Tillbaka i Lund – ak hvor forandret! - Tidningen Kulturen




Litteraturdebatt
Verktyg
Typografi

”Som en fet självbelåten prost är Lund”, så inleds en mycket kort vers av Max Lundgren (som var från Malmö), koncist kallad ”Uppslagsord: Lund”. De båda adjektiven är kanske mera roliga än träffande, men det kyrkliga dominerar fortfarande den sydliga lärdomsstaden som Esaias Tegnér, skald, biskop och till tider galen, spefullt kallade ”den akademiska bondhålan”. Det märktes inte minst nyss när påven kom på besök. Nya klerikala byggnader har kommit till strax söder om katedralen som också den nämns i Max Lundgrens vers: ”Det finns en tung grå domkyrka i Lund”.




Det är för övrigt ett minnesknep som tillämpades redan i antiken: att föreställa sig ett tomt rymligt hus och sedan sätta in vad man ska komma ihåg i rum efter rum, antingen en trivial inköpslista eller något mera tungviktigt. Om det kan man bland annat läsa i en intressant essäsamling av den alldeles för tidigt bortgångne Tony Judt, ”The Memory Chalet” (översatt som ”Minneshärbärget”). Fast när jag står på trottoaren i Lund gör jag tvärtom mot både Tony Judt och Eyvind Johnson, jag minns ett tomrum som inte längre finns. Just söder om den kyrkliga bokhandeln Arken växte länge höga träd i en glugg intill nästa hus som finns kvar och gränsar till Stortorget.

Annons:



Jag vandrar genom staden efter ganska många års frånvaro, inte alldeles olik huvudpersonen i en klarsynt nostalgisk bok som jag en gång köpte i Gleerupska bokhandelns realager medan det ännu fanns ett sådant, Alfred Kazins ”En vandrare i staden” fast det där handlar om New York. Lunds innerstad domineras just nu av två urbana transformationer, en av dem den kyrkliga. Jag blir stående på trottoaren framför Universitetsapoteket Svanen som har kvar sin vackra inredning, säkert byggnadsminnesmärkt, och ser tvärs över till andra sidan av Kyrkogatan som här går över i Stora Södergatan.

Det finns en episod i ”Favel ensam”, den näst sista roman som Eyvind Johnson skrev, hans diskussion om utopiernas roll i mänskligt tänkande. I den återvänder huvudpersonen som en gång flytt till England undan nazismen till sin hemstad Berlin. Där uppsöker han sina gamla kvarter och blir stående framför det hyreshus som han bodde i på tjugotalet. Han minns alla lägenheter och alla hyresgäster – men huset finns inte längre. Ett allierat bombanfall har lagt hela huset i ruiner, kvar finns bara en ödetomt. Icke förty lever huset och alla som bodde där vidare i hans minne.

Det är för övrigt ett minnesknep som tillämpades redan i antiken: att föreställa sig ett tomt rymligt hus och sedan sätta in vad man ska komma ihåg i rum efter rum, antingen en trivial inköpslista eller något mera tungviktigt. Om det kan man bland annat läsa i en intressant essäsamling av den alldeles för tidigt bortgångne Tony Judt, ”The Memory Chalet” (översatt som ”Minneshärbärget”). Fast när jag står på trottoaren i Lund gör jag tvärtom mot både Tony Judt och Eyvind Johnson, jag minns ett tomrum som inte längre finns. Just söder om den kyrkliga bokhandeln Arken växte länge höga träd i en glugg intill nästa hus som finns kvar och gränsar till Stortorget.

Nu är tomrummet fyllt – horror vacui – med en arkitektoniskt intressant konstruktion, en kopparbeklädd fasad i indragen vinkel, som en del av det utvidgade domkyrkokomplexet där det forntida möter det ultramoderna. Det är mycket lyckat. Annars har man farit varligt fram, till skillnad mot rivningsraseriet på andra håll. Den välillustrerade ”Lunds stadsbild” från 1968 har jag ofta haft nytta av när jag blickat upp på husfasaderna. De flesta finns förstås kvar: Isak Gustaf Clasons vackra florentinska palats mitt emot Domkyrkan, Theodor Wåhlins nationalromantiska tegelborg på Grönegatan för kolhandlaren Scholander, och så vidare.

Max Lundgrens fortsatte sin stadsbeskrivning så här: ”Lund är som en gammal käring som satt sig ner på ändan och tänker”. Att jag minns versen så bra är Östen Warnerbrings förtjänst. Den finns med på hans LP-skiva ”Skåne” från sextiotalet, samman med andra av hans lika kongeniala tonsättningar av skånska skalder: Albert Ulrik Bååth, Theodor Tufvesson, Anders Österling, Hjalmar Gullberg, Artur Lundkvist, Jacques Werup… Också i den raden finns en viss sanning. Att förhasta sig ligger inte för lundabon. Takten är om inte maklig eller sävlig så i alla fall klokt eftertänksam (en av dess filosofer – Hans Larsson - fick tillnamnet ”Kloke-Hans”). Här springer man inte benen av sig. Också det har satt spår i stadsbilden, inte minst i de senaste transformationerna.

Likt stadsvandraren Alfred Kazin minns jag vad som fanns men inte längre gör det i Lunds medeltida stadskärna. Ph. Lindstedts bokhandel på Klostergatan (”Bullis”) var landets äldsta igångvarande, med en utländsk avdelning lika välsorterad som Gleerups. Den är borta liksom Lindströms vid Stortorget vars lokal och många intill har slukats av Åhlens som nu sträcker sig genom hela kvarteret. Ännu mer har döden härjat bland antikvariaten: Lengertz på Stora Gråbrödersgatan är borta liksom Sanders mitt emot Stadsbilioteket, Olins på Klostergatan har flyttat, och det är länge sedan Gunnar Johansson-Thor fanns i Tegnérhuset och dessförinnan i ett nedlagt slakteri mittemot, med kakel på väggarna…

Vad har kommit i stället? Jo, caféer i mängd och trängsel. Plötsligt är det som att vandra i Wien eller Prag eller Rom vars Caffè Greco på Via dei Condotti fått minst lika exklusiva avläggare här, det är mycket kontinentalt och socialt och trevligt. Är det på ständiga caffe latte som studiebidragen läggs? En tredje rad i Max Lundgrens stadsbeskrivning är sinister: ”Många studenter på studentrummen tar livet av sig, av ensamhet och förtvivlan.” Om en cafékultur importerad från kontinenten kan råda bot på den isoleringen är det värt alla pengar, och drickspengar - hur en nära väns självmord påverkade lundapoeten Majken Johansson livslångt kan man läsa i hennes postuma dikter som just utkommit, och i Paul Tenngarts upplysande bok om henne.

(Den danska sucken i rubriken ovan: titeln på en läsvärd novell från 1828 av Steen Steensen Blicher)

Ivo Holmqvist

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen

Cron Job Starts