Om Kazuo Ishiguro - Tidningen Kulturen




Litteraturens porträtt
Verktyg
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times
Sitt namn till trots hör Kazuo Ishiguro till den nu drygt medelålders generationen av engelska författare där många för övrigt kommer från länder och städer långt bortom det förenade kungadömet, som Kanada, Australien, Nya Zeeland och forna kolonier som Singapore och Hong Kong, och i Afrika.


Den fulländade butlern


Ishiguros varsamt satiriska sederoman drabbar en hel personlighetstyp, den som inte ifrågasätter, den plikttrogne men fantasilöse medlöparen. Sin spegling på ett mera aktivt plan har butlern i lord Darlington som visar sin kaliber när han avskedar två tjänsteflickor efter många års klanderfri tjänst för inget annat skäl än att de råkar ha judiskt blod. Där ställer butlern upp på sin herres infall trots miss Kentons protester och förtvivlan. Senare ångar sig lorden, men då det för sent. Och inte ens då tillåter sig butlern att klandra sin herres hjärtlöshet. Sådana känslor hör inte till hans roll. Den fulländade tjänaren har inte plats för civilkurage och kritiskt tänkande. Någon gång hamrar Ishiguro kanske in sina sanningar lite väl eftertryckligt, men hans roman är berättartekniskt driven, och den är tänkvärd. Under den polerade ytan döljs förrädiska djup.

Som sexåring i början av sextiotalet kom han till England och är alltså sedan barnsben naturaliserad. Men han är uppfostrad enligt strikt japansk tradition, och hans båda romaner ”Berg i fjärran” och ”Konstnär i den flytande världen” var förlagda till Japan. De handlade om sken och verklighet, och förljugenhet och sanning, med en berättare som ljög raffinerat.

Samma ämne återkom i hans tredje roman som han fick det prestigefyllda Booker-priset för 1989: ”Återstoden av dagen”. Men där valde han en typiskt engelsk miljö, de pastorala grevskapen i söder och väster, Sussex och Somerset, Devon och Cornwall. Och som huvudperson uppträdde en överklassbutler. Något mera brittiskt kan knappast tänkas, men någon nära släkting till den jovialiske Jeeves hos P. G. Wodehouse, den mest välkände av alla litteraturens butlers, var denne Stevens inte alls. Det är en skicklig psykologisk roman som kastar sitt ironiska ljus över åtskilliga företeelser, bruk och seder.

Det är en jagberättelse där huvudpersonen hela tiden avslöjar saker som han aldrig tillåter sig själv att bli medveten om, och den för därmed vidare temat från de båda föregående böckerna, men den förnyar också en inhemsk tradition med rötter i 1800-talet. Till romanens mödrar hör säkert bland andra den psykologiskt skarptänkta och kvicka Jane Austen. Underdrifterna är genomgående i denna mycket underhållande men samtidigt tragiska roman om ett förfelat och bortkastat liv, om en man som söker en roll och fulländar den till priset av bottenfrusna känslor.

Mr. Stevens har levt med ständiga skygglappar. Han underordnar sig ängsligt sin herre, lorden på herresätet Darlingtron Hall, som han hyser obegränsad respekt och beundran för och vars beslut han lär sig att aldrig ifrågasätta. Nu är det 1956 – tiden råkar sammanfalla med Ishuguros eget födelseår. Atmosfären av fattig efterkrigstid i boken bygger alltså knappast på självsyn men är trots det övertygande. Lord Darlington har dött och godset har övergått till en rik amerikan vars handfasta skämt den förfinade butlern pliktskyldigast försöker lära sig att uppskatta.

Men han är en man fullständigt renons på humor, det är ett av hans stora karaktärsfel (han har en del andra lika grava) fast han vägrar inse det. Efter alla år av tjänande får han en semestervecka och får låna sin arbetsgivares lyxiga Ford, och det ger upphov till förvecklingar. När han tar in på ett lantligt värdshus flockas byborna kring honom, och han gör inget för att ta dem ur villfarelsen att han skulle vara en betydande godsherre. Han ljuger inte direkt, men han lägger sanningen till rätta. Det är bara traktens doktor som genast genomskådar det hela, men han håller god min. Den episoden är betecknande, någon stark egen personlighet och integritet har butlern inte, trots sitt säkra yttre.

Hans tjänande liv läggs fram i minnets förskönande ljus. Läsaren kan tidigt skilja sken från verklighet fast butlern själv inte kan eller vill det. Yrket har gått i arv, fadern var också butler och tjänstgjorde som skröplig åldring några nådeår på Darlington Hall. Kontrasten hos sonen mellan stram attityd och ishjärta inskärps, ibland kanske lite för kraftigt. Darlington Hall fungerar som sambandscentral mellan nazisterna och deras engelska sympatisörer som vill revidera Versailles-fredens statuter. Ribbentrop ränner hemvant i huset. Först när kriget är över går det upp för butlern att han tjänat en tvetydig herre. I själva verket är lorden en uppblåst åsna. Den sena insikten söker butlern gömma undan, och medan det beger sig finns den inte alls, tvärtom tror han sig tjäna ett lysande och betydelsefullt följe. På en av lordens många utrikespolitiska mutmiddagar är det förstås Mr Stevens som passar upp. Bland annat tas han uppmärksamhet i anspråk av en fjant som har skoskav. Samtidigt ligger fadern i ett vindskyffe, slagrörd och döende. Men att vara vid hans dödsbädd har butlern inte tid till, hans värv bland de politiska kannstöparna vid middagsbordet är viktigare.

Han är duktig på att rationalisera bort sina samvetskval. Han funderar över begreppet ”värdighet” och kommer med pompösa definitioner. Han hämtar sin förebild hos de allra främsta inom yrket och söker efterlikna dem intill förblandning och självutplåning. En lika avslöjande snedbelysning kastas över hans relationer till husföreståndarinnan på godset, Miss Kenton, som ger honom åtskilliga tydliga inviter under årens lopp. Men sådant är bortkastat på denne stenstod till och med under det möte sent i livet som han upplever när han åker hela vägen västerut till Cornwall för att träffa henne. Masken rämnar för ett ögonblick när han förstås vidden av sitt misslyckade liv. Tårarna stiger i hans ögon, men bara tillfälligt. Sedan är han återigen sitt gamla jag och ordnar in sig i selen. Han ska förbättra sina färdigheter i skämtsamhet och anstränga sig för sin nye herres skull: ”Det borde innebära, hoppas jag, att jag kan ge min arbetsgivare en glad överraskning när han anländer.”

Ishiguros varsamt satiriska sederoman drabbar en hel personlighetstyp, den som inte ifrågasätter, den plikttrogne men fantasilöse medlöparen. Sin spegling på ett mera aktivt plan har butlern i lord Darlington som visar sin kaliber när han avskedar två tjänsteflickor efter många års klanderfri tjänst för inget annat skäl än att de råkar ha judiskt blod. Där ställer butlern upp på sin herres infall trots miss Kentons protester och förtvivlan. Senare ångar sig lorden, men då det för sent. Och inte ens då tillåter sig butlern att klandra sin herres hjärtlöshet. Sådana känslor hör inte till hans roll. Den fulländade tjänaren har inte plats för civilkurage och kritiskt tänkande. Någon gång hamrar Ishiguro kanske in sina sanningar lite väl eftertryckligt, men hans roman är berättartekniskt driven, och den är tänkvärd. Under den polerade ytan döljs förrädiska djup.

 

 

Ivo Holmqvist

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen