The Poet of Finland - Tidningen Kulturen




Pentti Saarikoski på Tjörn

Litteraturens porträtt
Verktyg
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times

I samband med sin egen 50-års dag påbörjade journalisten Saska Saarikoski (f. 1963) ”en resa” till sin känslomässigt okända pappa Pentti Saarikoski. Detta litterära geni som levde mellan 1937 och 1983. ”Till skillnad från halva Helsingfors kan jag inte göra anspråk på att känna Penaa (smeknamn för P.S.) bra” sade Saska Saarikoski i en intervju inför utgivningen av hans bok om pappan. Pentti Saarikoski kommer säkert att uppmärksammas detta märkesår när republiken fyller 100 år.



Om Pentti Saarikoski


 

 

Han var alltså känd nationellt och internationellt och betecknades som ”the Poet of Finland”. Han var vän med president Kekkonen men söp samtidigt med Helsingfors uteliggare. Hans privatliv var i kaos efter flera äktenskap som givit honom fem barn. På en fråga från en vän i Finland varför han drack så kopiöst trots att han översköljdes med litterära priser och stipendier svarade Saarikoski ”Om du löser det problemet så ska jag se till att du får Nobelpriset”.
Reino Helismaa och Pentti Saarikoski 1962

Reino Helismaa och Pentti Saarikoski 1962

Annons:



”Hans ansikte är grått, ögonen så trötta, han är så mager, så kraftlös, som om han när som helst kunde gå av på flera ställen och falla ihop på fläcken”. Pentti Saarikoski inför flytten till Sverige och Bohuslän 1975.

Pentti Saarikoski var utan tvekan en av de främsta poeterna som någonsin skrivit på finska språket. Han föddes 1938 i Impilahti vid Ladogas strand i Karelen. Han hade varit krigsbarn i Sverige i flera perioder och då bott hos släktingar i Norrköping. Efter några år på universitetet hade han till finska språket tolkat grekiska och latinska klassiker. Han hade också översatt Joyce, Miller, Salinger. Han betecknades tidigt som ett poetiskt underbarn. Saarikoski var beryktad i Finland för sin livsstil. Han var en superkändis i media med redan i unga år avancerade alkoholvanor. När han vid 28-års ålder gav ut diktsamlingen ”Kuljen missä kuljen” (Jag går där jag går) var titeldikten Voiteks te……: Skulle vilja veta var de har sin spritbutik, här?

Han var politiskt aktiv på vänsterkanten och hade kandiderat i riksdagsval. 1973 fick han ”Pro Finlandia” medaljen för sina Homerosöversättningar och 1974 ”Aleksis Kivi-priset”. 1974 gav han ut en bok om nationalskalden Eino Leino som blev en succé även i borgerliga kretsar. Han var alltså känd nationellt och internationellt och betecknades som ”the Poet of Finland”. Han var vän med president Kekkonen men söp samtidigt med Helsingfors uteliggare. Hans privatliv var i kaos efter flera äktenskap som givit honom fem barn. På en fråga från en vän i Finland varför han drack så kopiöst trots att han översköljdes med litterära priser och stipendier svarade Saarikoski ”Om du löser det problemet så ska jag se till att du får Nobelpriset”.

1975 kom Saarikoski i kontakt med kulturskribenten och universitetslektorn i sociologi vid Göteborgs universitet Mia Berner. Hon kom från en respekterad norsk borgerlig familj. Mia Berner hade tidigare varit gift med den legendariske DN-journalisten Sven Öste. Saarikoski flyttade från Finland till Mia Berners hus på Tjörn. I parets kärleksrelation hade Mia Berner också ett eget projekt att minska Saarikoskis alkoholkonsumtion . Mia Berner konstruerade en egen behandlingsmodell för Saarikoski efter kontakter med socialarbetare och läkare. Där ingick både sociala och medicinska insatser. Bara miljöombytet i sig från Kerava i Finland till Tjörn var ett led i behandlingen. Huset i Finland hade förvandlats till en dagcentral för missbrukare och Saarikoski hade nyligen vårdats för Delirium och befann sig ett tillstånd av letargi. På Tjörn lärde poeten känna nya människor som inte var missbrukare.

I den nykterhetsvårdande behandlingen ingick också hushålls- och annat praktiskt arbete i huset. Detta var någonting som poeten aldrig tidigare behövt befatta sig med. Han hade vårdats som ett barn av sina tidigare hustrur. Enligt en av dem var han så opraktisk att han inte kunde skruva i en lampa. På Tjörn utvecklades dock Saarikoski till en duktig lövräfsare, snöskottare och blåbärsplockare.

Författaren med Sovjetsympatier blev en kändis också i 1970-talets Sverige. Mia Berners släkt var dock inte lycklig över dotterns nya relation. Modern Maggi meddelade från Stavanger att dottern skulle göras arvlös ”den där kommunisten ska minsann inte få kånka vår mahogny till sin nästa fru”. Mamman blev emellertid lugnad när dottern upplyste sin mor att Saarikoski redan hade lämnat tre hustrur och aldrig tagit med sig annat än en omgång kläder och lite böcker. Paret gifte sig emellertid på Finlands nationaldag den 6:e december 1975 i Göteborg. Efter vigseln skulle paret som hedersgäster se Ulf Gadds dansepos ”Kalevala” som uppfördes på Stora Teatern till Sibelius musik. Saarikoski orkade ända till den första pausen, men därefter var han försvunnen. Strax innan tredje akten skulle börja eskorterades han fram till Mia av två vaktmästare och följande dialog uppstod: Denna man säger att ni känner honom. Stämmer det? Känner ni den här karln? Det är lite mycket sagt, men just idag har jag gift mig med honom”. Bröllopsdagen avslutades med att den berusade Saarikoski skickades hem till Tjörn i taxi och Mia Berner såg Kalevalabaletten till slut.

Saarikoskis liv tog dock inledningsvis en överraskande och mirakulös vändning när han flyttade till Bohuslän. Han hade flera ”vita månader” och var mycket produktiv. Han gjorde följande positionsbestämning efter några år på Tjörn: ”Jag är en författare. Jag bor här i Sverige, har nu bott här på västkusten i nästan fyra år, jag talar svenska med min fru Mia, med handelsmannen Gunnar, med grannarna Edit och Harry och Alma och Alvar, med lantbrevbäraren, ja, nästan allt som mig händer, händer i det svenska språket,, Men jag skriver mina dikter på finska. Jag tänker inte byta språk. Jag är en mycket känd författare i Finland. Presidenten (Kekkonen förf. anm) och statsministern hejar på mig lika hjärtligt som sjömän på krogarna och dom utslagna i parkerna och på kajerna.

Det är sällan jag läser en finsk tidning och inte ser mitt namn där. Vad har jag givit åt alla dessa människor att dom är så glada i mig? Jag har förstärkt deras självförtroende genom att vara en av dom, en av finländarna. Vi är ett litet folk och ett litet språk och vi har inte råd att förlora våra diktare. Mia Berner kom till mig i Finland och ville göra en intervju med mig. När hon först ringde var jag på snusen och lovade att hon får bo hos mig när min fru råkade vara i Marocko, men sen blev jag nykter och började översätta Platon och drog telefonjacket ut ur kontakten, men Mia skickade ett telegram och var bara där. Jag kom ned från mitt arbetsrum på övervåningen och såg henne därnere i tamburen. Har du några tofflor? frågade hon. Därefter har hon ställt många lika obegripliga frågor, men jag blev kär i henne med detsamma.”.

Även om Bohuslän och Tjörn stimulerade Saarikoski till en av höjdpunkterna i hans författarskap nämligen Thiarnia-sviten hämtade han stimulans också från andra platser. En månadslång vistelse på Sigtunastiftelsen gav både honom och Mia Berner harmoni och arbetsglädje. Saarikoski konstaterade att stiftelsen var ”ett kulturpensionat som är kristligt, dock inte i någon besvärande grad”. I stiftelsens miljöer förenades enligt Saarikoski det vardagliga och det heliga, hedendomen och kristendomen, det förflutna och nuet, exakt på det sätt som han eftersträvade i sina dikter. Saarikoski förde vänskapliga samtal med stiftelsens grundare den då 95-årige Manfred Björkquist. Under tonåren hade Saarikoski tillhört en kristen ungdomsorganisation. I slutet av sitt liv bodde han i flera perioder på klostret Nya Valamo. Han hade konstaterat ”Jag är i behov av klosterlivets stränga disciplin – att arbeta, meditera och be”. Den månadslånga vistelsen på stiftelsen med det utmärkta biblioteket ledde till en lång nykter- och även nikotinfri period. Under perioden i Sigtuna arbetade han med översättning till finska av Gunnar Ekelöfs dikter. Ekelöf hade aldrig tidigare översatts till finska. Gunnar Ekelöf var den svenska författare som Saarikoski kände störst samhörighet med. De hade också alkoholismen gemensamt. I en kommentar till dikten ”Monolog med dess hustru” konstaterade Saarikoski sakkunnigt ”här handlar det helt enkelt om delirium”.

Under vistelsen i Sigtuna träffade Saarikoski och Mia Berner diktarens änka Ingrid Ekelöf . Hon hjälpte Saarikoski med några detaljer i hans översättningsarbete.

Vistelse i Sigtuna inspirerade också till en dikt som senare hamnade i Thiarnia-samlingen:

I Sigtune Dei

skärtorsdag

sitter jag på en grönimpregnerad brygga

sjöns is är fläckig

solen skiner så häftigt

att pilkarna verkar som klippta i svart papper

jag har ännu mycket att ta reda på.

 

snart får båtarna tillträde till vattnet

männen börjar fråga efter nyheter

venderna till Venäjä roddarfolket till Ryssland

rosen krymper till ett kors

Några år senare 1983, 46-år gammal, dog Pentti Saarikoski i Karelens huvudstad Joensuu. Han kom tillbaka till barndomens landskap från exilen på Tjörn. Han ligger begravd vid klostret Nya Valamo.

 

Rolf Karlman

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen

Cron Job Starts