Litteratur: Crister Enander -”Vi ger oss inte. Vi försöker igen”. Anteckningar om Lars Gustafsson. - Tidningen Kulturen




Litteraturkritik
Verktyg
Typografi

Att inte vilja bli sedd

Det är med en innerlig ton och ett respektfullt handlag Crister Enander rör sig allt närmare den person som ligger till grund för författaren, lyrikern och den motsträvige intellektuelle opponenten Lars Gustafsson.




Enander analyserar med omfattande kunnighet och analytiskt djup Lars Gustafsson författarskap när han i denna bok behandlar flera av Gustafssons i Enanders mening viktigaste verk.

 

Crister Enanders anteckningar kring denne för honom så betydelsefulle men också gåtfulle och vad han själv kallar litteräre ciceron utgör stundtals en gripande läsning då han med sin djupa kunskap om författarskapet men också sin närhet som vän placerar sig det närmaste man kan komma den intellektuelle sökaren Lars Gustafsson. Denne opponent, så vittberest så rådbråkad i sitt litterära ärende, i sitt oavbrutna letande efter en hållbar sanning i varje nutid han passerade, och i detta arbete enligt Enander, aldrig vek av från eller någonsin svek sin uppfattning om att vara sann mot sin egen kompass och därmed nästan obevekligt hamnade på kant med det gängse.

Detta fick konsekvenser. Att han under en tid av onåd blev näst intill hånad i recensionerna av sina texter i rena bestraffningsärenden från 'konsensusdomstolen' och till slut var tvungen att finna en väg ut och bort.

Crister Enander ägnar stora delar av boken åt att beskriva det förhållningssätt och fånga det intellektuella uppdrag Gustafsson förelagt sig. Enander skriver med denna ingång in sig i Gustafssons författarskaps kärna och de två blir stundtals till simultana själar i ett snurrande intellektuellt nav när Enander återger förebildens förhållningsätt till sitt uppdrag. Att det känns som om Enander bitvis speglar sig själv när han formulerar hur den hårt arbetande oerhört produktive Gustafsson såg på sitt intellektuella livsprojekt.

Men det finns enligt Enander en dold gåta. Gustafsson ville inte 'bli sedd'. Det är med ytterligt djuplodande frågeställningar Enander söker destillera fram vad Gustafssons kärna av skygghet gömmer eller försöker dölja i sin framtoning och som Gustafsson samtidigt exponerar här och var i fiktiva gestalter i sin litteratur.

Enander: ”Han vill gömma sig, krypa in i ett mörkt och säkert gömsle där han får finna frid och en ofta återerövrad stillhet i en tumultarisk och inte sällan ogästvänlig omgivning.”

Det är en motsägelsefull ordning. Och Enander försöker förstå. Och hittar också i Gustafssons digra produktion exempel och referenser på hur Gustafsson benämner denna skräck, sätter ord på denna undflyende sårbarhet.

Om denna skräck för att 'bli sedd' och vad den tomhet som finns bakom betyder söker Enander också hitta i Gustafssons barndom där han finner passager med krafter som skapar detta motsägelsefulla förhållande. En ensamhet som i sina konsekvenser växte implosivt och genererade grundvalen för poeten och filosofen, att Enander ser skräcken som rädsla hos Gustafsson för att bli sedd.

Gustafssons egen antydan om detta är träffsäkert gripande. Det handlar om 'det ensamma barnet': ”Om man vill att ett barn skall bli diktare skall man sätta det i en låda ett par år. Barnet börjar då, så att säga, växa inåt.”

Enander vittnar om att vid det personliga mötet slår Gustafsson oftast undan blicken. I det personliga mötet når man aldrig riktig kärnan konstaterar Enander som förutom att vara god vän flera gånger intervjuat Gustafsson .

”Denna inre varelse som med stor regelbundenhet trevar sig fram under största försiktighet för att därigenom undgå att såras eller skadas i de okända landskapens ännu icke kartlagda territorier.

Det okända. Det dolda. Det från insyn skyddade. Där strävar Lars Gustafsson efter en egen inre klarhet som måste gömmas. Denna av intryck, inspiration och infall fyllda själ ska förbli hans hemlighet.

Det är Lars Gustafssons bestämda hållning. Han vägrar öppna det innersta för insyn- måhända en något märklig hållning för en centrallyriker.”

Man upplever en viss ivrig ambivalens hos Enanders analytiska attityd här visad i de olika ingångar han beträder och prövar när han analyserar och försöker förstå vad det är Gustafsson undanhåller eller önskar dölja i sitt undandragande. Om det är någon form av sanning eller hemlighet som skulle ligga bakom hans 'Lars Gustafsson-persona'. Som om han endast 'agerar' Lars Gustafsson. Ibland blir det nästan avstannat i en smått hjälplös irritation exponerad hos Enander över denna gustafssonska 'Greta Garbo attityd'. Det hela döljer en känslig underliggande fråga om Gustafssons egentliga ärende att inte vara helt ärlig. Enander återkommer till att Gustafsson ofta viker undan blicken vid det personliga mötet. Och när Enander en gång ser rakt in i Gustafssons ögon är skräcken naken för ett ögonblick.

”Det finns något outgrundligt och oåtkomligt över Lars Gustafsson”

Denna önskan att 'inte vilja bli sedd' ställer Enander mot Gustafssons bevisliga vilja att få 'säga allt' genom att han utkommit med drygt 70 böcker. Detta är motsägelsefullt av en författare som väl visat att han verkligen önskar bli hörd och sedd antyder Enander.

Här är det nästan så att Enander går in lite grann i en försiktigt frågande polemik med sin egen inställning till offentlighetens ljus i sin önskan att förstå. Denna gåta att Gustafsson inte vill 'bli sedd'. För mig liknar det ett släktskap i alla fall till den yttre formen med Enanders eget personliga intellektuella förhållningsätt att 'få vara ifred'. Jag skrev om detta i min recension av Enanders Slagregnens år':

”Crister Enander söker ensamhet, enskildhet./.../Han redovisar hur han blivit 'åthutad' i sitt nekande av umgänge, blivit redovisningsskyldig/.../Så ensamheten bakom skrivbordet vad betyder den för Enander? Ja, allt kan man nog säga. ”

http://tidningenkulturen.se/index.php/litteratur-topp/litteraturkritik/21723-litteratur-crister-enander-slagregnens-ar

Ibland får jag känslan att när Crister Enander beskriver vissa delar av Lars Gustafsson attityd och intellektuella 'estetik' ger en bild som lika gärna kunde vara en beskrivning av honom själv.

Efter Lars Gustafssons bortgång begynner ett samtal mellan Enander och Gustafssons efterlämnade texter skrivna genom decennier i olika ärenden och frågeställningar. Orden kommer talande till Enander om nätterna och betyder och beskriver sig. Enanders saknad och sorg blir naturligtvis gestaltad i dessa efterlämnade ords absoluta kölvatten.

Denna bok är en enda lång hyllning till denna förebild och ledsagare som varit Enanders intellektuelle och litteräre ciceron i många år. Enander har både den sörjande saknaden i sig såväl som han i sina konstateranden har den livgivande devisen att inte låta oss stanna upp utan istället försöka igen.

I Gustafsson efterföljd ”Vi ger oss inte!'

Enander analyserar med omfattande kunnighet och analytiskt djup Lars Gustafsson författarskap när han i denna bok behandlar flera av Gustafssons i Enanders mening viktigaste verk.

Tidigt fängslades Crister Enander av Lars Gustafssons Sprickorna i muren som består av fem romaner: Herr Gustafsson själv 1971, Yllet 1973, Familjefesten 1975, Sigismund. Ur en polsk barockfurstes minnen 1976, En biodlares död, 1978, och Enander själv räknar i denna samling in Sorgemusik för frimurare som en pendang tillhörande de fem. Enander vill beteckna detta samlade verk av fem romaner plus Sorgemusik för frimurare som varande helt avgörande för hans egen utveckling, men menar också att denna romansvit utgör ett av den svenska litteraturens storverk.

”Jag har näst intill växt upp med Sprickorna i muren. Tidigt i tonåren fann jag den första volymen. Det var 1977. Jag var sexton år, och plötsligt öppnades en ny för mig tidigare helt främmande verklighet. Min syn på omvärlden förändrades; påverkades för alltid.”

”Utan tvekan ser jag Lars Gustafsson som en av min viktigaste ciceroner.”

Här understryker Enander noggrant att det inte är av dyrkan eller som idol han håller fram Gustafsson: ”Dyrkan är mig främmande. Respekt är vad jag hyser för de författare som varit- och är- mina vägledare.”

”Vilken avgörande inverkan de hade, alla de ord av Gustafsson som då skakade om mig, som lyfte sinnet och gav medvetandet en oväntad skärpa- fröjder blandade med den skrämmade verkligheten- något grundläggande inom mig, gav mig impulser som jag nog annars förmått erövra först tio- femton år senare. Han gav mig som välvillig berättare om de väsentligheter litteraturen erbjuder, ett försprång som jag är ytterst tacksam för.”

I Gustafssons texter och verk är enligt Enander detaljen viktig.

”Den lilla detaljen var världens spegel”

I detta ärende tar Enander fram Gustafsson vackra dikt om det gamla trädet ur ”Världens tystnad före Bach'”:

”Tydligt kan jag se framför mig hur Lars Gustafsson har lett cykeln in till trädet, och satt sig ned på en sten en liten bit bort från det stora åldrande trädet.”

”Det gamla trädet,

vars form är som en eldslåga.

Det är landskapets knutpunkt.

Kråkorna vet det.

De har utvalt det.

Det kan vara så

att detta träd är det enda verkliga i detta landskap.

Resten? Störningar.” (ur 'Världens tystnad före Bach'”)

I en relativt stor del av boken hanterar Enander Lars Gustafssons förhållande till den politiska utvecklingen i Sverige, hur han beskriver maktens ökade avstånd till folket, hur maktens vilja att äga inflytande och hegemoni över våra medvetanden blivit allt tydligare med åren. Enander menar att Gustafssons 'landsflykt' till Houston Texas som litteraturprofessor utgjorde en skön intellektuell vila för Gustafsson där han kunde ägna sig åt stilla överlagt tänkande och skrivande och leva med sin familj. Men att det efter några år spirande en viss hemlängtan.

Enander ger Gustafsson helt rätt i dennes tidiga kritik av hemlandets utveckling och Enander menar att nu i dessa dagar ligger bekräftelsen inför öppen ridå i Gustafssons nästan 'gammeltestamentligt apokalyptiska spådomar' om det allt mer krackelerade sociala samhällsbygget.

Crister Enanders anteckningar kring Lars Gustafssons författarskap är enligt mitt förmenande det mest värdefulla bokslut man kan läsa om denne litteräre gigants författarskap. Enanders kunskap om Gustafssons verk och författarskap och inte minst Enanders kännedom om personen och de privata bevekelsegrunderna går utanpå det mesta och är tjänligt för att inte säga lustfyllt i sina stycken att ta del av både för den redan invigde som här får en unik konstnärlig analys och konsekvent sammanställning av författarskapet och ett mycket ingående bokslut över personens liv för en av vår tids största och mest märkliga författarskap. Också den nyblivet intresserade obeläst i författarskapet får här de flesta parabler och verktyg som kan vara användbara för att ta sig in i Lars Gustafsson författarskap.

Crister Enander är en av Sveriges viktigaste kritiker. I över trettio år har han följt den svenska litteraturen och förmår som ingen annan sätta in det nyskrivna i ett större sammanhang och samtidigt hålla klassikerna levande och giltiga.

Crister Enander, född 1960 i Jönköping bor i Lund, har studerat idé- och lärdomshistoria och skrivit ett flertal böcker. Hans senaste böcker I motstånd växer tanken och Slagregnens år fick båda stor uppskattning bland recensenter och läsare. Enander är verksam som skriftställare, essäist och kritiker.

 

 

 

Benny Holmberg

 

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Film. Med det intensiva thrillerdramat 'The Salesman' är Asghar Farhadi den fjärde regissören i filmhistorien som vinner en Oscar för Bästa icke-engelskspråkiga film två gånger. Han tar därmed plats på en mycket prominent vinnarlista som hittills bestått av tre legendariska mästerregissörer: Federico Fellini, Vittorio De Sica och Ingmar Bergman.
Läs mer...

Kultur. 1612 – Svenska trupper, ledda av hertig Johan av Östergötland och Jesper Mattson Cruus af Edeby, besegrar en dansk här under kung Kristian IV, som är på återtåg från ett plundringståg i Västergötland, i slaget vid Kölleryd i Halland under det pågående Kalmarkriget. Efter att omkring 300 man har fallit (båda sidor inräknade) flyr danskarna till Varberg.
1808 – Utan föregående krigsförklaring går ryska trupper under ledning av general Fredrik Vilhelm von Buxhoevden över den svensk-ryska gränsen vid Abborrfors i östra Finland. Detta blir inledningen till finska kriget, som pågår till året därpå och i vilket Sverige förlorar den östra rikshalvan till Ryssland.
1848 – De båda tyska politiska aktivisterna Karl Marx och Friedrich Engels utger den lilla pamflettskriften Kommunistiska manifestet i London. Den är skriven på tyska och utges på uppdrag av den internationella organisationen Kommunisternas Förbund. Visserligen innehåller den inte mycket, som Marx inte redan har skrivit, men det kort- och lättfattliga samt slagkraftiga språket gör den till en stor succé och den mest spridda av deras skrifter. Redan samma år översätts den till svenska, sannolikt av Pehr Götrek, som också är medlem av förbundet. Manifestets mest berömda mening blir den sista, vilken är en uppmaning, som lyder ”Proletärer i alla länder, förenen eder!”
1940 – Norrbottniska Pajala bombas av sju sovjetiska flygplan som navigerat fel under ett bombuppdrag över Finland. Flera byggnader i samhället brinner ner och kostnaderna för de materiella skadorna uppgår till 45 000 kronor. Lyckligtvis omkommer ingen människa och endast två skadas lindrigt. Redan samma dag inlämnar den svenska regeringen en protestnot till Sovjetunionen, som den 6 mars erkänner att bombningen är ett misstag av sovjetiska plan och sedermera betalar skadestånd på 40 000 kronor. Detta blir den enda kränkningen av svenskt territorium under andra världskriget, som Sovjetunionen erkänner.
1968 – Sveriges utbildningsminister Olof Palme deltar i en demonstration i Stockholm tillsammans med Nordvietnams Moskvaambassadör och håller ett tal där han kritiserar USA för dess krigföring i Indokina och hävdar att kriget är ett hot mot demokratin. Detta leder till en diplomatisk kris mellan Sverige och USA, där den amerikanske ambassadören i Sverige William Heath kallas hem till USA. Det dröjer till 1970, innan en ny amerikansk Sverigeambassadör utses, och de diplomatiska relationerna mellan länderna förblir kylig ännu längre, bland annat då Palme 1972 håller ett tal om de amerikanska bombningarna av Hanoi.
1972 – Den amerikanske presidenten Richard Nixon inleder ett oväntat men historiskt besök i Kina, vilket pågår till den 28 februari, och tas emot av landets ledare Mao Zedong. Syftet med besöket är att förbättra relationerna mellan länderna, som vid denna tid ser varandra som något av ärkefiender och det är första gången en amerikansk president besöker ett kommunistiskt land. Besöket leder till och med till att engelska språket berikas med metaforen Nixon in China, som uttryck för när en politiker gör något oväntat och okarakteristiskt.
1976 – De första paralympiska vinterspelen invigs i svenska Örnsköldsvik. Spelen har tillkommit för att personer med olika former av funktionsnedsättningar ska kunna delta i olympiska vinterspelsidrotter, men med anpassningar till deras nedsättningar. Paralympiska sommarspel har hållits sedan 1960.
1987 – Olof Johansson väljs till det svenska Centerpartiets ordförande, sedan den tidigare ledaren Karin Söder har avgått den 2 februari, på grund av dålig hälsa. Johansson förblir partiledare till 1998, då han lämnar posten några veckor före årets svenska riksdagsval.


Källa: Wikipedia
Läs mer...

Kultur.
1472 – Den dansk-norske kungen Kristian I pantsätter Orkney- och Shetlandsöarna utanför Skottlands kust till den skotske kungen Jakob III. Ögrupperna har tillhört Norge sedan 800-talet, men då Kristian har ont om pengar överlämnar han öarna som säkerhet för sin dotter Margaretas hemgift, sedan hon 1469 har gift sig med Jakob. Öarna ska förbli i skotsk ägo tills hemgiften är betald, men eftersom pengarna aldrig kommer att erläggas kommer öarna i och med detta att förbli skotska och därmed upphör de sista resterna av de vikingatida norska besittningarna på brittiska öarna.
1513 – Vid den dansk-norske kungen Hans död efterträds han som kung i båda länderna av sin son Kristian II. Sedan Hans blev avsatt som svensk kung 1501 har han försökt återta den svenska tronen och Kristian övertar anspråken på den. Först 1520 lyckas han dock göra sig till kung även av Sverige.
1636 – Den svenske rikskanslern Axel Oxenstierna utfärdar förordningarna Om Post-Bådhen, Beställning för Postmästaren Anders Wechell samt Beställning för Oluff Jönsson att resa omkring landet och förordna Posterne, vilka blir grunden till det svenska Postverket. Redan 1620 har en postlinje inrättats på sträckan Stockholm–Markaryd–Hamburg, men nu åläggs en del bönder (mot skattefrihet) att låta sina drängar befordra post mellan de större städerna i det svenska riket. Redan 1685 är den svenska postorganisationen utbyggd med postmästare och -ryttare, så att det finns postlinjer över hela Sverige, upp till Torneå i norr, Nyen (nuvarande S:t Petersburg) i öst, Stettin i Svenska Pommern i syd och Hamburg i väst.[2]
1928 – En telefonlinje mellan Sverige och USA öppnas officiellt. Det första samtalet mellan Stockholm och New York har dock utväxlats redan den 29 november året innan.
1935 – Dansk-norskan Caroline Mikkelsen blir den första kvinnan som landstiger i Antarktis. Detta sker över 100 år efter den första landstigningen på kontinenten (1821).
1990 – Knappt tre och en halv månad efter att Berlinmuren har öppnats (9 november året innan) är hela mursträckan mellan Berlins gamla riksdagshus och gränsövergången Checkpoint Charlie nerriven.
2002 – Under en kvartsfinal i ishockey under årets vinter-OS i amerikanska Salt Lake City mellan Sverige och Vitryssland skjuter vitryske spelaren Vladimir Kopatin ett skott från halva planen. Pucken studsar på svenske Tommy Salos axel och glider sedan in i mål. I och med detta blir ställningen 4–3 till Vitryssland och under matchens få återstående minuter ändras inte läget, varför Sverige förlorar gruppspelet och därmed är ute ur ishockeytävlingen.

Källa: Wikipedia
Läs mer...

Kultur. 1923 – Den brittiske egyptologen Howard Carter öppnar den förseglade ingången till faraonen Tutankhamuns gravkammare, under stor bevakning från världspressen, lite mer än tre månader efter att själva graven har upptäckts (4 november året före).
1959 – Sedan den kubanske presidenten Fulgencio Batista har blivit avsatt och tvingad i landsflykt från Kuba av kommunistiska kubanska revolutionärer den 1 januari samma år kan revolutionsledaren Fidel Castro nu ta över som landets premiärminister. Han innehar denna post till 2 december 1976, då han istället blir landets president och förblir så till 2008, då han avgår av sjukdomsskäl och lämnar över makten till sin bror Raúl.
1962 – Det svenska 1600-talsörlogsfartyget Vasa, som bärgades den 24 april året innan efter nära 333 år på botten av Stockholms ström, visas för publik för första gången på Wasavarvet. Här kan besökare bese fartyget fram till slutet av 1980-talet, då man istället flyttar det till det nuvarande museet, som öppnas 1990.
1987 – En ny svensk 100-kronorssedel införs med bild på 1700-talsforskaren Carl von Linné. Den ersätter den tidigare 100-kronorssedeln med bild på 1600-talskungen Gustav II Adolf och blir den första svenska sedel, som inte har en kunglighet som motiv. Den följs under 1990-talet av en 20-kronorssedel med Selma Lagerlöf och en 50-kronorssedel med Jenny Lind och idag (2017) är 500- och 1000-kronorssedlarna de enda, som fortfarande har regenter som bild (Karl XI respektive Gustav Vasa). Från och med 2015 ska helt nya sedlar införas, som helt saknar kungliga motiv.
1990 – Kjell-Olof Feldt avgår från posten som Sveriges finansminister, dagen efter att statsminister Ingvar Carlsson har lämnat in regeringens avskedsansökan. När Carlsson den 27 februari bildar ny regering är samtliga ministrar från den gamla regeringen kvar, utom just Feldt, som tillfälligt denna dag efterträds av Odd Engström och i den nya regeringen av Allan Larsson, då han har blivit kraftigt kritiserad för sitt ekonomiska åtstramningspaket.
2005 – Den internationella överenskommelsen Kyotoprotokollet träder i kraft. De flesta länder i världen har skrivit under och ratificerat avtalet, som säger att de globala utsläppen av växthusgaser ska minska med 5,2 procent mellan 1990 och 2012. Medan några få länder, såsom Västsahara, Somalia och Afghanistan, inte har skrivit under avtalet är idag (2017) USA det enda av de underskrivande länderna, som har vägrat ratificera det.

Källa: Wikipedia
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen