Litteraturdebatt - Tidningen Kulturen




×

Varning

JUser: :_load: Det går inte att ladda användare med ID: 168

Litteraturdebatt

Kommer Aris Fioretos att vinna Augustpriset i år?Numera tycks det vara en given del av själva dramaturgin. När nomineringarna till Augustpriset tillkännages ska de kritiseras sönder och samman av en ovanligt enad kritikerkår: För få kvinnor. För få unga författare. För få seriösa romaner. Juryn har varit populistisk. De har tittat alldeles för mycket på tänkbara försäljningssiffror. Augustpriset är enbart en angelägenhet för bokkrämarna, brukar det heta.

Problemet är olösligt. Det går inte att tävla i litteratur. Så enkelt är det. När det väl är fastslaget är det bara att konstatera: Årets Augustjury har valt ut några alldeles utmärkta och litterärt fullödiga böcker. Det verkligt intressanta är att två av romanerna är så osvenska i sitt angreppssätt och sin metod, de avviker fullkomligt från den sorts litteratur som brukar hamna på listan. Det rör sig om två ytterst europeiska, för att inte säga centraleuropeiskt influerade romaner.

Läs mer...

altDet har hunnit gå tjugo år. Då var det något av en chock, ett totalt oväntat och ytterst omskakande utspel. Salman Rushdie fick en dödsdom över sig för några sidor han skrivit i en roman. Fatwan var en världshändelse. Men fokus i den svenska debatten försköts snabbt från den viktiga sakfrågan - att stödja en utsatt författare - till att enbart handla om varför Svenska Akademien inte ville skriva under det uttalande som PEN-klubben och Författarförbundet skrivit, där de vände sig till regeringen med krav om åtgärder och fördömanden.
Idag, tjugo år senare, bråkas det fortfarande om vad som egentligen hände i Akademiens trängre krets, vilka som var på vilka sammanträden, vem som ringde vem och framför allt vem som inte ringde vem och sade vad de inte sagt, vad som misstolkats och missförståtts då telefonerna hemma hos De Aderton gick varma så de glödde.

Läs mer...

altDet manifest av sju "yngre" författare, som publicerades i Dagens Nyheter den 22 augusti är ännu ett välkommet bidrag till en kulturdebatt som under de senaste åren blivit mer och mer vital. Manifestet inleds med en historieskrivning som i sig vittnar om en stor fabuleringsförmåga. Påståenden som att gränsen mellan fiktiv och självbiografisk prosa skulle ha suddats ut först under "det gångna årtiondet" (och alltså varit glasklar på Strindbergs tid?) är naturligtvis underhållande.

Lämpligt är dock att koncentrera sig på de tio budord som de sju epikerna bär ned till det väntande folket. Särskilt intressant är att kontrafaktiskt reflektera över hur litteraturhistorien sett ut om äldre tiders författare underkastat sig dessa regler. Det är nämligen inte bara uppenbara experimentförfattare (James Joyce, Willy Kyrklund, Stefan Hammarén...) som skulle försvinna, utan stora delar av själva mittfåran i epikens kanon.

Läs mer...

altI begynnelsen var ordet, förkunnar aposteln Johannes. Sedan kom Lars Norén.

Den ordmassa, mest lik en kaskad av elitistiskt svammel och lågsinta påhopp, som gavs ut under titeln "En dramatikers dagbok" fick ett minst sagt delat mottagande. En del kritiker hyllade Lars Norén så superlativen stockade sig halsen på dem, andra förhöll sig avsevärt mer kritiska och reserverade till skvallret, baktaleriet och den megaloma självupptagenhet som utmärkte boken.

Men påpassligt kvickt har Lars Noréns trogna lärlingar ryckt ut för att försvara sin mästare. I flera tidskrifter har den svarta Dagboken - tryckt på bibeltunt papper - ägnats tolkningar lika allvarsamma och högtravande som forna tiders exegeter då de lade ut texten om innehållet i Den Heliga Skrift.

 

I tidskriften "Ord & Bild" har Lars Norén varsamt lagts på psykoanalysens mjuka divan. Där förstår man honom. Där känner man med den store dramatikerns lidande och marterande plågor.

Läs mer...

ImageNågon som heter Kalle Lind skriver på nätet under beteckningen En man med ett skägg. skip to main | skip to sidebar Den ettskäggige Kalles tankar är inte lätt att följa på grund av en överflod av förnuftsvidriga kullerbyttor. "Fram tills för några dagar sen var jag lyckligt omedveten om Vladimir Oravskys existens" är den ettskäggige Kalles öppningsanförande och redan i nästa mening skriver han att han låtit sig fascineras av Vladimir Oravskys bok FRIHETEN I KULTUREN. Jag tror att jag inte är ensam om att tycka att om något fascinerar mig så vill jag gärna vara bekant med det. Men inte Kalle Lind som känner behov att ge utryck för att boken FRIHETEN I KULTUREN desarmerade hans lyckliga tillstånd av okunnighet/omedvetenhet. Lite längre ner beskyller Kalle Lind boken FRIHETEN I KULTUREN och dess författare för "konspirationsteorier och rättshavererande". Och i den omedelbart påföljande meningen skriver Kalle "Oravsky har säkert rätt i sak. Det ena förlaget efter det andra har tydligen tagit tillbaka sina utgivningslöften, och nånstans i skuggorna sitter säkert Karin Nyman och drar i trådarna. Jag betvivlar egentligen inte detta."
Läs mer...

I samband med att romanen "Friheten" gavs ut 1999 så hävdade litteraturkritiker att Ulf Lundell ville skylla familjens upplösning på kvinnan. De hävdade även att det fanns ett dolt kvinnohat hos författaren eftersom att de flesta som mördas i boken är kvinnor.

Idag nästan tio år senare lägger man kanske större vikt vid andra delar i boken. Jag ser till exempel hur huvudpersonen Tom Wassers vantrivsel med sig själv och med samtiden samt hans frustration över oförmågan att förändra situationen mest bildar en fond eller kuliss där andra karaktärer ges fritt spelrum. En av de karaktärerna är den före detta reklamaren Frank Antonsson som sålt sin reklambyrå och som söker upp författaren Tom Wasser.

Läs mer...

Genmäle till Benny Holmbergs recension av boken "Den blonda besten hos Nietzsche - Lou Salomé"   

Image
Lou-Andreas von Salomè
Den okunniga, osakliga och tendentiösa recension som Benny Holmberg presenterat av min bok innehåller så många antydningar och anklagelser av mitt sätt att arbeta med och presentera mitt material att den inte bör få stå oemotsagd. Jag vill här bemöta det som sagts i recensionen: För det första saknar recensionen det fundament som en god recension bör ha, nämligen en beskrivning av bokens innehåll, författarens syfte med boken samt en redovisning av den metod som använts för att komma fram till resultatet, liksom en beskrivning av författarens bakgrund och teoretiska perspektiv. Kort sagt, läsaren bör få någon rimlig chans att själv bedöma verket utifrån dessa grundläggande uppgifter.

Läs mer...

Image
Utanför mig. Foto: Hebriana Alainentalo
Vad är det som egentligen händer med den svenska romanen? Utvecklas den som litteraturform eller regredierar den, blir alltmer infantil? Intresset tycks förskjutas från intrig till individ, från gestaltande till självupptagna bekännelser. En av romanens centrala uppgifter, att vidga världen och våra vyer, riskerar att gå förlorad. Det blir mer och mer neurotiskt navelludd, självutfläkelse och en perverterad jakt efter såväl nöjet att få vältra sig besudlande självförnedring som att - inte sällan samtidigt - få glorifiera egna insatser och visa upp sin aktningsvärda personlighet.

Det började förvisso inte med Maja Lundgrens "Myggor och tigrar" eller Lars Noréns "En dramatikers dagbok" och kommer heller inte att sluta med Ann Heberleins "Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva".

Läs mer...

Annons

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen