Vilhelm Ekelund och extremhögern - Tidningen Kulturen




Vilhelm Ekelund

Litteraturens porträtt
Verktyg
Typografi

Många olika typer av läsare har genom åren sökt sig till Vilhelm Ekelunds (1880-1949) verk. Inte minst har han nått framgång hos författare, poeter och akademiker, vilka haft det gemensamt att de har närmat sig författarskapet utifrån en djupt rotad humanism. Som exempel kan nämnas Sven Lindqvist, Algot Werin, Per Erik Ljung, Carl Erik af Geijerstam och Eva-Britta Ståhl.

En sekellång förbindelse


 

Richard Hejll är inget isolerat exempel. Även i modern tid har skribenter långt ut på den ideologiska högerkanten uppmärksammat Ekelunds verk. En lång diskussionstråd (lång såväl i bemärkelsen 'många inlägg' som i betydelsen 'pågående under lång tid') på nätforumet Flashback från 2004 till 2012 är i det här sammanhanget av intresse. Man kan direkt konstatera att Richard Hejll är i allra högsta grad närvarande i samtalet, hans namn nämns vid inte mindre än 22 tillfällen i de sammanlagt 63 diskussionsinläggen.
Richard Hejll

Richard Hejll

Annons:



Några få läsare har dock kommit till Ekelunds skrifter från demokratins utmarker långt till höger på det politiska fältet. Richard Hejll (1889-1963) var en sådan person. Han var författare och översättare, bland annat av Kierkegaard och Rousseau. Hejll tillhörde den högerintellektuella falang som på 1930-talet öppet tog ställning för nazismen, exempelvis i artikelserien "Varför jag blivit nationalsocialist" publicerad 1933 i Den svenske nationalsocialisten.

Efter andra världskriget fortsatte han att torgföra sitt judehat och förneka förintelsen, inte minst i Den enskilde, en tidskrift som han själv redigerade och gav ut mellan 1945 och 1962.

Som ung och förhoppningsfull författare in spe vände sig Hejll till Ekelund och bad denne läsa manuskript till det som skulle bli hans debutverk Människan och verkligheten, utgiven år 1915. Det blev början på en förbindelse mellan de två männen som skulle hålla i sig, med längre och kortare mellanrum, i ungefär tre decennier.

I de två volymer av Ekelunds korrespondens som har publicerats finner man brev från 1915 ända fram till 1944, knappa fem år innan Ekelunds död. När bekantskapen dem emellan väl hade etablerats hälsade Ekelund alltid sin adressat med utropet "Broder!", och det fortsatte han att göra även efter det att Hejll öppet börjat propagera för nazismen.

I sitt sista brev, daterat i december 1944, tackar Ekelund för "den vackra artikel du hedrat mig med". Artikeln ifråga publicerades i den antisemitiska tidskriften Den enskildes introduktionsnummer.

Man kan anta att Hejll fann stöd för sin högerextremism och sitt judehat i de antisemitiska yttranden som Ekelund använde i sina egna skrifter. Denna aspekt av författarskapet måste anses högst problematiskt, och den har också behandlats av till exempel Walter Klein i Var Vilhelm Ekelund antisemit (1962) och Anders Olsson i Ekelunds hunger (1996).

Klein presenterar ett smörgåsbord av antijudiska uttalanden, som han delar in i fem olika grupper, samt en sjätte grupp med projudiska passager. De fem förstnämnda kategorierna utgör en tämligen ruskig läsning – i synnerhet då de, som hos Klein, sammanställs och presenteras i en lång följd.

Olsson, för sin del, uppmärksammar faktumet att Ekelunds antisemitism blir tydligare under 1930-talet, i takt med "nazisternas tilltagande skändligheter". Han förhåller sig också starkt kritisk till att författaren fortsatte att umgås med "den antisemitiske busen Richard Hejll".

På ett personligt plan ledde de antijudiska passagerna i Ekelunds texter till starka spänningar med Walter Klein, som var en gammal vän till författaren. Klein var nämligen själv jude och under många år ordförande i det "Vilhelm Ekelundsamfund" som finansierade författarens utgivning under de sista 15 åren. Förbindelsen med Hejll torde också ha bidragit till att relationerna blev allt frostigare under andra hälften av 1940-talet.

Klein avsade sig ordförandeskapet i Ekelundsamfundet en tid efter att författaren i ett brev (daterat den 20 februari 1947) skrivit: "Skulle det verkligen behöfva påpekas för Dig, att – där det är fråga om smak! ingen svensk kan vara hårdare antisemit än jag vill och måste vara! Jag var stundom nog naiv att tro, att just hos någon intelligent jude kunde finnas förståelse för denna nödvändighet."

Hejll hävdade själv att han var den enda person som verkligen kände Vilhelm Ekelund och som förstod sig på dennes författarskap, en åsikt som han också vid upprepade tillfällen uttryckte i Den enskildes spalter. I artikeln "Vilhelm Ekelund och hans beundrare" från 1951 kallar han sig själv för "Ekelunds närmaste vän och förtrogne under mer än 35 års tid", och säger sig "känna honom bättre än någon nu levande person".

Detta var nu en överdrift från Hejlls sida, men sant är att deras bekantskap höll i sig över flera decennier, vilket Ekelunds brev också vittnar om. Hejlls artikel om Ekelunds "beundrare" är en recension av, eller snarare ett frontalangrepp på, den minnesskrift som gavs ut 1950 under titeln En bok om Vilhelm Ekelund – med anledning av författarens död året innan.

Hejll var tydligen mycket upprörd över att inte ha blivit erbjuden att medverka i volymen, något som han skyller på "advokaten Walter Klein, vars judiska härstamning givetvis utgör ett oöverstigligt hinder för undertecknads medarbetarskap" (kursiveringen är Hejlls). Enligt anmälaren håller de publicerade bidragen i minnesboken mycket låg kvalitet, vilket han anser är illa, men "det skandalösaste av allt är dock, att en jude fått lov att utöva inflytande vid utgivandet av en bok om en av vårt lands största antisemiter. Detta är ingenting mindre än en skymf mot hans minne" (kursiveringarna är fortfarande Hejlls). Eftersom artikelförfattaren anser sig vara i stånd att bedöma Ekelund bättre än någon annan kan han också uttala sig om dennes "skarpa antisemitism", samt slå fast att "Ekelund var, liksom alla tänkande människor, en svuren fiende till alla [sic] judisk mentalitet".

Richard Hejll är inget isolerat exempel. Även i modern tid har skribenter långt ut på den ideologiska högerkanten uppmärksammat Ekelunds verk. En lång diskussionstråd (lång såväl i bemärkelsen 'många inlägg' som i betydelsen 'pågående under lång tid') på nätforumet Flashback från 2004 till 2012 är i det här sammanhanget av intresse. Man kan direkt konstatera att Richard Hejll är i allra högsta grad närvarande i samtalet, hans namn nämns vid inte mindre än 22 tillfällen i de sammanlagt 63 diskussionsinläggen.

Även om merparten av bidragen är av apolitisk natur och inte kan sägas avslöja någon utbredd antisemitism eller högerextremism hos skribenterna, så finns det också undantag från regeln. En deltagare i diskussionstråden ("FraterAugust") utmärker sig genom att i ett par inlägg från 2012 först nämna att han "äger ett antal nummer av Hejlls eminenta tidskrift Den Enskilde", och därpå uttrycka uppfattningen att den gamle nazisten "borde föräras en helt egen tråd i forumet". Om Ekelund själv skriver han att "Ekelund-sällskapet försökte på ett lömskt och oärligt sätt tona ner hans antisemitism", en åsikt som man för övrigt känner igen från Hejlls egen argumentation 60 år tidigare.

Ett annat intressant exempel står att finna på nätsajten Motpol – höger om åsiktskorridoren. På denna starkt högerorienterade och ultranationalistiska bloggportal presenterades i oktober 2015 en relativt lång (2300 ord) och ganska välinformerad essä om Vilhelm Ekelund. Texten är upptagen vid vissa teman som man skulle kunna beteckna som reaktionära, men som på inget vis framstår som malplacerade i en redogörelse över Ekelunds författarskap. "Aristokratisk" är exempelvis ett nyckelbegrepp i skribentens resonemang, "nationalkaraktärer" och "det nordiska geniet" likaså. Sammanfattningsvis ser han Ekelund som en "värdefull bekantskap", inte minst om man i vår tid vill "återupptäcka det genuint svenska bakom det tjocka och kvävande täcket av byråkrati och konsumism". I synnerhet gläder artikelförfattaren sig åt att hos Ekelund finna "en aristokratisk livssyn och en samhälls- och kulturkritik som utgår från den". Texten har genererat 11 kommentarer, där samtliga medverkande använder sig av alias.

De valda pseudonymerna avslöjar en fascination för extremhögerns välkända kännetecken som megalomani och kraftfullhet – "Maximus" (lat. bäst, störst), "Ukkonen" (fi. åska) – och för romantiken kring den vita sydafrikanska boerhistorien ("Voortrekker"). Att deltagarna i Motpols kommentarsfält befinner sig långt till "höger om åsiktskorridoren" står tämligen klart för läsaren, efter att man har tagit del av debattörernas funderingar om vikten av att "stå över de svagas ressentiment", och om problematiken i att ha med "moderna undermänniskor" att göra.

Diskussionen tar sin början i ett samtal omkring värdet av dygder som jämnmod, måttfullhet och impulskontroll – dvs. det som Ekelund kallade för "metron" – och som de medverkande anser resulterar i ett "nordiskt", "germanskt" och "maskulint" sätt att agera. Men som ideal betraktat kan den stoiska livsåskådningen bara gälla fram till en viss gräns, verkar skribenterna enas om. "Lite jäkla eld och flammor måste finnas i själen" utbrister signaturen "Maximus", varpå han fortsätter: "Jag vill aldrig släcka ut helt mitt starka hat mot översitteri, fulhet, kulturmarxism och politiskt [sic] korrekthet". En fascination för styrka och våld kanske också kan skönjas i det Nietzsche-citat som avslutar ovanstående inlägg: "Ich bin kein Mench, ich bin Dynamit".

Mot slutet når diskussionstråden, som följer på essän om Ekelund, närmast en meta-nivå – när olika nätforums fördelar och nackdelar jämförs. Pseudonymen "Voortrekker" prisar den aktuella sajten: "Motpol är i ögonblicket den bästa sidan för oss högerintellektuella som önskar utbyta seriösa tankar med varandra". Exponerat är en "bra ventil", anser han, och Avpixlat är välbesökt men har den nackdelen att den är full med "mass-människor med allt vad det innebär av konventionella och strömlinjeformade resonemang". "Maximus" stämmer in i bedömningen att Motpol står i en klass för sig. Enligt honom kan skillnaden mellan sajterna liknas vid den mellan finkultur och mer folkliga kulturyttringar. Avpixlat och Exponerat är som "svensktoppen och eurodisco", under det att "Motpol är Bach med värja och proppfulla bokhyllor i Alexandria", lyder hans avslutande omdöme.

Även om det stora flertalet Ekelund-uttolkare är väl förankrade i en demokratisk och humanistisk människosyn, så har också en annan kategori läsare närmat sig verket – personer som uppenbarligen inte har några problem med att kombinera studiet av Ekelunds texter med en ideologi där "över-" respektive "undermänniskor" utgör naturliga kategorier. Förbindelsen mellan extremhögerns intelligentia och Vilhelm Ekelund har vid det här laget ett drygt sekel på nacken, räknat från det år – 1915 – då den "antisemitiske busen" och sedermera nazisten Richard Hejll initierade den första kontakten.

Och vi har sett hur Ekelunds böcker ännu idag läses med behållning av individer långt till "höger om åsiktskorridoren". Denna sammanblandning mellan hans produktion och extremhögerns ideologi är till viss del förståelig – med tanke på de reaktionära och antisemitiska inslag som trots allt finns i texterna. Det är en aspekt av författarskapet som en demokratiskt och humanistiskt sinnad läsare naturligtvis inte kan bortse från, utan som han eller hon måste förhålla sig till – i sin jakt på de pärlor som tvivelsutan också står att finna i Vilhelm Ekelunds verk.
'

Författaren är Universitetslektor i franska/Maître de conférences Docent/HDR Högskolan Dalarna/Université de Dalarna

Mattias Aronsson

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Annons

Annons

Film. Med det intensiva thrillerdramat 'The Salesman' är Asghar Farhadi den fjärde regissören i filmhistorien som vinner en Oscar för Bästa icke-engelskspråkiga film två gånger. Han tar därmed plats på en mycket prominent vinnarlista som hittills bestått av tre legendariska mästerregissörer: Federico Fellini, Vittorio De Sica och Ingmar Bergman.
Läs mer...

Kultur. 1612 – Svenska trupper, ledda av hertig Johan av Östergötland och Jesper Mattson Cruus af Edeby, besegrar en dansk här under kung Kristian IV, som är på återtåg från ett plundringståg i Västergötland, i slaget vid Kölleryd i Halland under det pågående Kalmarkriget. Efter att omkring 300 man har fallit (båda sidor inräknade) flyr danskarna till Varberg.
1808 – Utan föregående krigsförklaring går ryska trupper under ledning av general Fredrik Vilhelm von Buxhoevden över den svensk-ryska gränsen vid Abborrfors i östra Finland. Detta blir inledningen till finska kriget, som pågår till året därpå och i vilket Sverige förlorar den östra rikshalvan till Ryssland.
1848 – De båda tyska politiska aktivisterna Karl Marx och Friedrich Engels utger den lilla pamflettskriften Kommunistiska manifestet i London. Den är skriven på tyska och utges på uppdrag av den internationella organisationen Kommunisternas Förbund. Visserligen innehåller den inte mycket, som Marx inte redan har skrivit, men det kort- och lättfattliga samt slagkraftiga språket gör den till en stor succé och den mest spridda av deras skrifter. Redan samma år översätts den till svenska, sannolikt av Pehr Götrek, som också är medlem av förbundet. Manifestets mest berömda mening blir den sista, vilken är en uppmaning, som lyder ”Proletärer i alla länder, förenen eder!”
1940 – Norrbottniska Pajala bombas av sju sovjetiska flygplan som navigerat fel under ett bombuppdrag över Finland. Flera byggnader i samhället brinner ner och kostnaderna för de materiella skadorna uppgår till 45 000 kronor. Lyckligtvis omkommer ingen människa och endast två skadas lindrigt. Redan samma dag inlämnar den svenska regeringen en protestnot till Sovjetunionen, som den 6 mars erkänner att bombningen är ett misstag av sovjetiska plan och sedermera betalar skadestånd på 40 000 kronor. Detta blir den enda kränkningen av svenskt territorium under andra världskriget, som Sovjetunionen erkänner.
1968 – Sveriges utbildningsminister Olof Palme deltar i en demonstration i Stockholm tillsammans med Nordvietnams Moskvaambassadör och håller ett tal där han kritiserar USA för dess krigföring i Indokina och hävdar att kriget är ett hot mot demokratin. Detta leder till en diplomatisk kris mellan Sverige och USA, där den amerikanske ambassadören i Sverige William Heath kallas hem till USA. Det dröjer till 1970, innan en ny amerikansk Sverigeambassadör utses, och de diplomatiska relationerna mellan länderna förblir kylig ännu längre, bland annat då Palme 1972 håller ett tal om de amerikanska bombningarna av Hanoi.
1972 – Den amerikanske presidenten Richard Nixon inleder ett oväntat men historiskt besök i Kina, vilket pågår till den 28 februari, och tas emot av landets ledare Mao Zedong. Syftet med besöket är att förbättra relationerna mellan länderna, som vid denna tid ser varandra som något av ärkefiender och det är första gången en amerikansk president besöker ett kommunistiskt land. Besöket leder till och med till att engelska språket berikas med metaforen Nixon in China, som uttryck för när en politiker gör något oväntat och okarakteristiskt.
1976 – De första paralympiska vinterspelen invigs i svenska Örnsköldsvik. Spelen har tillkommit för att personer med olika former av funktionsnedsättningar ska kunna delta i olympiska vinterspelsidrotter, men med anpassningar till deras nedsättningar. Paralympiska sommarspel har hållits sedan 1960.
1987 – Olof Johansson väljs till det svenska Centerpartiets ordförande, sedan den tidigare ledaren Karin Söder har avgått den 2 februari, på grund av dålig hälsa. Johansson förblir partiledare till 1998, då han lämnar posten några veckor före årets svenska riksdagsval.


Källa: Wikipedia
Läs mer...

Kultur.
1472 – Den dansk-norske kungen Kristian I pantsätter Orkney- och Shetlandsöarna utanför Skottlands kust till den skotske kungen Jakob III. Ögrupperna har tillhört Norge sedan 800-talet, men då Kristian har ont om pengar överlämnar han öarna som säkerhet för sin dotter Margaretas hemgift, sedan hon 1469 har gift sig med Jakob. Öarna ska förbli i skotsk ägo tills hemgiften är betald, men eftersom pengarna aldrig kommer att erläggas kommer öarna i och med detta att förbli skotska och därmed upphör de sista resterna av de vikingatida norska besittningarna på brittiska öarna.
1513 – Vid den dansk-norske kungen Hans död efterträds han som kung i båda länderna av sin son Kristian II. Sedan Hans blev avsatt som svensk kung 1501 har han försökt återta den svenska tronen och Kristian övertar anspråken på den. Först 1520 lyckas han dock göra sig till kung även av Sverige.
1636 – Den svenske rikskanslern Axel Oxenstierna utfärdar förordningarna Om Post-Bådhen, Beställning för Postmästaren Anders Wechell samt Beställning för Oluff Jönsson att resa omkring landet och förordna Posterne, vilka blir grunden till det svenska Postverket. Redan 1620 har en postlinje inrättats på sträckan Stockholm–Markaryd–Hamburg, men nu åläggs en del bönder (mot skattefrihet) att låta sina drängar befordra post mellan de större städerna i det svenska riket. Redan 1685 är den svenska postorganisationen utbyggd med postmästare och -ryttare, så att det finns postlinjer över hela Sverige, upp till Torneå i norr, Nyen (nuvarande S:t Petersburg) i öst, Stettin i Svenska Pommern i syd och Hamburg i väst.[2]
1928 – En telefonlinje mellan Sverige och USA öppnas officiellt. Det första samtalet mellan Stockholm och New York har dock utväxlats redan den 29 november året innan.
1935 – Dansk-norskan Caroline Mikkelsen blir den första kvinnan som landstiger i Antarktis. Detta sker över 100 år efter den första landstigningen på kontinenten (1821).
1990 – Knappt tre och en halv månad efter att Berlinmuren har öppnats (9 november året innan) är hela mursträckan mellan Berlins gamla riksdagshus och gränsövergången Checkpoint Charlie nerriven.
2002 – Under en kvartsfinal i ishockey under årets vinter-OS i amerikanska Salt Lake City mellan Sverige och Vitryssland skjuter vitryske spelaren Vladimir Kopatin ett skott från halva planen. Pucken studsar på svenske Tommy Salos axel och glider sedan in i mål. I och med detta blir ställningen 4–3 till Vitryssland och under matchens få återstående minuter ändras inte läget, varför Sverige förlorar gruppspelet och därmed är ute ur ishockeytävlingen.

Källa: Wikipedia
Läs mer...

Kultur. 1923 – Den brittiske egyptologen Howard Carter öppnar den förseglade ingången till faraonen Tutankhamuns gravkammare, under stor bevakning från världspressen, lite mer än tre månader efter att själva graven har upptäckts (4 november året före).
1959 – Sedan den kubanske presidenten Fulgencio Batista har blivit avsatt och tvingad i landsflykt från Kuba av kommunistiska kubanska revolutionärer den 1 januari samma år kan revolutionsledaren Fidel Castro nu ta över som landets premiärminister. Han innehar denna post till 2 december 1976, då han istället blir landets president och förblir så till 2008, då han avgår av sjukdomsskäl och lämnar över makten till sin bror Raúl.
1962 – Det svenska 1600-talsörlogsfartyget Vasa, som bärgades den 24 april året innan efter nära 333 år på botten av Stockholms ström, visas för publik för första gången på Wasavarvet. Här kan besökare bese fartyget fram till slutet av 1980-talet, då man istället flyttar det till det nuvarande museet, som öppnas 1990.
1987 – En ny svensk 100-kronorssedel införs med bild på 1700-talsforskaren Carl von Linné. Den ersätter den tidigare 100-kronorssedeln med bild på 1600-talskungen Gustav II Adolf och blir den första svenska sedel, som inte har en kunglighet som motiv. Den följs under 1990-talet av en 20-kronorssedel med Selma Lagerlöf och en 50-kronorssedel med Jenny Lind och idag (2017) är 500- och 1000-kronorssedlarna de enda, som fortfarande har regenter som bild (Karl XI respektive Gustav Vasa). Från och med 2015 ska helt nya sedlar införas, som helt saknar kungliga motiv.
1990 – Kjell-Olof Feldt avgår från posten som Sveriges finansminister, dagen efter att statsminister Ingvar Carlsson har lämnat in regeringens avskedsansökan. När Carlsson den 27 februari bildar ny regering är samtliga ministrar från den gamla regeringen kvar, utom just Feldt, som tillfälligt denna dag efterträds av Odd Engström och i den nya regeringen av Allan Larsson, då han har blivit kraftigt kritiserad för sitt ekonomiska åtstramningspaket.
2005 – Den internationella överenskommelsen Kyotoprotokollet träder i kraft. De flesta länder i världen har skrivit under och ratificerat avtalet, som säger att de globala utsläppen av växthusgaser ska minska med 5,2 procent mellan 1990 och 2012. Medan några få länder, såsom Västsahara, Somalia och Afghanistan, inte har skrivit under avtalet är idag (2017) USA det enda av de underskrivande länderna, som har vägrat ratificera det.

Källa: Wikipedia
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen

Cron Job Starts