”Jag anser mig vara ett misslyckande.” - Tidningen Kulturen




Nelson

Litteraturens porträtt
Verktyg
Typografi

Om den stora, perfekta ensamheten. Ett samtal mellan de bägge brasilianska författarna Clarice Lispector och Nelson Rodrigues.

 

Clarice Lispector intervjuar Nelson Rodrigues


Clarice

Clarice

Jag måste säga att, under hela intervjun, log han inte en enda gång. Gentemot de stora sanningarna ler man inte. Men Nelson hade ännu inte sagt allt han ville säga vad gällde frågan: vad är kärlek. Vi återvände således till ämnet.
Clarice Lispectors staty

Clarice Lispectors staty

Annons:



Wera Wilhelmina  har översatt en intervju eller ett samtal mellan Clarice Lispector  och Nelson Rodrigues. Båda är nu döda.  Tidskriften Karavan publicerade flera texter om Rodriquez förra året, samtliga översatta av Wera Wilhelmina. Men inte denna intervju som vi gärna publicerar i Tidningen Kulturen.

Jag varnade Nelson Rodrigues att jag ville göra en annorlunda intervju. Eftersom han är en så mångfasetterad man bad jag honom om en enda sak: sanningen. Sagt och gjort.

- Är du vänster eller höger?

- Jag fullständigt vägrar att vara vänster eller höger. Jag är av den sorten som furiöst försvarar sin egen ensamhet. Denna hållning baserar jag på två saker, nämligen två volymer om Historiens inbördeskrig. Jag kom fram till det oerhört uppbenbara: på bägge sidor var samtliga rötägg. Samtliga. Jag vill inte vara ett rötägg varken åt vänster eller åt höger.

- Nelson, du refererar till ensamheten. Känner du dig ensam?

- Vad gäller mitt kärleksliv så har jag mött Lúcia. Och jag ska vara tydlig: den stora, perfekta ensamheten kräver ett idealiskt sällskap.

- Åh, Nelson, det är så sant.

- Men gentemot resten av världen är jag en underbart ensam man. En gång blev jag svårt sjuk, dödligt sjuk. Under tre månaders vånda tog jag emot tre besök, ett per månad. Märk väl att min sjukdom nämndes på förstasidorna. På sjukhuset led jag, i kropp och själ, av den outhärdliga sanningen: vänner existerar inte.

- Nelson, efter min brandolycka tillbringade jag nästan tre månader på sjukhus. Och jag fick besök, till och med av främlingar. Jag är inte sympatisk. Men vad är det då jag har gett till människor som får dem att komma och hålla mig sällskap? Jag tror inte på att du inte har några vänner. Det är bara det att de är få.

- Antingen ger jag väldigt lite, eller så accepterar inte folk det jag har att ge.

- Men du har nått riktig framgång – och framgång kommer när man ger något till andra. Det gör du.

- Jag har det jag skulle kalla för okända vänner. Folk jag aldrig sett, som jag stöter på i ett gatuhörn, eller på en begravning. En gång besökte jag ett kapell för att ta farväl av en kollega som dött. Klockan var två på morgonen. En ung kvinna kom ut från ceremonin, hon höll i ett anteckningsblock. Hon neg mot mig och sa: "Jag vill ha den äran att skaka hand med författaren till A Vida Como Ela É (Livet som det är)". Och hon bad om min autograf. Jag upplevde att jag befann mig i ett ögonblick av den mellanmänskliga ömhetens fattigdom. Vad jag vill säga är: en potentiell och sann vän är den främling som vi stöter ihop med för ett ögonblick och sedan aldrig ser igen. Denna vän kan vi älska och älskas av. Det sorgliga med vänskap är den slitsamma avgrund som samvaron för med sig.

- Men Hélio Pellegrino (brasiliansk psykoanalytiker och författare, öv anm) är din vän, och Otto Lara Resende (brasiliansk journalist och författare, öv anm) är din vän.

- Nej. Det är jag som är vän med dem. Det är möjligt att någon av oss älskar någon av oss. Det svåra (för att inte säga omöjliga) är att bli älskad tillbaka. Idag, innan jag kom hit, åt jag lunch med Hélio Pellegrino, det gör jag varje lördag. På grund av en av mina åsikter utbrast han med sin varma vackra kyrkliga baryton: du ljuger! du ljuger! Det skulle aldrig falla mig in, att, varken i detta eller i något tidigare liv, kalla honom för lögnaktig. I den sekunden skapade han världens mest desperata och radikala ensamhet oss emellan. Denna typ av aggressivitet borde inte få existera i vänskapens historia. Man kan fråga sig: och varför? Svar: det är omöjligt att diskutera politik på ett nobelt sätt. Så fort man tänker politiskt kring ett ämne blir det omänskligt, och problemen blir omänskliga. Och Otto har aldrig ringt mig. Detta säger jag med den största, mest ärade, mest otröstliga bitterhet.

- Du talar om återfödelse och tidigare liv. Är du esoterisk? Tror du på återfödelse?

- Jag är bara kristen, om det är vad jag är. Det enda som håller mig på benen är övertygelsen om själens odödlighet. Jag vägrar att nedvärdera människan till ett sorgligt djur. Vilken skam vore vi inte om vi dog när vi dog.

- Nelson, hur många anställningar har du som skribent?

- Jag har tre stycken dagliga spalter, obligatoriska (jag skriver mest för att uppfylla outhärdliga krav). Jag har två krönikor i Globo. I Journal dos Sports skriver jag fotbollskrönikor. När jag ska skriva en roman eller en pjäs befinner jag mig i ett tillstånd av ren och skär utmattning och det hela blir en enorm ansträngning. Min arbetsvillkor är omänskliga.

- Arbetar du på en roman eller pjäs just nu?

- Jag har tusen roman- och teaterprojekt. Men jag har inte tid att förverkliga dem.

- Ser du dig själv som konstnärligt förverkligad?

- Nej. Tvärtom anser jag mig vara ett misslyckande. Jag har inte förverkligat mig och jag tror inte på någons förverkligande. Det skulle väl vara Napoleon då.

- Nelson, vad är viktigast i världen?

- Kärlek.

- Vad är det viktigaste för en individ?

- Ensamhet.

- Vad är kärlek, Nelson?

- Jag är nästintill skrattretande romantisk. Jag tror att all kärlek är evig och, om den tar slut, så var det inte kärlek. För mig är kärlek något som fortgår bortom livet och bortom döden. När jag säger det här känner jag att mina ord får en oemotståndligt löjeväckande klang, men jag lever erkännandes att det löjeväckande är en av mina allra mest värdefulla dimensioner.

- Nelson, du har intervjuats många gånger. Har alla intervjuer liknat den här?

- Nej, jag gör en stor ansträngning, en självuppoffrande ansträngning, för att inte fuska mot dig och mot läsaren.

Jag måste säga att, under hela intervjun, log han inte en enda gång. Gentemot de stora sanningarna ler man inte. Men Nelson hade ännu inte sagt allt han ville säga vad gällde frågan: vad är kärlek. Vi återvände således till ämnet.

- Jag hänvisar inte till sex. Sex utan kärlek är ett ovärdigt kristallin. Alltid när en man eller en kvinna begär något på ett kärlekslöst sätt blir det till snusk.

- Du är en framgångsrik man. Har framgången skadat ditt privatliv?

- Det har den inte just därför att jag och Lúcia har byggt upp vår ensamhet.

- Tyckte du om att intervjuas av mig?

- Djupt. Det som räknas i livet är dess stunder av bekännelse.

Clarice Lispector

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen