Möte med Katherine Webb  - Tidningen Kulturen




Katherine Webb Foto Adrian Sherratt

Litteraturens porträtt
Verktyg
Typografi

Genomslaget med debuten The Legacy var enormt! Sex romaner senare står det klart: Katherine Webb var inget “one-hit-wonder”. Denna talangfulla författare utforskar ständigt nya platser och nya epoker.



De historiska romanernas drottning


 

 

Jag har alltid älskat historia och gamla hus, jag älskade när vi var på utflykt och utflykten gick till ett gammalt slott och man kunde få fantisera om folk som bott där förr i tiden! Jag läste historia på universitetet. Konstigt nog kopplade jag inte på en gång samman min ambition att bli romanförfattare med mitt historieintresse.
Romanförfattaren Katherine Webb på Sverigebesök. Efter ett tag tittade solen fram! Foto Christina Haugen.

Romanförfattaren Katherine Webb på Sverigebesök. Efter ett tag tittade solen fram! Foto Christina Haugen.

Annons:



En brittisk bästsäljande författare som skriver de mest spännande historiska romanerna:  Av en annan värld, Sanningen om Alice, Carolines Arv … Webb hyllas av både kritiker och läsare och är ständigt aktuell till olika priser. Hos svenska läsare är Webb speciellt populär och nu har hon för första gången besökt Göteborg - bland annat för att prata om sin senaste roman, Italienska nätter.

TK passade på att få en intervju med Katherine Webb när hon var i Sverige.

- Välkommen till Sverige!

- Tack, jag stormtrivs här! Vädret är precis som hemma i England!

- Visst, vi har beställt vädret speciellt för dig, ihållande duggregn och blåst! 

Du är väldigt populär bland de svenska läsarna, och nominerad till priset Årets roman, ett pris som läsarna röstar fram.

- Jag hörde det! Det är så fint med läsarpris, för utan läsarna är man ju ingenting. Man skapar en värld tillsammans med sina läsare. Utan läsare, ingen läsarmagi! Jag håller tummarna för att jag vinner, då kanske jag får komma tillbaka till Sverige en gång till och hämta priset! Det här är förresten inte mitt första Sverigebesök, jag har besökt Gotland för 17 år sedan, när jag hälsade på en svensk kompis. Gotland var mycket vackert, det var vinter och ganska ödsligt och inte turistsäsong. Men det här är första gången jag är i Göteborg.

- Läsarmagi är ett fint ord! Hur hittade du själv till böckernas underbara värld, först som läsare och sedan som författare?

- Jag och min syster hade tur, vi började läsa väldigt tidigt och vi hade en mamma som uppmuntrade oss. Att jag skulle bli författare, det var aldrig planen. Jag är den första författaren i släkten!

- Hur kom du in på historia och att skriva historiska romaner?

- Jag har alltid älskat historia och gamla hus, jag älskade när vi var på utflykt och utflykten gick till ett gammalt slott och man kunde få fantisera om folk som bott där förr i tiden! Jag läste historia på universitetet. Konstigt nog kopplade jag inte på en gång samman min ambition att bli romanförfattare med mitt historieintresse. Det tog lång tid för mig att göra den kopplingen! Jag skrev och skrev och skrev och hade i stort sett gett upp alla planer på att ha en karriär - jag försörjde mig som au pair eller nanny eller servitris för att ha lediga kvällar och helger att skriva. Jag skrev sex romaner som inte blev utgivna. Den sjunde romanen, The Legacy, den som heter Carolines arv på svenska, blev den första som blev utgiven och det var den första romanen där jag använde mitt historieintresse när jag skrev… man tycker att jag kunde ha gjort den kopplingen tidigare!

- När det gäller historiska epoker, du skriver ofta om 1800-talet eller tidigt 1900-tal, är det den perioden som du forskade om när du studerade historia på universitetet också?

- Jag väljer ofta att skriva om historia som ligger nära vår egen tid, dels eftersom det är historia som är lätt för dagens läsare att identifiera sig med, dels eftersom det inträffade många omvälvande händelser under den här tiden.

Men det var faktiskt inte den tidsepoken som jag studerade, jag skrev min avhandling om häxkonst och häxförföljelser i Europa på 1500- och 1600-talen. Egentligen gillar jag all historia och alla tidsepoker! Men jag har aldrig använt vad jag specialiserade mig på i någon av mina romaner!

- Vem vet, häxkonster kanske kommer med i en senare roman, när brygden legat och bubblat tillräckligt länge i det undermedvetna … ?

- Ja, vem vet? (skratt). Jag skulle i alla fall inte behöva göra så mycket research!

- Hur balanserar du historia, vad som verkligen har hänt, med fantasi och påhittade händelser och fiktiva personer?

- Det är en bra fråga, och det är en viktig och varlig balansgång, tycker jag. En del författare av så kallade historiska romaner tycker inte alls att det är viktigt med fakta, de bara hittar på och säger att de skapar sin egen värld, men ett sådant tillvägagångssätt vill jag inte alls vara med om! Jag vill att allt ska vara korrekt och att läsaren ska ha lärt sig något verkligt om en tid och en plats när läsningen är avslutad. Jag är väldigt noga med att det historiska är korrekt.

- Vilka var dina favoritförfattare och avgörande intryck när du växte upp, och nu? Något som inspirerar dig? Det behöver inte vara litteratur, det kan också vara måleri eller musik eller något annat.

- Jag kan inte komma på några målare eller kompositörer, för mig har det alltid  varit litteratur som betytt mycket. När jag var liten älskade jag sagohistorier, vad som helst med magi, jag slukade Tolkien och läste Sagan om Ringen trilogin fem-sex gånger, och så läste jag Eddings … Men det som verkligen gjorde stort intryck på mig var Daphne du Mauriers Rebecca! Jag läste den när jag var 13 år och det var den första “vuxen-romanen” som jag läste, så jag var väl i en mottaglig ålder också. Men den  romanen grep mig verkligen och var så spännande och vilken twist den hade på slutet! Vilken känsla det var att läsa den! Jag vill att läsare, när de läser mina böcker, ska få uppleva den känslan - en bra twist på slutet av en spännande story - en överraskning, var det så här det låg till? Och inse att de haft alla fakta mitt framför ögonen hela tiden, bara inte gjort kopplingen hur allt hänger ihop.

- Dina böcker har alltid en bra twist och en överraskning på slutet - man har lärt sig att vänta på överraskningen! En stor överraskning nu skulle vara att läsa en Katherine Webb bok och det finns ingen överraskning på slutet!

- Så skulle jag aldrig göra mot mina läsare! (skratt) Jag känner bara att jag måste leverera större och större överraskningar för varje bok!

- Jag antar att en Katherine Webb bok utan överraskning skulle vara som en godispåse utan godis i … Det är en stor överraskning i slutet på den senaste romanen, Italienska nätter, den är verkligen i “Rebecca-klass”! Vad var det som lockade dig med att skriva om just Italien och år 1921?!

- Jag var i en liten second hand affär där de hade gamla fotografier. Jag hittade ett fotografi där man såg en procession av fattiga människor i trasiga kläder. Fotot var daterat 1920, och platsen var en liten by i Apulien. Jag köpte fotot och bestämde mig för att ta reda på mer.

- Hur mycket research gör du innan en bok? Som den här?

- Det tar ungefär fem-sex månader för mig att göra research till en bok. Jag hade inte råd att vara på plats så länge - två veckor - men jag hann med massor av forskning på den tiden. Folk var väldigt snälla och hjälpsamma. Alla tog emot mig och visade runt mig, jag besökte den typen av hus och gods som beskrivs i boken. Jag fick en bra känsla för miljön - hur hårt och vackert livet är på en och samma gång.

- I början verkar din huvudperson, Clare, ganska naiv - hon går rätt in i en veritabel krigszon utan att inse det, och hon är chockad av så mycket som hon ser i Apulien. Men hon vet ju inte vad som kommer att hända senare, hon vet inte att Mussolini kommer att bli diktator 1922 ... Hon har inte sett Bertoluccis film 1900 och hans uppgörelse med fascismen. Vi vet så mycket mer än vad hon vet. Vi har ju facit i hand och kan vara efterkloka och tänka “hur kunde folk låta saker gå så fel?”. Saker verkar så uppenbart efteråt. Vad tror du att folk kommer att tänka i framtiden om vår tid … och säga “de borde ha insett …”

- Du har helt rätt, efterklokhet är en underbar sak! Det är så lätt att sitta med facit i hand och vara efterklok! Jag är säker på att om tio år kommer historiker att granska vår tid och konstatera allt som borde gjorts annorlunda. Samtidigt, min huvudperson i Italienska nätter, Clare, är en ganska aningslös person, hon har varit så dominerad av sin mycket äldre man, det var viktigt för mig att beskriva en persons utveckling.

Idag vet  vi mycket mer om vår omvärld, vi lever i en tid med konstant mediebevakning, hela tiden. Men vet vi egentligen mer om världen? Eller blir det bara som en stor filt som lägger sig över vårt medvetande? Som ett slags överbelastning på våra sinnen? Det är mycket möjligt att vi egentligen inte tar in något … Vi får så mycket  information och ingen kunskap, så mycket detaljer och ingen helhetsbild.

- Hur ser din kreativa process ut?

-  Jag inleder alltid med en lång tid med forskning och resor, fem-sex månader, sedan måste jag börja skriva för att jag har en deadline! Men jag skulle gärna vilja bli kvar i forskningsstadiet ett tag till! Att börja skriva är alltid “an act of faith” - man bara släpper taget och hoppar, och hoppas på det bästa!

-  Dina intriger är alltid komplicerade och välkonstruerade, precis som gåtor och pussel … Vet du allting som ska hända i dina böcker? Har du en perfekt struktur med hela handlingen schemalagd att hålla dig till ? Eller händer det att karaktärerna kan överraska dig?

- Jag har en struktur klar för mig när jag börjar skriva, jag vet hur det ska börja och hur det ska sluta. Men det händer att karaktärerna utvecklas - till exempel, någon som jag tänkt mig som väldigt allvarlig visar sig vara roligare och ha mer humor än jag hade tänkt mig. Så jag skriver alltid om de första kapitlen, hela början av romanen, när romanen är färdigskriven, så att karaktärernas personligheter blir konsekventa. Men det händer aldrig att personerna gör något som överraskar mig eller som påverkar romanens slut.

- Många romaner i genren historiska romaner är väldigt mysiga, men dina böcker är ofta obehagliga … Har du satt upp som mål att rädda genren från mys-träsket?

- Du har helt rätt ... Jag skriver inte för att det ska bli mysigt! Folk hade hårda, tuffa liv, historien var grym … man kan inte ändra på detta. Fattigdomen var utbredd, homosexuella hade inga rättigheter, kvinnor hade inga rättigheter … När folk idag säger “jag skulle älskat att ha levat förr i tiden, kvinnor hade så fina klänningar och blev räddade ur knipor av galanta riddare på välryktade hästar” så tänker jag bara “nej, du skulle inte alls ha gillat att leva förr i tiden, det var inte alls så livet var!” . Vi har en mycket högre levnadsstandard idag och är vana vid helt andra rättigheter än vad folk hade förr.

- Dina böcker har ofta starka kvinnor som huvudpersoner, eller kvinnor som hittar sin inre styrka. Är det en slump eller är det ett medvetet val?

- Det är inte någon medveten agenda från min sida, men det blir ofta så att man måste ha en stark huvudperson, eftersom det är hon som ska driva handlingen framåt, så då måste hon göra något, “take action“. Clare hittar sin styrka i Italien och börjar aktivt göra val.

- Vad tycker du själv om ditt persongalleri i Italienska nätter?

- Jag var mest överraskad av Leandro Cardetta, att jag började tycka om honom och känna sympati för honom, han var en relativt osympatisk person i början av boken och han har gjort en hel del hemska saker under sitt liv. Han försöker också göra det rätta och vara en schysst och rättvis landägare och betala ut högre löner till de fattiga, men det är fel tid och fel plats, och han kan inte hindra det som håller på att hända, han kan inte stoppa fascismens framfart.

Sedan tycker jag också mycket om Ettore - han är så skärpt, så intelligent, idag hade han varit en framgångsrik advokat eller politiker, men på grund av den tid han lever i, och den plats han lever på, tvingas han att hanka sig fram dag för dag som fattig, överutnyttjad och underbetald  lantarbetare.

- Pip, Clares styvson, är ovanligt ung för att vara en av huvudpersonerna i en Katherine Webb bok …

- Jag är intresserad av den åldern, han är inte riktigt vuxen än och väldigt sårbar och formbar. Han förändras väldigt mycket under romanens gång, på grund av allt som händer honom. Clare och Pip är de yngsta personerna i romanen och även de som förändras mest genom mötet med Italien och mötet med människorna som de träffar genom handlingens gång.

- Vet du mer om personerna i dina böcker än vad du skriver ner? Eller händer det att de har hemligheter för dig? Som Starling i Sanningen om Alice?

- Jag vet mer om mina personer än vad jag använder i romanerna. Starling, det var ett medvetet val att inte berätta något om hennes barndom och om hennes bakgrund. Man får aldrig veta. Man vet ju aldrig vad hon ska ta sig till och vad hon ska göra härnäst, de andra romankaraktärerna vet det inte heller, och det skapar en osäkerhet, man vet inte om hon är ond eller god, man vet inget om hennes bakgrund. Läsaren kan ana att det finns hemska trauman i hennes barndom, med de beskrivs aldrig, förklaras aldrig.

- Vad är ditt nästa romanprojekt?!

- Min nästa roman som jag håller på att skriva på nu utspelar sig i Bath och året är  1942. Bath ligger i mina hemtrakter. Även Sanningen om Alice utspelade sig i Bath. I verkligheten blev staden mycket svårt bombad under andra världskriget, och jag har använt mycket verkligt material till romanen. I min roman bidrar en av bomberna till att man hittar en död flicka som försvann för 20 år sedan, och min huvudperson minns den lilla flickan och försvinnandet, de var barndomskamrater, så hon börjar nysta i vad som egentligen hände. Det är ett verkligt spännande “cold case”!

- Jag har läst en hel del brittiska böcker som utspelar sig i Italien genom tiderna - A Room with a View är ju en klassiker - och många brittiska romaner som utspelar sig i Italien har kommit ut på senaste tiden.

- Ja, vi älskar Italien! Det ligger i vårt blod att älska Italien, det ligger i vår kultur! Förr i tiden, de som hade råd, deras utbildning avslutades med något som kallades “the grand tour” - man  skulle åka till Italien och beundra landets kulturskatter. Sedan älskar vi ju också vädret i Italien - det där är säkert något som ni som bor i Sverige också kan identifiera er med!

- Verkligen! Lycka till med nästa romanprojekt och tack för intervjun!

- Tack själv, den var mycket intressant!

Katherine Webbs roman Italienska nätter finns utgiven på svenska på förlaget Historiska Media.

Belinda Graham

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen

Cron Job Starts