Litteratur: Crister Enander -”Vi ger oss inte. Vi försöker igen”. Anteckningar om Lars Gustafsson. - Tidningen Kulturen




Litteraturkritik
Verktyg
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times

Att inte vilja bli sedd

Det är med en innerlig ton och ett respektfullt handlag Crister Enander rör sig allt närmare den person som ligger till grund för författaren, lyrikern och den motsträvige intellektuelle opponenten Lars Gustafsson.




Enander analyserar med omfattande kunnighet och analytiskt djup Lars Gustafsson författarskap när han i denna bok behandlar flera av Gustafssons i Enanders mening viktigaste verk.

 

Crister Enanders anteckningar kring denne för honom så betydelsefulle men också gåtfulle och vad han själv kallar litteräre ciceron utgör stundtals en gripande läsning då han med sin djupa kunskap om författarskapet men också sin närhet som vän placerar sig det närmaste man kan komma den intellektuelle sökaren Lars Gustafsson. Denne opponent, så vittberest så rådbråkad i sitt litterära ärende, i sitt oavbrutna letande efter en hållbar sanning i varje nutid han passerade, och i detta arbete enligt Enander, aldrig vek av från eller någonsin svek sin uppfattning om att vara sann mot sin egen kompass och därmed nästan obevekligt hamnade på kant med det gängse.

Detta fick konsekvenser. Att han under en tid av onåd blev näst intill hånad i recensionerna av sina texter i rena bestraffningsärenden från 'konsensusdomstolen' och till slut var tvungen att finna en väg ut och bort.

Crister Enander ägnar stora delar av boken åt att beskriva det förhållningssätt och fånga det intellektuella uppdrag Gustafsson förelagt sig. Enander skriver med denna ingång in sig i Gustafssons författarskaps kärna och de två blir stundtals till simultana själar i ett snurrande intellektuellt nav när Enander återger förebildens förhållningsätt till sitt uppdrag. Att det känns som om Enander bitvis speglar sig själv när han formulerar hur den hårt arbetande oerhört produktive Gustafsson såg på sitt intellektuella livsprojekt.

Men det finns enligt Enander en dold gåta. Gustafsson ville inte 'bli sedd'. Det är med ytterligt djuplodande frågeställningar Enander söker destillera fram vad Gustafssons kärna av skygghet gömmer eller försöker dölja i sin framtoning och som Gustafsson samtidigt exponerar här och var i fiktiva gestalter i sin litteratur.

Enander: ”Han vill gömma sig, krypa in i ett mörkt och säkert gömsle där han får finna frid och en ofta återerövrad stillhet i en tumultarisk och inte sällan ogästvänlig omgivning.”

Det är en motsägelsefull ordning. Och Enander försöker förstå. Och hittar också i Gustafssons digra produktion exempel och referenser på hur Gustafsson benämner denna skräck, sätter ord på denna undflyende sårbarhet.

Om denna skräck för att 'bli sedd' och vad den tomhet som finns bakom betyder söker Enander också hitta i Gustafssons barndom där han finner passager med krafter som skapar detta motsägelsefulla förhållande. En ensamhet som i sina konsekvenser växte implosivt och genererade grundvalen för poeten och filosofen, att Enander ser skräcken som rädsla hos Gustafsson för att bli sedd.

Gustafssons egen antydan om detta är träffsäkert gripande. Det handlar om 'det ensamma barnet': ”Om man vill att ett barn skall bli diktare skall man sätta det i en låda ett par år. Barnet börjar då, så att säga, växa inåt.”

Enander vittnar om att vid det personliga mötet slår Gustafsson oftast undan blicken. I det personliga mötet når man aldrig riktig kärnan konstaterar Enander som förutom att vara god vän flera gånger intervjuat Gustafsson .

”Denna inre varelse som med stor regelbundenhet trevar sig fram under största försiktighet för att därigenom undgå att såras eller skadas i de okända landskapens ännu icke kartlagda territorier.

Det okända. Det dolda. Det från insyn skyddade. Där strävar Lars Gustafsson efter en egen inre klarhet som måste gömmas. Denna av intryck, inspiration och infall fyllda själ ska förbli hans hemlighet.

Det är Lars Gustafssons bestämda hållning. Han vägrar öppna det innersta för insyn- måhända en något märklig hållning för en centrallyriker.”

Man upplever en viss ivrig ambivalens hos Enanders analytiska attityd här visad i de olika ingångar han beträder och prövar när han analyserar och försöker förstå vad det är Gustafsson undanhåller eller önskar dölja i sitt undandragande. Om det är någon form av sanning eller hemlighet som skulle ligga bakom hans 'Lars Gustafsson-persona'. Som om han endast 'agerar' Lars Gustafsson. Ibland blir det nästan avstannat i en smått hjälplös irritation exponerad hos Enander över denna gustafssonska 'Greta Garbo attityd'. Det hela döljer en känslig underliggande fråga om Gustafssons egentliga ärende att inte vara helt ärlig. Enander återkommer till att Gustafsson ofta viker undan blicken vid det personliga mötet. Och när Enander en gång ser rakt in i Gustafssons ögon är skräcken naken för ett ögonblick.

”Det finns något outgrundligt och oåtkomligt över Lars Gustafsson”

Denna önskan att 'inte vilja bli sedd' ställer Enander mot Gustafssons bevisliga vilja att få 'säga allt' genom att han utkommit med drygt 70 böcker. Detta är motsägelsefullt av en författare som väl visat att han verkligen önskar bli hörd och sedd antyder Enander.

Här är det nästan så att Enander går in lite grann i en försiktigt frågande polemik med sin egen inställning till offentlighetens ljus i sin önskan att förstå. Denna gåta att Gustafsson inte vill 'bli sedd'. För mig liknar det ett släktskap i alla fall till den yttre formen med Enanders eget personliga intellektuella förhållningsätt att 'få vara ifred'. Jag skrev om detta i min recension av Enanders Slagregnens år':

”Crister Enander söker ensamhet, enskildhet./.../Han redovisar hur han blivit 'åthutad' i sitt nekande av umgänge, blivit redovisningsskyldig/.../Så ensamheten bakom skrivbordet vad betyder den för Enander? Ja, allt kan man nog säga. ”

http://tidningenkulturen.se/index.php/litteratur-topp/litteraturkritik/21723-litteratur-crister-enander-slagregnens-ar

Ibland får jag känslan att när Crister Enander beskriver vissa delar av Lars Gustafsson attityd och intellektuella 'estetik' ger en bild som lika gärna kunde vara en beskrivning av honom själv.

Efter Lars Gustafssons bortgång begynner ett samtal mellan Enander och Gustafssons efterlämnade texter skrivna genom decennier i olika ärenden och frågeställningar. Orden kommer talande till Enander om nätterna och betyder och beskriver sig. Enanders saknad och sorg blir naturligtvis gestaltad i dessa efterlämnade ords absoluta kölvatten.

Denna bok är en enda lång hyllning till denna förebild och ledsagare som varit Enanders intellektuelle och litteräre ciceron i många år. Enander har både den sörjande saknaden i sig såväl som han i sina konstateranden har den livgivande devisen att inte låta oss stanna upp utan istället försöka igen.

I Gustafsson efterföljd ”Vi ger oss inte!'

Enander analyserar med omfattande kunnighet och analytiskt djup Lars Gustafsson författarskap när han i denna bok behandlar flera av Gustafssons i Enanders mening viktigaste verk.

Tidigt fängslades Crister Enander av Lars Gustafssons Sprickorna i muren som består av fem romaner: Herr Gustafsson själv 1971, Yllet 1973, Familjefesten 1975, Sigismund. Ur en polsk barockfurstes minnen 1976, En biodlares död, 1978, och Enander själv räknar i denna samling in Sorgemusik för frimurare som en pendang tillhörande de fem. Enander vill beteckna detta samlade verk av fem romaner plus Sorgemusik för frimurare som varande helt avgörande för hans egen utveckling, men menar också att denna romansvit utgör ett av den svenska litteraturens storverk.

”Jag har näst intill växt upp med Sprickorna i muren. Tidigt i tonåren fann jag den första volymen. Det var 1977. Jag var sexton år, och plötsligt öppnades en ny för mig tidigare helt främmande verklighet. Min syn på omvärlden förändrades; påverkades för alltid.”

”Utan tvekan ser jag Lars Gustafsson som en av min viktigaste ciceroner.”

Här understryker Enander noggrant att det inte är av dyrkan eller som idol han håller fram Gustafsson: ”Dyrkan är mig främmande. Respekt är vad jag hyser för de författare som varit- och är- mina vägledare.”

”Vilken avgörande inverkan de hade, alla de ord av Gustafsson som då skakade om mig, som lyfte sinnet och gav medvetandet en oväntad skärpa- fröjder blandade med den skrämmade verkligheten- något grundläggande inom mig, gav mig impulser som jag nog annars förmått erövra först tio- femton år senare. Han gav mig som välvillig berättare om de väsentligheter litteraturen erbjuder, ett försprång som jag är ytterst tacksam för.”

I Gustafssons texter och verk är enligt Enander detaljen viktig.

”Den lilla detaljen var världens spegel”

I detta ärende tar Enander fram Gustafsson vackra dikt om det gamla trädet ur ”Världens tystnad före Bach'”:

”Tydligt kan jag se framför mig hur Lars Gustafsson har lett cykeln in till trädet, och satt sig ned på en sten en liten bit bort från det stora åldrande trädet.”

”Det gamla trädet,

vars form är som en eldslåga.

Det är landskapets knutpunkt.

Kråkorna vet det.

De har utvalt det.

Det kan vara så

att detta träd är det enda verkliga i detta landskap.

Resten? Störningar.” (ur 'Världens tystnad före Bach'”)

I en relativt stor del av boken hanterar Enander Lars Gustafssons förhållande till den politiska utvecklingen i Sverige, hur han beskriver maktens ökade avstånd till folket, hur maktens vilja att äga inflytande och hegemoni över våra medvetanden blivit allt tydligare med åren. Enander menar att Gustafssons 'landsflykt' till Houston Texas som litteraturprofessor utgjorde en skön intellektuell vila för Gustafsson där han kunde ägna sig åt stilla överlagt tänkande och skrivande och leva med sin familj. Men att det efter några år spirande en viss hemlängtan.

Enander ger Gustafsson helt rätt i dennes tidiga kritik av hemlandets utveckling och Enander menar att nu i dessa dagar ligger bekräftelsen inför öppen ridå i Gustafssons nästan 'gammeltestamentligt apokalyptiska spådomar' om det allt mer krackelerade sociala samhällsbygget.

Crister Enanders anteckningar kring Lars Gustafssons författarskap är enligt mitt förmenande det mest värdefulla bokslut man kan läsa om denne litteräre gigants författarskap. Enanders kunskap om Gustafssons verk och författarskap och inte minst Enanders kännedom om personen och de privata bevekelsegrunderna går utanpå det mesta och är tjänligt för att inte säga lustfyllt i sina stycken att ta del av både för den redan invigde som här får en unik konstnärlig analys och konsekvent sammanställning av författarskapet och ett mycket ingående bokslut över personens liv för en av vår tids största och mest märkliga författarskap. Också den nyblivet intresserade obeläst i författarskapet får här de flesta parabler och verktyg som kan vara användbara för att ta sig in i Lars Gustafsson författarskap.

Crister Enander är en av Sveriges viktigaste kritiker. I över trettio år har han följt den svenska litteraturen och förmår som ingen annan sätta in det nyskrivna i ett större sammanhang och samtidigt hålla klassikerna levande och giltiga.

Crister Enander, född 1960 i Jönköping bor i Lund, har studerat idé- och lärdomshistoria och skrivit ett flertal böcker. Hans senaste böcker I motstånd växer tanken och Slagregnens år fick båda stor uppskattning bland recensenter och läsare. Enander är verksam som skriftställare, essäist och kritiker.

 

 

 

Benny Holmberg

 

Annons

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen