August och lasterna - Tidningen Kulturen




Essäer om litteratur & böcker
Verktyg
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times

Dora et le minotaureDen pietistiska tron, en from riktning inom kristen religion, präglade August Strindbergs uppväxt. Modern Nora, som dog i lungsot när August var tretton, bad till Gud och sökte tröst hos Betlehemskyrkan och pietisten Carl Olof Rosenius. Fadern hade arvet efter sin farfar, predikanten Henric Henricsson från Multrå socken vars son Zacharias, Augusts farfar, övergett landsbygden och tagit Strindbergssläkten till Stockholm. Kristen skuld skulle hålla ordning i ett inre kaos och blev för August en flykt undan den egna djuriskheten såväl som en flykt undan ansvar.

Efter åtalet mot novellsamlingen "Giftas" (1884) försakade han Gud och utropade självstyre. Men barndomens indoktrinering om falsk trygghet hann ifatt honom och under hans medelålderskris i mitten av 1890-talet flydde han smärtan och ångesten genom att åter erkänna den högre, straffande makten. Därmed slapp han konfronteras med sitt lidande, därmed dog han också i cancer femtontalet år senare. Men dödsorsaken borde hellre ha skrivits synd. För som det kyrkliga symbolspråket säger: Synden ligger blytung över människan.

Man kan nog påstå, utan att överdriva, att August gjorde sig beroende av religionen som i likhet med alkohol, tobak och mat blev en last. Religionslasten hade ett klart syfte; den skulle hindra honom från att njuta andra laster, eller som han skriver i första delen av Tjänstekvinnans son:

"Livet var en straffanstalt för brott begångna innan man var född, och därför gick barnet med permanent ont samvete."

Alkohol drack han, alltifrån öl till punsch och absint, och första blosset drog han i elvaårsåldern. När samvetet försökte få honom att bli renlevnadsman utmynnade dessa försök ofta i förtvivlan och raseriutbrott. Han sov dåligt utan vin och cigaretterna lugnade honom när det stormade i privatlivet. En läkare skulle säkert spåra samband mellan cancern, spriten och tobaken, själv betraktar jag den sortens diagnoser som bristfälliga, till och med fördomsfulla och generaliserande. August kände sig sviken, kanske av modern som gått bort alldeles för tidigt eller av fadern som ogärna såg sina söner vekna. Hans hustrur hängdes ut och barnen kom på undantag. Och då ska man inte glömma att Augusts och Siris förstfödda lämnades till en änglamakerska för att undvika skandal. Flickebarnet dog kort därpå. Detta plus anlag för hämndbegär, långsinthet och en sjuklig misstänksamhet tärde på honom. Han blev aldrig fri från skuld. Så han samlade ihop till sin cancer.

Summan av lasterna återkom han till i flera brev. I ett sådant, adresserat till journalisten och diktaren Emil Kléen och avsänt från Lund sommaren 1898 skriver han:

"Jag har reumatism i hjärtat och sitter i sängen. Måste upp och promenera i natt; men utan skräck. Synes vara rent fysiskt denna gången; betyder: bort med tobaken! Men jag kan inte! Och livet är mig ej så kärt som ett gott bloss nikos."

I boken "Legender" bollar han det dåliga samvetet mot njutningen och då låter det så här:

"Av fruktan för att nyktra till dricker jag utan rast, det enda medlet att få sova om natten. Men avsmak och skamkänsla i förening med den fridlösa oron nödga mig att upphöra därmed, och somliga aftnar går jag på nykterhetsivrarnas kafé, som bär namnet Blå Bandet. Dock, jag blir rädd för det sällskap man där träffar. Blåbleka och utpinade fysionomier, hemska och elaka ögon, och en tystnad, som icke är frid av Gud. När allt kommer omkring utgör vinet en välgärning och avhållsamhet en tuktan."

Stycket är hämtat ur kapitlet "Den besatte djävulsbesvärjaren" och säger en del om de två krafter som river efter varandra i alla människor. Inför dottern Kerstin - från andra äktenskapet med österrikiskan Frida Uhl - vill han framstå som duktig och skriver (på tyska):

"Jag förbereder min 50-årsdag med övningar i avhållsamhet och har redan tillryggalagt 7 stationer: de heter: brännvin, punsch, cognac, rom, arrak, absint (den 7:e har jag glömt!) men till nästa januari hoppas jag ha slutat med all sprit; kanske följer tobaken också med!"

I Paris lärde sig August frossandets konst; han åt Ostendeostron, violetta kronärtskockor, eldfärgade tomater, gula meloner och blå druvor. Till den lukulliska sensationen drack han förstås Chablis. Annars var det fattigt värre i många år. Som frilansare och amanuens på Kungliga biblioteket jobbade han för småsmulor. Om armodet, köpslåendet och nöden som inte har någon lag erkände han:

"Jag skall gå till nattvarden för en biffstek /.../ Jag känner mig mäktig skriva kröningsvers för ett halvt dussin ostron."

Biffstek var annars en av favoriträtterna. Under gymnasietiden följde han med en klasskamrat till krogen Tre Remmare. Till steken serverades ost, bröd, smör, brännvin och två halvor öl. Smakupplevelsen skulle alltid förknippas med lyx och överflöd. Han gillade också ärtsoppa, fårfiol, fläskflott och den överkänsliga magen lindrade han med ostron!

Tre somrar i början av 1880-talet tillbringade han tillsammans med Siri och döttrarna på Kymmendö i stockholmska skärgården. Han drog ner havsluften i lungorna och drack den övernaturliga skönheten som ett mustigt rödvin. Välmågan uttryckte han i vanlig ordning bäst själv, här i ett brev sänt från ön i maj 1882:

"Jag har blivit fet som ett svin."

För att undfly en apollinsk läggning - se Friedrich Nietzsches tes om individen/konstnären som antingen apollinsk eller dionysisk - drack han Beaujolais och absint. Det gröna giftet nerkallade Dionysos, rusets gud, son till Zeus, vinrankans skapare, befriaren från sorger som rumlar fram genom antikens bördiga landskap med sitt följe av satyrer, silener och menader. Och under Dionysos vinge plockade han fram gitarren och underhöll Zorn, Geijerstam, Munch, Key och gänget.

August var arbetsnarkoman så till vida att han kvävdes av leda om inte fullt utlopp gavs åt lusten/lasten att kommunicera genom pennan. I och med naturalistiska "I havsbandet" la han skönlitteraturen på hyllan i flera år och ägnade tid åt att ställa alkemin mot den framväxande, själlösa kemin. På promenader genom Montparnassekyrkogården och Luxembourgträdgården kulminerade kampen mellan barndomshemmets Gud och den självförsörjande individens ateism. Religionskonflikten tog sig ett fysiskt uttryck; han fick panikångest och flydde Hotell Orfila där nattliga demoner serverade honom kuslig pianomusik och avhuggna huvuden som talade. Pensionat Rue de la Chef och målaren Frits Thaulows vindskupa i Normandie blev anhalter på vägen tillbaka till Sverige. Vännen och läkaren Anders Eliasson tog emot nere i Ystad och småningom landade August i Lund, försonades med Herren och käkade skånsk husmanskost tills han som på Kymmendö svällde om magen.

Den pietistiska religionen var en protestantisk väckelserörelse rotad i 1600- och 1700-talet och uppkallad efter det italienska ordet pietá som betyder medömkan. I denna medömkan straffar Gud för att sedan förlåta, vilket gör honom till tyrann. Monologen med Skaparen i "Inferno" berättar en del om Augusts nyckfullhet och lika mycket om hans livsfilosofi; författarens och människans rätt att alltid prova nya vägar.

"I min ungdom var jag uppriktigt troende, och Ni gjorde mig till fritänkare. Från fritänkare gjorde Ni mig till ateist; från ateist till religiös. Inspirerad av humanitära idéer har jag rosat socialismen. Fem år senare bevisade Ni för mig det orimliga i socialismen. Allt som hänfört mig har Ni gjort ogiltigt! Och antaget att jag överlämnar mig åt religionen, så är jag viss på att Ni inom tio år skall vederlägga religionen."

Om sin ateism sa han att den varit "ett psykiskt experiment som genast misslyckades". Den hade lett honom till anarkismen, Rousseau, Schopenhauer och Nietzsche. Efter medelålderskrisen gällde Swedenborg, Goethe, Shakespeare och Beethoven. Det var i dessa kumpaners sällskap han räknade med att få förlåtelse.

Stefan Whilde

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen