Litteratur: Eugène - Ungdomens dal - Tidningen Kulturen




Eugène. Foto Lindelöws

Litteraturkritik
Verktyg
Typografi

Att rannsaka hela sig själv

”Man köper dem, man säljer dem, man slår sönder dem, man begraver dem, man glömmer dem, man spänner fast dem, man använder dem, man s[t]jäl dem, man kastar dem, man bränner dem, man ger bort dem, man stänger in dem, man misshandlar dem. Men i slutändan styr dem oss.”


Född i Bukarest under Ceauşescu, föräldrarna politiska flyktingar som tog sig till Schweiz, när han var sex år fick han tillsammans med sin bror utresetillstånd och familjen kunde återförenas i Lausanne. Och så gillar Eugène bilar och Stjärnornas krig.
Eugène
Ungdomens dal
ISBN: 9789187291654
Översättning Anna Nyman
Förlag: Lindelöws



Varje köp via denna
länk stödjer TK.


Eugène. Foto Lindelöws

Eugène. Foto Lindelöws

Eugène Meiltz, med artistnamnet Eugène, har ordnat sin självbiografi utifrån tjugo utvalda ting. I sitt förord skriver han att: ”Föremål ljuger inte. De avslöjar högmod, svagheter, drömmar, fixa idéer och hemlighetsmakerier.” Upplägget, som är inspirerat av Georges Perec, erbjuder en möjlighet att kringgå den förutsägbara dramaturgi som så gärna infinner sig i den spontana sammanfattningen av ett liv: ”Jag föddes här, mina föräldrar var på det sättet, när jag var åtta år hände mig detta, jag gillar ditten och datten.”

Tingen författaren valt är dock inga associativa madeleinekakor vars doft och smak slår upp portarna till glömda minnespalats. De sträcker sig i tur och ordning från ’ett kilo tomater’, till ’den rumänska ABC-boken’, till ’Rubiks kub’ och slutligen ’faderns döda kropp’. Därmed täcker de in livet från fem till trettiotre års ålder. För trots att utgångspunkten för biografin är de mer eller mindre lösryckta tingen, tillåts kronologins ordning råda oemotsagd. Och just den slags levnadsteckning som Eugène i sitt förord vänder sig mot, låter sig här med lätthet göras:

Född i Bukarest under Ceauşescu, föräldrarna politiska flyktingar som tog sig till Schweiz, när han var sex år fick han tillsammans med sin bror utresetillstånd och familjen kunde återförenas i Lausanne. Och så gillar Eugène bilar och Stjärnornas krig.

Det alltigenom utmärkande draget för boken är annars den skämtsamma tonen. Det är en lustighetens estetik som genomgående styr berättandet och används för att skildra såväl de mörka och oroande episoderna av uppväxten, som de mer triviala.

När Eugène och brodern Alex utmanar varandra i att kasta tomater på grannarna från fasterns balkong i Bukarest träffar de dråpliga projektilerna mitt i prick. Men när kulturkrockarna från exilen i Schweiz beskrivs med samma ton, faller skämten ofta platt. Visst kan humorn vara ett kraftfullt verktyg både för att bryta kulturella barriärer och för att bearbeta svåra upplevelser, men den riskerar också att trivialisera verkligt bekymrande händelser. Eller att helt enkelt göra dem ointressanta. Så ter sig flera av Eugènes barndomsminnen för mig, som lustiga anekdoter vilka författaren - och därför också läsaren - undviker att ta på allvar.

Med detta sagt möter barnet Eugène en hel del försvårande omständigheter i sitt liv - såväl fysiska som psykologiska. Utöver den hämmande stamning han fått med sig från rumänskan till franskan, drabbas han som sextonåring av en allvarlig ledgångsreumatism. Något som självklart försvårar det sociala umgänget med andra och underminerar den tonårige Eugènes självförtroende.

I dialogerna med kompisar och familj visar han sig dessutom ha kroniskt svårt att greppa sitt sammanhang. Frågorna han ställer är alltid barnets. Kanske för att han inte förstår vad som kan räknas till allmänkunskapen och vad som är överkurs.

Så är fallet när han försöker analysera texten till en låt han ser framföras på tv. Eugène gör här ett stort nummer av att de kulturella referenserna antingen går honom förbi, eller i bästa fall fångas in som frifräsande satelliter, omöjliga att foga samman och skapa mening i. Som läsare undrar jag om jag ska härleda också denna dråpligt beskrivna situation till författarens migrationsbakgrund, att bristen på orienteringsförmåga är en konsekvens av att han ryckts upp från sitt rumänska sammanhang. Men en sådan slutsats verkar orimlig.

Är inte vilsenheten lika mycket ett uttryck för hans personlighet? Ett fantasirikt men naivt perspektiv på tillvaron, kryddat med en tilltagande vilja att fiktionalisera sin omvärld. Det är som att lustigheterna bygger upp en förväntan på en storslagen punchline som aldrig kommer. Och på vägen har det han egentligen ville berätta om – livet – fallit bort.

Men det tar sig. I takt med att barnet blir ungdom verkar Eugène slutligen växa ifatt sig själv. Han börjar läsa franska på universitetet, spelar i band, får en flickvän. Plötsligt litar jag på honom som författare. Jag intresserar mig för hans livsval och sympatiserar med den insikt som träffar honom efter att hans motorcykel tappat alla fyra bultarna till bakhjulet, mitt på motorvägen:

”Medan gryningens första ljusglimtar börjar höja sig över landskapet håller jag ögonen fastnitade vid detta bakhjul. Jag körde i 114 kilometer i timmen när det hände.

Hädanefter befinner jag mig mellan liv och död. Inte helt levande och långt ifrån riktigt död.”

Så är det ett vuxenblivande boken skildrar? Ja, Eugène, född 1969, är väl egentligen för ung för att skriva ett bokslut om sitt liv. En sådan tolkning får också stöd i det avslutande kapitlet som behandlar faderns död. Den då trettiotreårige författaren har hunnit vinna sina första litterära priser, gift sig och flyttat till Basel. När han på dagen för dödsfallet kommer hem till sin chockade mor i Lausanne har likbärarna redan varit där. Kroppen ligger i kapellet till de sörjandes beskådan.

Här börjar Eugènes sista resa som barn. Han beger sig till kapellet och uppfylls av en vilja att röra vid sin döda far. Han inser också att det är just det som krävs för att börja bearbeta faktum: Kroppen är inte längre en far, den är ett ting, en tveksam kopia av den människa som varit. Men han backar. Han vill, han borde, men han kan inte.

Istället tar han en promenad och benen för honom till Ungdomens dal. En plats han besökt hundratals gånger under uppväxten. En plats i klara färger med kullar som genomborras av rutschkanor, där han åkt rullskridskor i backarna, eller bara passerat på väg mot sjön. En plats som ligger i en helt annan värld än det Rumänien han flydde med sin familj.

Den sörjande sonen går genom sin ungdoms dal och låter sig översköljas av bilder från sitt liv, av pappan, av platsen. Han känner solen och ser barnens lekar framför sig. Men han minns också pappans allt svartare livssyn. Mot slutet undvek han solen och rörde sig mot solipsismens återvändsgränd.

Väl nere vid botten konstaterar Eugène: ”Jag har just slutfört min största resa; jag har rannsakat hela mig själv.”

Kanske är det detta försök till rannsakan som satt tonen boken igenom. En vilja att med största möjliga ärlighet skildra både sitt femåriga, sitt femton- och sitt trettioåriga ’jag’. I så fall kan jag inte undgå att förstå boken i sin helhet som Eugènes fortsatta vandring genom Ungdomens dal. Alltså ännu ett steg, ännu en bearbetning av alla de ting som styr författaren mot berättelsen om sitt liv.

Fredrik Eriksson

Annons

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen

Cron Job Starts