Några reflektioner kring Care Santos prisbelönta roman Media vida - Tidningen Kulturen




Care Santos på Bokmässan i Göteborg 2014 Foto Per A J Andersson

Essäer om litteratur & böcker
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times

Elisabeth Tegelberg om Care Santos nya roman




 

 

En annan viktig aspekt i boken är religionens avgörande inflytande. Detta avspeglas tydligt i dessa kvinnors liv och deras göranden och låtanden: i klosterlivet på 50-talet först och främst, men också i deras tankar kring moraliska frågor och deras beslut senare i livet, inte minst sådana relaterade till män, äktenskap och erotik. Det är förvisso stor skillnad mellan de fem kvinnornas förhållande till religionen och dess påbud på 50-talet och deras sätt att förhålla sig på 80-talet (den bigotta Olga undantagen), i mångt och mycket beroende på vad livet haft i beredskap åt dem

Annons:



Romanen Media vida belönades 2017 med det spanska litterära priset Premio Nadal. Först några ord om detta prestigefyllda pris, som är det äldsta och ett av de viktigaste skönlitterära prisen i Spanien. Det utdelas en gång om året och bland pristagarna märks många namnkunniga och betydande spanska 1900-talsförfattare.

Den person som först tilldelades priset var Carmen Laforet som 1944 belönades för sin roman Nada, ett verk som många av oss som bedrivit universitetsstudier i spanska har stiftat bekantskap med. En annan känd kvinnlig pristagare är Ana María Matute, vars bok Primera memoria(prisbelönt 1959) också lästs av många svenska spanskstuderande genom åren. 2017 sällar sig Care Santos till de kvinnliga pristagarna med sin roman Media vida, en roman som förhoppningsvis snart kommer att översättas till svenska.

Majoriteten av dem som tilldelats priset har, inte helt oväntat, varit män, även om det finns fler kvinnliga pristagare än dem jag nämnt ovan. Min uppfattning är att såväl kvinnliga som manliga pristagare i de flesta fall har hållit god klass och att Premio Nadal borgar för litterär kvalitet. Vissa av de verk som belönats har haft stort inflytande på den moderna spanska litteraturen, t.ex. El Jarama av Rafael Sánchez Ferlosio (pristagare 1955), som både språkligt och innehållsmässigt var en nydanande roman i ett vid den aktuella tidpunkten litterärt föga livaktigt och innovativt Spanien.

Årets pristagare Care Santos föddes 1970 i staden Mataró, belägen norr om Barcelona. Care Santos är författare och litteraturkritiker och har tidigare publicerat både romaner och noveller. Hon är översatt till mer än 20 språk, bl.a. till svenska med romanen De gömda rummen (2013; Habitaciones cerradas [2012]), ett verk som även ingick i Bonniers Bokklubb. Denna produktiva författare skriver även på katalanska och fick 2014 det katalanska litteraturpriset Premi de les Letres Catalanes Ramon Llull för boken Desig de xocolata, även den översatt till svenska(Tre koppar choklad [2015]).Och i år var det således dags för henne att kröna sina litterära framgångar med Premio Nadal för Media vida, en roman vars inledande kapitel utspelar sig i en klosterskola i början av 50-talet, men som därefter kretsar kring de fem kvinnliga huvudpersonernas återförening i början av 80-taleti ett ”nytt” Spanien, där inte minst kvinnans roll på många sätt förändrats.

Media vida är en mindre ”tegelsten” på närmare 400 sidor. Man konstaterar snart att boken språkligt sett är lättläst eftersom den innehåller mycket vardagsdialog, men att den samtidigt inte är helt lättillgänglig på grund av alla talspråkliga uttryck och en relativt omfattande vokabulär. Detta bör dock inte verka avskräckande då man inte behöver behärska alla ord och uttryck för att kunna tillgodogöra sig texten och uppfatta olika stämningslägen. Romanen är, skulle man kunna säga, språkligt expressiv och språket bidrar i hög grad till att ge texten dess identitet och levandegöra personerna. Ibland kan man tycka att det har insmugit sig vissa longörer och omotiverade utvikningar i texten. Några av de mer detaljrika beskrivningarna känns mer som uttryck för författarens berättarglädje än nödvändiga för berättelsen; så t.ex. skulle jag gärna ha sett att den längre utläggningen om Beatles första konsert i Spanien hade varit mindre omfångsrik (men det kan givetvis finnas olika uppfattningar om den saken). Detta hindrar inte att det i ett helhetsperspektiv är en driven berättelse: handlingen förs framåt med säker hand, man tappar aldrig lusten att läsa vidare och slutet är rent av spännande.

Media vidaär en roman om kvinnor, närmare bestämt fem kvinnor som representerar olika typer och utvecklas i olika riktningar under tre decennier av 1900-talet. Vi möter dem i första kapitlet när de som 14-åringar 1950 leker ”Sanning eller konsekvens” (”Acción o verdad”) (vilket får ödesdigra konsekvenser för en av dem, åtminstone på kort sikt) i samband med ett uppbrott från den stränga och kvävande klosterskola där de av olika orsaker befinner sig. Därefter är det deras liv trettio år senare – och vägen dit – som står i centrum för berättelsen. Redan från början utkristalliserar sig karaktärerna, men deras olika livserfarenheter bidrar till att alla inte utvecklas helt som förväntat. Någon gång kan dessa fem kvinnor, vars personligheter vi till stor del kan bilda oss en uppfattning om genom dialogerna, förefalla stereotypt tecknade; i mitt tycke gäller detta i första hand den frigjorda och utlevande Nina och den auktoritära och konventionella Olga. Men inte helt och hållet i något av fallen: Olgas självgodhet, brist på ärlighet och ständiga rationaliseringar är gestaltade på ett övertygande sätt och Ninas livserfarenheter tar sig inte bara uttryck i provokativa utspel utan får henne också att ställa sig frågor av existentiell natur och att inte väja för obehagliga sanningar. Vidare möter vi Marta, som har blivit ett berömt ”matorakel” i media men lever i ett problematiskt äktenskap, och den generösa och självuppoffrande Lola som just skall föda sitt första barn och tillika är nybliven änka. Och sist, men inte minst, Julia, som man gärna hade velat få veta mer om; hon fick en tuff start i livet men har blivit en välrenommerad och uppmärksammad politiker med makt och inflytande.

Media vidaär också i förlängningen en roman om det spanska samhällets utveckling från ett moraliskt trångsynt och politiskt repressivt samhälle till en modern demokratisk stat med ”europeiska” värderingar. Efter Francos död i mitten av 70-talet började kvinnornas roll successivt förändras, framför allt i de större städerna, en ny skilsmässolag gick igenom i början av 80-talet och kvinnornas etablerade sig sakta men säkert på arbetsmarknaden. Religionen fick efterhand en mindre framträdande plats, förlorade sitt järngrepp om befolkningen och nya seder och bruk kom att prägla den spanska vardagen.

I boken får var och en av dessa kvinnor ett eget kapitel där vi får ta del av deras öden fram till 45-årsåldern, deras tankar och livsval med åtföljande konsekvenser. När de så småningom har sitt återföreningsmöte beslutar de sig för att ännu en gång leka ”Sanning eller konsekvens” och bandet till leken i klosterskolan 30 år tidigare återknyts på detta sätt. Var och en av de fyra närvarande (Julia förenar sig med de andra vid ett senare tillfälle) skall ställa en, underförstått provokativ, fråga som skall besvaras av samtliga. Frågorna och svaren reflekterar de olika kvinnornas syn på för dem viktiga frågor, i första hand inriktade på män och relationer. De frågor som ventileras är de som följer: Skulle ni kunna tänka er att stjäla en man som är gift med en väninna till er?, Vilket betyg skulle ni ge ert sexualliv?, Vilket är det viktigaste beslut ni har fattat i ert liv?, Skulle det vara möjligt för er att bli förälskade i en man som var yngre än ni själva?. Alla frågorna är på något sätt relaterade till de olika kvinnornas livssituation och inte alltid bekväma att svara på, men då det intas en avsevärd mängd whiskey under sammankomsten lossnar tungans band ordentligt efter hand. Svaren på frågorna speglar de olika karaktärernas personligheter och gamla och nya tider och tankegångar bryts här mot varandra. Detta är ett lyckat grepp från författarens sida och gör läsningen medryckande och omväxlande.

En annan viktig aspekt i boken är religionens avgörande inflytande. Detta avspeglas tydligt i dessa kvinnors liv och deras göranden och låtanden: i klosterlivet på 50-talet först och främst, men också i deras tankar kring moraliska frågor och deras beslut senare i livet, inte minst sådana relaterade till män, äktenskap och erotik. Det är förvisso stor skillnad mellan de fem kvinnornas förhållande till religionen och dess påbud på 50-talet och deras sätt att förhålla sig på 80-talet (den bigotta Olga undantagen), i mångt och mycket beroende på vad livet haft i beredskap åt dem. Den katolska kyrkans makt och inflytande i människors vardag, en realitet i 50- och 60-talens Spanien, gör man sig emellertid inte kvitt i en handvändning och det har inte varit lätt för dem alla att på ett genomgripande sätt frigöra sig från de värderingar och uppförandekoder som de fick sig inpräntade från koltåldern. Spaniens modernisering och kvinnans frigörelse kan inte frikopplas från religionen och författaren får läsarna att se hur den de facto och påtagligt kan forma – och inskränka – vårt sätt att tänka och vara.

Media vida ger en sammansatt bild av olika kvinnoliv genom de olika karaktärernas utformning. Huvudpersonerna känns levande, om än i vissa avseenden något stereotypa. I det inledande kapitlet från 50-talet framträder styrkeförhållandena mellan flickorna på ett uttalat sätt, som dock inte följs upp när de återförenas som (näst intill) medelålders kvinnor i början av 80-talet. Som 14-åringar var det Olga som hade makten och utövade den på ett utstuderat manipulativt sätt och man skulle kanske ha väntat sig en större initiativförmåga från henne som vuxen och inte den alltigenom konventionella, ytliga och till synes passiva person som vi ställs inför. Julia är den som genom en enorm karaktärsstyrka lyckas bryta sig ur ett hopplöst underläge, men vi får dessvärre inte riktigt veta hur detta har kunnat ske. Lolas och Martas livshistorier speglar kvinnors nya möjligheter till yrkesutövning under de aktuella decennierna. Det gäller också den ”gränslösa” Nina, som tidigt fick ta ekonomiskt ansvar för sig och sina två barn och som har lyckats bra i livets hårda skola, och även om hennes erfarenheter har gjort henne illusionslös har hon kvar sin energi och aptit på livet. Romanens avslutning är som ovan nämnts spännande och utspelas i bästa deckarstil i intensivt och oavbrutet ösregn! Sammantaget tycker jag att Care Santos har skrivit en mycket läsvärd bok, väl värd sitt pris, och Media vida får förhoppningsvis många läsare både i Spanien och utomlands.

 

Elisabeth Tegelberg är f.d. lektor i franska vid Göteborgs universitet

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Elisabeth Tegelberg

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen