Litteraturdebatt - Tidningen Kulturen




Litteraturdebatt

altDet räcker med att höra ordet så somnar man sött. Kulturpolitik är inte roligt. Det kan ingen människa påstå. De senaste årens kulturpolitik har dessutom varit ovanligt nedslående. Det är litet märkligt med en borgerlig regering som är så konsekvent kulturfientlig.

Förr var det tvärtom, då fanns en viss sorts oreflekterad kulturkonservatism som var en garant för att högern skulle värna vissa värderingar och inte utarma kulturlivet.

Nu är det tvärtom.

Och då syftar jag inte i första hand på kristdemokraternas välslickade partiledare - tillika socialminister - Göran Hägglunds tokutspel om "vanlighetens folk" och deras bristande intresse för vad som med en näsfnysning alltid kallas "finkultur". Det första jag tänkte på när jag läste Hägglunds debattartikel i DN var för övrigt att en av de få människor jag känner som verkligen har läst hela "Ulysses" av James Joyce är hissmontör. Han heter Arne och bär samma efternamn som jag. Han är min far.

Läs mer...

altOm man läser Tidningen Kulturen 2009-10-01 möts man bland annat av följande etiska övertramp: i sin recension av Samuel R. Delanys fruktansvärda och otäcka roman "Hogg" (Vertigo förlag 2009) pekar Benny Holmberg diskret ut författaren som pedofil.

Här försöker Benny Holmberg med en rätt elak insinuation patologisera författaren, göra denne till psykiskt sjuk sexualbrottsling, och ger exempel på vad han anser är allmän kunskap om pedofila beteendemönster:

"Pedofiler som gör sig till tolk för sina offer har ju enligt psykiatrin ofta i enlighet med frånvaron av sjukdomsinsikt visat sig besitta en blind punkt i sitt sexuella och sociala seende då de tillskriver offret vuxna böjelser, som hon ville själv den lilla slynan vilket passar in i det faktum att denna bok tillvitar en elvaåring sådana avancerade böjelser."

Läs mer...

Kommer Aris Fioretos att vinna Augustpriset i år?Numera tycks det vara en given del av själva dramaturgin. När nomineringarna till Augustpriset tillkännages ska de kritiseras sönder och samman av en ovanligt enad kritikerkår: För få kvinnor. För få unga författare. För få seriösa romaner. Juryn har varit populistisk. De har tittat alldeles för mycket på tänkbara försäljningssiffror. Augustpriset är enbart en angelägenhet för bokkrämarna, brukar det heta.

Problemet är olösligt. Det går inte att tävla i litteratur. Så enkelt är det. När det väl är fastslaget är det bara att konstatera: Årets Augustjury har valt ut några alldeles utmärkta och litterärt fullödiga böcker. Det verkligt intressanta är att två av romanerna är så osvenska i sitt angreppssätt och sin metod, de avviker fullkomligt från den sorts litteratur som brukar hamna på listan. Det rör sig om två ytterst europeiska, för att inte säga centraleuropeiskt influerade romaner.

Läs mer...

altDet har hunnit gå tjugo år. Då var det något av en chock, ett totalt oväntat och ytterst omskakande utspel. Salman Rushdie fick en dödsdom över sig för några sidor han skrivit i en roman. Fatwan var en världshändelse. Men fokus i den svenska debatten försköts snabbt från den viktiga sakfrågan - att stödja en utsatt författare - till att enbart handla om varför Svenska Akademien inte ville skriva under det uttalande som PEN-klubben och Författarförbundet skrivit, där de vände sig till regeringen med krav om åtgärder och fördömanden.
Idag, tjugo år senare, bråkas det fortfarande om vad som egentligen hände i Akademiens trängre krets, vilka som var på vilka sammanträden, vem som ringde vem och framför allt vem som inte ringde vem och sade vad de inte sagt, vad som misstolkats och missförståtts då telefonerna hemma hos De Aderton gick varma så de glödde.

Läs mer...

altDet manifest av sju "yngre" författare, som publicerades i Dagens Nyheter den 22 augusti är ännu ett välkommet bidrag till en kulturdebatt som under de senaste åren blivit mer och mer vital. Manifestet inleds med en historieskrivning som i sig vittnar om en stor fabuleringsförmåga. Påståenden som att gränsen mellan fiktiv och självbiografisk prosa skulle ha suddats ut först under "det gångna årtiondet" (och alltså varit glasklar på Strindbergs tid?) är naturligtvis underhållande.

Lämpligt är dock att koncentrera sig på de tio budord som de sju epikerna bär ned till det väntande folket. Särskilt intressant är att kontrafaktiskt reflektera över hur litteraturhistorien sett ut om äldre tiders författare underkastat sig dessa regler. Det är nämligen inte bara uppenbara experimentförfattare (James Joyce, Willy Kyrklund, Stefan Hammarén...) som skulle försvinna, utan stora delar av själva mittfåran i epikens kanon.

Läs mer...

altI begynnelsen var ordet, förkunnar aposteln Johannes. Sedan kom Lars Norén.

Den ordmassa, mest lik en kaskad av elitistiskt svammel och lågsinta påhopp, som gavs ut under titeln "En dramatikers dagbok" fick ett minst sagt delat mottagande. En del kritiker hyllade Lars Norén så superlativen stockade sig halsen på dem, andra förhöll sig avsevärt mer kritiska och reserverade till skvallret, baktaleriet och den megaloma självupptagenhet som utmärkte boken.

Men påpassligt kvickt har Lars Noréns trogna lärlingar ryckt ut för att försvara sin mästare. I flera tidskrifter har den svarta Dagboken - tryckt på bibeltunt papper - ägnats tolkningar lika allvarsamma och högtravande som forna tiders exegeter då de lade ut texten om innehållet i Den Heliga Skrift.

 

I tidskriften "Ord & Bild" har Lars Norén varsamt lagts på psykoanalysens mjuka divan. Där förstår man honom. Där känner man med den store dramatikerns lidande och marterande plågor.

Läs mer...

ImageNågon som heter Kalle Lind skriver på nätet under beteckningen En man med ett skägg. skip to main | skip to sidebar Den ettskäggige Kalles tankar är inte lätt att följa på grund av en överflod av förnuftsvidriga kullerbyttor. "Fram tills för några dagar sen var jag lyckligt omedveten om Vladimir Oravskys existens" är den ettskäggige Kalles öppningsanförande och redan i nästa mening skriver han att han låtit sig fascineras av Vladimir Oravskys bok FRIHETEN I KULTUREN. Jag tror att jag inte är ensam om att tycka att om något fascinerar mig så vill jag gärna vara bekant med det. Men inte Kalle Lind som känner behov att ge utryck för att boken FRIHETEN I KULTUREN desarmerade hans lyckliga tillstånd av okunnighet/omedvetenhet. Lite längre ner beskyller Kalle Lind boken FRIHETEN I KULTUREN och dess författare för "konspirationsteorier och rättshavererande". Och i den omedelbart påföljande meningen skriver Kalle "Oravsky har säkert rätt i sak. Det ena förlaget efter det andra har tydligen tagit tillbaka sina utgivningslöften, och nånstans i skuggorna sitter säkert Karin Nyman och drar i trådarna. Jag betvivlar egentligen inte detta."
Läs mer...

I samband med att romanen "Friheten" gavs ut 1999 så hävdade litteraturkritiker att Ulf Lundell ville skylla familjens upplösning på kvinnan. De hävdade även att det fanns ett dolt kvinnohat hos författaren eftersom att de flesta som mördas i boken är kvinnor.

Idag nästan tio år senare lägger man kanske större vikt vid andra delar i boken. Jag ser till exempel hur huvudpersonen Tom Wassers vantrivsel med sig själv och med samtiden samt hans frustration över oförmågan att förändra situationen mest bildar en fond eller kuliss där andra karaktärer ges fritt spelrum. En av de karaktärerna är den före detta reklamaren Frank Antonsson som sålt sin reklambyrå och som söker upp författaren Tom Wasser.

Läs mer...

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen