Litteratur: Yahya Hassan; Dikter - Tidningen Kulturen




Litteraturkritik
Verktyg
Typografi

Ung poet med ovanligt kraftig integritet och personlig styrka

Yahya HassanYahya Hassan
Dikter
Översättare: Johanne Lycke Holm
Norstedts

Redan några veckor innan den dansk-palestinske poeten Yahya Hassans diktsamling med samma namn gavs ut i Danmark 2013 hade den artonårige debutanten blivit känd, älskad och hatad av en större publik, främst genom ett framträdande i Tv-programmet ”Deadline” och en intervju i den liberala tidningen Politiken. Yahya Hassans åsikter hade nämligen visat sig vara djupt kontroversiella och inom kort skulle de komma att påverka hela den danska debatten om invandring, utanförskap och rasism. Yahya, som växte upp i ett invandrartätt ghetto utanför Århus, hade nämligen klart och tydligt uttryckt sitt förakt för vissa trosfränder som han påstod tittade på porrfilmer i smyg och bidragsfuskade medan de bad till Allah och tvingade kvinnor att bära slöja. Det var hans föräldrars fel, påstod han, att han aldrig assimilerats i det danska samhället och att han fått spendera en stor del av sitt liv på sociala institutioner och kriminalvårdsanstalter. Största delen av skulden lade han på sin far som slagit både honom och syskonen och tvingat på dem sin religiösa övertygelse.

Yahya Hassan hade knappast hunnit lämna studion innan ramaskriet bröt ut med full kraft. Tidningarna utnämnde honom till ”Danmarks viktigaste man”, rasisterna jublade, Facebook och insändarsidor svämmade över av kommentarer och åsikter och Yahya Hassan fick ta emot så pass många mordhot att han under en kort tid tvingades bo hemma hos ”Deadlines” programledare, Martin Krasnik. Diktsamlingen som publicerades någon vecka senare blev en omedelbar succé med både läsare och kritiker och 11 000 ex sålde slut nästan direkt. Ett stort antal jämfört med den vanliga siffran på högst 700 och ”Yahya Hassan” låg högt uppe på försäljningslistorna trots alla kritiska röster. Debatten fick ett ganska kraftigt eko även här i Sverige när speciellt den anti-rasistiska skribenten, poeten och dramatikern Athena Farrokhzads sågning av ”Yahya Hassan” drog till sig mycket uppmärksamhet från alla håll i den politiska debatten. Bland annat rörde sig diskussionerna om konstnärens rätt att uttrycka sin egen personliga historia, med eller utan ansvar för de konsekvenser som kan drabba redan utsatta samhällsgrupper.

Omslaget till ”Yahya Hassan” är enkelt, men uttrycksfullt. Poetens namn står helt i vitt mot en svart bakgrund, lika svart som innehållet i diktsamlingen och känslorna i Yahya Hassans själ. Dikterna är skrivna enbart med versaler och utan alla skiljetecken och detta bidrar till att ge en påträngande, hätsk bild av det utanförskap som ligger till grund för poetens raseri. Under hela sin uppväxt i ett ghetto fullt av invandrare och utslagna har han plågats av en våldsam far som slår och trycker ner sin familj. Representanterna för det danska välfärdsamhälle som omger honom bär sig inte mycket bättre åt. De socialarbetare, pedagoger och psykologer som anställs för att göra honom till en ”anständig” dansk som kan lära sig att äta fläskkött och uppskatta lite danskt ”hygge” visar för det mesta prov på bristande förståelse och sunt förnuft. Inte heller gör Yahya det lätt för sig själv, han slåss och sparkar socialarbetare utför trappan, begår sexuella övergrepp, tjuvkopplar bilar, rånar folk på gatan och bryter sig in i hus och lägenheter. Allt med en iskall, men samtidigt brinnande förtvivlan i botten som leder honom ut ur barndomen och de tidiga tonåren vidare in i något som börjar utveckla sig till en väg mot ett annat liv. Han läser en bok av Knausgård och upptäcker att han kan skriva med hjälp av en äldre kontaktperson och älskarinna. Manuset till hans första diktsamling accepteras av Gyldendal, ett av Danmarks äldsta och mest respekterade förlag och resten är dansk nutids historia.

I ”Yahya Hassan” får läsaren följa poetens liv genom barndomen och tonåren fram till hans debut. Samlingen inleds med en dikt om hur pappan slår både Yahya och hans lillebror och den avslutas med en långdikt om hur hans liv förändrats, i alla fall på vissa punkter. En stor del av Yahyas hat riktas mot Islam. Hans brutale far, imamer och den blinda tron på Allah får skulden för mycket av det som hänt honom under hans år som ungdomsbrottsling då han flyttats runt mellan olika institutioner, och han ger en ordentlig känga åt det religiösa hyckleri han anser att han vuxit upp med. I en av dikterna, den han valde ut för uppläsning i TV, spottar han på både Allah och hans sändebud. Spottloskorna och sparkarna fortsätter att flyga med oavbruten kraft hela diktsamlingen igenom, men det är trots allt inte bara Islam Yahya Hassan är ute efter att exponera, först och främst vill han visa upp det hyckleri som omgett honom under uppväxten och detta gäller inte enbart religion. Poeten sparkar nästan lika hårt mot hela sin omgivning. Terapeuter, socialarbetare och pedagoger får ordentliga kängor som borde lämna blåmärken hos dem som känner igen sig och inte heller är han nådig mot sig själv. Läsaren får långt ifrån möta något stillatigande, empatiskt offer. Yahya, som verkar ha stor självinsikt, frammanar snarare en negativ bild av en hårdhudad och manipulativ individ med ett hämndbegär som ibland kan påminna om Emily Brontës antihjälte, Heathcliff, som i artonhundratalsklassikern ”Wuthering Heights” också går hårt åt sin närmaste omgivning.

Stormen runt ”Yahya Hassan” har nu bedarrat lite. Det var trots allt ett år sedan diktsamlingen kom ut, men en ganska förvirrad ton har sedan dess bitit sig fast i de diskussioner som berört konstnärens personliga ansvar. Många anser med Athena Farrokhzad att Yahya Hassan borde ha tänkt efter innan han öste på mer bränsle under Danskt Folkepartis redan explosiva brasa. Hejaropen från en stor samling rasister och islamofober har ju tyvärr hörts över hela Danmark och ekat vidare över Öresund, men många anser att Yahya Hassan trots allt måste ha rätt att vädra sina åsikter. Själv anser inte Yahya Hassan att han representerar en grupp. I stället framhåller han envist att skildringen är subjektiv och att han enbart representerar sig själv och sina egna erfarenheter. Han påpekar också att det är uppenbart att han slår åt alla håll och att han sparkar uppåt, sett från sitt eget läge, där hans far och andra hycklande vuxna utgör en auktoritet.

Jag håller med Yaya Hassan. Religiöst hyckleri är ju tyvärr någonting som de flesta religioner har gemensamt och det är svårt att se varför man bör dölja att det även existerar inom Islam. Att religiöst troende inte sällan ägnar sig åt olika former av misshandel och barnaga är ju inte heller helt ovanligt och exempel på detta har ganska ofta tagits upp både på film och i litteraturen. Den katolska kyrkan har exempelvis fått sin mest brutala sida skildrad av många irländska författare. En av de institutioner som återkommit i både litteratur och film är den numera ökända religiösa ordern Magdalenasystrarna som drev de så kallade Magdalena tvätterierna där ”fallna” kvinnor och unga flickor, skulle omhändertas och återetableras i samhället, ofta genom hårda metoder. Flera författare, bland annat Martin Sixsmith i den verklighetsbaserade ”The lost child of Philomena Lee” och Kathy O´Beirne i ” Säg det inte till någon”, har beskrivit den brutala behandling som kvinnorna utsattes för inom klostrets väggar, bland annat tvångsarbete i tvätteriet, misshandel, våldtäkt och tvångsadoptering av barn som fötts utanför äktenskapet. Martin Sixsmiths roman har även filmats med Judy Dench i huvudrollen. I Sverige har vi också haft en hel del religionskritiska författare och filmskapare. De flesta kommer väl ihåg den hårdhänte, hycklande prästen i Ingmar Bergmans ”Fanny och Alexander”? Många av våra mer kända arbetarförfattare har inte heller varit okritiskt inställda till religion. Moa Martinsson och Vilhelm Moberg var till exempel ofta i blåsväder på grund av sina åsikter angående kyrkans makt över det svenska folket.

Yahya Hassan skriver alltså enligt en litterär tradition där någon från ett utsatt läge slår med full styrka mot sin omgivning, och även om det kanske är beklagligt att vi utsätts för ännu en negativ bild av Islam måste vi väl ändå ge honom rätten att uttrycka sin egen personliga historia, utan att förvänta oss att han först och främst ska ta hänsyn till de problem som kan drabba den egna gruppen? Jag antar att de flesta av oss inte vill leva i ett samhälle där all konst är tillrättalagd och vi inte törs kritisera religion eller ta upp sociala problem? Kanske borde vi istället vara tacksamma för att poeter som Yahya Hassan vågar kliva fram och visa upp sin egen bild av tillvaron hur den än ser ut, utan att vara alltför rädda om sitt eget skinn. Hot och censur har ju aldrig bidragit till att skapa ett gott kulturellt eller socialt klimat och alla starka röster som Yahya Hassan, och för den delen också den kontroversiella rap-gruppen Kartellen som förbjudits på flera festivaler, måste få ta sin plats i det just nu ganska mesigt borgerliga svenska kulturella rummet. Annars är väl ändå vår så omtalade och omhuldade yttrandefrihet rejält ute på hal is?

Elisabeth Brännström

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Film. Med det intensiva thrillerdramat 'The Salesman' är Asghar Farhadi den fjärde regissören i filmhistorien som vinner en Oscar för Bästa icke-engelskspråkiga film två gånger. Han tar därmed plats på en mycket prominent vinnarlista som hittills bestått av tre legendariska mästerregissörer: Federico Fellini, Vittorio De Sica och Ingmar Bergman.
Läs mer...

Kultur. 1612 – Svenska trupper, ledda av hertig Johan av Östergötland och Jesper Mattson Cruus af Edeby, besegrar en dansk här under kung Kristian IV, som är på återtåg från ett plundringståg i Västergötland, i slaget vid Kölleryd i Halland under det pågående Kalmarkriget. Efter att omkring 300 man har fallit (båda sidor inräknade) flyr danskarna till Varberg.
1808 – Utan föregående krigsförklaring går ryska trupper under ledning av general Fredrik Vilhelm von Buxhoevden över den svensk-ryska gränsen vid Abborrfors i östra Finland. Detta blir inledningen till finska kriget, som pågår till året därpå och i vilket Sverige förlorar den östra rikshalvan till Ryssland.
1848 – De båda tyska politiska aktivisterna Karl Marx och Friedrich Engels utger den lilla pamflettskriften Kommunistiska manifestet i London. Den är skriven på tyska och utges på uppdrag av den internationella organisationen Kommunisternas Förbund. Visserligen innehåller den inte mycket, som Marx inte redan har skrivit, men det kort- och lättfattliga samt slagkraftiga språket gör den till en stor succé och den mest spridda av deras skrifter. Redan samma år översätts den till svenska, sannolikt av Pehr Götrek, som också är medlem av förbundet. Manifestets mest berömda mening blir den sista, vilken är en uppmaning, som lyder ”Proletärer i alla länder, förenen eder!”
1940 – Norrbottniska Pajala bombas av sju sovjetiska flygplan som navigerat fel under ett bombuppdrag över Finland. Flera byggnader i samhället brinner ner och kostnaderna för de materiella skadorna uppgår till 45 000 kronor. Lyckligtvis omkommer ingen människa och endast två skadas lindrigt. Redan samma dag inlämnar den svenska regeringen en protestnot till Sovjetunionen, som den 6 mars erkänner att bombningen är ett misstag av sovjetiska plan och sedermera betalar skadestånd på 40 000 kronor. Detta blir den enda kränkningen av svenskt territorium under andra världskriget, som Sovjetunionen erkänner.
1968 – Sveriges utbildningsminister Olof Palme deltar i en demonstration i Stockholm tillsammans med Nordvietnams Moskvaambassadör och håller ett tal där han kritiserar USA för dess krigföring i Indokina och hävdar att kriget är ett hot mot demokratin. Detta leder till en diplomatisk kris mellan Sverige och USA, där den amerikanske ambassadören i Sverige William Heath kallas hem till USA. Det dröjer till 1970, innan en ny amerikansk Sverigeambassadör utses, och de diplomatiska relationerna mellan länderna förblir kylig ännu längre, bland annat då Palme 1972 håller ett tal om de amerikanska bombningarna av Hanoi.
1972 – Den amerikanske presidenten Richard Nixon inleder ett oväntat men historiskt besök i Kina, vilket pågår till den 28 februari, och tas emot av landets ledare Mao Zedong. Syftet med besöket är att förbättra relationerna mellan länderna, som vid denna tid ser varandra som något av ärkefiender och det är första gången en amerikansk president besöker ett kommunistiskt land. Besöket leder till och med till att engelska språket berikas med metaforen Nixon in China, som uttryck för när en politiker gör något oväntat och okarakteristiskt.
1976 – De första paralympiska vinterspelen invigs i svenska Örnsköldsvik. Spelen har tillkommit för att personer med olika former av funktionsnedsättningar ska kunna delta i olympiska vinterspelsidrotter, men med anpassningar till deras nedsättningar. Paralympiska sommarspel har hållits sedan 1960.
1987 – Olof Johansson väljs till det svenska Centerpartiets ordförande, sedan den tidigare ledaren Karin Söder har avgått den 2 februari, på grund av dålig hälsa. Johansson förblir partiledare till 1998, då han lämnar posten några veckor före årets svenska riksdagsval.


Källa: Wikipedia
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen