Litteratur: Kurt Tucholsky - Tyskland, vårt Tyskland - Tidningen Kulturen




Detalj från omslaget

Litteraturkritik
Verktyg
Typografi

Skrifter av den radikale författaren och tidningsmannen Kurt Tucholsky

Hur kunde ett helt land förledas? Ett helt folk bländas av den uppeldade talarens retorik? Visst gjorde de ekonomiska kriserna sitt, absolut. Men det var ingen som förleddes, inte egentligen. Nazismen uppstod inte ur ett tomrum. Den var en följd av att en uppsjö av reaktionära krafter tågade hem besvikna efter första världskrigets slut. Många sparade uniformerna i garderoben och drömde om ett återupprättat tyskt kejsardöme.


 

Kurt Tucholsky var en av dem som varnade. En av dem som redan tidigt kunde peka ut vilka mekanismer i det stukade tyska statsbygget som ofelbart verkade leda mot nytt krig. Och han gjorde det vecka efter vecka i sin tidning Die Weltbühne (Världsscenen).
Kurt Tucholsky
Tyskland, vårt Tyskland
ISBN: 9789187393372
Urval av Jan Stolpe Prosa i översättning av Ulrika Wallenström Dikter av Ola och Carsten Palmær
Förlag: Celanders

 


Varje köp via denna
länk stödjer TK.


Detalj från omslaget

Detalj från omslaget

Gradbeteckningarna syntes kanske inte längre, men den militära maktordningen upphörde aldrig att prägla Tyskland.

I Tyskland, vårt Tyskland finns ett urval av den radikale författaren och tidningsmannen Kurt Tucholskys texter, från 1918 ända fram till 1935, då han bosatt i Sverige, valde att avsluta sitt liv. I boken, som är en återutgivning från 1977, presenteras en mångfald av dikter, kabaréer, monologer och krönikor. Läsningen av dem ger en hisnande ingång till den politiska och kulturella utvecklingen i den tyska mellankrigstiden. Texterna, som många gånger är författade med satirisk udd, är i och för sig skrivna i polemik med den dåtida utvecklingen - militarismen, kapitalismen, reaktionen - och bör alltså också läsas som en politiserad källa. Men å andra sidan skulle nog de flesta, även de som till vardags känner sig främmande på vänsterkanten, med historiens facit i hand ändå ge Tucholsky rätt.

Kurt Tucholsky var en av dem som varnade. En av dem som redan tidigt kunde peka ut vilka mekanismer i det stukade tyska statsbygget som ofelbart verkade leda mot nytt krig. Och han gjorde det vecka efter vecka i sin tidning Die Weltbühne (Världsscenen). Några rader från versen Krig mot kriget, skriven i juni 1919, ekar med kuslig precision: "Och så, om tjugo år, är det tid / för nya kanoner och nya krig." I september 1939, alltså nästan exakt tjugo år senare, bröt som vi alla vet nästa stora europeiska krig ut. Och resten är historia.

När Kurt Tucholsky 45 år gammal tog livet av sig var han bosatt i Hindås utanför Göteborg. Han hade då, frånsett brevkorrespondensen med vänner runt om i Europa, inte skrivit ett ord på tre år och följaktligen hamnat i ekonomiska trångmål. Men det var knappast därför han valde att begå självmord. Nationalsocialisterna hade kommit till makten i Tyskland, berövat honom medborgarskapet och bränt hans böcker på bål. Die Weltbühnes chefredaktör Carl von Ossietzky hade fängslats och skickats till koncentrationsläger. Och där satt Tucholsky trygg och säker i Sverige, riden av samvetskval och utan förmåga att fortsätta skriva. Han, som kunde vara skoningslös i sin kritik, såväl av andra som av sig själv, hade misslyckats i sin mission. Ingen var utan skuld, inte heller han.

De hade alla låtit det ske. När Ossietzky 1936, med världssamfundets sympatier på sin sida, tilldelades Nobels fredspris, hade Tucholsky redan resignerat och lämnat scenen för gott.
Just resignationen är annars ett återkommande inslag i Tucholskys verk. Så inte minst i de ironiskt högoktaniga tidningskrönikor han skrev i die Weltbühne. Med till synes outtröttlig kampvilja behandlas dåtidens aktuella rättsfall (Tucholsky var också doktor i juridik). Han analyserade den forna officerskårens moraliska undfallenhet och visade hur ihåliga de högt hållna preussiska idealen egentligen var (Tucholsky hade också tjänstgjort under kriget). Han följde noga de domslut som fälldes i politiskt färgade rättegångar och påvisade den rättslöshet som präglade de tyska domstolarna.

Den satiriska svärtan kom väl till pass och är ständigt närvarande i texterna, som för att markera det dödliga allvaret i situationen. Men det är först när han tillåter sig själv att tala från hjärtat som han erkänner: "Jag resignerar. Jag kämpar vidare, men jag resignerar."

I kritiken av de välmående borgarna är Tucholsky hänsynslös. Av högerkrafterna är inget annat att vänta, men de liberaler och demokrater som väljer att titta bort, det är de som kunde ha gjort en skillnad bara genom att faktiskt stå upp för sina dyra ideal. I ett utfall med osedvanligt grym ton skriver han 1927:
"Det görs så litet för att förhindra nästa krig, då era tarmar, det är att hoppas, även i städerna kommer hänga över stolskarmen. Varje kväll borde det visas på bio, hur de verkligen dött.
Måtte gasen krypa in i era barns lekrum. Måtte de långsamt segna ner, pyrena. Jag önskar kyrkorådsledamotens fru, och chefredaktörns, och bildhuggarns mor och bankirens syster att de får en bitter, kvalfull död allesammans... Eftersom de inte hör och inte ser och inte känner. Tyvärr drabbar det alltid fel."

Den hårda tonen är annars svårfunnen i Tucholskys språk. Kanske speglar den desperationen med vilken han ändå slogs för sin sak och önskade kunna påverka den tyska opinionen.
Men humorn är Tucholskys vassaste vapen. Särskilt lyckosamt blir det i de återkommande monologerna om herr Wendriner - en småborgerlig man med högljudda, men motstridiga åsikter om det mesta, och som alltid känner sig på vippen till kränkt. I Herr Wendriner telefonerar ger han på sitt sätt uttryck för den borgerliga mellanpositionen: "De må skjuta ihjäl varann eller inte – men det får väl ändå inte rubba affärerna!"

Monologerna om herr Wendriner är, formen till trots, alltid placerade i stimmiga sociala miljöer. Herr Wendriner funderar och resonerar och kommenterar allt som försiggår i rummet. På så vis ger han dråpligt men träffsäkert luft åt borgerlighetens egenkära ideal. Här i ett stycke hämtat från Herr Wendriner lever under diktatur: "Nå, i vilket fall som helst råder det ordning. Alltså, det råder ordning. Bara ni är statsmedborgare och har det gula kortet, alltså skyddsmedborgare, händer det er ingenting... i det är de konsekventa." Så länge herr Wendriner får fortsätta med sina affärer och själv inte utsätts för något obehagligt, så länge kan han mycket väl hälsa på SA-mannen på hörnet, med hela armen också om det behövs.

1985 instiftade Svenska PEN Tucholskypriset som varje år delas ut till en författare eller journalist som är förföljd, hotad eller landsflyktig. I år gick priset till den turkiska författaren och människorättsaktivisten Asli Erdogan.

Och kanske är det så vi kan förstå Kurt Tucholsky i dag: som en ständigt återkommande påminnelse om att kampen för mänskliga rättigheter behövs varje dag. Och att den fortsätter ända fram till resignationens gräns, för att sedan ta vid igen och igen.
För den uppstod ju inte ur ingenting. Nazismen.

Fredrik Eriksson

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen