Litteratur: Diogenes Laertios - Berömda filosofers liv och läror - Tidningen Kulturen




Litteraturkritik
Verktyg
Typografi

Hellensk tankealstring före den kristna hemsökelsen

En ståtlig volym, 650 sidor inklusive noter, bibliografi, register. En bok att vandra i, lyssna till, roas av. Varje sida öppnar för egna tankar, som så ofta är fallet när man ägnar sig åt antika skrifter.


 

"Inget är främmande eller opassande för den vise."---"Den vise är sig själv nog, för allt det som andra har tillhör honom."---"Dygden består av gärningar och behöver varken en massa ord eller kunskaper."---"På frågan vad som vore den största lyckan för människorna svarade han: "Att dö lycklig." "---"Tillfrågad vad han haft för nytta av filosofin svarade han: "Förmågan att umgås med sig själv." "---"De som var utsatta för förtal uppmanade han att vara ännu uthålligare än om man kastade sten på dem."
Diogenes Laertios
Berömda filosofers liv och läror
ISBN: 9789173538138
Översättning och inledning av Johan Flemberg.
Förlag: Atlantis

 


Varje köp via denna
länk stödjer TK.


 

Stränga herrar i vår epok, som Werner Jaeger i sitt stora och mycket läsvärda verk Paideia: Den grekiska kulturens ideal, har haft dåligt med tålamod när det gäller den förutom namnet i det stora hela okände författaren till boken; den grekiskskrivande Diogenes Laertius, förmodligen verksam under den första hälften av 200-talet efter den kristna tideräkningens början, har ansetts vara en tämligen okunnig, barnslig, föga lämpad man för den uppgift han tog sig an, att berätta om de grekiska filosofernas liv och tankar.

Montaigne, som i sina essäer hämtar en hel del material ur Diogenes Laertius verk, uppskattar honom mycket och skulle ha önskat att det funnits ett dussin liknande författare; samtidigt säger Montaigne att denne gärna kunde ha varit mer mottaglig och skarpsinnig (eller insiktsfull):

"Je suis bien marry que nous n'ayons une douzaine de Laertius, ou qu'il ne soit ou plus estendu ou plus entendu. Car je ne considere pas moins curieusement la fortune et la vie de ces grands praecepteurs du monde, que la diversité de leurs dogmes et fantasies."

Och det är så man bör läsa dessa kortbiografier om tidiga tänkare: lyhört, tacksamt, med förundran. Diogenes Laertius citerar ur och hänvisar till hundratals verk som gått förlorade, som de lärda bara kan drömma om. Hans eget kompendium bevarades av någon anledning, kanske av en tillfällighet, och det ger oss glimtar vi annars inte skulle ha förunnats. Han var inte en tungt förläst nittonhundratalsprofessor med allvarsdigra funderingar om platonismens öden genom seklen; förmodligen var han själv en livsfilosof, en praktiskt verksam, kontemplativ, diktande, mediterran existens, kanske en anhängare av Epikuros livsvisdom, som han tycks särskilt underkunnig om, och benägen att försvara mot belackare (bl.a. återger han i sin helhet tre filosofiska brev skrivna av den enormt produktive Epikuros, vars verk dock till största delen inte bevarats).

Man får intrycket av att Diogenes Laertius var en förunderlig blandning av filosofisk nyfikenhet, godtrogenhet och pedagogisk välvilja; hans verk har en avsevärd charm, därför att det är så konkret och anekdotiskt, därför att det upprättar ett slags tankelinjernas chimäriska kontinuitet över åtskilliga händelserika och omvälvande sekel, och för att han berättar sådant vi annars inte skulle känna till om den hellenska kulturens verkligt kreativa tankeepok, och en del av dess nedgångsera.

Verket består av tio böcker, i huvudsak kronologiskt ordnade,
åttiofyra kortbiografier av skiftande längd och värde. Den sjätte boken behandlar Antisthenes, Diogenes från Sinope och kynikerna. Antisthenes (445-365) var lärjunge till Sokrates, han förebådade och inspirerade kynism och stoicism; tyvärr har hans skrifter gått förlorade. I Diogenes Laertius anekdoter anar man en egensinnig karaktär:

"Han brukade driva med Platon, som han ansåg högfärdig. När han i ett festtåg såg en häst som frustade och kråmade sig sade han till Platon: "Jag tror att du skulle kunna vara en häst som stoltserar och visar upp sig." --- Och en gång när han kom hem till Platon som var sjuk och såg ett kärl som Platon hade kräkts i
sade han: "Gallan ser jag där, men inte högfärden." "

Flemberg säger i sin anledning att Diogenes Laertios "förstahandskunskap om de filosofiska systemen anses ha varit begränsad". Må så vara: men vad är egentligen "ett filosofiskt system" annat än ett bländverk, en fantasmagori, en steril, cirkelförklarande begreppsexercis, ett utslag av förmäten primatinbilskhet? Hur många "filosofiska system" har inte människosläktet sett iscensättas som förment "världsförklaring" för att efter en kortare eller längre tid helt falla i välförtjänt glömska? Även hos Platon är det vissa enskildheter, inte "systemet", som kan sägas leva i dag. Och jag undrar om man inte får en sannare bild av Sokrates hos Xenofon än hos Platon.
Antisthenes vandrade i yngre dar varje dag sju kilometer från Pireus till Athen för att lyssna till Sokrates. "Av denne lärde han sig ståndaktighet och sökte efterlikna hans oberördhet", berättar Diogenes Laertios. Vidare tillskrivs han följande yttranden och ståndpunkter:

"Inget är främmande eller opassande för den vise."---"Den vise är sig själv nog, för allt det som andra har tillhör honom."---"Dygden består av gärningar och behöver varken en massa ord eller kunskaper."---"På frågan vad som vore den största lyckan för människorna svarade han: "Att dö lycklig." "---"Tillfrågad vad han haft för nytta av filosofin svarade han: "Förmågan att umgås med sig själv." "---"De som var utsatta för förtal uppmanade han att vara ännu uthålligare än om man kastade sten på dem."
Diogenes från Sinope (405-320) var Antisthenes lärjunge.

Inte heller han vördade Platon, kallade hans undervisning slöseri med tid och benämnde honom hånfullt "en långpratare" (Nietzsche ansåg under senare år att Platon var tråkig (langweilig) ). De välbekanta anekdoterna om Diogenes finns här, hur han med en tänd lampa förgäves sökte efter en människa i det folktäta Athen, hur han på Alexander den Stores anmodan om att önska sig vad som helst bad denne att inte skugga solen osv. Den kyniske satirikern Menippus av Gadara, vars verk gått förlorade, tycks vara den som först berättade om hur Diogenes under en resa tillfångatogs av pirater och på Cypern såldes som slav åt en man från Korint. Det tycks ha varit en egenartad form av slaveri. Diogenes Laertios skriver:

"Till Xeniades som köpte honom sade han att denne måste lyda honom trots att han var en slav; även en läkare eller kapten skulle man ju lyda även om han var en slav."

Laertii Diogenis De Vitis Dogmatis et Apophthegmatis Eorum Qui in Philosophia Claruerunt

 

Diogenes sägs ha uppfostrat Xeniades söner, för att göra dem till dugliga män:

"Förutom de vanliga ämnena lärde han dem att rida, skjuta med båge, använda slunga och kasta spjut.---Pojkarna fick lära sig mycket av diktarna och andra författare utantill, även av Diogenes egna skrifter, och han lärde dem alla slags genvägar till att bättre komma ihåg det lästa. Hemma lärde han dem att passa upp sig själva, att hålla till godo med enkel mat och vatten till dryck och fick dem att klippa håret kort och vara helt osmyckade, vidare skulle de gå utan chiton och sandaler och vara tysta och inte se sig omkring på gatorna. Han tog också med dem på jakt. Själva höll de mycket av honom och talade för honom hos sina föräldrar."

Diogenes kynikern sade i princip: keep it real. Och levde som han lärde.
Sjunde boken diskuterar Zenon från Kition och stoikerna, fram till och med Chrysippos, som levde drygt fyrahundra år före Diogenes Laertios. Av Chrysippos drygt sjuhundra skrifter existerar nu endast smärre fragment. Diogenes Laertios behandlar inte de för oss nu levande mest betydande stoiska tänkarna, tack vare att deras verk överlevt, Epiktetos (död 135, C.E.) och kejsar Marcus Aurelius (död 180, C.E.) . Ögonblicksbilden av Zenon (333-262) är rätt förtjusande:

"Han hade en sned hals, enligt vad Timotheos från Athen berättar i Om biografier, och Apollonios från Tyros säger att han var mager, ganska lång och mörkhyad (varför någon kallat honom ett egyptiskt vinskott, enligt Chrysippos i första boken av Ordstäv), vidare hade han tjocka ben, slapp muskulatur och en svag konstitution. Därför, skriver Persaios i Bordssamtal, gick han inte gärna på middagsbjudningar. Men det sägs att han tyckte om gröna fikon och att vistas i solen."

Denne stoicismens grundare gav upphov till hågkomster tack vare sin sinnesnärvaro och slagfärdighet, och tack vare att han framstod som mycket "härdad och anspråkslös":

"Till en ung storpratare sade han: "Dina öron har smält ihop med din tunga." "---Inget, sade Zenon, är mer opassande än inbilskhet, särskilt hos unga.---När någon sade att filosofernas utsagor tycktes honom korta, svarade han: "Du har rätt; men till och med stavelserna bör, om möjligt, vara korta.---När han fick frågan varför han som var så allvarlig kunde vara så lössläppt på symposierna, sade han: "Även de bittra lupinerna blir söta när de blivit indränkta." "

Diogenes Laertios ger en tämligen utförlig och intressant redogörelse för den stoiska lärans olika aspekter. Uppfattningen om vad smärta är beskrivs så här:

"Smärtan är en irrationell sammandragning av själen, och dess underarter är: medlidande, missunnsamhet, avund, avundsjuka, grämelse, betryck, bekymmer, plåga och bestörtning."

I andra boken behandlas rätt kortfattat de som Diogenes Laertios benämner de joniska försokratikerna, som var verksamma på 500-och 400-talen (Anaximandros, Anaximenes, Anaxagoras, Archelaos), men först i nionde boken talas det om tänkare som Herakleitos, Parmenides, Xenofanes, som också levde kring år 500 före den kristna tideräkningen. Den i textform fragmentariskt bevarade Herakleitos var en visionär tänkare från Efesos på den nuvarande turkiska kusten. Han sägs ha varit en misantrop och enstöring. Diogenes Laertios sammanfattar något prosaiskt men komprimerat "enskildheterna i hans lära":

"Elden är elementet och allt är eldens förvandling och uppstår genom dess förtunning och förtätning; någon tydlig redogörelse ger han dock inte. Allt sker genom motsättning och allt flyter liksom en flod. Alltet är begränsat och det finns bara en värld. Den föds ur eld och förgås åter i eld i vissa intervaller i evig tid; och detta sker enligt ödets lag. Av de motsatta rörelserna kallas den som leder till födelse krig och tvedräkt, den som leder till undergång i eld endräkt och fred."

Herakleitos skrift ansågs tidigt vara dunkel, svårförståelig. Somliga förmodade att han medvetet gjorde den något dunkel "för att den inte på grund av folklighet skulle bli föraktad".
Diogenes Laertios säger dock:

"Ibland uttrycker han sig så klart och tydligt i sin skrift att även den mest trögtänkte förstår och känner sin själ lyftas. Hans stil är ojämförligt koncis och kraftfull."

Berömda filosofers liv och läror är ett utomordentligt väl genomfört översättningsprojekt. De omfattande noterna är väl avvägda och berättigade, upplysande utan att inkräkta på textens flöde. En härlig bok att sträckläsa eller botanisera i, att fundera vidare över och korrelera med andra verk, såväl bevarade antika filosoftexter som filosofihistoriska böcker. Jag vill avsluta denna betraktelse genom att lyssna på vad som berättas om Herakleitos:

"Han drog sig tillbaka till Artemistemplet och spelade tärning med barnen. När efesierna samlades kring honom sade han: Är ni förvånade, era uslingar? Är inte det här bättre än att bedriva politik bland er?"---"Man berättade att han, när han tillfrågades varför han teg, svarade: "För att ni ska kunna pladdra." "

Nikanor Teratologen

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen

Cron Job Starts