Geniet från Bengalen - Tidningen Kulturen




Tagore performing the title role inValmiki Pratibha (1881) with his niece Indira Devi as the goddess

Litteraturens porträtt
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times

Undertecknad kom i kontakt med Rabindranath Tagore (1861-1941) redan i 20-årsåldern (Den skapande enheten) – och läste hans poetiska storverk "Gitanjali" ungefär 10 år senare. Nu har han legat på is länge, alltför länge, och jag har honom nu högst aktuell som en del i sommarhögen.
Tagore föddes i Calcutta. 1878 reste han till England för att studera juridik men av detta blev intet - han återvände till Indien för att "bli det han ville bli författare".

 

Om rabindranath tagore


Tagore and his wife Mrinalini Devi, 1883

Tagore and his wife Mrinalini Devi, 1883

Västerländska läsare noterade omedelbart likheterna mellan "Gitanjali Song Offerings" och Bibelns "Song of Songs" (alltså Höga visan), som merparten av "våra" (kristna) teologer insisterar handlar om inte en mänsklig gemenskap utan om Jesus Kristus kärlek till sin kyrka (Judarna ser istället Guds kärlek till sitt utvalda folk). Dock framstår Tagores verk som en gestaltning av människans relation till det gudomliga, även om sångerna också är fulla av sensuella bilder och förställningar.
Rabindranath Tagore

Rabindranath Tagore

Annons:



År 1913 tilldelades Tagore nobelpriset i litteratur med motiveringen " ... på grund av hans dikters djup och höga syftning samt den skönhet och friskhet, som på ett lysande sätt införlivat hans skaldskap i dess egen engelska dräkt även med den västerländska vitterheten (ytterst tveksamt, min anmärkning." (Det var Verner von Heidenstam som var en extra ivrig förespråkare för Tagores nobelpris
Tagore skrev dikter på tre språk- sanskrit, bengali och engelska (däremot skrev han inte på hindi, Indiens officiella språk). Han komponerade även musik och målade vackra tavlor.
Jag har i min bokhylla Rabindranath Tagores "Selected Poems" (Penguin Modern Classics), The Gardener- Poems of Love and Life (tryckt i Leipzig år 1921), Gitanjali (1915), Poems/Dikter utgivna av Konstindustriskolan i Göteborg och Selected Short Stories (Penguin books).

Calcutta och kulturen

Rabindranath Tagores arbete reflekterar både den stolthet hans familj kände för sin bengaliska kultur och deras tro på en gudom som transcenderar tidens, platsens och bekännelsen. Till skillnad från andra överklassfamiljer, som förväntade sig samma utbildning som britterna, insisterade Tagores familj på att bekantskapen med det engelska språket, och den europiska kulturen, måste kompletteras med kunskaper i både Sanskrit och Bengali (och den kultur vari där förmedlas). Under den sista 25-åriga perioden under 1800-talet understöddes detta också av olika nationella rörelser.

Just Tagores familj svarade på dessa krav genom att 1877 grunda "Bharati", en månatlig tidskrift i Bengalen.
Det var där Tagores första dikter publicerades. Även om de blev hyllade, blev det snart uppenbart att Tagore inte tänkte hålla sig till traditionen. Exempelvis motsatte han sig den förmala eller formella tonen i traditionell bengalisk poesi. Det i sammanhanget mest revolutionerande var dock att han skrev

"'in the vernacular'. Han uppfann således nya former och ny meter".
Tagore var helt enkelt en fritänkare när han lät tonsätta sina dikter, inte sällan genom att använda klassiska former. Eftersom novellen var en relativt ny företeelse i Indien, var det svårt att kritisera honom på denna punkt. En del läsare överraskades dock av Tagores intresse för de maktlösa och genom bruket av enkel stil. Tagores betydelse för den bengaliska litteraturen kan inte överskattas.

Han förändrade på egen hand det bengaliska språkets uttryckssätt. Och mer: hans experiment med form och innehåll gjorde det möjligt för hans efterföljare att inlemma sina alster i en mer markerad, internationell, mittfåra Av dessa skäl kan man se Tagore som den bengaliska litteraturens stora innovatör. Hans stil, och motiv, hade dessutom stor påverkan på annan indisk litteratur än den rent bengaliska.

Även i översatt skick är det uppenbart att Tagore är en mästare när det kommer till berättelsestruktur, intriger och karaktärsgestaltningar. Emellertid finns ett måhända ännu större skäl till hans bestående värde internationellt: hans andlighet. Exempelvis i "Gitanjali Song Offerings", är det uppenbart hur Tagore betraktare sin syn på det gudomliga som ett alltid närvarande element av vikt. I Tagores epik och dramatik är det lika klart att han ser livet som en kamp mellan gott och ont.

Varken religionen eller klasstillhörigheten kan garantera någon form av dygd – tvärtom tillhör en stor del av hans noblaste karaktärer de mest maktlösa, vare sig dessa, som Nikhil i "Ghare bire" (1916; "The Home and the World", 1919), lever principfast eller, som den ljuvliga titelkaraktären i novellen "Kabuliwallah," är förmögna att praktisera villkorslös kärlek. Tagores sympati för barn, kvinnor och de fattiga är påtaglig tvärs genom hans samlade verk. Hans misstro mot ritualer visas bland annat i novellen "Forbidden Entry," i vilken en väktare av ett Krishna-tempel inte har någon medkänsla för människor ö h t. Omvänt visas hur en mäktig person bör handla i Tagores mest kända pjäs "Dkghar" (1912; "The Post Office", 1914), i vilken en kung ger order om att en döende ynglings fantasi skall infrias.

Tagores filosofi tydliggörs också i hans undervisning, som fästes på pränt på engelska, och därför kunde publiceras internationellt utan att behöva översättas. En av hans mest populära böcker i den delen, "Sadhana: The Realisation of Life" (1913), handlar om det onda som problem och om förhållandet mellan människorna och det gudomliga. I "Nationalism" (1917), som utgör ett kompilat av lektioner hållna Japan och USA, kritiserar Tagore modigt de nationalistiska – eller "chauvinistiska" attityderna i många moderna länder; speciellt just i Japan och USA. Både denna volym och "The Religion of Man" (1931) har många gånger återutgivits länge efter Tagores död.

I "The English Writings of Rabindranath Tagore" (1994-1996), under redaktörskap av Sisir Kumar Das, som både innehåller verk Tagore skrev direkt på engelska, och verk han översatte från bengali till engelska, är det uppenbart att hur han var lika skicklig på båda dessa språk. Forskare kan därför inte längre enbart se Tagore som en indisk författare. Även om han var – och förblir - en förgrundsfigur under utvecklingen av den bengaliska litteraturen bör han sålunda bland annat ses som en föregångare för de många sydasiatiska författare som numera skriver på engelska. Hans tankar har för övrigt global räckvidd. En stor del av det Tagore skrev – och det var ju som framgått mycket – är dramatik, noveller (inte minst) och polemik. Han troligen mest allmänt kända, och mest lättillgängliga, verk är dock en diktsamling.

Gitanjali Song Offerings

"Gitanjali Song Offerings" är en samling av 103 prosadikter, valda av Tagore själv från hans bengaliska produktion, och översatta av honom själv från bengali till engelska. Samlingen gav upphov till en stark internationell uppmärksamhet och bidrog i avgörande grad till att han tilldelades Nobels litteraturpris. Så även om Tagore publicerade fler än 20 ytterligare verk, enbart med poesi, därefter så kvarstår Gitanjalisångerna som hans poetiska opus magnum.

Västerländska läsare noterade omedelbart likheterna mellan "Gitanjali Song Offerings" och Bibelns "Song of Songs" (alltså Höga visan), som merparten av "våra" (kristna) teologer insisterar handlar om inte en mänsklig gemenskap utan om Jesus Kristus kärlek till sin kyrka (Judarna ser istället Guds kärlek till sitt utvalda folk). Dock framstår Tagores verk som en gestaltning av människans relation till det gudomliga, även om sångerna också är fulla av sensuella bilder och förställningar.

När Tagore framhöll sin beundran av Vaishnava-poesi i en essä publicerad 1912, hade han tveklöst "Gita Govinda" i minne; en långt dikt skriven på 1100-talet av den bengaliske poeten Sri Jayadev, som västerlänningar ofta kallat den indiska "versionen" av "Song of Songs". "Gita Govinda" gestaltar guden Vishnu, i sin Krishna-inkarnation, som är passionerat upptagen av ko-flickan Radha.

Eftersom Vaishnavism, eller dyrkan av denna högst mänskliga gud, som gett riktningen sitt namn, , var särskilt populär i Bengalen, skrev – och skriver – ofta bengaliska poeter om just Krishnas kärlek till Radha. Även om Tagore själv inte direkt anslöt sig till Vaishnavismen använde han sig ofta av Vaishnava-traditionen, eftersom han såg de många likheterna mellan mänsklig kärlek å ena sidan, och kärleken mellan människan och det gudomliga eller vice versa. Vaishnava-traditionen medger också variationer för den poetiska rösten.

Trots att "Gitanjali Song Offering" är en samling, inte en enstaka berättelse, har den dock en kärna. Alla dikterna är sålunda devota till sin natur, och har den ömma tonen i konventionell kärlekslyrik. Här återfinns också åtskilliga teman och underteman som upprepas och kombineras tvärs genom hela samlingen. I de tre första dikterna, exempelvis, betonar författaren sin litenhet och hjälplöshet inför sin Gud. Därefter skiftar tonvikten till det som förväntas av författaren själv: Han måste leva ett liv i sanning, renhet och enkelhet – och såtillvida reflektera den gudomlighet han är underordnad.

Dock menar författaren Tagore, i många dikter, att poetens förening med det gudomliga inte innebär någon form av sinnesförvillelse, utan istället en mer fullödig uppskattning av vad de uppenbarar - framförallt den vanliga världens skönhet.

Mot slutet av samlingen avhandlar författaren Tagore ämnet "tid" och föregriper dessutom sin egen död. "Gitanjali Song Offerings" avslutas för övrigt i en anda av triumf, varmed diktaren förenas med sin älskade Gud.

NÅGRA DIKTER AV TAGORE FRÅN GITANJALI SONG OFFERINGS

Mind Without Fear

Where the mind is without fear and the head is held high;
Where knowledge is free;
Where the world has not been broken up
into fragments by narrow domestic walls;
Where words come out from the depth of truth;
Where tireless striving stretches its arms towards perfection;
Where the clear stream of reason
has not lost its way into the dreary desert sand of dead habit;
Where the mind is led forward by thee into ever-widening thought and action---
Into that heaven of freedom, my Father, let my country awake.

Little Flute

Thou hast made me endless, such is thy pleasure. This frail
vessel thou emptiest again and again, and fillest it ever with fresh life.
This little flute of a reed thou hast carried over hills and dales,
and hast breathed through it melodies eternally new.
At the immortal touch of thy hands my little heart loses its limits in
joy and gives birth to utterance ineffable.
Thy infinite gifts come to me only on these very small hands of mine.
Ages pass, and still thou pourest, and still there is room to fill.

Purity

Life of my life, I shall ever try to keep my body pure, knowing
that thy living touch is upon all my limbs.
I shall ever try to keep all untruths out from my thoughts, knowing
that thou art that truth which has kindled the light of reason in my mind.
I shall ever try to drive all evils away from my heart and keep my
love in flower, knowing that thou hast thy seat in the inmost shrine of my heart.
And it shall be my endeavour to reveal thee in my actions, knowing it
is thy power gives me strength to act.

Moment's Indulgence

I ask for a moment's indulgence to sit by thy side. The works
that I have in hand I will finish afterwards.
Away from the sight of thy face my heart knows no rest nor respite,
and my work becomes an endless toil in a shoreless sea of toil.
Today the summer has come at my window with its sighs and murmurs; and
the bees are plying their minstrelsy at the court of the flowering grove.
Now it is time to sit quite, face to face with thee, and to sing
dedication of life in this silent and overflowing leisure.

Flower

Pluck this little flower and take it, delay not! I fear lest it
droop and drop into the dust.
I may not find a place in thy garland, but honour it with a touch of
pain from thy hand and pluck it. I fear lest the day end before I am
aware, and the time of offering go by.
Though its colour be not deep and its smell be faint, use this flower
in thy service and pluck it while there is time.

Signet of Eternity

The day was when I did not keep myself in readiness for thee;
and entering my heart unbidden even as one of the common crowd,
unknown to me, my king, thou didst press the signet of eternity upon
many a fleeting moment of my life.
And today when by chance I light upon them and see thy signature,
I find they have lain scattered in the dust mixed with the memory of
joys and sorrows of my trivial days forgotten.
Thou didst not turn in contempt from my childish play among dust,
and the steps that I heard in my playroom
are the same that are echoing from star to star.
Where Shadow Chases Light
This is my delight,
thus to wait and watch at the wayside
where shadow chases light
and the rain comes in the wake of the summer.
Messengers, with tidings from unknown skies,
greet me and speed along the road.
My heart is glad within,
and the breath of the passing breeze is sweet.
From dawn till dusk I sit here before my door,
and I know that of a sudden
the happy moment will arrive when I shall see.
In the meanwhile, I smile and I sing all alone.
In the meanwhile, the air is filling with the perfume of promise.

 

Höga Visan

Höga Visan är en bok i det Gamla testamentet. Bokens (transkriberade) hebreiska namn är shir ha-shirim och betyder egentligen sångernas sång. Det svenska namnet kommer från Martin Luthers tyska bibelöversättning. Boken är indelad i åtta kapitel och består av kärlekslyrik. Höga Visan är traditionellt tillskriven kung Salomo.

Det råder ingen enighet kring bokens ursprung. Den kultisk-mytologiska teorin betonar likheterna mellan Höga Visan och sumerisk-akadiska texter som hör ihop med hieros gamos, det heliga bröllopet mellan växtlighetsguden Tammuz och gudinnan Ishtar. Dessa likheter skulle då visa att texterna har sina rötter i kananeisk fruktbarhetskult. Att Tammuz-kulten fanns representerad i Israel framgår av Hesekiel 8:14.

Problemet med den kultisk-mytologiska teorin är att det Gamla testamentet i övrigt visar ett sådant kraftigt motstånd mot fruktbarhetskult att det blir svårt att förklara hur texterna i så fall kommit att infogas bland de heliga skrifterna. Likheterna med kultiska texter kan ju även förklaras med att de hämtat inspiration från den profana kärlekslyriken.

Den andra teorin hävdar ett profant ursprung. Texterna visar nämligen också förvånansvärda likheter med bröllopssånger som i modern tid upptecknats på syriska landsbygden. Det stora tidsavståndet gör det dock tveksamt om likheterna har så stor betydelse. Viktigare är då att Höga Visan även visar likheter med gammalegyptisk kärlekslyrik ( delvis från Wikipedia).

Kristian Carlsson gav för bara två år sedan ut ett urval översättningar av Tagore under namnet "Mitt hjärta dansar". (Förlag: Smockadoll Förlag, 2014)

I Kristian Carlssons urval ryms förstås dikter ur "Gitanjali", Tagores mest kända diktsamling. Här finns lyrik både ur verkets ursprungliga bengaliska version och ur den engelska poesiantologi med samma namn (översatt av Tagore själv) som hyllades av poeten W B Yeats och bäddade för Nobelpriset. I ett efterord skriver Carlsson att en av hans stora upptäckter redan under tonåren var Tagores "Fireflies". Verket kom på svenska 1927 som "Eldflugor" (översättning prins Wilhelm).

Eldflugorna som tindrar bland löven
väcker stjärnornas nyfikenhet.
Världen talar till mig i bilder.
Min själ svarar med musik.
Bladen är tystnaden
runt blommorna, som är deras ord.
Mitt hjärta dansar.

Andrea Butenschön, född 11 september 1866 i Aspenäs i Västergötland, död 24 april 1948, var en svensk författare, dramatiker och översättare. Redan som barn utvecklade Andrea Butenschön ett intresse för indisk kultur. (Wikipedia).

Åren 1890–1891 företog hon en resa till Indien och inledde därefter sanskritstudier. År 1892 studerade hon språket i London, bland annat för den framstående orientalisten colonel Jacob. Hon mäktade dock inte med den engelska väderleken, varför hon lämnade landet. År 1893 återupptog hon studierna vid École des Hautes Études i Paris där hon kom att stanna i tre terminer. Hon var den första kvinnan att studera ämnet vid detta universitet.

I Paris träffade hon orientalisterna Sylvain Levy och James Darmesteter och blev genom dem introducerad i Société asiatique. Kroppslig och andlig överansträngning gjorde dock att Butenschön tvingades avbryta studierna i Paris i förtid. I stället bodde hon åren 1895–1896 i norska Holmenkollen där hon fortsatte sanskritstudierna på egen hand tillsammans med en annan sanskritist, Lucy Peacock.

Hon debuterade som författare 1894 med diktverket Taj Mahal, illustrerat av Julius Wengel. År 1909 debuterade hon som dramatiker med "För länge sedan". Hon översatte även böcker från norska och sanskrit till svenska. Hon skrev också sakprosatexter i tidskrifter och översatte några av Walt Whitmans verk till svenska.

Hennes viktigaste översättning – sedd över tid – torde dock vara översättningen av just Rabindranath Tagores Gitanjali. (Tagore, Rabindranath; Butenschön Andrea (1913). Gitanjali (Sångoffer). Stockholm: Norstedts. Libris 14718603).

(Läs: http://www.schoolofwisdom.com/history/teachers/rabindranath-tagore/gitanjali/)

Rabindranath Tagore skrev förövrigt texten till Indiens nationalsång Jana-Gana-Mana, samt dessutom Bangladeshs nationalsång, Amar Sonar Bangla. Tagore är företrädd i psalmbokssupplementet Psalmer i 2000-talet (2006) med Ps 910 "Stilla min själ" (i berömvärd svensk tolkning av Maria Küchen).

Carsten Palmer Schale

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen

Cron Job Starts