Bananas! - Tidningen Kulturen




Indiska bananer. Foto CCBY SA 3.0

Litteraturdebatt
Verktyg
Typografi

Ett halvt sekel efter en författares död brukar vara en tillräckligt lång tid för att avgöra om hennes eller hans verk motstått tidens tand. Den tionde april var det femtio år sedan Evelyn Waugh dog. Intresset för hans sexton romaner och hans handfull reseskildringar är fortfarande livligt, man kommer säkert att läsa honom länge än. Ett annat tecken på litterär överlevnad är antalet levnadsteckningar om författaren. Efter Martin Stannards standardverk om Waugh i två band, från 1986 och 1992, borde det inte finnas mycket mer att säga i saken (han är nu i färd med att redigera den vetenskapliga ”The Complete Works of Evelyn Waugh” i fyrtiotvå band).

 

Om Evelyn Waugh


 

Att bananer skulle heta guleböj på norska är förstås bara ont förtal, ett larv som avundsjuka grannar öster om Kölen kommit på. Men att slanguttrycket "Go bananas" betyder att bli tokig, knasig, tillfälligt dum i huvudet förklaras på nätet: "According to the lexicographer J. E. Lighter, this expression may allude to the similar go ape, in that apes and other primates are closely associated with eating bananas. [Slang; second half of 1900s]."
Evelyn Waugh

Evelyn Waugh

Annons:



Men det har inte avskräckt andra, nu senast Philip Eade med "Evelyn Waugh: A Life Revisited" (Weidenfeld & Nicolson, £ 30 – undertiteln är förstås en parafras av "Brideshead Revisited", den nostalgiska romanen som fick en renässans tack vare den lyckade tv-serien med bland andra Jeremy Irons). Ian Sansoms recension i julinumret av Literary Review är välvillig. Waugh ansträngde sig för att framstå som en elitär surkart, och lyckades ganska bra. Men den offentliga bilden av den odrägligt snobbige Waugh har nyanerats med tiden, påstår Sansom:

"Unexpectedly, yet perhaps inevitably, Evelyn Waugh is becoming more likeable as the years go by. Fifty years dead now, the vile, rude, snobbish, cigar-chomping, ear trumpet-brandishing, banana-gobbling bigot is slowly becoming, in distant memory and from a comfortable distance, a bit of an old sweetheart. The more one reads about him, the more one likes him."

Han förklarar vad han menar med "banana-gobbling bigot". Waugh kunde vara en riktig svinpäls. Just efter kriget (han var aktiv officer och skrev sedan sina kanske bästa romaner med den erfarenheten som grund, trilogin "Sword of Honour") medan det mesta fortfarande var ransonerat i Storbritannien lyckades han komma över några bananer. Han skalade dem omsorgsfullt framför sina barn som han radat upp, och åt sedan lugnt och metodiskt allihopa, ungarna fick inga. Sonen Alec som också han blev romanförfattare hade svårt att förlåta det skurkstrecket, han återkommer flera gånger till den episoden i sina memoarer.

Evelyn Waugh var född 1903. Min farfar var tre år äldre än Arthur Conan Doyle och var alltså var född 1856. Han var folkskollärare i Skåne fram till sin död 1924 (tjugo år innan jag föddes). Han lyckades få tag i bananer när de var en ny och dittills aldrig skådad frukt i Sverige, det bör väl ha varit några år in på förra seklet. Min farbror berättade vad som hände. Också farfar radade upp sina barn och lät dem betrakta denna exotiska import. Men till skillnad mot Waugh hade han inga sadistiska avsikter. Lugnt fällde han ut sin pennkniv, skar så bananen tvärs över i lika stora bitar, och delade ut dem rättvist, en bit var till varje dotter och varje son.

"Men det var inte särskilt gott, bara beskt", berättade min farbror. "Varken han eller vi visste ju att man skulle skala bananer."

Att bananer skulle heta guleböj på norska är förstås bara ont förtal, ett larv som avundsjuka grannar öster om Kölen kommit på. Men att slanguttrycket "Go bananas" betyder att bli tokig, knasig, tillfälligt dum i huvudet förklaras på nätet: "According to the lexicographer J. E. Lighter, this expression may allude to the similar go ape, in that apes and other primates are closely associated with eating bananas. [Slang; second half of 1900s]." Det är nog vanligare i USA än i England, men i en av de sista episoderna i Downton Abbey spelar det en viss roll som kodord. Både den faktiska och den överförda betydelsen fanns med i en svensk dokumentärfilm som blev uppmärksammad runtom i världen, av särskilt skäl. Om det skrev jag följande antipodiska banan-notis i Sydsvenskan för fyra år sedan:

Malmöbon Fredrik Gertten (från Möllevången) hastar just nu världen runt med sin "Big Boys Gone Bananas!", dokumentären från i fjol om de invecklade juridiska turerna och finterna som följde på "Bananas!", filmen om det stora banankompaniets oetiska framfart i Sydamerika. Det alerta Sustainability Research Cluster vid Auckland University of Technology övertalade honom att mellanlanda på väg från USA till Australien, från Sundance Film Festival i Utah och Michael Moores i Michigan, till den i Melbourne.

Entusiasmen var påtaglig hos den fulltaliga publiken på AUT som lockats att se denna "sanna berättelse om en svensk filmare, ett jätteföretag i bananbranschen, manipulation av medierna, rättsprocesser och priset för yttrandefrihet". Applåderna liksom frågorna var många, diskussionen livlig, och Gertten själv vältalig i sina svar. Ämnet är högaktuellt också i Antipoden. En journalist på söndagstidningen Star Times som råkade vara på plats avslöjade att den nyzeeländska handelskommissionen har beordrat bolaget att ta bort klisterlapparna om "ethical choice" från sina bananer och sin ananas (som nu skördas i Filippinerna). De bryter mot god affärssed och Nya Zeelands "Fair Trading Act".

Ivo Holmqvist

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Annons

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen

Cron Job Starts