Litteraturdebatt - Tidningen Kulturen




Litteraturdebatt

Viggo CavlingViggo Cavling har skrivit en deckare som heter Rörmokaren. Men vem är då Viggo Cavling? Jo han är chefredaktör för Resumé och han är journalist och debuterar nu som deckarförfattare. Det är alltså Viggo Cavlings tur i den långa raden av deckarskrivande journalister. Vad är det då för nytt som Viggo Cavling tillför till deckarvärlden med sin debutbok Rörmokaren? Den gripande intrigen? Den unika spelplatsen för denna intrig? Personteckningen? Spänningsmomenten skildrade med en bländande dramaturgi? Den litterära gestaltningen?  Samhällsengagemanget?

Kulturchefen Åsa Lindeborg i AB skriver om Rörmokaren: "Här finns varken stilistik eller gestaltning"

Jan Arnald i DN: "Tyvärr tappar "Rörmokaren" styrfart mot slutet, och ett förlopp på väg att stegras till en dramatisk klimax rinner bara ut i sanden. Det är olyckligt."

Cecilia Verdinelli Expressen. "Bitvis är dialogen outhärdligt larvig. Personporträtten håller inte".

Per Törn GP: "Cavling dumförklarar läsaren, skriver läsaren på näsan."

Per- Erik Tell Kristianstadsbladet:"...händelselöst och ointressant "Stureplanstjatter" där det blir viktigare att berätta om varumärken och krogar, än att föra historien vidare..."

Läs mer...

altIngen som är det minsta intresserad av litteratur i allmänhet kan ha undgått att lägga märke till att en förändring med vittfamnande konsekvenser har skett under de senast tio åren. Det är en utarmning som pågår. Smått melodramatiska ord som "förflackning" och "populistisk halvbildning" ligger numera inte långt borta och tycks bli allt giltigare som beskrivning av vad som håller på att hända.

Det som förr kallades bildning - det som ger utblick och förmåga att sätta in enskildheter i större sammanhang, som erbjuder perspektiv och ett sinne för proportioner att kunna se bortom den dagsfärska reklamturbulensen - är idag inte längre ett honnörsord. Något håller i grunden på att förändras. Bildning har under flera århundraden varit något eftertraktat och högt värderat. Men idag verkar det som om det inte är ett lockande mål ens för dem som är aktiva i det högst begränsade kretslopp som den svenska litteraturen utgör.

Det har uppstått en löjlig längtan och strävan efter att litteraturen ska förvandlas till en del av underhållningsindustrin, och helst då lyckas med att nå de konsumtionsstarka ungdomarna. Jag tror det är en försäljningsstrategi som kommer att slå tillbaka med förödande rekyl.

Tänk efter själva. Inte var det för att vara "inne" som man en gång sökte sig till den äkta och stora litteraturen? Inte var det för att bli en av gänget, vara coola eller hippa eller vad modeordet för dagen kallar det, som man släpade hem kasse efter kasse från biblioteket?

Läs mer...

altThomas Sjösvärd publicerade den 18 maj en läsvärd anmälan av Björkesons nyligen publicerade översättning av Pindaros' Nemeiska och isthmiska oden / Fragment, i vilken han även berörde min förra året publicerade granskning av Björkesons översättning av de olympiska och pythiska odena i Text: Svensk Tidskrift för Bibliografi, vol 7, nr 2.

Jag vill gärna förtydliga mig på två viktiga punkter, där jag befarar att fler än Thomas Sjösvärd missuppfattat mig, vilket i det ena fallet är mitt eget fel: eftersom min granskning var avsedd för läsare som inte kan ett ord grekiska, underlät jag att anföra rent språkliga bevis och nöjde mig oftast med att påpeka, att vissa översättningar (ganska många, faktiskt) inte bara var felaktiga utan t.o.m. omöjliga av rent språkliga skäl, d.v.s. fall där Björkesons bristfälliga kunskaper i grekisk syntax hade lurat honom (liksom f.ö. samtliga recensenter jag känner till, i den mån de alls kunde någon grekiska).

Den andra punkten där jag blivit missuppfattad bär jag inte skulden till, tvärtom. Thomas Sjösvärd skriver "medan det enligt Fogelmark snarare borde vara", och strax därpå "medan Fogelmark menar" etc. Thomas Sjösvärd är inte den ende som tycks tro att jag ägnar mig åt något slag konkurrentverksamhet gentemot Björkeson och att jag på något vis "tolkar" Pindaros' grekiska: det är mig fullkomligt främmande. Det jag har gjort i nästan samtliga fall av kritik är att korrekt översätta Pindaros' grekiska så exakt som möjligt. Det är därför missvisande med uttryck som de två ovan citerade: jag tolkar inte Pindaros - jag översätter honom ordagrant. "Fogelmark menar" och "enligt Fogelmark" och "snarare" antyder ett mått av subjektivitet från min sida som är totalt bannlyst för en seriös forskare.

Läs mer...

altAtt många svenska deckarförfattare slagit igenom hos en bred läsekrets och säljer stora upplagor av sina böcker runt om i världen, har knappast gått någon obemärkt förbi. Camilla Läckberg, Liza Marklund, Stieg Larsson och alla de andra förefaller slinka ner i det allmänna medvetandet likt en förförisk drink, som kräver ännu en. Någonstans på vägen tar det emellertid stopp, törsten är släckt och man börjar fråga sig vad det egentligen är man har ägnat sin tid åt.

En av nycklarna till framgång för den här generationen deckarförfattare, tror jag är förmågan att sammanföra uppenbara självklarheter som finns i det allmänna medvetandet (som fångar tidsandan), synliggöra dessa och sätta in dem i en intrig. En intrig som ofta anammar de enklaste associationer för att bygga en historia och som varje seriöst inriktad författare skulle hålla sig för god att använda i berättarsammanhang. Det är helt enkelt för enkelt!

Hos Läckberg, Marklund, Larsson etc., finns däremot inga sådana spärrar. Här är det teknik det handlar om, att skapa spänning genom att lägga ett pussel med hjälp av stereotypa karaktärer. Man ser igenom dem efter ett tag, och till sist ser man bara igenom dem, och då faller intresset att läsa pladask. Även en romankaraktär måste tåla att skrapas på - i synnerhet en romankaraktär - och inte bara på ytan!

Läs mer...

altRubrikens fråga känns naturligtvis provocerande, speciellt som det är en före detta lärare i svenska som formulerar den. Här har man ägnat ett helt yrkesliv åt att locka unga människor in i böckernas magiska värld, och så ställer man en sådan fråga! En del av de unga eleverna man mötte var högst ovilliga och muttrade och frågade kanske till och med varför man skulle läsa böcker. Som pedagog fick man då ta till det vanliga batteriet av argument - ökat ordförråd, bildning, utvecklas som människa, demokrati! Det var ingen hejd på det. Ibland fungerade det. Till detta kan man möjligen lägga att sprängfyllda bokhyllor i ett hem är fint; tomma väggar är det inte.

Läs mer...

altDansk domstol skall under våren ta ställning till om brott begicks i samband med att 968 personer i preventivt syfte omhändertogs och utsattes för tortyrliknande behandling inför publik.

Ansvariga inom poliskåren och i grund och botten den danska staten skall möjligen komma att ställas till svars för sitt inhumana agerande gentemot oss som frihetsberövades under den massiva fredliga klimatdemonstrationen i Köpenhamn.

Ett liknande rättsfall har i Sverige lett till friande dom när den dåvarande polismästaren Håkan Jaldung av hovrätten frikändes för anklagelser om brott begångna i samband med frihetsberövandet av 650 oskyldiga personer vid Hvitfeldtska gymnasiet i Göteborg 2001.

Läs mer...

altInte nog med att jag missade Anna Hallberg i DN Kulturdebatt (2010-01-07), jag får inte riktigt ordning på det hela. Det bästa jag kommer till är att vi allihop är förlorare i ett ovärdigt klimat.

Det var faktiskt Kristina Hultmans utbristande om ett jävla kritiker gnäll och att det är fritt att skriva bättre inlägg om man nu tycker sig kunna det (mina ord) som fångade mitt intresse. För hon har ju helt rätt och det är väl en del av problematiken - om man så vill. Alla tycker. Överallt. Om allt. Eller nej, inte om allt utan om i stort sett samma, tänker jag lite frustrerad denna kväll. För vad ska jag bidra med då?

Jag sa direkt att jag inte tilltalas av artikeln i fråga. Mitt snobberi är grundat i att jag har precis samma makalösa tendenser som Hallberg att dra trådar kors och tvärs som egentligen bara tillfredsställer mig själv och mitt inre resonemang. En överkompenserande vilja till att bli förstådd.

Läs mer...

altVad är en författare? Någon som skriver böcker eller någon som lever på att skriva böcker?

Det finns många författare i Sverige. Enligt Jan Guillou för många. Ett par siffror. Författarcentrum Syd har 350 medlemmar. Sveriges Författarförbund har 2670 medlemmar. Av de senare är det enligt uppgift 2-3 % som kan leva på sitt skrivande. De andra får livnära sig på annat sätt. Till detta kan läggas att kravet för medlemskap hos båda är två publicerade böcker.

Läs mer...

alt"I begynnelsen var ordet"(Joh 1:1). Ordet var ljud, sanning, överlevnad. Med dess hjälp ringlade språkstrukturer fram i allt vidare cirklar. Den muntliga berättelsen bredde ut sig i såväl undervisande som underhållande syfte. Det fanns behov - av meningsutbyte, informationsöverföring och reflektionsverktyg.

Vad som sedan hände kan raskt och lite klumpigt sammanfattas med ristade stenar, dikterande teser, en mångfaldigande boktryckarkonst och digitala läsplattor som kinesiska Nuut och amerikanska Kindle.

Svenska konsumenter kan idag köpa läsplattan Kindle via Amazon för drygt 2000 kronor. E-boksbutiken ger då tillgång till 290 000 titlar, till en början enbart på engelska. Plattan kan tydligen dock "bara" lagra 1500 titlar. Summan motsvarar nästan en tredjedel av antalet nya böcker som förra året gavs ut i Sverige (enligt statistik från Svenska förläggareföreningen gavs 4365 nya titlar ut 2008).

Läs mer...

Annons

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen