Essäer om litteratur & böcker - Tidningen Kulturen




Essäer om litteratur & böcker

camus_albert   james_m_cain
 Albert Camus
 James M Cain
Två främlingar, två mord
- förbättrade verkligen Albert Camus James M. Cains romanuppslag?

Stefan Gurt berättar om den mindre kända förebilden till Albert Camus roman Främlingen och frågar sig vad som gör att en bok kallas mästerverk medan en annan räknas till skräplitteraturen.

Läs mer...

Mannen som aldrig blev min svåger
och James Joyce's paradox.

Stefan Gurt berättar här om en gammal flickväns bror och ett långt, komplicerat förhållande till James Joyce, om en resa till Dublin och om en underlig paradox i kärnan på modernismen.

1.

När jag var 27 blev jag tillsammans med en flicka vars bror var psykolog. Det dröjde till året därpå innan jag träffade brodern, en påskhelg på en förfallen herrgård utanför Hedemora där han bedrev svinavel vid sidan av sitt arbete på Säters sjukhus. Han var några år äldre än jag, en kortvuxen kedjerökare med runda, stålbågade glasögon. Hans hår var stubbat för att maskera den begynnande flinten och han var klädd i en fotsid svart skinnrock av samma typ som SS-officerarna bär i krigsfilmer.

Läs mer...

Allt som återstår är att konsumera

 claes_holmstrom
Claes Holmström.
Fotograf: Cato Lein

Det var länge som ett stort och ekande tomrum i den samtida svenska litteraturen. Ingen berättade om vad som hände i det rämnande folkhemmets bakvatten. Ingen berättade och beskrev vad den yngre generationen kände och tyckte och tänkte; dessa sextio- och sjuttiotalets barn som hade blivit berövade till och med sina drömmar. Som ingen framtid hade. Många gick och väntade på en ny generationsroman. Claes Holmströms "Tredje stenen från solen" var det efterlängtade svaret.

Åttiotalet smakade aska. Det kan vi väl åtminstone vara överens om.

Framtiden var inställd och historien reducerad till en blodig slagghög av våld och förtryck. Och den dystra samtiden var en tid av uppgivenhet och brustna illusioner, en tid av vassa armbågar och grunda själar som guppade omkring som ruggande påfåglar runt Stureplan. Den stora och avgörande skillnaden mellan det flummiga sjuttiotalet och det blankpolerat bistra åttiotalet var nog att drömmarna dog av brist på syre, de gavs ingen plats i det nya egoistiska samhället som flaggade med idoler som Margret Thatcher och Annifrid Lyngstads satsa-på-dig-själv-kampanj i SAF:s regi.

De politiska konsekvenserna var uppenbara. Folkhemmet, den stolta tanken att samhället skulle skydda och dra försorg om de svaga och fattiga och marginaliserade, dog av tvinsot och politisk impotens. I ett rasande tempo monterades välfärden ner. Men vad gjorde åttiotalet med människorna? Hur såg det nya nittiotalet egentligen ut? Vad hände i vardagen? Vad hände med människornas drömmar och förväntningar?

Läs mer...

Han odlar exilens vassa och skarpa blick

 enquist_po_1
PO Enquist. Foto: Ulla Montan
Genom att så länge bo utomlands har P O Enquist sett Sverige på ett sätt som avviker från det gängse, det närblinda, skriver Crister Enander.

Lungorna känns som om de sakta men säkert håller på att sprängas. Svetten rinner i strida strömmar över ryggen, droppar ner i ögonen från pannan. Tröjan och byxorna klibbar klistrigt fast mot kroppen. Nu börjar det bli tungt.

Ändå fortsätter han steg för steg; höger fot, vänster fot, höger fot. Lite snabbare, lite till. Bara lite till. Det ska gå.

Solen lyser och på gräsmattorna sitter redan, den tidiga timmen till trots, ungdomar lite här och var på filtar eller rakt på backen; de kopplar av i det fina sommarvädret. Men han måste hålla sin kropp i trim. Kroppen har alltid tjänat honom, och tjänat honom väl. En gång var Per Olov Enquist ett stort löfte i höjdhopp. Drömgränsen, som han då frenetiskt och besatt jagade, var de hägrande två metrarna. Men han nådde aldrig högre än 1.97, samma höjd som hans egen längd, det var vid Gimospelen. I Svenska Mästerskapen kom han dock fyra en gång. Det var 1958.

Läs mer...

 kleist_grav
 Heinrich von Kleists grav.
Heinrich von Kleist
- dödens romantiker

Romantikerna som ser metafysiken som det väsentligaste i människans tillvaro. Bo Cavefors skriver om von Kleist, Novalis och romantikernas suveräna frihet.

George Steiner menar att sekunda är den strömlinjeformade världsbild som med författares och journalisters medverkan pressas på medborgaren. Massmediala verkligheter är inte trovärdig, det rationella finns i mångfald och inte i det entydigt enögda.

Lätt att se: kopplingen mellan romantikerna Heinrich von Kleist och Novalis med romantikerna Peter Handke och Botho Strauss. Alla söker de sig mot centrum, till det som är "hemma", till människans inre sanning, hennes Vara, till frågan om meningen med liv och död. Längtan efter himmel OCH helvete formuleras olika; Novalis och Strauss ägnar sig åt tankeflykt medan Handke, lärjunge till Kleist - den modernaste och mest aktuelle av Tysklands romantiker - återupptäcker långsamheten, tiden i tiden, tiden som oändlighet. Romantikerna i dag och romantikerna i decennierna före och efter sekelskiftet 1800 lever i tidsperioder präglade av politisk socialrealism och de uppfattar, i egenskapen ständiga opponenter, därför, eller trots allt, metafysik som det väsentligaste i människans tillvaro.

Läs mer...

swift 
Från cirka 1738 började Swift mer och mer
förlora förståndet. Redan i unga år hade han lidit
av yrsel och besvär från öronen. I september
1742 drabbades han av ett slaganfall från vilket
han aldrig tillfrisknade. Hans sista ord i livet sägs
ha varit; "Jag dör som en förgiftad råtta i ett hål.
Jag är vad jag är. Jag är vad jag är"
Jag är som det trädet.
Toppen kommer först att dö.

Han var en storvuxen, bredaxlad och ytterst butter man. Han avskydde människor av princip. Hans sinne var mörkt intill den svartaste svärta. Därtill hårt ansatt av pessimism och melankoli fick han tidigt i livet en djupt misantropisk, ja föraktfull syn på världen och mänskligheten. Varhelst han kom, oavsett om det var bland de styrande i London eller bland pastoratets undersåtar i Dublin, tog han omedelbart och bryskt befälet. Han domderade och bestämde, styrde och ställde. Det märkligaste av allt var att alla, hög som låg, omedelbart lydde honom.

Domprosten Jonathan Swift var en högst särpräglad människa. Ingenting annat förutom hög moral och en till den suraste snålhet driven sparsamhet tycktes vara livets bärande innehåll för honom. I ett brev till vännen, den store poeten Alexander Pope, sent i sitt liv skriver domprost Swift mycket typiskt: "ge världen ett piskrapp extra på min begäran".

Jonathan Swifts väg till den öppna dårskapen och sinnessjukdomen på ålderns höst var lång; ett liv som ständigt var kantat av motgångar och snöpliga tillkortakommanden. Inte sällan hade han fullgod anledning att se världen i svart och betrakta människor som sina fiender. Redan hans första år i livet var fyllda av den tragik som kom att bli hans oblida öde.

Läs mer...

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen