Engelska mil 2 - Tidningen Kulturen




Kipling foto ivo holmqvist

Litteraturens porträtt
Verktyg
Typografi

Som den förste engelske och fortfarande i dag den yngste mottagaren av Nobelpris i litteratur fick den 42-årige Rudyard Kipling både vackra ord, pengar, och en medalj 1907. Den kan man se i hans stora och ståtliga hus i Bateman´s som National Trust håller öppet för allmänheten. Det ligger i sydöstra hörnet av England där författarbostäder till allmän beskådan trängs. I skuggan av borgen i de äldsta delarna av Guildford bodde matematikern Charles Ludwig Dodgson, dvs. Lewis Carroll, och där kan man fortfarande besöka hans våning.

 

Rudyard Kiplings Bateman´s.


foto ivo holmqvist

foto ivo holmqvist

Rye vid kusten har vackra hus, Henry James i sin engelska exil bodde i ett som nog påminde honom om de tegelröda på Beacon Hill i hemstaden Boston. Och Rudyard Kipling höll till i ett väl tilltaget hus i Rottingdean, likaså vid kanalkusten, tills han tröttande på alla nyfikna som flockades utanför murarna och flyttade till sitt ännu mycket större Bateman´s där han bodde resten av sitt liv. Han dog 1936, och nyheten kablades genast ut över imperiet men överskuggades redan nästa dag av George V:s frånfälle.
foto ivo holmqvist

foto ivo holmqvist

Annons:



Längre söderut, särskilt kring Lewes just norr om Brighton, finns många liknande utflyktsmål. Virginia och Leonard Woolf höll till i de trakterna, i Monk´s House nära floden Ouse, den som hon dränkte sig i 1941. Lite längre västerut i Hampshire finns Jane Austens Chawton, en vacker byggnad vid foten av de kullar som märkligt nog kallas The Downs, och som just där har den väldige The Long Man är uthuggen i gräset, som ett uråldrigt landmärke. Det är inte heller så långt till Sissinghurst Castle i Kent där Vita Sackville-West bodde med sin man Harold Nicholson.

Rye vid kusten har vackra hus, Henry James i sin engelska exil bodde i ett som nog påminde honom om de tegelröda på Beacon Hill i hemstaden Boston. Och Rudyard Kipling höll till i ett väl tilltaget hus i Rottingdean, likaså vid kanalkusten, tills han tröttande på alla nyfikna som flockades utanför murarna och flyttade till sitt ännu mycket större Bateman´s där han bodde resten av sitt liv. Han dog 1936, och nyheten kablades genast ut över imperiet men överskuggades redan nästa dag av George V:s frånfälle.

En annan regents död långt tidigare hade satt käppar i hjulet för honom. Den solenna Nobel-banketten den 10 december 1907 blev inte av eftersom Oscar II avlidit två dagar tidigare, och landssorg proklamerats. Men han kunde glädjas åt prismotiveringen som kanske var formulerad av akademiens ständige sekreterare som den gången och under många år var Carl David af Wirsén: "
I betraktande av den iakttagelseförmåga, den ursprungliga inbillningskraften samt den manliga styrka i uppfattning och skildringskonst, som utmärka denna författares skapelser."

Wirséns pristal – man kan läsa det i sin helhet på nätet – är mycket välformulerat och sakkunnigt. Det börjar med så starka lovord om Lord Tennyson att man förstår att Wirsén gärna hade velat belöna honom. Men han hade gått ur tiden redan 1875. Sammanfattningen av Kiplings särart är utförlig. Att Wirsén var en ärkekonservativ bakåtsträvare kan kanske stämma om man ser honom ur de framstormande nittiotalisternas perspektiv, men som kännare och bedömare av utländsk litteratur var han framstående i sin tid, och mera beläst än de allra flesta.

Kipling var länge imperiets försångare och hade erfarenhet både av Indien där han vuxit upp, och New England där han bodde en del år. Det påminns man om i de många rummen på Bateman´s. Som dekoration på ryggarna i en tidig samlad upplaga finns hakkorset, en indiskt symbol (man ser det ofta på hinduiska tempel) långt innan nazisterna stal och spegelvände det. Hans sons rum står orört, av pietet: han var ivrigt att gå ut i kriget men hindrades av sin närsynthet. Kipling hade försänkningar i War Office och sonen kom iväg – och föll nästan genast vid fronten, liksom hände med Conan Doyles son.

Kiplings vackert putsade Rolls-Royce finns uppställd i ett hus nära té-serveringen som är populär och överfull denna soliga eftermiddag. Trädgården runt de många husen på Bateman´s är vidsträckt, vacker och välskött, och vi slår oss ner i en berså med vår picknickkorg där vi genast får sällskap av en orädd rödhake, en erfaren matfriare som envist håller sig kring oss medan det ännu finns något att få. Efter sista smulan försvinner den snabbt. Och vi vandrar vidare till den mera kommersiella delen av Bateman´s, med mängder av souvenirer och alla Kiplings många böcker i nytryck, inte bara Djungelboken. Åttio år efter sin död läses han nästan lika flitigt som under sina sjuttioett år på jorden.

I Frank Heller-sällskapets medlemsblad I Sick Sack genom Heller-världen (för april 2012) inledde jag en kommentar till hans "Herr Collins äventyr i London" med en notis om den dedikation som finns på första sidan:

"Frank Heller inledde sin bok "Herr Collins affärer i London" från 1914 med denna dedikation: "Rudyard Kipling som välvilligt förklarat sig stå fadder åt denna bok, tillägnas den vördsamt av F.H.". I sina "funderingar över ett liv" som han med ett Shakespearecitat kallade "På detta tidens smala näs" (1940) berörde Frank Heller/Gunnar Serner omständigheterna när äventyrsromanen om Filip Collin, som skulle bli hans lyckokast, såg dagens ljus.

"I slutet av september var jag färdig med den – aldrig skall jag glömma i vilket rus de sista sidorna skrevos – och sände dem till Sverige (---) För att öka mina chanser hade jag framfusigt nog skrivit ett brev till min ungdoms beundrade Rudyard Kipling i England, ett brev som jag späckat med citat ur hans egna böcker, och bett om lov att dedicera min serie till honom. Och detta hade beviljats."

Det var ju en lockande ledtråd. För drygt trettio år sedan skrev jag till Kiplings dotter, mrs Bambridge, och frågade om brevet fortfarande skulle kunna gå att spåra i Kiplings arkiv. Svaret kom i juli 1978, från den litterära agent som hade hand om rättigheterna (under tiden hade mrs Bambridge avlidit, vilket bland annat medförde att en levnadsteckning som länge legat färdig men som hon inte gillade äntligen kunde komma ut): "I am very sorry to have to tell you that Kipling destroyed all his correspondence so it would not be possible to trace the original letter from Gunnar Serner."

Det var lite synd, det hade varit roligt att se vad som citerades i det brevet och hur. Så får man i stället ägna bokens följande sidor uppmärksamhet..."

 

Om Kipling, Lord Baden Powell och scoutrörelsen skrev jag en understreckare i Svenska Dagbladet den 22 december 1987 (svd.se/arkiv), med anledning av Hugh Brogans bok "Mowgli´s Sons".
"Vilddjurets märke" som är ett urval av Kiplings indiska noveller uppmärksammades på den här sidan i januari:

http://tidningenkulturen.se/index.php/litteratur-topp/essaeer-om-litteratur-boecker/20856-den-vite-mannens-iakttagelseformaga-och-inbillningskraft

Artikeln om Kipling på Wikipedia är lång och full av fakta:
https://en.wikipedia.org/wiki/Rudyard_Kipling

Ivo Holmqvist

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen