adepter i mystikens skrifter, deltagare i filosofiska samtal. Denna vänthall är full men ovanligt spatiös. I boken skildras många kända, men också en del mindre kända, ibland under en längre tid bortglömda författare och filosofer.

Bo Gustavssons galleri består av filosoferna Platon (omtolkad av Alain Badiou), Emerson, Robert Hartmann, Alexandre Kojève med sin interpretation av Hegel, mystikern al-Niffari, konstnären Edward Hopper, poeterna Krister Gustavsson, Benjamin Fondane, Anna de Noailles, Forough Farrokhazad, Bo Setterlind, Fernando Pessoa, Novalis, prosaförfattarna Robert Musil, Marcel Proust, dramatikerna Sofokles och Calderon, regissörerna Yasujiro Ozu och Bela Tarr. Essäernas tempo är så välsignat långsamt att läsaren hinner att dröja kvar i skildringarna vilket främjar läsnjutningen och reflektionen. Bokens titel antyder att det finns gott om tid. Att vi lever, enligt Gustavsson, i den yttersta av tider, förändrar inte saken.

Gestalten som bäst representerar väntan är den klassiske Oidipus som i Sofokles sista tragedi Oidipus i Kolonos (essän Att sätta sig på en sten, att hitta sin heliga plats) kommer till vägens slut. Skröplig, blind och oren, placerar han sin magra kroppshydda på en sten i en helig lund som han på detta vis vanhelgar. Hans botgöring är slut, men den sista sträckan som leder till dödsriket har ännu inte anträtts. Huvudpersonerna i Turinhästen (essän Bela Tarrs svartvita värld) befinner sej mitt i apokalypsen men de ägnar sej åt gårdsskötseln som de gjort i alla tider.

Hämtar vatten, ger hästen mat, gör eld, lagar mat, äter. Världens undergång går inte snabbt. När varken vatten, eld eller ljus längre finns sätter de sej och väntar. Vad menas med denna väntan? Det är uppenbart att den har sin mening. Det handlar inte om väntan på Godot som aldrig kommer. Det handlar om väntan på någonting konkret. Kan det vara väntan på uppenbarelsen av varat bortom de kända begreppen som uttrycks med vanliga kända ord? Något av barnets utsatthet och ”pappa, varför det?” – frågan finns i alla essäer.

I al-Niffaris (d ca 965) Anhalternas bok (Att följa brinnande ord) är ”den hejdade” ”ett vilsegånget djur”. Sigismund i Calderons Livet är en dröm (essän Livet som dröm) är återigen slagen i bojor av sin far efter bara en dag på tronen. Den gamla tillvaron måste slås i spillror för att en ny medvetenhet, och med den en ny verklighetsuppfattning, ska växa fram.

”Den långa dagen” är både krävande och inspirerande läsning. Efter att sträckläst hela boken upptäckte jag att man även kan göra som Gustavsson rekommenderar i fråga om filosofen Nikolai Hartmanns stora verk Possibility and Actuality, 1938(essän Musils Möglichketsmensch och Hartmanns ontologi): att göra nedslag här och där. Man kan inte ta fel, vilken essä man än råkar hamna i är en spegelskärva som fångar grundidén. Jag ser den som mänskligt skapande som ständigt, även i det sista, återspeglar världen, och skaparen är både spegeln och en del av världen.

Men essäerna kan också liknas vid pusselbitar. Tillsammans ger de en högst personlig bild av människans kreativa andlighet. Den ständigt höga nivån på presentationerna och analyserna av kända och i Sverige mindre kända, men i högsta grad betydande konstnärliga och vetenskapliga livsgärningarna, leder både till ökad kunskap och till insikter om djupare dimensioner i vår verklighet. I dag upplever vi ett stort paradigmskifte på energiområdet – oljeekonomins långsamma nedgång. Det sker mot bakgrund av klimatkollaps och politiska kriser som hotar västerländska kulturvärden.

Det kan med rätta kännas bråttom att stå upp till deras försvar. Inte desto mindre måste man stanna upp och slå sej ner i den existentiella vänthallen för att sätta ord på den förändrade verkligheten. Bildligt talat gäller STOP-instruktionen i Arméns överlevnadshandbok. Stanna-Tänk-Orientera-Planera. Bo Gustavsson har rätt. Vi är i konflikt med vår egen verklighetsuppfattning. Konflikten utspelas i varje människohjärta. Och att avläsa och tolka det som tänkare och konstnärer ville säga i tider som var/är ”ur led”, kan hjälpa oss att möta dagens totalt oförutsedda händelser.

 

 

Elena Dahl

 

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen