Litteratur: Freke Räihä - Baggböleri - Tidningen Kulturen




Freke Räihä

Litteraturkritik
Verktyg
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times

Dikten och arbetet

Freke Räihäs lyrikbok "Baggböleri" tar fotfäste i striden för drägliga arbetsförhållanden och mänsklig värdighet


Texterna i Baggböleri pågår i några olika stilar. I stora stycken verkar de komponerade av samplingar ur bakgrundsdokumenten
Freke Räihä
Baggböleri
ISBN: 9789186175450
Förlag: Smockadoll

 


Varje köp via denna
länk stödjer TK.


Freke Räihä

Freke Räihä

Lossmen–Ekträsk-konflikten var en arbetskonflikt som utspelades i Burträsk socken under åren 1924–31. På ena sidan stod skogsbolagen Holmsund, Sandvik och Mo & Domsjö och på andra sidan lokala syndikalistiskt organiserade arbetare. Konflikten inleddes med att bolagen ställde ultimatum till arbetarna att upplösa sina organisationer eller bli utan arbete, det vill säga lockoutas. Till bakgrunden hörde att bolagen i den industriella koloniseringen av Norrland i stort sett var de enda arbetsgivarna i området. Syndikalisterna vägrade att upphöra att organisera sig och förklarade bolagen i blockad.

Freke Räihäs lyrikbok "Baggböleri" tar fotfäste i denna strid för drägliga arbetsförhållanden och mänsklig värdighet. Den utgår från dokument funna i arbetarrörelsens arkiv, dokument som rikligt citeras och ger fog för att kalla den genre Baggböleri kan tänkas tillhöra för saklyrik, den lyriska kompletteringen till den mer etablerade genren sakprosa.

Texterna i Baggböleri pågår i några olika stilar. I stora stycken verkar de komponerade av samplingar ur bakgrundsdokumenten. Händelser och personer med namn, deras yttranden om arbete och vardag, förtryck och motstånd. Och det är inte bara som arbetare dessa människor beskrivs, de erkänns sin mänskliga unicitet som arbetarna Signar och Karl Lindfors, Josua Lindahl med många flera men också trasproletärer som Luffar-Johansson. Namnen ger textens skiftningar trovärdighet och en partikularitet som ger händer, hud och ansikte åt det dokumentära innehållet.

I andra delar går Räihä i dialog med den politiska historien genom exempelvis Louis Blancs berömda citat av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov där författaren placerar in sig och sin skrivgärning i arbetarkampen; författaren som uträttar vad den förmår för den större saken. I ytterligare andra delar ges texterna som dialoger. Här förbinds det tidiga nittonhundratalets kamp för värdighet med vår tids. Förbindelserna visar att det är något i de svunna tidernas missförhållanden som fortfarande klänger sig kvar och som suger näring. Ännu ett stilgrepp som nyttjas i Baggböleri är ord- och fraslistor som hämtats ur arkivdokument, med viss konstnärlig frihet.

Med tanke på motivet arbetarkamp är Baggböleri föredömligt lågmäld och antydande när det hade varit alltför enkelt att bli pamfletthojtande och paraderande. Jag känner mig inbjuden till texten och intresserar mig för den levandegjorda historien. Vem behöver centrallyrik när det går att ta sig an ett ämne, får jag lust att utbrista så jag gör det. Samtidigt väcks ibland en misstänksamhet inför de typografiska hyss som dyker upp här och var och, inte minst, det kletiga efterordet där författaren oblygt hyllas av vänner och kollegor, några som dessutom tidigare nämns vid namn i en passage inuti boken. Varför? En syndikalism-pastisch?

Jag väljer att läsa det som det numera närmast obligatoriska metainslaget i de senaste årens svenska lyrikproduktion och roas inte. Dessa delar försvagar också det dokumentära anslaget. Hellre hade jag då sett en mer renodlat självuppoffrande skrivgärning, för inte behöver Räihä i sin elfte bok bevisa något om sin skrivförmåga, en förmåga som vid det här laget bör vara välkänd om än för en liten publik. Om Louis Blancs ord får eka ännu en gång är det ingen tvekan om från vem och av vilken förmåga. Frågan är bara till vem och efter vilket behov?

Calle Flognman

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen