Litteratur: Willem Elsschot - Irrblosset - Tidningen Kulturen




Willem Elsschot

Litteraturkritik
Verktyg
Typografi

På älskvärda villovägar i Antwerpen

Nikanor Teratologen om den flamländske Willem Elsschots kortroman.




Tre främmande vandringsmän från det inre av Asien som skänker gåvor till en flicka vid namn Maria, som för dem framstår i ett förklarat skimmer, som en "pärla", den första pärla som Ali under sina sexton år till sjöss stött på. Parallellerna till Jesusmyten, "jungfru Maria" och de tre magerna eller vise männen är uppenbara.
 Willem Elsschot

Willem Elsschot

En synnerligen enkel historia berättas i Irrblosset (Het dwaallicht), som först publicerades 1946: en formellt stadgad men ändå i sitt inre och sin vandel förmodligen något ostadig man vid namn Laarmans, gift och far till sex barn, tillfrågas en regnig och kall novemberafton om var man kan hitta en viss Maria Van Dam, bosatt på Kloosterstraat 15. Den som frågar honom är en av tre "svartingar", sjömän från ett fartyg registrerat i Indien, iklädda bomullskostymer och "svarta galarockar som till något festevenemang". Jagberättaren ger denne man namnet Ali, och han är den ende av de tre som kan göra sig förstådd på engelska. Laarmans förmodar att sjömännen är indier, men de är i själva verket, visar det sig, afghaner. Den Maria de letar efter sägs vara en så kallad säckflicka, en ung kvinna som bordar fartyg i hamn för att lappa säckar. På morgonen samma dag som sökandet efter henne inleds gjorde hon just det på de tre sjömännens skepp, och de gav henne en sjal, en burk ingefära och sex cigarrettaskar. På en av dessa cigarrettaskar ska hon med blyerts ha skrivit sin adress.

Elsschot lyckas av denna vid första anblicken till synes lite sjaskiga incident skapa en liten berättelse som förblir levande och oviss ända till slutet. Det sker genom det sätt på vilket den godmodige cynikern och drömmaren Laarmans redogör för de olika turerna i sällskap med Ali och hans kumpaner. Att de tre tydligen mycket mörkhyade männens intentioner skulle vara liderliga är en förmodan som berättaren lätt säljer in hos läsaren: Laarmans är också medveten om att han själv finner det kittlande att föreställa sig vem denna som det verkar så företagsamma, lättsinniga och köttsligt givmilda Maria Van Dam är, och vad som kan tänkas hända när de tre "svartingarna" kommer hem till henne. Laarmans intalar sig själv att han bara vill se och hälsa på flickan, och inte delta i vad han väl föreställer sig ska bli ett interracial gangbang. Men de tre sjömännen är inte alls intresserade av att ledsagas till en krog med prostituerade, något som en flåbuse som antagligen får procent på att rekrytera horkunder försöker göra. Samtidigt uttrycker den i någon mån engelskspråkige afghanen sig på ett sätt som får läsaren att anta att Laarmans gruppknullsteori är korrekt: "Själva drog de slutsatsen att hon skulle kunna ta sig an dem alla tre."

Tre främmande vandringsmän från det inre av Asien som skänker gåvor till en flicka vid namn Maria, som för dem framstår i ett förklarat skimmer, som en "pärla", den första pärla som Ali under sina sexton år till sjöss stött på. Parallellerna till Jesusmyten, "jungfru Maria" och de tre magerna eller vise männen är uppenbara. Vilket då skulle göra Laarmans, eller Elsschot, till evangelieförfattare? Laarmans är en tvetydigt modern och vanvördig variant av evangelist, i så fall, som av en nyck ger sig in i denna stillsamma irrfärd med förhinder för att skjuta upp hemkomsten till det kälkborgerliga hushåll som uppenbarligen tråkar ut honom svårt. Det visar sig nämligen inte helt lätt att uppbringa denna Maria. Vid ett tillfälle säger berättaren:

"Den där skatan ska inte slippa undan mig och jag tänker framhärda på den inslagna vägen tills hon, om så fastbunden, är i era händer, ända tills den där sjalen och burken med ingefära har betalat sig."

Men det sättet att tala är inte på fullt allvar: han är som sagt en godmodig gubbe, med känsla för drastiskt effektfulla uttryckssätt. Så även om han säger att afghanernas språk är honom "lika främmande som spyflugors", "ett väsande och kvittrande som från fåglar i ett busksnår", och även om han nickar medhåll till Alis "fatalistiska" yttrande "vita och mörka människor hör inte ihop", så finns det ingen illvilja hos denne Laarmans vare sig gentemot sjömännen eller flickan. Och vad de tre egentligen är ute efter kanske inte är sex. Ali beskriver hur Maria tedde sig för honom på fartyget:

"Som en skinande sol i detta dimmiga land, så att samtliga på akterdäck lät arbetet ligga och betraktade hur händerna lappade säckarna, hur hon slog sig ned invid skansluckan som om hon tänkte stanna ombord, hur raskt och muntert det gick undan, utan hjälp och utan frågor, nålen som blixtrade till, munnen som skrattade och tänderna som blinkade när hon bet av tråden.---Men hon är som en bild som man ser på vattnet. När man vill gripa den finns där ingenting. Eller som blossen ute i träskmarker. Man kan rusa efter, men hinner aldrig i kapp dem."

 

Nikanor Teratologen

 

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen

Cron Job Starts